Home » Livsstil » Stall Sonakull

Stall Sonakull

I enorma gröna hagar kring gården betar flockar med guldfärgade Haflingerhästar. Ridstigarna är närmast oändliga och spänner över skog och fält, över dalar och kullar. På stall Sonakull finns ett lugn och en självklarhet i all hästhantering. Hit kommer både erfarna ryttare och rena nybörjare för att rida långturer på stabila hästar i tysta skogar.

Text och foto: Natalie Lindholm

Det har gått 14 år sedan Ulrika och hennes familj flyttade hit och i 12 år har hon drivit verksamhet med turridning och en blygsam avel av Haflingerhästar. Gården ligger bara fem kilometer från High Chaparral och ett stenkast från Store Mosse Nationalpark i Småland. Det har regnat hela morgonen men just nu, när jag kliver in i det enkla stallet, är det uppehåll. Här är tre nyanlända elever i full gång med att borsta hästar. Ulrika, hennes två döttrar Emma och Lina samt ridledaren Elisabeth finns på plats och ställer glatt upp med tips och råd. Någon frågar hur hon ska göra för att kratsa hovarna på sin häst och Ulrika är genast framme och visar. Här lägger man stor vikt vid att alla som kommer för att rida också får lära sig ta hand om hästarna från marken. Det är en del i det viktiga säkerhetstänket, att alla ryttare vet hur en häst fungerar. Ulrika förklarar också att samtliga 18 hästar på gården är väluppfostrade och vet precis vad de får och inte får göra. Att flytta runt på människor i hagen är till exempel absolut förbjudet. Elisabeth hejar glatt på mig i förbifarten och hjälper sen en ung ryttare med den tunga westernsadeln. Här går alla hästar med westernutrustning eftersom just westernridningen passar väldigt väl för oerfarna ryttare och lätt lärs ut. Hästarna är vana att gå på långtygel och är känsliga utan att vara för känsliga för den oerfarne. Med alla hästar sadlade går ekipagen ut genom dörren och Ulrika ger tydliga instruktioner om hur ryttarna ska göra när de sitter till häst.

– Tygeln ska vara lång. Håller ni hårt i handen kommer hästen stanna eller backa, den är van att gå på långa tyglar även i trav och galopp, förklarar hon pedagogiskt och alla ryttare lyssnar uppmärksamt. Tio minuter senare bär det av. Emma och Lina tar täten med sina båda halvblodskorsningar och resten av ekipagen följer. Själv får jag en rundtur på gården tillsammans med Ulrika.

– Normalt sett är vi inte mer än en guide och max sex oerfarna ryttare på turerna. Vi har väldigt kuperad terräng här så är vi för många har vi svårt att hålla kontakten med alla. Man kan heller inte ge sig sjutton på att hästarna följer om det inte är någon som ber dom, förklarar hon och leder mig in i en av hagarna där stoflocken går. Det syns att man lagt tid på att få en harmonisk flock och hästarna reagerar inte nämnvärt när jag kliver in bland dem med kameran. Någon ligger och sover, en annan står och vilar uppe på en kulle och ett par kommer genast fram för att hälsa. Ulrika har fött upp flera av hästarna själv och det är inte lätt att hänga med i svängarna när hon berättar vem som är mormor och moster till vem. Ulrika använder gärna egna hingstar innan de kastreras och sätts i verksamheten som valacker. Hon säger skrattande att det knappast är så man brukar avla men här har man fått fram precis de hästar man velat ha. Trygga hästar som är bra på att ta hand om folk på ett eller annat sätt.

– Här går en mor och en dotter, säger Ulrika och visar med handen.

– Och där borta går två gamla pensionärer. Idag går de i hagen men oftast är de lösa på gården. Laura är mamma till den där och Sture och Stuff är far och son. Det är mycket så, säger Ulrika skrattande medan hon kliar en häst i pannan.

Tolv år med Haflinger

Haflingerhästarna har funnits i Ulrikas liv sedan hennes hovslagare gav henne den briljanta idén att börja med rasen för 12 år sedan och hon säger själv att enda nackdelen med hästarna är de runda ryggarna som gör det svårt att hitta sadlar som passar.

– Det tog lite tid innan vi fick koll på det och det är lite meckigt men nu har jag beställt en sadel från Oldtimer så det ska bli spännande att se hur den fungerar. Efterhand som jag får råd ska jag byta ut alla sadlar till riktiga kvalitetssadlar men det är ju en lika stor investering som att köpa en häst idag. Ulrika förespråkar att köpa riktigt bra pad till sin sadel. En tillräckligt tjock och bra pad gör underverk för hur hästen fungerar under ryttare. Här, där hästarna kan gå flera timmar i sträck och ofta med oerfarna ryttare är det ett måste med välsittande utrustning.

– Grejen när man håller på med de här hästarna är också att de är så himla tåliga vilket gör att det tar tid innan man upptäcker problem, förklarar Ulrika och säger att man ändå märker på hästarna när de är nöjda och glada, även om det kräver att man är uppmärksam hela tiden.

Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 2!

web2

Om Redaktionen

Se också

Framgång är ett val

En ny bok har öppnats för 2019. En bok som ska fyllas med innehåll, ett …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.