LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Lindy Burch – Miljonkvinnan i cutting
Första kvinna att vinna the NCHA Cutting Futurity
Första kvinnliga NCHA Open World Cutting Champion
Med i National Cowgirls Hall of Fame
Med i NCHA Riders Hall of Fame
Innehavare av All-Time High-Point Record för NCHA World Championship Finals
Campaigned NCHA Hall of Fame Horse 2000 World Champion Bet Yer Blue Boons
nr 11 All-Time NCHA Money Earner med 2.4 miljoner dollar
Över tre miljoner dollar i vinstpengar
Text och Foto: Åsa Wikberg
Lucky Rider Nr 1 2007
Det var tredje gången hon red Futurityt och året innan hade hon blivit reserve champion, dvs tvåa. I historien har bara fyra andra ryttare klarat samma bedrift; Buster Welch, Shorty Freeman, Leroy Ashcraft och Bill Freeman.
Inte nog med det… År 2000 blev hon första kvinnan att vinna Open World Champion med hästen Bet Yer Blue Boons och 2001 blev hon president i organisationen NCHA, den första någonsin i organisationens 55-åriga historia.
Idag är Lindy Burch en av sportens mest framgångsrika utövare – en all-time leading money earner med vinster på över tre miljoner dollar.
Lindy bor i Weatherford, Texas. I Texas finns många av de största tränarna i cuttingindustrin och den lilla orten Weatherford härbergerar ett 30-tal av dem.
Lindy Burch 160- acre ranch – som hon köpt för sina vinstpengar – heter Oxbow Ranch. Det är också här hon tar emot LuckyRider när vi kommer på besök.
På altanen står en rejäl hög med ved uppstaplad. Blir det någonsin så kallt i Texas att man vill tända en brasa undrar jag. Men att det skulle vara ständig stekande sol i Texas tar Lindy snabbt ur mig.
– Det kan bli riktigt kallt här, med både snö och is på vintern… Men sommaren är inte så torr som på andra ställen i Texas, här har vi grönt gräs mest hela sommaren, berättar Lindy.
– Ursäkta röran, säger Lindy med ett skratt när vi passerar murbruk och snickare och kliver in i hennes timmerhus. Huset ligger ett på en höjd ovanför ridanläggningen på ranchen.
– Jag håller på att bygga ut huset, det ska bli ett gym i utbyggnaden. Jag måste hålla igång och träna efter en knäoperation jag gjorde i början av 2006, förklarar Lindy. Ryggen har hållt bra men knäet var en gammal idrottsskada som jag ådragit mig.
Växte upp i Californien
Men vägen till Texas gick via galoppbanorna i Los Angeles. Lindy växte upp i södra Californien och tillbringade en stor del av sin uppväxt på hästryggen. Hennes far som ägde en verkstad, gillade turridning och Lindy fick följa med ut och rida från att det hon var en liten tös.
– Jag växte upp på hästryggen som andra barn växer upp på cykel, berättar Lindy som fick sin första häst, Beaver, när hon var fem år.
– Jag brukade sticka hemifrån tidigt på morgonen och kom inte hem igen förrän det var mörkt, berättar hon.
Lindys mamma, som var rädd för hästar, insisterade att Lindy måste rapportera hem under dagen så hon fick en egen kommunikationsradio att ha med sig.
I stallarna har hästarna egna fläktar som svalkar dem när det är varmt – och det är det ofta i Texas. När det är riktigt varmt så sätter en luftfuktare in som sprutar finfördelat vatten över hästen – något som uppskattas av hästarna som snabbt hittar bästa platsen att stå under fläkten.
Vid ridbanan har Lindy satt upp en skrittmaskin som hon använder för att värma upp hästarna innan träning.
– Jag vet att man använt dem länge i Europa, men det är ganska nytt här. Det är perfekt, jag kan sätta in hästen för uppvärmning innan jag rider den och sedan kan man skritta av den i maskinen också.
Lindy rider från tidig morgon till mitt på dagen, sedan blir det för varmt att träna, både för hästar och människor. Uteridbanan används oftast, men just när vi är på besök så väljer Lindy att träna sina hästar i ridhuset. Det har regnat på morgonen och utebanan är för tung ännu, anser hon.
Invid ridbanan finns också hagar med kalvar som används i träningen.
–Jag har vanligtvis 320 kalvar här och de byts ut varje månad, förklarar Lindy.
Hästar och kalvar på löpande band
Vid träningen har Lindy flera medhjälpare som ser till att allting flyter smidigt. I westerngrenen cutting så ska ekipaget gå in i en flock kalvar och plocka ut ett djur som sedan skall hållas åtskiljd från flocken under en viss avsatt tid. För att få ett så ”naturligt beteende ” som möjligt bör man ha kalvar som inte har arbetats för mycket.
– De kalvar vi har här nu är använda tidigare, men jag byter djur för varje häst. Det blir lättare för hästen att arbeta fräscha kalvar. Hela hjorden byts ut varje månad, berättar Lindy vidare. Jag har ett avtal med en uppfödare som förser mig med nya djur.
Morgonens träning går som ett löpande band. Lindys medhjälpare kommer in med en häst, Lindy värmer upp den medan en ny koflock på ca 10-12 djur tas in på banan. Hästen tränas ca 20–30 minuter och sedan byts häst och koflock igen.
– Tvååringarna arbetar jag oftare med ”sour cattle” (djur som arbetats tidigare) och de äldre får arbeta fräscha kor. Men jag får hästen att hålla kon oavsett vilken ko det är. Min filosofi är att de ska få jobba hårt oavsett vilket djur det är och jag gör det inte lätt för dem… För när man åker till tävlingar är det ofta så att kalvarna inte är speciellt bra. Relativt sett är det väl bättre djur här än på många andra platser, men de kan vara riktigt tuffa. Så om hästen bara hade tränats på en perfekt kalv hela tiden skulle den inte veta vad den skulle göra på tävlingen.
Mulor jagar coyote
Alla Lindys hästar går ute under dagarna och alla ston med föl går tillsammans i samma hage. En och annan mula sticker också upp huvudet bland hästarna. Texasbor har berättat för mig att man ibland använder mulor för att ledträna unghästarna – man knyter fast hästen vid en mula och på så vis får de lära sig att gå dit ledaren vill… Men Lindy berättar att mulornas huvudsakliga uppgift här är att jaga coyote, en vildhund som kan orsaka skador på hästarna om de kommer in i hagen.
Alla hagar har någonting som ser ut som murade springbrunnar. Hit har man dragit vattenleningar så att de fungerar som stora vattenkoppar men ständigt fräscht vatten. Mellan hagarna tar man sig på amerikanskt vis – inte på hästrygg – utan med hjälp av en golfbil.
På ranchen är det tre anställda. Två ryttare och en tjej som gör kontorsarbete och som även rider.
Ryttarna sadlar och värmer upp hästarna och hjälper till som turnbacks vid träningen. På tävlingarna använder Lindy turnbacks som hon känner – andra tävlande.
– Jag har hållt på så länge så jag vet vilka ryttare som fungerar som turnbacks för mig. Det är svårt att alltid ha samma för vi kanske är på olika tävlingar, berättar Lindy.
Bytte till sig en gammal häst
Lindy började med cutting när hon var 13–14 år gammal, för 35 år sedan.
– En cuttingtränare flyttade in mittemot oss och jag började hjälpa till där. Californien är det näst största området för cutting, efter Texas. Men nu har några av de största tävlingarna flyttats till Las Vegas, där man byggt en jättestor ny arena med fina faciliteter, berättar Lindy.
– Jag hjälpte till att träna hästarna på galoppbanan, brukade galoppera hästarna innan skolan och som betalning fick jag en gammal märr som var skadad. Den bytte jag mot en gammal cuttinghäst och så började det. Jag började tävla lokalt och sen fick jag förfrågningar att börja träna andras hästar också. Det var meningen att jag skulle bli veteinär, men jag kom inte in första året jag sökte och sedan bestämde jag mig för att jag ville arbeta med hästarna på heltid istället. – Det enda lönearbete jag haft i mitt liv är ett jobb som ridlärare på en sommarcamp, det hade jag när jag gick i High School, berättar Lindy, som sedan dess varit sin egen arbetsgivare. Och en tuff sådan.
Stark vilja och vinnarskalle
Lindy ger ett bestämt intryck och att driva hela ranchen med uppfödning, träning, tävling och allt därimellan kräver sin kvinna.
– Man måste ha stark vilja och och drivkraft för att kunna hålla sig på toppen. Kritik från utomstående eller förluster får inte ta musten ur en. Man måste ha en tävlingsinstinkt och vinnarskalle… jag måste vinna för att få in vinstpengarna som är en stor del av ranchens inkomstkälla, berättar Lindy. Jag tränar inte nog med hästar utifrån för att det ska löna sig. Det kostar mycket att driva ett sånt här ställe. Så jag måste sälja hästar och vinna tävlingar för att dra in pengar.
Ranchens hingst ”Bet on Me” e. Smart Little Lena och u. Bet Yer Blue Boones tillsammans med en mycket fin uppsättning avelsmärrar genererar en del a inkomsten. Många anser att stoets kvaliteter utgör 50-70% av avkommans egenskaper, och Lindys är eftertraktade.
– Men man måste träna upp många hästar för att hitta en vinnare. Många tränare har andretränare som hjälper till, på det viset kan man ta in fler hästar i träning. Men jag vill inte rida trettio hästar om dan längre, jag gjorde det förut…
– När folk sätter en häst i träning hos mig vill de att jag ska rida hästen och inte någon annan. Om jag hade andretränare att rida hästarna och en kunds häst senare skulle visa sig gå dåligt på tävling skulle jag känna att jag kunde ha gjort ett bättre jobb om jag ridit den själv hela tiden. Så för mig skulle det inte fungera med andretränare, förklarar Lindy.
Svårt kombinera med familjeliv
Lindy är även domare sedan 20 år tillbaka. Hon ger också clinics och har bland annat varit i Brasilien, Italien och Australien förutom i USA. Lindys framgång kommer av uppoffring, hårt arbete, disciplin och man måste verkligen älska det här livet, berättar hon.
– Du vet, jag har egentligen inget annat. Ingen familj – ingen man längre, säger Lindy med ett skratt. Man måste verkligen vara beredd att arbete 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan för att vara framgångsrik i den här branschen som kvinna – och kanske i många andra branscher också för den delen… Det är svårt att ha en familj och ha kvalitetstid med dem, för hästarna kräver mycket.
– Vi började med hästarna klockan fem i morse och de kräver sitt. Man kan inte bara gå hem vid en viss tid utan man får arbeta tills allt är klart. Och jag är deras skötare förutom att jag är deras tränare. Många människor kanske bara tränar och bryr sig inte så väldigt mycket om hästarna, men det gör jag.
– Vanligt bland manliga tränare är att man har en äkta hälft som tar hand om en stor del av arbetet, som pappersarbete och uppfödningen till exempel. Nu har jag anställda som sköter en del av det, men man kan aldrig förvänta sig att de ska arbeta lika hårt som en äkta hälft, de har ju också ett liv utanför verksamheten.
– Men när man arbetar hårt för något så kanske man uppskattar det man har mer också, menar Lindy.
– Om nån frågar vad jag vill göra på fritiden så brukar jag faktiskt säga “rida ut”. Jag brukade också hålla på med roping, men det blir inte så mycket längre. Nu tar jag lite ledigt på helgerna och då brukar jag faktisk ta en ridtur, avslöjar Lindy. Jag rider ut i markerna och jag älskar att jaga. Så på hösten och vintern brukar jag, min häst och hund bege oss ut och jaga fasan, berättar Lindy Burch – en av westernridningens mest framgångrika kvinnor och World Champion.
[/protected][/private]
[/private]
