Senaste nytt
Home » Blandat » Att träna och tävla All Around – Del 3

Att träna och tävla All Around – Del 3

Den här artikelserien handlar om All Around-hästen, om träning och tävling, om hur du startar din hästs träning och om vad som krävs i de olika faser som hästen går igenom under sin tävlingskarriär. Nu ska vi prata om All Around-hästens andra år.

text: anders och pernilla c berndtsson foto: figure 8 / anders berndtsson LuckyRider 4/2016

Om du har läst de första två artiklarna i serien så är du säkert vid det här laget nyfiken på hur vi startar våra häser under sadel.

I förra artikeln var vi inne på att longering med utrustningen på alltid är en bra start på dagen eller ridpasset eller vad du nu skall göra. Och vad gäller inridningen så har Lucky Rider i många olika reportage beskrivit hur det kan gå till och vi tror inte att ”sadelvana” och att därefter “inridning” skiljer sig så mycket för en All Around-häst, jämfört med vilkan annan inriktning som helst inom sporten, men vi vill ändå försöka belysa ett antal aspekter på träningen.

Kör hästarna

Vi har tidigare också varit inne på sinnelaget hos hästen, och mycket i den tidiga träningen går ut på att skapa stabilitet, lugn och trygghet hos hästen. Självklart är det så att det ibland kan bli lite stökigt första gången man lägger på en sadel. Men som mycket annat är det ju bara ett steg av väldigt många som skall genomföras på vägen från ohanterad häst till tävlingshäst.

Innan man ens lägger på sadeln brukar vi, utöver den halter- och longeringsträning vi talat om tidigare, ofta köra hästarna, antingen i roundpen på ridbana eller i ridhus. Och då menar vi inte köra in dem med vagn, vilket i och för sig också förekommer, utan vi menar att med tömmar köra hästen med hjälp av körgjord och grimma, eller sidepull inledningsvis. Därefter kan man introducera bett och så småningom byter man ut körgjorden mot en sadel, och drar tömmarna genom stigbyglarna, och kanske har man bundit ihop stigbyglarna under magen också. Vitsen med körningen är att kunna vänja hästen, dels vid utrustningen och att den rör på sig, men också vid att det börjar komma kommandon via tyglarna och tömmarna, att hästen kan stanna och förbli stillastående och gå undan för tryck (även tryck framifrån i tömmarna) är väsentligt.

Vi brukar också knyta något tygstycke eller en påse i hornet vid tidig longering, allt för att du skall vänja hästen vid att människor med jackor eller regnrockar, eller vad det nu är, i en framtid kommer att sitta där uppe och flaxa. Första gången med ett tygstycke kan bli rätt friskt och vi vill ju mycket hellre att detta sker nu, än första gången det råkar blåsa på en ridtur. Men försök att plocka ner aktivitetsnivån och tempot till en behaglig nivå. Du vill ju inte skrämma eller jaga upp hästen, utan det du vill uppnå är att hästen förstår att det som är däruppe inte är farligt, och att den hellre väljer att stå still och vara under ditt ledarskap, än att springa därifrån.

Tvååringen ClearlyAGoldDiggerCBS

 

Liten yta

Därefter är det dags att sitta upp! Och var nu försiktig! Det finns ingen anledning att göra detta på en stor yta. Och ha någon vid din sida, som kan hjälpa dig att hålla hästen, när du första gången lägger vikt i stigbygeln. När du väl kan stiga upp, efter många och metodiska försök, så handlar det mest bara om att hästen skall kunna hantera vikten och bibehålla balansen. Be någon leda dig i skritt, och om det trots många och metodiska förberedelser tar fart, plocka ner tempot och stå still och invänta att alla slappnar av igen.

Ibland sitter vi också upp i en box och bara ber hästen ta ett enstaka steg framåt eller ber den med ledande tygeltag att acceptera att vi försöker styra den. Det ser onekligen lite lustigt ut att sitta upp i en box, men för att inte löpa risken att hästen drar iväg är det klokt att göra det på en liten yta. Och vi skall komma ihåg att en av anledningarna till att man vill rida in hästen när den är ung är att man inte vill ha onödigt många hundratals kilon att tampas med.

CBS SexyPartyCrasher tre-åring

 

När är det dags?

Kanske är det läge att faktiskt bekriva lite kring när i hästens liv inridning påbörjas. Det finns mycket diskussioner kring detta och en debatt om att man inte skall starta hästar för tidigt. Vi delar helt den uppfattningen att man inte skall utsätta tvååringar för allt för stora påfrestningar. Det vi har beskrivit hittills är inte något som, utfört på ett omsorgsfullt sätt, innebär några stora fysiska påfrestningar på hästen. Mentalt kan det vara påfrestande, men vi skall komma ihåg att vi ju redan under hästens första år har lett den och longerat den och detta är några ytterligare steg på vägen. Men innan man tar nästa steg, det vill säga att man med mer ridtid och ridtimmar kommit så långt att man kan skritta, trava och galoppera under ordnade former, så skall man se till att man har en häst som är balanserad och inte i en intensiv växtfas. Så det brukar ofta falla sig så att inridningen sker under några månader på senvintern på det anda året, och sedan är det alldeles idealiskt att komma ut på sommarbete och därefter på hösten kanske tävla i Halter och LongeLine, för att när vintern nalkas sent på det andra året ta upp ridningen igen. Då är målet att efter vintern komma ut och göra sin första uppsuttna start i en av de första tävlingarna på året i april.

Nästa steg ridmässigt, när man har en balanserad och inte växande häst, brukar för oss vara en tur i skogen. Se till att ha trygga hästkamrater med dig. Och se till att ryttarna omkring dig är medvetna om att syftet med dagens ridtur inte är att komma först (till vad helst det nu är), utan syftet med dagens tur är, återigen, att hästen skall få en trevlig och trygg upplevelse av att ridas tillsammans med andra hästar. De lite längre galopperna brukar för övrigt prövas på de här skogsturerna. Har man väl lärt hästen att sakta av och stanna är det i regel inget problem att släppa upp dem i fart i en galopp.

När man väl under vintern etablerat ridningen som en återkommande aktivitet hos hästen är det dags att ställa lite högre krav. När vi nu talar om All Around-hästar så tänker många säkert på en pleasurehäst som går i mycket låg form. Och det är definitivt värt att påpeka att om man tittar in på en träning av en unghäst som skall blir plesurehäst så är det definitivt  inte låg form eller samling eller ett lägre tempo man kommer att få se. Utan nu gäller det att bygga den styrka hos hästen som man vill ha för att så småningom kunna komma ner i form och tempo. Inledningensvis är ridträningen fokuserad på att lära hästen att använda sin kropp och sin ryggmuskulatur och att sätta vikten på bakdelen. Många snirkliga övningar (snake trail) och mycket förvända galopper använder vi för att bygga styrka. Sporrarna som man troligen haft på sig hela tiden, med undantag för vid den första uppsittningen, är där för att hjälpa hästen att flytta sina kroppsdelar i sidled, eller till och med upp. Sporrarna, såsom vi använder dem, är inte till för att öka hastigheten eller att mana på hästen.

Kadens

Pleasurehästen är en gångartshäst som utmärks bland annat av att den har ”cadence”, det vill säga takt. Vi brukar roa oss ibland med att faktiskt lyssna på hästens hovisättningar i trav. En häst med mycket god kadens låter som metronomen som tickade på pianolektionerna när man var ung. Ett mycket taktfast och klart ljud, det vill säga framhoven och bakhoven slår i backen exakt samtidigt, verkligen exakt samtidigt. Och här skall man ha klart för sig att olika hästar har olika förmåga att göra just detta. Vissa har det inte alls av fysiska skäl och vissa gör det hyfsat, men varje individ har sin egen rytm när islaget sker. Och det är den exakta och precisa rytmen som vi letar efter.

Anders berättar: Jag kommer fortfarande ihåg den första större pleaseure-klassen jag vann, med JSS One Smokin Dun, där ryttaren som kom tvåa faktiskt kom fram till mig efter prisutdelningen och ifrågasatta att jag kunde vinna eftersom jag ju faktiskt hade ridit fortare och ridit om henne, och några andra. Och för en gångs skull fann jag mig och svarade (utan att betänkta att det kanske kunde uppfattas som drygt) ”- It’s not about slow, it’s all about flow”. Ni som läst flera inlägg av oss känner nog igen detta som vi tjatar om. Det står ingenstans i regelboken att pleasure skall gå långsamt, men en häst med god förmåga att med bibehållen kadens utföra jobbet även i ett lågt tempo kommer att överglänsa den som försöker med slow, fast den inte har någon kadens.

I nästa nummer tar vi en titt på hur treåringen förebereds för första tävlingeklasserna och följer upp hur det gick för ett par av de hästar ni sett i denna artikel om tvååringar. Och när vi nu träffas därute på nästa tävling (vi gläds för övrigt i skrivande stund åt de stora startfälten på NSBA Celebration), passa på att fråga oss eller andra kollegor i branshen om tips och råd inför nästa klass du skall starta i. Det finns många som vill dela med sig av erfarenheter och kunnande, och det känns kul!

Först i ledet treåringen CBSPartyElegance

 

Om Redaktionen

Se också

Att träna och tävla All Around – Del 1

Den här artikelserien handlar om All Around-hästen, om träning och tävling, om hur du startar …