Home » Avel/Uppfödning » Basjkirhästar på Hammarby Gård

Basjkirhästar på Hammarby Gård

En tålig häst som älskar sin människa, är totalt orädd och samtidigt så mångsidig att den kan tävlas i de flesta grenar. En nomadhäst med en tuff historia och rykte om sig att vara allergivänlig. LuckyRider har träffat Basjkirhästarna på Hammarby Gård.

Text och foto: Natalie Lindholm

På Hammarby Gård i Österhaninge, ett par mil utanför Stockholm, driver Tina och maken Rolf ridskola, turridning och uppfödning av Basjkirhästar. Sedan de första hästarna satte sina hovar på gården 1996 har verksamheten växt lavinartat och i skrivande stund finns här Sveriges största samling av Basjkirer. Just idag är Ron Mc Loughlin här för att hålla clinic och även om gården är tom på de ordinarie rideleverna trängs ridledare och Basjkirentusiaster i stallarna efter dagens första lektion. Här känner sig besökaren välkommen på en gång och det går snabbt att bli en i gänget. Lena Andersson, en av instruktörerna, kommer klivande över stallplan med den egna arabhästen i släptåg. Efter en kort introduktion lämnar hon av valacken i sin hage och binder upp en ung Basjkirhäst på gången. Hammarby Kirian är vackert musgrå i pälsen med svartmönstrade ben och bog. Vid en första anblick ser hästen ut att vara mitt i fällperioden men Lena förklarar att han egentligen har en speciell kamouflageteckning som kallas för fjärilsvingar.

– Om han står under ett träd med den här färgen är han så gott som osynlig, förklarar hon medan hon borstar av den redan rena pälsen.

Kallblodsras med bra psyke

Kirian är inte speciellt stor men han är en kraftig häst med mycket man och svans och ett ben i varje hörn. Och ska man tro Lena är han, precis som de flesta Basjkirer, väldigt arbetsvillig… om han tas på rätt sätt.

– De har ett helt otroligt psyke de här hästarna. Men det är en kallblodsras och om de får ta över så gör de det. Du behöver inte vara hård men du måste tjata och visa att det du säger betyder något, förklarar Lena och menar att rasen fått lite dåligt rykte då för många hästar hamnat i fel händer. Här säger man att Basjkirhästen älskar människor och gör allt för sin ryttare. Dessutom är de väldigt svårskrämda och reagerar inte med flykt i första taget. Några veckor innan vårt besök  hade Lena en incident där en ryttare ramlade av och sadeln hamnade på sidan om stoet hon suttit på.

– Hästen började springa och hade det varit vanliga hästar hade vi haft kaos i ridhuset med tio hästar som sprang runt, men inte hos oss. Här stod alla hästar absolut stilla och lät henne ha kaoset. En häst blev påsprungen två gånger men fortsatte stå kvar. När de här hästarna blir rädda stannar de oftast upp och ifrågasätter vad det var de blev rädda för, förklarar Lena med ett leende.

Nomadhästar

I samma stund kliver Tina in genom stalldörren tillsammans med sina två storpudlar Coffee och Lasso. Med stor entusiasm kastar hon sig genast in i konversationen.

– Det här är ju nomadhästar. De är alltså avlade på att ty sig till människor. Om en häst rymmer ur hagen här händer det absolut ingenting, för de stannar hos oss. Det är lätta hästar på så sätt men det är deras historik som gör dem till de de är idag, menar hon. Basjkirien är ett stäppland där temperaturen växlar mellan -50 och +50 under året. Det har gjort Basjkirhästen till en ras som klarar extrema temperaturer, delvis för att de inte slösar med energi i onödan. På stäppen tittar man först och flyr sedan bara om det verkligen behövs.

– Vi har bland annat haft fotografer här som försökt skrämma upp hästarna för att få fina bilder på dem. Men våra hästar gör precis tvärtom! De kommer fram och ställer sig för att kolla vad det är istället, skrattar Tina och berättar om när hästar fastnat i stängsel och istället för att få panik helt lugnt står kvar i väntan på hjälp.

– De här hästarna är helt logiska och det har ju aveln fått fram, säger hon. I Ryssland har man ett sätt att avla hästar som kan te sig brutalt i våra ögon. De bra hästarna behåller man och de som inte håller måttet äts helt enkelt upp. Det kan låta hemskt men Tina menar att det egentligen är ett ganska vettigt sätt att sålla ut de hästar man inte vill ha i aveln. Något annat som kännetecknar rasen är ett väldigt bra läkkött. En egenskap som säkert kom väl till användning i det ofta hårda livet på stäppen.

web-baskjir2

Om Redaktionen

Se också

Framgång är ett val

En ny bok har öppnats för 2019. En bok som ska fyllas med innehåll, ett …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.