Senaste nytt
Home » Horsemanship » Marcus Johansson del 2 – Rida naken – Barbacka och tränslöst

Marcus Johansson del 2 – Rida naken – Barbacka och tränslöst

Varför ska man ge sig på att rida ett 500-kilos muskelpaket helt utan hjälpmedel och ”kontrollerande utrustning”? För att man kan? Eller för den ultimata frihetskänslan att galoppera över gröna ängar med vinden i ansiktet och bara en bit man i handen? 

text: marcus johansson  foto: marcus johansson, åsa wikberg

Nu ska vi prata lite om tempokontroll när du ”rider naken”.

Vid tempokontroll är du utlämnad till i huvudsak tre faktorer: Din (hästens) grundträning, din egen följsamhet och självkontroll och din hästs vilja och lyhördhet.

Med grundträning menar jag att det finns en tydlig röd tråd i träningen som hästen är trygg i och som den kan relatera till och falla tillbaka på även när den ställs inför nya uppgifter och utmaningar.

Med din egen följsamhet och självkontroll menar jag inte bara att du har en neutral och behaglig sits, utan också förmågan att lägga undan saker och tankar som kan påverka er negativt och istället vara öppen och föra en aktiv dialog med hästen. Du behöver bemöta hästens alla små frågor och signaler tidigt och med lika små signaler hellre än lite för sent och med för stora signaler. Jag skulle vilja likna det med en lågmäld dialog mellan två individer som arbetar mot samma mål. Utöver det spelar attityd och förväntningar roll, hästar är experter på att infria dina förväntningar oavsett om du förväntar dig något bra eller dåligt.

Vad du gör spelar roll

Hästens vilja och lyhördhet beror till stor del på hur den tränas och hanteras, och tänk på att allt du gör med den påverkar dess syn på oss människor och vår relation tillsammans. Det gäller inte bara ridpasset på ridbanan, utan även den där avslappnade skogsturen på lång tygel, in/utsläpp, matrutiner, till och med hur du upplevs om du korsar hagen utan att ens gå fram till hästarna. Utöver det så har hästar olika personlighet, därmed också olika grad av intresse och vilja inför att samarbeta med oss människor.

Att be hästen att öka tempot är sällan svårt, att springa ligger i deras natur. Svårare kan det vara att sakta av, eller att bibehålla önskad fart. För att kunna reglera tempot utan att ta hjälp av ett bromsande träns/grimma etc. så behöver du en häst som svarar bra på din sits, och den behöver också lära sig att söka sig till ditt tempo istället för omvänt.

Om jag exempelvis skrittar och vill öka till jog så höjer jag min tyngdpunkt och energi något så jag blir ”lätt” på hästen samtidigt som jag tänker mig ett önskat tempo (visualiserar jog). Räcker inte det så kramar jag försiktigt med skänklarna tills jag får önskad respons, och återgår då omedelbart till en neutral sits.

Om jag istället vill sänka tempot (oavsett gångart eller hastighet) så sänker jag min egen takt något och blir ”tung” på hästen. Hjälper inte det så släpper jag fram skänklarna något vilket gör mig ännu tyngre. Om det behövs så kan jag förstärka dessa signaler ända till ett stop eller back. Återigen, så fort jag får önskad respons så erbjuder jag en så neutral och följsam sits som möjligt. Kärnan i detta är att hästen ska ta ansvar för att vi ska vara i fas taktmässigt.

Böjning och sidvärtsrörelser

För att svänga någorlunda korrekt så behöver hästen forma sig (böja sig) efter spåret oavsett om vi rider stora eller små cirklar, eller om vi bara svänger för att byta riktning när vi kommer till hörnet på ridbanan (en sådan sväng utgör ju en kvarts cirkel). Omvänt så kan man bestämma cirkelns eller svängens storlek genom hur stor böjning vi ber hästen om.

Jag ber hästen att böja sig, från nos till svans, genom att lägga på inner skänkel rakt under mig samtidigt som jag sitter rakt över hästen och tittar dit jag ska. På mindre cirklar behöver jag släppa fram ytterskänkeln något för att ge plats för bröstkorgen på den sidan. På så vis kan jag också använda ytterskänkeln för att stötta och hålla in framdelen om det skulle behövas.  Om hästen vill flyta ut så flyttar jag min vikt något till utsidan samt stöttar med ytterskänkeln vid behov. Vill hästen istället gena in så reglerar jag det med mera tryck på innerskänkeln eller genom att flytta fram innerskänkeln något och flytta lite vikt till insidan beroende på hur det påverkar hästens böjning.

För sidvärtsrörelse så använder jag mina vikthjälper i större grad, understödda av mina skänklar. Här är det viktigt att hästen vet skillnad på om du med skänkeln ber honom om att flytta framdel, bakdel eller hela sidan. Vill jag göra sidepass åt höger så tittar jag åt höger (för att få en målbild), lägger vikten på vänster sida samt lägger på vänster skänkel rakt under mig. Vill fram eller bakdel släpa efter så korrigerar jag det med positionen på min skänkel. Om hästen söker sig framåt eller bakåt så korrigerar jag det med samma säteshjälper som jag använder för att öka (och framåt) och minska (stopp och back).

Genom att kombinera dessa hjälper är det möjligt att rida stora och små cirklar, vända och göra rollback, pivotera runt vilken fot man önskar, sidepass eller skänkelvikningar. Med lite övning går det till och med att rida hästen felställd på liten volt. Det går i stort sett att göra allt som går att göra med träns, skillnaden är att man i än högre grad styr ”från centrum”. För att exempelvis få hästen att titta (och gå) till höger så skapar man den böjning som krävs rakt under sig och låter hästen bilda en mjuk båge som löper från svans till nos, istället för att med tygelhjälper flytta huvud och hals för att bilda samma båge.

Slutligen, precis som i all träning, låt saker få ta sin tid, ha kul och glöm inte bort säkerheten. Kanske du och din häst kan göra de här övningarna till eran ”må bra-tid” där ni lägger prestation åt sidan en stund och gör det mera till en nyfiken lek. Vem vet vilka nya sidor ni kommer att upptäcka hos varandra?

Om Redaktionen

Se också

Fredrik Nilsson – från operan till tränare

Ett karriärbyte från operasångare till hästtränare hör väl kanske till det lite mer udda, men …