Hans Kuhn

Hans Kuhn

– Vi porträtterar den tyske cuttingtränaren och domaren Hans Kuhn som frekvent besöker Sverige för tränar- och domaruppdrag.

Text: Åsa Wikberg Foto: Lasse Åkerström
Lucky Rider Nr 4 2006

[private]

En person som betytt mycket för cuttingens utveckling i Sverige på senare år är tyske tränaren och domaren Hans Kuhn. Hans håller regelbundet clinics i Sverige, anordnade av den svenska cuttingföreningen SCHA. Han är också den domare som är flitigast anlitad i Europa.

[protected]Mest quarter och paint
De hästar som mestadels används inom tävlingar i cutting är quarter- och painthästar. De har en kroppsform som är lämplig för de snabba vändningar och stopp som krävs i cutting.
– Nu har vi hästar som är specialiserade på olika grenar, berättar Hans. I cuttingen finns berömda hingstar som Peppy San Badger, Smart Little Lena och Peppys bonnssmall. Dessa vet vi lämnar avkommor som fungerar bra i cutting. Alla går tillbaka till de gamla blodslinjerna. Man försöker få in nytt blod, men det är svårt för man vet aldrig vad det blir i slutänden. Ett roligt exempel är Doc Bar, en av de mest kända hingstarna inom quarterhäst­avel. Hans mamma och pappa var båda world champion racehorses. Så man var säker på att även Doc Bar skulle bli en world champion. Men han kunde inte springa på galoppbanan och vann bara 92 dollar. Så de tog honom från galoppbanan och visade honom i halter (utställningsklass) och det gick bra. Sedan upptäckte man att han hade väldigt bra kosence, så han fick betäcka märrar från Poco Bueno- blodslinjen vilket gav mycket fina avkommor, varav några som vann Cuttingfuturityt i Fort Worth. En känd avkomma är Doc 0 Lena som nu finns i mångas stamtavla.

Kommer från rancharbetet
Hans förklarar att cuttingen kommer från rancharbetet där man får gå in i hjorden, skilja ut ett djur som sedan en roper kastar lasso på, man lägger ned den på marken, brännmärker och öronmärker.
– Man kan inte gå in i en hjord och svinga lassot för då springer korna åt alla håll. Utan man får  smyga sig in sakta och ta ut en ko, berättar Hans.
–  När man ser video från 50-talet kan man se hur mycket tävlingsgrenen har utvecklats. Då red man i vanliga ranchsadlar. Man hade en hand på tygeln och höll aldrig i sadelhornet som vi gör nu. Nu har vi även speciella cuttingsadlar. NCHA, National Cutting Horse Association som är moderorganisationen, omsätter varje år stora summor och håller i ca 1500 tävlingar per år i Amerika.
Cuttingen består av trav, galopp, stoppar och snabba vändningar. Man vet aldrig hur kon ska springa och man kan inte kontrollera kon hur den springer eller hur fort den springer. Både ryttaren och hästen måste titta på kon hela tiden.
–  En riktigt bra cuttinghäst, det är en som man kan gå in med, ta ut en ko med och lägga ned tygeln. En häst som kan läsa kon och kontrollera kon. Det är en bra cuttinghäst.
– En riktigt bra cuttingryttare är en som kan läsa kon lika bra som sin häst.  Man kan inte bara sitta på sin häst och hålla i sig. Man måste också kunna läsa kon. Hästen är smart, men den behöver även hjälp från ryttaren.

Har egen träningsanläggning
Hans är inte bara domare och tränare. Han har även egna hästar och träningshästar på sin gård. Dessutom tävlar han själv när tillfälle ges.
–  Jag gillar domararbetet, men jag tycker det är ännu roligare att tävla. När jag dömer kan jag ibland känna att – ge hit din häst så får jag visa hur du ska göra! Men det kan man ju naturligtvis inte säga. När man dömer kan man inte  ropa till någon att göra si eller så. Man får bara fokusera på vad de gör och var de ska ha straffpoäng.
På scorekortet kan man som ryttare se var man fått avdrag. Efter ritten kan ryttaren se på scorekortet hur arbetet med varje utvald ko har bedömts och vad man gjorde fel.
– Vi har även ett betyg för Eye appeal- alltså om det såg snyggt ut för oss som såg på. Diskvalificerad blir man till exempel om man har olaglig utrustning eller om man är för hård mot hästen.
Hans förklarar att i cutting börjar alla med en poäng, score, på 70 och man kan arbeta sig upp eller ned från detta. Man kan alltså få minuspoäng eller pluspoäng efter en skala. Förlorar man en ko som springer iväg så förlorar man 5 poäng.

Dålig kvalitet tidigare
–  Första gången jag var på en tävling i Sverige för ett par år sedan … det var hemskt att se. Det var mest fart utan kontroll. Ingen som verkade veta reglerna. Jag var satt att döma nästa dag och alla ryttarna fick runt score 60, vilket är det lägsta man kan få.
Efter det så lärde jag dem reglerna och var pluspoängen och minuspoängen i cutting kommer. Jag försökte även visa hjälparna hur de hjälper på rätt sätt (cuttingryttaren har fyra hjälpare utplacerade). Jag förklarade scorekortet och hur det fungerar.

Viktigt vara objektiv
En bra domare, förklarar Hans, är en som kan jämföra olika ryttares prestationer och glömma vem som är kompis eller inte.
–  Att vara objektiv och bara kunna se vem som gör det bästa arbetet. Jag vet att en del domare kan se mer positivt på  en viss häst eller ryttare som de gillar.  Det tycker jag väldigt dåligt om. Att kunna vara objektiv är det viktigaste som domare. Det spelar ingen roll om det är min bästa kompis som rider. Det är bara cuttingen som ska bedömas, fastslår Hans.
– Om en snubbe vinner är man den bästa domaren i världen. Om han förlorar är man den största skitstöveln i världen. Det är sånt man får stå ut med som domare. Så är det i alla sporter. Många kan ha svårt att förstå varför de fick en viss poäng ”jag förlorade ju ingen ko, hur kan jag få så låg poäng” är en vanlig kommentar. I början så tog jag dem på sidan och förklarade hur poängen var satta. Det är inte meningen man ska göra det som domare, men kunskapen fanns inte hos dem så  det var ett sätt att lugna ner folk.
– Jag säger till alla på mina clinics ”ska du tävla måste du veta reglerna”. Det gäller alla discipliner. Vet man inte dem så slutar det alltid med klagomål och frågetecken. Vet man reglerna så blir ridningen bara bättre och bättre för då har man något att arbeta efter.
Hans berättar att cuttingtävlingen i Åstorp i slutet av april var det bästa han sett i Sverige.
–  Det har verkligen gått framåt sen jag kom hit första gången. Nu såg det ut som cutting och inte som några vilda hill-billys på banan. Jag är glad att ha haft lite med det att göra.
Hans har tillsammans med sin fru träningshästar hemma på gården. Hans hustru tränar hunter, pleasure och halterhästar och Hans tränar enbart cutting.
– Tid är pengar och jag får ofta frågan ”hur lång tid tror du det tar att träna hästen”. Men det kan man aldrig förutsäga. Hästar är som små barn – en del lär sig direkt och andra tar lång tid på sig.
– I staterna tränar man hästarna för 3-årsfuturityt i Forth Worth. De stora tränarna har upp till fyrtio träningshästar och testar och plockar fram de bästa för futurityt. Den som vinner tävlingen får 200 000 dollar. En hingst eller sto som vinner futurityt visar man max några gånger till sedan tar man dem från showarenan och de får bli avelsdjur. Sedan har man framtiden säkrad.
– Futurityt i Forth Worth är ”The big one”. Två veckor non-stop cutting där man får kvalificera sig för finalen. Bara 20 stycken kan kvalificera sig, berättar Hans.
– Drömmen är att  tävla i open futurityt och komma till final på min egen uppfödning.  Vem vet, kanske en dag…[/protected][/private]