Senaste nytt
Home » Blandat » Barbro och Peter Nidelius – Tävlingsryttare med hästen som kompis

Barbro och Peter Nidelius – Tävlingsryttare med hästen som kompis

Fem mil utanför Helsingborg, nära Båstad, hittar vi två satsande reiningryttare som lyckats hålla sig utanför rampljuset i många år. Peter har otaliga vinster och placeringar i reining och Barbro har legat i topp på Europalistan till och från. Trots det är det två blygsamma ryttare jag träffar som inte gärna skryter om meriter, men som villigt pratar om kärleken till hästen.

nidelius2

Text och foto: Natalie Lindholm

Vi sitter i kvällssolen utanför den hemtrevliga sadelkammaren med både mysig soffgrupp och komplett kök. Precis här tillbringar Barbro och Peter många kvällar innan de lämnar hästarna och åker hem till sitt. Den långa stallbyggnaden i vitmålad sten är välputsad och de röda dubbeldörrarna ger en fin kontrast till det vita. Utanför stallet växer rosenbuskar och längre bort skymtar en välklippt gräsmatta och en cuttingcorall. När du kliver in i stallet möts du av en luftig planlösning med stora boxar. Längst bort på kortsidan hittar du ett stort utrymme där man låtit bygga en rundcorall inomhus och bakom den en uppbindningsplats där hovslagaren kan jobba ifred. I andra änden av stalldelen ligger kontoret och där utanför väntar en veranda inredd i charmig westernstil.

Allt på gården är noga planerat och genomtänkt, här har man redan från början anpassat anläggningen för kojobb och reining. Ridhuset, som är placerat längst bort mot de stora gröna hagarna, har öppna långsidor som släpper in mycket dagsljus och måttar 60 x 30 meter. Tillsammans med Per Larsson har paret byggt upp gården bit för bit. Men vi börjar väl från början, några år innan hästrädda Peter fick den där hästen i bröllopspresent.

Hade knappt sett en häst

Som 15åring fick Barbro sin första häst, en travare från morbror. När den hästen tvingades avlivas några år senare galopperade en korsningsarab in i hennes liv och kom att stanna där i hela 23 år. På den tiden red Barbro hoppning och när hon och Peter träffades -78 hade han knappt sett en häst tidigare. Det tog dock inte lång tid innan han insåg att det här med hästar knappast var ett flyktigt intresse som skulle försvinna med åren.

– Jag var faktiskt livrädd för hästar när jag träffade Barbro, säger Peter allvarligt och berättar hur Barbro ledde runt honom på hästryggen i början, fast besluten om att jobba bort hans rädsla. Samtidigt hade Barbros pappa skaffat sig ett fullblod som gått på banan. Hästen var väldigt snäll och på den lärde sig Peter så sakteligen att rida.

En häst i bröllopspresent

Utan Barbros vetskap fick Peter senare hästen i present på självaste bröllopsdagen och sedan dess har livet med hästarna rullat på. Peter var för feg för att hoppa och dressyr tyckte han inte verkade så kul så han bestämde sig för att börja med westernridning. I samma veva gick Barbro också över till westernridning, kanske mest av en slump.

– Min häst var så gammal och jag funderade på om jag över huvud taget skulle fortsätta med häst eller inte. Jag bestämde mig dock till slut för att det inte var så kul att bara stå bredvid när Peter red. Fast jag ridit så mycket innan tyckte jag det här var något helt annat. Många tycker att man har så mycket med sig från den engelska ridningen men för mig var det totalt annorlunda. Det är så mycket mellan mig och hästen och framförallt väldigt annorlunda att inte få hålla i hästen, utbrister hon. När Peters fullblod blev gammal och dog berättar han att han grät som ett litet barn, det var fruktansvärt att förlora sitt första djur. Det dröjde dock inte länge innan Peter började leta efter en häst mer lämpad för westernridning och hittade valacken Heza Refund Bar, som idag är hela 29 år och fortfarande går kvar på gården. Det här var -93 och Peter hittade inte bara en häst utan också en bok och en film om westernridning.

– Det var inget bra sätt att lära sig för det funkade inte direkt, skrattar han när han berättar. Efter videon och boken fick paret tack och lov nys om en clinic som skulle hållas i närheten och åkte dit. Där kom de för första gången i kontakt med Per Larsson och det kom att bli starten på ett långt samarbete som lärde Barbro och Peter både mycket om westernridning och om hästens språk.

Peter skolade om Heza från trail och pleasurehäst till cutting, teampenning och reining. Varför det blev just reining berodde i första hand på att det var den gren som växte mest just då och där Peter kunde se en framtid.

Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 8-2015!

Missa inte nästa nummer! Prenumerera nu! www.luckyrider.se/prenumerera

nidelius3

Om Redaktionen

Se också

Läromästaren

Jag satt och tänkte på en sak här om veckan. Det handlade om ordet “läromästare”. …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *