Senaste nytt
Home » Horsemanship » Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären inom natural horsemanship. Efter en intensiv tävlingskarriär vill han nu skapa sitt eget namn.

text och foto:  åsa björklund

Öppna slätter med ljusgult gräs breder ut sig på ranchen i Williamson Valley, Arizona, dit Jaton Lord nyligen flyttat sin verksamhet. Granite Mountains taggiga profil bildar horisonten i väster, sedan rullar låga kullar österut. Vinden viner och yr upp sanden i arenan. Jaton Lord skrittar fram på ett brunt stickelhårigt quartersto. Med korsade armar lutar han sig fram i sadeln. Cowboyhatten och de guldbågade pilotglasögonen skymmer halva ansiktet och får honom att likna James Dean. Jaton är lättpratad och vänlig, men tyngd av morgonens olycka. Hans bordercollie valp blev sparkad av en häst och veterinären tror att han kommer att förlora ena ögat. Den skulle bli en boskapshund, men nu ter sig planen osannolik. 

Morfar pionjär

Jaton Lords morfar var den kände Ray Hunt, som tillsammans med Tom Dorrance lanserade natural horsemanship, träningsmetoden som bröt med tidigare idéer om att hästen skulle tvingas till underkastelse. Istället baseras tekniken på hästens naturliga beteende och sätt att kommunicera. Tränare som Monty Roberts och Pat Parelli har sedan dess marknadsfört sina egna tolkningar av samma principer.

Redan som sextonåring började Jaton följa med sina morföräldrar på klinikerna. Dessutom red han in unghästar och gick på rodeo-gymnasium. Så fort skolan var avklarad började han jobba på olika rancher, ofta långt borta från all slags bekvämlighet. Under dagarna märkte han boskap och på kvällarna åt alla runt lägerelden och sov i tepees. Under ett år hade han bara tre dagars semester, men det var jätteroligt ändå, minns Jaton.

Mindre tävling, mera träning

Karriären tog fart när han fick jobb som träningsassistent hos Anne Reynolds, som är den första kvinnan (i amatörklassen) att vinna en miljon dollar i cowhorsetävlingar. Under flera år tävlade han intensivt i cowhorse och vann totalt 70 000 dollar (runt en halv miljon kronor), men han kom bort från principerna inom natural horsemanship. Därför är han nöjd med att nu tävla mindre och fokusera på att träna hästar och ge clinics. Men först vill han göra klart att han inte är förtjust i termen ”natural horsemanship”, för det vi lär hästarna är egentligen onaturligt.

– Det är inte naturligt för en häst att backa, glida eller snurra runt. Men jag vill visa dem på ett sätt så att de vill lära sig, och så att det handlar om ett partnerskap istället för en order från mig.

Jag undrar om tävlingsvärlden skulle dra förmån av att använda hans morfars metoder, men Jaton säger sig inte kunna svara på det.

– Men jag vet att i alla typer av tävlingar finns det ett starkt tryck att få medelmåttiga hästar att bli stjärnmaterial. Då pressar man dem för mycket. Jag har själv gjort det och sett många andra göra det, eftersom man försöker vinna ett pris eller bara förtjäna sin lön. Det är spelets natur.

 

Harmoni, balans och avslappning

Innan ett träningspass kan börja måste det finnas en harmoni mellan häst och ryttare.

– Jag utgår från tre principer när jag jobbar med hästar. För det första måste man ha deras uppmärksamhet. För det andra måste du komma till en balans där varken du eller din häst drar i den andra. Det är som om du och jag skulle gräla. Vi skulle inte komma någon vart, men om vi är ense kan vi säkert åstadkomma något tillsammans. För det tredje vill jag att min häst ska vara avslappnad. Det kan man lätt se på musklerna, säger Jaton och pekar på det bruna stoets hals. Om muskeln hade varit hård som en planka skulle hon inte varit avslappnad. Man måste bara titta.

Kommunikationsfel mellan häst och ryttare är det vanligaste problemet Jaton ser på de clinics han håller. Med kommunikation syftar han främst på ridstil. Många ryttare rör sig till exempel för snabbt och korrigerar hästen innan den ens hinner svara på hjälperna. Att dra ner axlarna och luta sig framåt för mycket är andra vanliga fel.

– På mina clinics visar jag ryttarna hur de kan ändra sina rörelser och sin hållning för att hästen ska förstå vad de vill. Ganska snart rör sig hästen smidigare och i respons till det den lärt sig.

När en ryttare har ett problem med sin häst, till exempel att den inte vill bli infångad i hagen, så handlar det återigen om brist på kommunikation, hävdar Jaton.

– Om hästen springer iväg så måste du hjälpa den att förstå vad den ska göra. Och fundera på hur du kan förbättra hästens liv så att den vill vara med dig.

 

Keliga hästar

Det har han helt klart lyckats med. Jag har aldrig mött så många sociala och kelsugna hästar. Det beror på den fysiska kontakten han ger dem, förklarar Jaton. Jag förälskar mig i Moon, en brun-vit paint med ett hack i ena örat. Han följer mig runt som en hundvalp, buffar mig i nacken när jag fotar och sniffar på mina kläder. Moon är avkomma till Ray Hunts favorithäst, berättar Jaton. Ja, det var ju typiskt att jag skulle falla för en ovärderlig häst…

Efter några varv på det bruna stoet i arenan, börjar Jaton inridningen av en två-årig palominofärgad hingst. Varje dag rider han runt tio av sina klienters hästar. Med tränset i vänsterhanden drar han sakta men envist till sig hingstens huvud med högerhanden. Hästen försöker hela tiden dra bort det. Så fort hingsten närmar sig, släpper Jaton taget om mulen. Det handlar om att trycka och befria (pressure and release), en av grundprinciperna inom natural horsemanship. Efter några minuter håller hingsten huvudet rakt fram och Jaton kan dra på tränset. Efter att han klappat hästens rygg några gånger går det lätt att svinga upp sadeln. Jatons rörelser är lugna och tydliga och han visar ett enormt tålamod. För att få igång longeringen använder han sitt kroppsspråk: han gör sig stor, går bestämt emot palominon och pushar undan honom för att få honom att röra sig i en större cirkel. En häst är inte dum. Det gäller bara att lära sig kommunicera med den, förklarar Jaton.

– Som jag ser det är hästar och människor i stort sett likadana. Jag ser ingen större skillnad i hur vi beter oss. Vissa människor är blyga, precis som vissa hästar är det. Vissa människor är framfusiga, precis som vissa hästar. Man måste bara lära sig att handskas med dem.

 

Ha roligt

Jag frågar om han har några tips hur man kan förbättra sin relation med sin häst.

– Föreställ dig hur du skulle vilja bli behandlad om du var din häst. Självklart måste man visa disciplin, men korsfäst inte din häst bara för att den tar fel steg. Om en situation inte känns bra, undvik den. Försök göra din häst så glad som möjligt och ha själv så roligt som möjligt.

Hästen står alltid i centrum för Jaton, precis som för Ray Hunt. Att axla arvet från en pionjär inom hästträning måste vara en utmaning, men Jaton har en annan synvinkel.

– Det bästa rådet min morfar gav mig var att vara mig själv. Om jag skulle försöka att bygga vidare på hans anseende och meriter, vet jag inte varför jag skulle ta mig ur sängen på morgonen, säger Jaton med ett skratt. Men jag vet att han skulle ha uppskattat mycket mer om jag kunde skapa mitt eget namn och anseende.

Det är han på god väg att göra. Machotendenser och tvång inom hästvärlden är inte bara förlegade metoder, utan också ineffektiva, medan alla vinner på en förbättrad kommunikation mellan häst och människa.

 

Om Redaktionen

Se också

Möt en LuckyRider – Stefan Johansson

text och foto: natalie lindholm LuckyRider nr. 3/2016 Bor: Söderköping Jobbar: På Sand och grus …