Senaste nytt
Home » Hästgården » Kellie Hinley – Trendsetter – Fokuserar på All Around

Kellie Hinley – Trendsetter – Fokuserar på All Around

Kellie Hinely är en av USA:s mer framgångsrika tränare inom all around-grenar och ibland kan man även träffa henne i Sverige.

text och foto: åsa wikberg LuckyRider nr 6/2016

På Trendsetter Performance Horses i Chino Hills, Kalifornien, träffar vi en av de mycket framgångsrika tränarna inom all around-grenarna. Företaget som grundades 1997 drivs av AQHA Professional Horseman, Kellie Hinely,
Till skillnad från många andra tränare i USA växte hon inte alls upp runt hästar.
– Min kompis från kyrkan hade hästar och bjöd in mig att rida med henne. Sedan var jag fast, jag älskade det. Jag började rida varje dag, städade stall, började rida för tränare och fick slutligen en häst av mina föräldrar. Jag red andras hästar hela tiden i college för att tjäna pengar så jag skulle kunna åka och tävla, mina föräldrar betalade inte det. När jag slutade college insåg jag att jag redan gjorde det jag älskade och fortsatte att träna hästar.
Även Kellies dotter rider och visar ibland häst på tävling, men familjen har reglerat hur mycket hon får vara med mamma i stallet.
– Hon skulle rida alla dagar om hon fick, men rider tre dagar i veckan.
Hennes man och son däremot är inte lika roade av hästar, de gillar motorer och dirt bikes.

Många hästar i träning
På träningsanläggningen huserar både westernhästar och hunterhästar.
– Vi tränar western all around-klasser såsom pleasure, trail, western showmanship, hunter under saddle och halter. Vi har även en körhäst som tävlar i pleasure driving, berättar Kellie mellan träningspass och barnhämtning en varm sommardag när LuckyRider är på besök.
Kellie tränar alla olika åldrar och det kan se lite olika ut beroende på vad de tävlar i.
– Mina ungdomsryttare och amatörryttare visar till exempel ofta horsemanship, equitation, showmanship, trail och western showmanship, berättar Kellie som har tre egna lektionshästar på anläggningen. Så hit kan man komma dels med egen häst, men även om man vill lära sig eller träna på redan färdigtränade hästar.
– Men jag har en medhjälpare som har hand om de lektionerna åt mig nu för tiden för jag reser så mycket så det finns inte riktigt tid att göra allt, förklarar Kellie.
– Vi är ofta borta två veckor i stöten och jag har fyrtio hästar i träning som alla ägs av mina kunder, berättar hon vidare.
Stallet har två assisterande tränare och två hästskötare som hjälper till att sköta ruljangsen, samt ofta en praktikant, berättar Kellie vars egna specialiteter är trail och western riding.
– De flesta hästar som står här i träning rids det trail med, men de flesta hästar kan flera discipliner, berättar hon vidare.
Stallet tränar främst hästarna på det som ägaren vill att den ska kunna men man tittar naturligtvis också på vad hästen är bra på.
– Alla hästar är till exempel inte bra på att byta galopp så om hästen inte är byggd för att lätt kunna byta galopp, eller om den inte alls vill det då rider vi kanske inte western riding där det är ett viktigt moment. Om en ägare kommer hit och vill att hästen ska lära sig byta galopp så tränar vi förstås på det, säger Kellie.
– Men vi försöker hitta det som hästen tycker om att göra.

Hunt seat
Hunt seathästar däremot får för det mesta bara gå hunt seat-klasser och eventuellt pleasure driving. I pleasure driving är det för det mesta ”engelska hästar” som är höga med stort steg som man kör. De hästarna kan oftast inte komma ner till de mer markbundna stegen som passar western, berättar Kellie.
– De ska ha stort steg, jämn topplinje, stor trav och platt knä fram. Det ska vara liknande rörelser som i western men mera förlängt.
– Det som skiljer western pleasure-hästen mot hunterhästen är att wp-hästen har en mindre kropp, ett mycket snävare steg, rids med minimal tygelkontakt och ska stanna i en ”tight frame”.
– Hunterhästen har till skillnad från westernhästen mer rörelse från bogen vilket ger dem längden i steget som de har. Den hästen som naturligt har ett långt steg har svårt för att komma ner till det kortare steg som behövs för att göra westernklasserna riktigt bra, menar Kellie.

Amatör gör lite av varje
I amatörklasserna finns fortfarande hästar som gör både hunter och westernklasser, men klasserna och hästarna har utvecklats till att bli mer specialiserade så när man kommer till större tävlingar är de allra flesta specialiserade på sin gren, berättar Kellie.
– De som tävlar trail gör ofta western showmanship eller horsemanship och ibland också hunt seat equitation för i den klassen behöver man ofta inte ha samma långa steg som i hunter under saddle, berättar hon vidare.
Kellie säger att det visst finns ryttare som bara tävlar en enda gren men den typiska ryttaren hos henne vill ofta tävla mer än ett event, därför så försöker hon ofta hitta hästar till sina kunder som kan göra flera olika saker.
– Vi söker efter en trail typ av häst som ska kunna tävlas i både trail och horsemanship till exempel.

Hur har trail utvecklats?
Grenen trail har utvecklats mycket under åren och i Kalifornien är det en av de mest populära grenarna som erbjuds.
– Det brukade vara så att om bara hästen kunde gå igenom banan utan att stöta i bommarna så hade man en vinnare, men nu kan man ha halva startlistan som går igenom utan fel. Vi har listat ut sätt att få hästarna att lyfta ryggen, bli ”runda” och lyfta fötterna. Bedömningen handlar också mycket om hästens rörelser och det blir bättre och bättre rörelse i hästarna i och med att det premieras på tävlingen, menar Kellie.
– På ditt scorekort har du din manöver-score och straffpoäng. Manöver-score är hur hästen närmar sig hindret, hur den går över, graden av svårighet som den uppvisar och hästens rörelse kommer definitivt in där, säger Kellie.
– Vi har också mycket mer bommar nu än vad det brukade vara. Det brukade vara kanske femton bommar i ett trailmönster och idag kan vi ha 35-45 bommar i olika höjder som vi ska igenom i en trailklass.
I novice och green är bommarna alltid lagda på backen, men i amatör-, youth- och openklasser kan bommarna ha olika höjd.

Ranch riding populärt
Ranch riding blir mer och mer populärt, men inte många av Kellies hästar gör även det.
– I ranch riding vill man ha en häst som rör sig lite lösare, men för trail och western riding vill man ha en häst som har lite snävare rörelser vilket kan vara svårt att kombinera, menar Kellie.
Det finns ryttare som specialiserar sig även i ranch riding, men här kan hästen inte ha färgade hovar eller manen i band.
– Det tar bort många av våra showhästar ur ekvationen, för våra hästar måste ha manen klippt och bandad.
– Det var egentligen meningen med den klassen att om man hade en häst som inte var en nog bra mover för all around-klasserna och inte atletisk nog för till exempel reining skulle man kunna rida den i ranch riding, förklarar Kellie som trots att hennes hästar inte riktigt passar in i klassen tycker att det är en väldigt rolig gren att rida.

Olika i olika stater
Trail är stort i Kalifornien, till och med den största klassen på de flesta tävlingar.
– Om man åker till en show här i Kalifornien så har vi alltid mellan 40-90 ryttare i senior trail.
I junior 10-25. I amatör 20-30. I hunter under saddle cirka 5, i western pleasure 5-10, i horsemanship 10-30 och i western riding 10-25.
Här i Sverige är ofta pleasureklasserna stora och det är de också i USA, men inte i Kalifornien. Klasserna är olika populära i olika regioner.
– I midwest, Texas och Oklahoma, är western pleasure väldigt populärt och på östkusten ser man mycket hunter under saddle-hästar.
Clinics i Sverige
Kellie har varit på besök i Sverige ett par gånger och haft clinic, bland annat hos Kümmerlings och Regina Schönberg. Med ett späckat tävlingsschema så finns det dock bara tid att åka på quartertävlingar, Select, Youthworld och NSBA.
– Det blir för mycket att åka till även paintshower, det hinner vi helt enkelt inte, berättar Kellie som ofta är borta många dagar i stöten.
– Min syster kör oftast hästarna medan jag flyger till tävlingen om det är utanför Kalifornien. Det tar två dagar att köra dem och sedan ska de vara där någon dag innan tävlingen så egentligen är det fem dagar extra förutom showen. När jag flyger sparar jag mycket tid vilket är viktigt för barnen och familjen, menar Kellie.

Kombinera företag med familjeliv
Att kombinera företaget, träning, tävling med familjeliv är ett ständigt pussel, berättar Kellie.
– Men min man är toppen och han har även sitt eget företag att sköta. Vi har en bra nanny och när jag är hemma försöker jag verkligen vara närvarande. Vi skulle kunna göra tre tävlingar i månaden, men jag väljer att inte åka för att hinna arbeta med kunderna här och vara hemma med familjen.
Det underlättar också att ha en stöttande omgivning och bra folk som arbetar med en, menar Kellie.
– Jag tror det är ofta är svårt för mannen att vara hemma själva och ta ansvar för allt, ofta är det kvinnans roll att ta hand om mycket. Jag är inte säker att min man vet hur väl jag planerar innan jag åker bort, avslöjar Kellie.
– Jag ser till att det finns mat hemma för hela tiden, att barnen har skjuts dit de ska, jag försöker se till att allting flyter friktionsfritt i hans liv. Och mina föräldrar bor i närheten så mamma är en stor hjälp.
Många frågar Kellie varför hon inte tagit domarkort ännu och det har en enkel förklaring.
– Det är på grund av familjen – en till helg som jag måste vara borta. Men det kanske blir när barnen blivit äldre, spår hon.

Tips från Kellie
När man nu träffar en framgångsrik tränare måste man ju be om lite tips till våra svenska läsare. Vad tycker du att vi ska bli bättre på?
– Ett vanligt problem som dyker upp i trail är att folk rider över bommar för tidigt, innan man fått ihop alla hästens delar där de optimalt ska vara. Vi låter dem inte gå över bommar innan de kan skritta, jogga och galoppera samlat i en ram ”frame” på samma vis som en vältränad pleasurehäst. Jag får ofta hit hästar som är nästan i ”frame”, men när de går över bommen förlorar de det. Det är för att de egentligen inte var färdigskolade innan de togs över bommarna. Då blir det så att hästen använder bommen som ett sätt att komma ifrån den ramen som det är meningen de ska vara kvar i. Det ser jag ofta, berättar Kellie.

Hur tränar man då hästen att inte knocka i bommen?
– Ja, antingen har man en häst som är försiktig eller en som inte bryr sig om den slår i. Även om du har en häst som inte bryr sig kan du lära den att inte slå i. Hästen ska ha höjd bog och rygg och de ska lära sig att inte kliva över innan hoven är på exakt rätt plats innan bommen. Kan man lära den det så är hästen mindre benägen att slå i bommen.
– Vi försöker lära hästen var avstampet innan bommen är. På det sättet lär de sig och jag hjälper mina hästar mycket. Jag placerar dem på rätt spot om och om igen. Det är lite som hoppning, man ska vara i exakt position innan take off. Så småningom kommer hästen att automatiskt hitta rätt spot, men det krävs träning.
– De flesta bra trailhästar började med en bra tränare, avslutar Kellie.

Om Redaktionen

Se också

Fredrik Nilsson – från operan till tränare

Ett karriärbyte från operasångare till hästtränare hör väl kanske till det lite mer udda, men …