Senaste nytt
Home » Blandat » Concho Hill Ranch

Concho Hill Ranch

När LuckyRider besökte Concho Hill Ranch utanför Magdalena i New Mexico så hamnade vi så nära paradiset man kan komma. Underbar och spektakulär natur med utsikt över prärien, bergen och skogen. Följ med!

text och foto: åsa wikberg 

Efter en lång dag på väg över prärie och över bergskedjor når vi den lilla staden Magdalena i New Mexico. Små hus, en del till synes övergivna, kantar vägen när vi rullar igenom. Nu är det inte långt kvar. 

De spanska conquistadorerna upptäckte området och spanska nybyggare döpte staden till Magdalena. Här hittade man både guld och silver och en av turistattraktionerna är en gammal nedlagd gruva. Området passade även för att föda upp boskap och fortfarande finns många boskapsrancher här.

Ranchen vi ska besöka ligger en bit från den allmänna vägen och vi guppar fram på en dammig grusväg ett bra tag innan vi så småningom kommer fram till skylten som visar att vi har kommit rätt.

Concho Hills Guest Ranch ligger vid foten av New Mexicos San Mateo Mountains och med utsikt over San Agustin plains.  The plains, prärien, var för circa 5000 år sedan en sjö och i området som varit bebott över 13000 år kan man finna många lämningar från den ursprungliga indianbefolkningen.

Över ranchen går en del av Magdalena Stock Driveway. Den historiska boskapsstigen användes ända fram till 70-talet av rancher från både New Mexico och Arizona. Man drev boskapen till uppsamlingsfållorna i Magdalena och där togs de sedan vidare med tåg. Några kända cowboys från äldre tider var till exempel Robert LeRoy Parker (Butch Cassidy) och Harry Alonzo Longabaugh (Sundance Kid) som red för WS Ranch. Ättlingar från de gamla rancharna driver fortfarande verksamhet runt Magdalena. Det är alltså en plats rik på västernhistoria och marken man trampar har tidigare sett både apachekrig och Buffalosoldater. Här blev den kända apachekrigaren Geronimo tillfångatagen. Alamo-reservat med lika delar apache och navajoindianer ligger idag norr om Magdalena.

 

Kärnkraftingenjörer 

Här på Concho Hill träffar man något så ovanligt som två kärnkraftingenjörer som driver guest ranch. Ja, du läste rätt!

Concho Hill Guest Ranch drivs av Tim och Marilyn Norris. Båda är uppväxta på landet, men sedan några år inflyttade till New Mexico och Magdalena.

Marilyn (respektfullt tilltalad som Miss Marilyn av sin make) är en countrygirl från Tennessee och Tim kommer ursprungligen från Michigan.

– Men jag har bott överallt, när jag var liten flyttade vi till Alabama och sedan till Washington state, berättar Tim.

Båda växte upp på vad de kallar dirt farms, det vill säga en liten och ganska fattig gård.

– Vi hade lite boskap och några hönor, berättar Marilyn som så småningom tog en examen i Nuclear engineering.

– Vilket var väldigt ovanligt i min familj, eftersom ingen tidigare läst vidare på college, berättar Marilyn.

– Det var helt klart en avvikelse mot den normala, att gifta sig, få barn och arbeta i fabrik, berättar hon vidare.

Efter ett varmt välkomnande har vi slagit oss ner i ett riktigt drömkök i boningshuset på ranchen. Här bor värdparet, men huset används också som matsal och allrum för ranchens gäster.

 

Sydafrika och kamelridning

Tim har bakgrund liknande Marilyns, men hamnade som ung i det militära.

– Jag började arbeta på kärnkraftsubåtar och gjorde det i över tio år, berättar Tim, som även han tog en examen i Nuclear engineering.

Så småningom skulle de bådas vägar korsas och man har ju hört många historier om hur folk mötts, men det här är en av de mer ovanliga.

– Jag arbetade på en fabrik som tillverkade kärnvapen, berättar Marilyn. Vi hade såklart mycket strikta säkerhetsrutiner, men det fanns de på företaget som inte gjorde som de skulle. Tim skickades hit för att få ordning på oss, skämtar Marilyn. Tim fick ordning på säkerhetsrutiner och de anställda och ett par år senare var de två gifta.

Sedan följde ett antal år där man arbetade på olika ställen. Och i olika delar av världen. Deras annorlunda karriärval har gjort att de ofta har arbetat i olika utvecklingsprojekt.

– Vi var fyra år i Sydafrika där vi tog fram en ny typ av kärnkraftreaktor. Alla ledigheter spenderade vi i Egypten och Marilyn tyckte verkligen om att rida kameler när vi var där. När vi kom tillbaka till USA och New Mexico blev vi engagerade i Cowboy Action Shooting vilket ledde till att intresset för hästar och ridning följde som ett brev på posten, berättar Tim.

Egen ranch

Paret började ta lektioner för en cuttingtränare och fick möjlighet att arbeta som cowboys på round ups och annat boskapsarbete på ledig tid. När deras arbetskontrakt i New Mexico gick mot sitt slut började de fundera på vad man skulle kunna arbeta med för att kunna stanna kvar i området.

– Vår första idé var att starta en egen bokskapsranch, men så gjorde vi en affärsplan där vi insåg att om vi investerade 2,5 miljoner dollar skulle vi ändå bara ha 20.000 dollar kvar per år. Det kändes inte som någon hållbar väg.

– Så vi bestämde oss för att en Guest Ranch var det vi skulle satsa på. Jag hade även arbetat fem år inom turistindustrin tidigare och var inte helt novis inom området, berättar Tim.

Paret letade efter det perfekta stället och tittade på 30 olika rancher innan de hittade en plats där både hus, historia och omgivning stämde med vad de var ute efter.

– Här fanns allt vi kunde drömma om, berättar Marilyn. Den underbara och spektakulära naturen med utsikt över prärien, bergen och även skogen.

– En av våra planer när vi startade var att berätta för gäster om västernhistorien. Vi växte själva upp med alla westernfilmer och fick på det viset kunskap men nu för tiden har den fallit i glömska och de yngre generationerna känner inte längre till historien, berättar Tim. Båda har ett stort historiskt intresse som visar sig under vår vistelse både genom berättelser, utflykter och historiska föremål som paret samlat på sig under åren.

 

BLM-land

Ranchen är omgärdad av BLM-land, som är statligt ägt, men ranchen får nyttja det, vilket betyder att ridmöjligheterna är oändliga och man kan rida i all möjlig terräng, i princip i dagar i sträck utan en själ i sikte.

– Skulle vi sätta ihop all mark vi kan rida på så är det runt 2 miljoner acres (motsvarande över 800.000 hektar – nästan som Skånes yta, reds anm), berättar Tim vidare.

– Terrängen varierar från berg och tallskog till prärien där man kan rida upp till fyra mil utan ett boskapsstängsel. En annan sak som är unik här är att vi är mitt i hjärtat av New Mexicos boskapsland. Vi är omgivna av rancher och i tillägg till att arbeta med vår egna lilla boskapshjord så har vi även möjlighet att hjälpa ett antal ranchare runt omkring. Vi flyttar boskap mellan olika områden och rider ut och ser till dem regelbundet. Det är inte något tillrättalagt låtsasarbete, utan vi utför uppgifter som behöver göras, förklarar Tim.

För den vetgirige

Gillar du Santa Fe-stil på hus och tycker om historia och kultur har du kommit till precis rätt ställe. Parets bakgrund märks i noggrannhet och precision i allt de gör. Från husens utformning och inredning till den helt underbart goda hemlagade maten, hästar och utrustning. Att Tim sedan väldigt gärna ger en lång detaljerad utläggning om allt du intresserar dig av kommer på köpet och uppskattas nog av de flesta som är lite vetgiriga. Andra dagen innan vi beger oss ut för att kolla till lite kor, där man sett att en kalv kommit lite tidigt så håller Tim, med hjälp av små peppar- och saltkar, en teoretisk lektion hur vi ska förhålla oss till djuren när vi rör oss där.

– Helst ska de inte ens resa sig när vi rider in i hjorden, så lugnt ska det gå till, förklarar han.

För den som inte tidigare varit på prärien så är det en alldeles egen upplevelse att rida över det stora öppna landskapet, som inte alls är så platt som man tror när man ser den på håll. En dag rider vi ut för att kontrollera en brunn och även om vi rider en bra bit av dagen har vi bara avverkat en liten del av prärien. En annan dag rider vi upp på berget och njuter av den storslagna utsikten. Bara ett stenkast från ranchen finns grottor i berget där man hela tiden finner nya lämningar i form av krukskärvor, flintbitar och annat från indianerna som en gång bodde här.

 

Bra hästar och utrustning

Du som tidigare varit på en guestranch kanske har upptäckt att både hästar och utrustning ibland kan vara av varierande kvalitet. Här på Concho Hill håller båda delar en god standard. Hästarna är vana att arbeta boskap och känsliga för signaler. Även utrustningen är av bättre kvalitet och innan du sitter upp får du prova ut vilken sadel som passar dig bäst.

– Vi har alla olika typer av gäster, en del har aldrig ridit tidigare och vi vill vara ett ställe där man kan få lära sig att rida och inte bara rida ut på en häst. På ranchen finns en anlagd ridbana där alla får rida sina hästar en stund innan man beger sig ut i markerna. Här kan man även få ridlektioner eller prova på någon boskapsgren.

Gästerna varierar, allt ifrån de som vill ha en färdigsadlad häst till dörren, till dem som vill göra och lära sig allt.

– Vi försöker möta varje gästs önskemål samtidigt som vi har göromål som måste göras så de som vill får delta, annars finns det andra aktiviteter på gården som behöver göras.

– Här rider vi inte nosisvans utan alla rider sig egen väg när vi är ute. Vi behöver bara hålla koll på var vi har gästerna, två miljoner acres är stort om man rider vilse, skämtar Tim.

– Att rida och kolla boskap låter kanske inte så spännande, men man får verkligen använda finess för man vill komma åt och se från alla håll att de är ok. Och man ska kunna rida runt och genom hjorden utan att den splittras, förklarar Tim vidare.

– Vi rider även och kontrollerar att staketen är hela och reparerar där det behövs. Det finns mycket vilda djur i området som både kan hoppa över eller krypa under och skada stängsel.

 

En erfarenhet rikare

Att bygga upp en ny verksamhet i ett lantligt område har varit en riktig prövning för paret, inte bara för alla tillstånd som krävs, utan även att få tag i alla hantverkare som behövdes för att bygga gästhus och stallbyggnader. Även att få leverans av mat är svårt när man bor så avlägset till från alla större städer.

– Vår närmaste granne fågelvägen är en dryg mil bort och närmaste riktiga matbutik är tio mil bort. Vill man köpa lite mer specialmat måste man åka ända till Albuquerque som är över 20 mil bort.

– Så det krävs en hel del planering att driva en verksamhet så här ute i bushen, förklarar Marilyn.

– Det har tagit lite tid att vänja sig vid det för oss. Man var ju van vid att bara kunna åka ut och köpa det som fattades. Nu är det en heldagstur. Men det har också lärt oss ett värde av alla saker. Något man tidigare slängde sparar man nu för att det kan komma till användning senare. Det är därför alla bondgårdar har en junk pile, skräphög, för det som kan återanvändas.

Alla årstider har sin tjusning

När Marilyn får frågan om vad hon uppskattar mest med sitt nya liv är det naturen, sceneriet och den lugna fridfulla tillvaron som står högst på listan.

– Du kan se 50 miles i alla riktningar från berget bakom huset. Det är så lugnt och fridfullt, vi har helt underbara solnedgångar som nästan tar andan av en, förklarar hon lyriskt.

Concho Hill har öppet året runt och varje årstid har sin tjusning.

– På vintern finns inga flugor och reptiler, men man får ofta se andra, större, vilda djur. På grund av att temperaturen är rätt mild vintertid jämfört med nordligare breddgrader så går inte alla djur i ide som normalt skulle göra det, förklarar Tim.

– Men en del gäster vill se alla smådjur och vill ha varmare väder. På grund av höjden över havet, vi ligger på runt 2400 meter, så blir sommaren inte så het som på många andra ställen. Vi har dessutom ofta en bris för det mesta, vilket svalkar varma sommardagar.

– Sommaren är också fantastisk för då kommer monsunsäsongen med regn på kvällar och nätter, vilket gör att ökenlandskapaet exploderar av grönska. Det är som ett mirakel hur allt blir grönt på bara någon dag och alla vildblommor slår ut, avslutar Marilyn.

Efter några dagars vistelse i paradiset är det dags att packa väskorna och styra bilen mot nästa äventyr. Det är inte utan avund vi lämnar kärnkraftsingengörerna som sadlade om till cowboylivet. De har verkligen hittat en underbar bit av New Mexico och västern.

Jag kan själv intyga att jag sällan varit på en mer paradisisk plats. Fler än en gång hördes min kommentar bakom kameran: Herregud, det ser ut precis som ett vykort! Ja det gör det verkligen. Även om man inte åker till ranchen för att uppleva ridning och boskapsarbete så är naturupplevelsen, lugnet och friden mer än väl värd den långa resan hit.

Om Redaktionen

Se också

Möt en LuckyRider – Stefan Johansson

text och foto: natalie lindholm LuckyRider nr. 3/2016 Bor: Söderköping Jobbar: På Sand och grus …