LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
LR 3/2008
Text och foto: Anne Erkkilä/Fotostallet
[private]
Anders och Helena hittade sin drömgård 1987. Den ligger i samhället Blåsmark 1,5 mil sydväst om Piteå. Blåsmark uppstod som by under 1500-talet och hör till de äldsta byarna i Pitebygden. Läget är mitt emellan två andra hästverksamheter; ridskolan Birca Gård samt Lars-Olov Lundgrens gård där man kör in, tränar och använder hästar i jord och skogbruket.
Piteå kommun satsar mycket på hästverksamheter och samarbete mellan hästentreprenörer. Man har även en Naturbruksskola i närheten. Läget är bra på alla sätt utom möjligtvist att det är väldigt långa resor om man ska tävla på någon högre nivå. På gården finns en 20 meters rundcorall, i närheten 60 x 40 meters ridbana som man delar med andra hästägare i byn, terrängbana samt tillgång till ridhus på ridskolan Birca intill. Stallet rymmer sju hästar. Förutom rid, tävlings och träningsverksamheten bedrives avel av Morganhästar. Egen AB premierad hingst, Lyckängens Copper Coin, samt något avelssto.
Senaste årens arbete på gården har gett resultat med ny fasad på stallet med ”cowboy veranda” och mer western stuk som man vill ha det. Ny häst i stallet är 1-åriga Morganstoet Näsuddens Jolene som visades med 41p på 2007 års premiering.
Familjeintresse
Familjen består av Helena och Anders samt barnen Andreas, Joakim, Elisa och Oskar. Till hushållet hör även labradorerna Rex och Delfie, Nassa som är ett Kanadensiskt hängbuksvin, Kanadensiska minigrisen Vilma, katterna Ester, Curry, Mercedes och Sotis samt kaninerna Harry och Sickan.
Alla barnen gillar djur, men det är framför allt Elisa som är hästtokig och tävlar inom både western och hoppning.
Mamma Helena började med egen häst när hon som 8-åring fick sin första häst av sin mormor; ett nervigt varmblod och ett år senare en 2-årig korsningsponny som hon red in själv och tävlade i hoppning, dressyr, distans, terrängritt och även galopp. Det var henne Helena började rida western på 1994. Av någon anledning har ofta problemhästar kommit i Helenas väg och hon har hjälpt många hästar tillrätta.
Anders kommer ursprungligen från Ronneby. Hans hästintresse började när han var sju år. Han var en cowboy redan som liten och mamma sydde westerndräkter åt honom som han hade på sig. En dag bestämde sig Anders för att han skulle börja rida riktiga hästar. Han tog på sina finaste cowboykläder, hatten och leksaksrevolvern, satte sig på cykeln och cyklade till närmaste ridskola.
– När jag kom fram gick jag till ridläraren och sade; Mitt namn är Bengt-Anders Thorell och jag är 7 år och vill rida här. Jag bugade djupt – artig skulle man ju vara. Hon sa; du kan hänga din hatt och revolver här så ska du få låna en hjälm. Det kostar 7 kronor för en halv timme och du får rida på hästen Rufsi.
Anders fortsatte rida där tills han var 16 år.
– Jag kom till Piteå genom det militära 1978 och träffade Helena 1986. Hon hade dessutom hästar, så mitt hästintresse besannades. Fritidsintressen är – förutom gården då – musik. Jag har haft ett eget dansband i 24 år som heter Thorells orkester, berättar Anders.
Långa avstånd
Hur klarar ni de långa avstånden till tävlingar?
– Som längst har vi åkt till Ö-vik (Örnsköldsvik) och Kramfors och tävlat, förutom de MorganRiks vi är på i Mellansverige. Runt 100 mil blir det enkel resa men är det roligt så är sträckan inget problem. Copper har kommit trea på Trophyn två år i rad och 2007 vann han hingstklassen på utställningen, vilket var väldigt stort för oss. Det är vad man har råd med, men tanken är att Elisa ska få åka och tävla på lite större tävlingar när hon är redo.
Har ni svårt att få upp tränare till er på grund av avstånden?
– Resan blir ju förstås allt dyrare, men det brukar inte vara något problem att få hit bra tränare. Vi har haft Anders Josefsson här under många år, och Tommy Bäcklund. Mia Ekström, Nettan Moritz och Per Larsson är andra tränare vi har haft här.
– Eftersom tävlingstillfällena inte är så många så tävlar vi i de flesta grenar på tävlingarna. Både jag och Helena tycker bäst om Reining och Western Riding, men jag gillar även körning och hoppning. Elisa älskar att tävla och rider i de flesta grenarna, men gillar Reining och hoppning mest.
Är det svårt att hålla hästar under vinterhalvåret på grund av kylan?
– Kylan och snön här kan vara till besvär. En vinter var det som kallast minus 42 grader, men har man djur så är det bara att bita ihop, ut med alla hästar, mocka och ta in dom igen så fort det bara går.”
Allsidig träning
Thorells målsättning är att träna sina hästar allsidigt och man körde in Copper Coin redan som tvååring.
– Han reds in när han var tre. Jag blev inbjuden att delta i en skogskörningskurs med honom och det var mycket lärorikt. Hästarna får lära sig tålamod, stå uppbundna i träd ihop med andra, dra timmer och att vila emellanåt då kursen varar i hela tre dagar.
– Lilla Copper och sju nordsvenskar, skrattar Anders.
Helgen efter debuterade vi i DM i skogskörning. Våren efter fick han jobba i par på Vårbrukskursen.
– En julaftonskväll något år senare, när vi sitter med barnen och spelar spel, så ser vi ett flammande sken utanför och hör frustande hästar och bjällerklang. Det är grannen Lars-Olov med familj som önskar oss God Jul och talar om att ”I morgon bär det av till julottan, och ni kommer väl med?
– Nja, jag vet inte, säger jag, jag har ju ingen rissla (rissla, båtliknande släde, där den åkande ligger nedbäddad.) ”Undanflykter, säger Lars Olov, du får låna en av mig! Sela hästen och kom upp till mig klockan 5.”
– Så nästa morgon är vi ute före ottan. Det är minus tolv grader, nysnö och otroligt vackert. Vi fyra tar oss upp till granngården, spänner för Copper Coin och tar plats i vagnen som har tända facklor och sköna filtar att bädda ner sig i. De andra är ett tvåspann med åtta människor i vagnen samt en med tre i. Vi kör iväg och passerar byn som ligger alldeles stilla. Bjällrorna plingar och vi sjunger julsånger medan vi kör vidare genom skogen som lyses upp av våra facklor och månljuset. Vi är på mycket gott humör väl framme vid kyrkan. Där binder vi upp hästarna, ger dom hö och lägger på täcken. Julottan avlöper och när vi beger oss därifrån får vi applåder. Det såg förmodligen väldigt fint ut med hästarna och slädarna. Varm choklad gjorde hemfärden lika lyckad. Detta är en julotta och en slädfärd vi kommer minnas resten av våra liv, berättar Anders lyriskt.
Uppvisningar i bygden
Thorells har varit runt i bygden en hel del och gjort uppvisningar med hästarna.
– Framför allt i början när vi just startat Northern Westernrider 1995 men även rena stuntshower på Western Farm i Boden. En förening som vi engagerat oss i är Western Regulators, som är för Westernintresserade människor i alla möjliga kombinationer, framför allt intresserade av svartkrutsskytte och levnadssätt från förr. Vi har gemensamt byggt en grillplats i timmer med tak här på gården som vi använder flitigt. På våra möten klär vi oss i tidstypiska kläder och har väldigt trevligt ”The Old Fashion Way”, berättar Anders.
Copper Coin
Morganhingsten Copper Coin har haft stor betydelse för familjen. Helena berättar att man lagt ner mycket energi på att utbilda honom i alla discipliner.
– Han har en sådan enorm kapacitet. Den enda begränsningen han har är vi. Han har lärt mig enormt mycket. Piaff och passage är jätteroligt men han ställer krav på att man är kompetent och tänker rätt, förklarar Helena.
Anders berättar att han nästan helt tappade gnistan att hålla på med hästar när hans älskade tävlingshäst Marocko dog.
– Men med Copper gör jag allt som är roligt med häst. Han bara är för mig och familjen.”
Under senaste åren har det varit mycket träning med Copper i körning och även hoppning där han förra sommaren debuterade i L:B hoppning 1.10 m med goda resultat.
– Copper är en väldigt ambitiös häst som gillar arbete i alla slags former vilket gör att man sätter upp högre mål hela tiden. Han vann Trophy pokalen på Morgan Riks 2007. Det är en av de finaste stunderna i mitt hästliv. Alla timmars träning och resan hem på 142 mil kändes lätt efter den utmärkelsen, berättar Anders.
Copper har även debuterat i dressyr och vann sin klass samt var ledande i Westernklasserna som gick samma dag.
– Dom vi tränar för nu är Anders Josefsson i western, Uno Bohman i hoppning, Robert Johansson från Boden, och Maria Zachari i Älvsbyn som också tävlar Copper i Dressyr.
Framtiden för Thorells
Familjens tid just nu går mycket till disciplinerna hoppning och dressyr.
– Det känns som att vi bör visa upp Copper mer på tävlingsbanan, och Elisa tycker hoppning är väldigt roligt, hon ska även börja tävla dressyr med Farez, berättar Helena.
– Vi upplever ockå att viljan att lära sig mer som hästkunskap och horsemanship ökar starkt, vilket ger större efterfrågan på våra kurser. Det är en väldigt rolig utveckling, tycker Anders och Helena Thorell.
[/private]
