Home » Blandat » Mitt hästår 2015

Mitt hästår 2015

Snart är det nytt år igen! På ett vis längtar man efter ett nytt år och nya möjligheter, samtidigt känns det lite ovisst vad 2016 kommer bjuda på. Efter min pappas sjukdom har jag blivit väldigt rädd för att man aldrig vet vad som händer i framtiden, samtidigt som det är det som gör livet så härligt att leva. Att ta vara på varje dag, det har vi varit väldigt duktiga på i familjen i år!

2015 började med långa galopper på snötäckta skogsvägar på mina fina hästar och ponnyer, några härliga slädturer och en hel del utkörning av ved bakom stora ardennerrumpor.

Framåt våren rodde familjen ihop ett lite större projekt. Vi byggde även ihop oss en liten ridbana och rundcorall. Fille grävde dag och natt ett tag. 

Hästarna började sättas igång mer ordentligt, både de och vi kollades igenom i kroppen för att veta att vi var redo och vi gjorde bra ifrån oss på kosseträningarna. Efter den här perioden var vi ganska slitna i både kropp och huvud. Så en vecka på Mallorca för att fira min mammas 50-årsdag var helt fantastiskt.

Lagom till att vi kom hem från resan dröjde det inte länge innan min fina Kid stod i min ägo, min underbara, fina lilla vän. 

Tävlingssäsongen drog igång och första start blev tillslut i Karlstad efter mycket strul med tävlingar som aldrig blev av. Jag gick ut på min och Sess första barrel race-tävling utan så mycket erfarenhet i ryggen. Där visade hon mig vilken otrolig liten häst hon är när hon väl släpper sitt temperament lite. Vi slutade på en fjärdeplats mot hårt motstånd. Filip och Grace gjorde debut i roping som de bara tränat en gång, det fick de mersmak på men tyvärr har vi inte haft några direkta träningsmöjligheter hemma detta året men det ligger på önskelistan för 2016.

Tävlingssäsongen var igång tillslut och vi fick även hämta ut våra bucklor på Hjo ko från 2014 års branch-cup som vi vann i team penning. Vi gjorde en utveckling lagmässigt detta året som vi är väldigt nöjda över efter förra årets debut i team penning och team sorting. Hästarna har fått mer kött på benen och de är så lätta att ha med sig överallt om man matchar min Success vilja lite i förhand. Vi har stött på mindre problem det här året med hennes starka viljor.

Jag är jättenöjd med min lillas insats i barrel racen på de tre starter vi fick. Mitt i tävlingssäsongen började vi även bygga om boxarna i stallet, vi har renoverat lösdrifter och fått väldigt mycket gjort här på gården.

Mysiga barbackaturer i skog och mark på hästar och ponnyer i sommarens solnedgångar.

grisano 

Tävlingssäsongen avslutades med Svenska mästerskapen och jag beslutade mig för att ställa upp i barrel racen som jag egentligen bestämt mig för att vi inte var mogna för än. Mitt mål var att få ut tre starter på henne runt tunnorna och då ena tävlingen blev inställd gjorde jag ett beslut på att starta då vi kunde ta det som en liten träning eftersom vi skulle åka ut i kvalet. Sess gick ut på banan, hon visste vad som gällde, fullsatt publik. Mönstret var absolut inte som på träning, hon var lite tveksam på banan med all publik men hon gick in och gjorde det. Hon ökade även farten på tillbakavägen och vann kvalet. Jag var helt stum, min lilla råtta så hon ställde upp! Koklasserna säkrade vi oss på och vår strategi för året med placeringar fungerade bättre än året innan. Vi var i final i alla klasser!

Foto: Alaittin Temur
Foto: Alaittin Temur

 Min första final var barrel race, läktarna var knökfulla, jag var nervös då jag inte räknat med att stå i final. Sess gick in första heatet och gjorde en ok runda som gjorde att vi låg på en andraplats. Inför andra heatet gjorde piloten ett risktagande och det blev en skyggning för publiken som jag då inte hade en chans att korrigera i tid. Vi fick drygt en sekund pålägg från första tiden vilket resulterade i ett brons. Det var en så sjuk känsla, att man avlat fram den här hästen för just detta och haft det som delmål sedan dagen  hon föddes. Helt otroligt! 

Vilket vi då inte visste var att nästa dags final i team sorting skulle ge oss ett guld. Varken jag eller Fille förstod nog riktigt vad som hade hänt men där stod vi med varsin guldmedalj runt halsen på våra bästa vänner. Efter vinnarintervju och många kramar från familj och vänner fick vi äntligen kramas själva en stund, pussa våra hästar på mularna och fälla några tårar.

success 

Dagen efter detta var vår sista final i team penningen, hästarna var trötta efter fyra dagars intensivt åkande och tävlande. Det var ändå inga sura miner, de klev glatt på transporten med spetsade öron. Diviga var förnamnet, de visste nog vad det gjort dagen innan. Korna var svåra men det är ju lika för alla. Hård konkurrens här också, mycket adrenalin och nervositet. Lagets hästar presterade bra och vi höll vår strategi. Vi knep en till guldmedalj. Mycket känslor! 

Min fina lilla häst bar mig igenom tre kval, tog sig till tre finaler och fixade mig tre medaljer. Jag är så oerhört tacksam!

Året har bjudit mig på fina möjligheter och roliga erbjudanden.

Målen för 2016 är planerade och vi väntar på att tävlingssäsongen kommer igång så vi får göra det vi gillar bäst med de som betyder mest!

Nu sitter vi här, redo för ett nytt år. Vi avslutar året som vi började. På hästryggen! Jag önskar er ett gott nytt år med mycket skratt, kärlek och trygghet!

/Rosie

Om Rosie Blomquist

Rosie Blomquist är en 25-årig tjej från Skaraborg som främst tävlar timed events; barrel race, team penning och team sorting. Hon driver Rosie B Barrelhorses och är sambo med Filip, som delar intresset för hästar och hundar.

Se också

Podcast ”Vilket Hästjobb”

Johanna Davidsson och Malin Svensson deltog i avsnitt 27 av Vilket hästjobb! podsändning.De berättar där …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.