Inför AGRIA Western Cup som startar med första deltävlingen den 7/5 har LuckyRider träffat Sandra Säbb och John Sjöberg.
Sandra Säbb
Bor: Vikarbyn, Rättvik
Ålder: 34 år
Familj: 1 son, föräldrar och syskon
Intressen: Hästar och träning
Häst: Morgan/fullblod SGS King Ivory
Klubb: Insjöns Ryttarklubb Western
Text: Emelie Eriksson
En av dom som tävlat mycket i Agria Western Cup är Sandra Säbb. Sandra är en driven tjej som först tävlade distans i 13 år. Hon berättar att ridstilen som man använder sig av inom distansen bygger mycket på samma grunder som westernridningen. Hästen ska hålla låg form, vara uthållig och hållbar vilket är precis det som de gamla cowboyerna som vallade boskap strävade efter med sina hästar. Sandra berättar att hon därför hade ridit på westernliknande vis i många år innan hon började intressera sig för western.
2004 fick Sandra barn och hon kände att hon inte längre hade samma möjlighet att lägga ner all den tid som distansen krävde. Sandra hade då samtidigt en egen uppfödning av korsningen morgan/fullblod, hästen SGS King Ivory, som skulle ridas in. Hon deltog då på flera westernclinics och kände att westernridningen passade henne bättre tidsmässigt och hon upplevde också att westernridningen passade hennes unghäst bra. Sandra kände att hon inte ville slita ut honom på långa distanser och tog beslutet att gå över helt till att satsa enbart på westernridningen.
På frågan vad det bästa med western är så berättar hon att på distanstävlingar är det väldigt bra sammanhållning och gemenskap ryttarna emellan och det känner hon igen även ute bland westernfolk. Hon berättar att hon har hela tiden fått stöttning och hjälp av andra ryttare och detta har varit en viktig del i att slutligen kunna ta sig ut på westerntävlingar!
2007 var Sandra med på sin första westerntävling och har därefter varit med i alla upplagor av Agria Western Cup. Vad hon minns har hon inte missat en enda deltävling sen cupen startade 2008.
Hon berättar att hon varje år inte bara har satsat på deltävlingarna, utan även satsat på hela cupen och det har lett till att hon har tagit medalj i alla grenar hon har deltagit i.
– Men mitt bästa resultat har jag ändå i Western Horsemanship, där jag fått guldmedalj och kommit etta i cupen både 2009 och 2010, berättar hon.
Jag frågar vilken gren hon tycker är roligast, men Sandra har svårt att bestämma sig. Hon berättar att hon är öppen för det mesta och tycker att allt är roligt på sitt vis.
Hon berättar att i början så tävlade hon mest Trail, Pleasure och Horsemanship, eftersom det kändes lättast att börja med, men idag tävlar hon också i Reining, Versatile horse och tycker det är mycket spännande att rida på kossor.
Sandra berättar att stämningen på deltävlingarna i cupen är jättebra mellan ryttare och att det är väldigt bra sammanhållning, även mellan ryttare från olika klubbar.
– Speciellt som ny westernryttare så får man mycket hjälp av de andra som är mera vana att rida och tävla western. De stöttar och pushar på en på tävlingarna, berättar hon.
Hon tycker även att organisationen av tävlingarna fungerar fint och att det är en familjär och gemytlig stämning mellan både funktionärer, ryttare och övriga intresserade.
– Det är mycket trevliga människor som rider och som hjälper till, säger hon.
Jag frågar om hon brukar vara med på cupens avslutningsfest och det brukar hon. Hon berättar att hon tycker att det är jätteroligt även när säsongen är slut att träffa alla utan häst och bara äta och umgås. Hon tycker dessutom att det är toppen att vara med på medaljutdelningen och se vad man åstadkommit under säsongen. Hon säger att det ger kraft och att man då kan ladda för den träning man har framför sig under vinterhalvåret så att man kan komma tillbaka ännu bättre nästa tävlingssäsong.
Jag frågar om vad hennes hemlighet är för hennes framgångar på tävlingarna trots att hon tävlat western så kort tid?
Hon berättar att det är all träning hon lägger ner som är hemligheten.
– Hästen måste tränas hela tiden, även om jag är trött och inte orkar så måste man ta sig i kragen och ut och träna. Man måste ha ett engagemang och satsa för att få bra resultat.
Sandra säger även att det är viktigt med stöttning ifrån vänner och familj och det är även väldigt viktigt med bra tränare som hjälper en med ridningen så man utvecklas. En av Sandras favorittränare är Rick LeMay, som hon säger har hjälpt henne väldigt mycket och att det är främst honom hon har att tacka för alla framsteg och den utveckling som hon har gjort.
Hon berättar även att hon tror att det hela också beror på vad man tror sig klara och vilka mål man sätter upp.
– Man måste våga sätta upp höga mål och tro på sig själv, säger hon.
Slutligen så frågar jag Sandra vad som är det bästa med Agria Western Cup?
– Dels så är det ju roligt och tävla och sen så peppar det en att vara med i flera tävlingar eftersom ju fler tävlingar man rider desto mer poäng plockar man i cupen. Det är även roligt att om man är engagerad så har man en chans att placera sig i cupen även om det inte går så bra på alla deltävlingar. Man kan göra bort sig på en deltävling och sedan ta igen det på nästa.
– Kommer du att tävla i cupen i år?
– Ja på så många tävlingar jag hinner, men det blir ingen helsatsning i cupen i år eftersom jag även tänkt att jag ska försöka ta mig ut på ännu större tävlingar. Vi får se hur det går i sommar.
John Sjöberg
Bor: Mora, Dalarna
Ålder: 16 år
Familj: Mamma, pappa, syster
Intressen: Datorer och ridning
Häst: 2 stycken, Evita svenskridponny och My Sweet Little Princess, föl efter Evita.
Klubb: Dala Western Riders
Text: Gunilla Berg
John Sjöberg är en av ungdomarna som tävlar för Dala Western Riders och som har deltagit i Aria Western Cup. Han började tävla inom western för ungefär 10 år sedan och började då tillsammans med sin shettis, Emma. Nu flera år senare tävlar han fortfarande western men på en svenskridponny som han äger tillsammans med sin mamma.
Jag frågar John varför han har fastnat för just westernridningen och han berättar då att allt man gör i western är naturligt och lugnt. Grundprincipen med western bygger på rancharbete, vilket gör att man måste ha en lugn, uppmärksam, lyhörd och säker häst, då kan man göra allt och det är bara roligt att rida, berättar han.
Trail har alltid varit Johns favoritgren inom western, Trail handlar mycket om kommunikationen mellan häst och ryttare. Om man inte jobbar tillsammans som ett team går det inte. Eftersom Trail bygger på rancharbetet och de hinder man kan träffa på i naturen, till exempel att gå över en bro, så får man en stor variation på trailbanorna vilket gör trailklasserna roligare att tävla i.
– Ingen trailbana är den andra lik, säger John.
Men nu på sistone har John även fastnat lite för bland annat Reining, Ranch trail, koklasser och även riddarspel. Det är en kul variation för både John och hans häst.
Sedan Agria Western Cup startade har John deltagit varje år, men inte på varje deltävling.
Det har blivit mycket resande för hans del runt om i mellansverige för att tävla. När han tävlar i cupen tävlar han inte bara för cupens skull utan mest för att få tävla över huvud taget. Det är lite brist på tävlingar inom rimligt avstånd som han kan tävla på, vilket han tycker är tråkigt. Men trots att han inte har satsat i själva cupen så har han ändå tagit hem placeringar i cupens olika grenar och 2008 tog han bland annat hem första platsen i Trail C och blev då cupsegare!
John berättar också att han tycker det är en bra stämning på deltävlingarna då funktionärer och tävlingsdeltagare samarbetar på ett bra och välorganiserat sätt. John är en utav de ungdomar som brukar delta, men han skulle gärna vilja se ännu fler ungdomar i cupen.
– Fast det är kul att det är vuxna med i cupen också, men det behöver komma fler ungdomar eftersom att det är vi som är framtiden, säger han. Det blir roligare att tävla och prata med folk i sin egen ålder och man får en bra kontakt med dem, vilket John berättar att han ofta får med deltagarna på tävlingarna.
Agria cupen är väldigt uppskattad som en bra cup och John rekommenderar den varmt för andra också.
– Det är bra och trevliga människor på tävlingarna som man får bra kontakt med och det blir då roligare att tävla. Funktionärerna finns på plats och hjälper till så fort man har några frågor. Tävlingar är bra, genomtänkta och väl arrangerade med bra samarbete mellan klubbarna. Om tävlingarna inte är bra arrangerade blir det inget kul att tävla. Utan alla dom som ställer upp och hjälps åt att arrangera och driva tävlingarna går det inte.
I slutet på varje år avslutas Agria Western Cup med en fest för alla som har deltagit i cupen. Tyvärr har vi inte träffat på John på någon utav dessa avslutningar, då han berättar att han inte har haft tid, och han har en bra bit att åka till avslutningsfesterna. Jag hoppas att vi kommer att få träffa John på någon avslutningsfest i framtiden i alla fall, för det är någonting man inte ska missa.
Tävlingsdatum och arrangerande klubb
7/5. BWR
28/5. IRKW
18-19/6. DWR
10/7. FRSW
2/7. WWR
21/8. WG Distriktsfinal
Mer info på www.dalawestern.com
