Vårbruka med häst

Efter en otroligt solig och bra vecka så kom vårt efterlängtade regn. Egentligen hurrar man väl inte för regnet särskillt ofta men det behövdes nu. Det knakar av växtverk i jorden och naturen gör sitt yttersta för att få hela vackra Sverige i grönskan.

På vår gård hittar man, förutom våra vackra tävlingshästar och busiga ponnyer, fem stycken kraftfulla arbetshästar. Arbetshästar är precis vad de är, de arbetar på vår gård, de är våra traktorer som tillför och kräver så mycket mer. Det finns både för- och nackdelar såklart med att köra allt med häst. Det vi fastnat mest i och som vi ser som fördelar är just miljöpåverkan, den minimala skadegörelsen på naturen och den enorma kärleken för våra stora, vänliga, trollika jättar.

De sköter sina arbetsuppgifter mer än väl. De ser till att vi har ved att elda med, de håller vägarna fria från snö, de håller beten i fint skick, de bjuder på finkörningar, oförglömliga minnen och mycket mycket mer. De har ungefär en stor arbetsuppgift per säsong och just nu är vi i sluttatampen på det härliga vårbruket.

Vi har två stadiga valacker, två unga ston och en sagolik hingst.

Vår äldsta valack som vi kallar Hoss är nu 20 år. Han kom till oss redan som 2-3 årig hingst om jag minns rätt, sedan såldes han vidare för att hamna hos oss igen som 15-åring. Hoss är bäst, honom rider jag emellanåt och han är super att slänga upp ovana ryttare på. Han är även vår klippa. Att ha en riktigt stadig valack är som klippt och skuret för vad vi sysslar med. Han har en otrolig arbetsmoral och han är en riktig kämpe, de andra hästarna ser upp till honom i arbetet och tar efter hans vilja för att arbeta. Hoss är vår grund i hela vårt team. Stona och valackerna har alla kommit till oss mer vilda än tama, men då hoss är ungefär 10-15 år äldre än de andra och blev välkörd innan vi sålde honom så har han fått lära upp våra andra om hur man beter sig, hur man arbetar och hur man vilar när tillfälle ges.

Bakom våra teams ligger oändliga timmar av blod svett och tårar. Stunder där man nästan gett upp. Tillfällen där hästarna nästan tagit livet ur en i skenturer och missförstånd. Dagar där jag fått formulera annonser i mitt huvud och haft hästarnas öden i mina händer under min pappas sjukdomsförlopp. Idag är vi starka. Starka tillsammans!

Beroende på hur vi kör så behövs olika antal hästar i teamet. Alla går enbet, par, tre eller fyra på bredd och även klassiskt fyrspann. Det klassiska fyrspannet är mer för finkörning och inte lika effektivt vid brukskörning på det viset vi jobbar.

Det är en oerhört vacker syn att få se min pappa sitta, eller oftast gå, bakom dessa stora ardenner/belgare-rumpor på en utvecklande åker i vårens alla olika väderlekar. Jag är i princip alltid med och selar, sätter ihop, planerar och sätter för teamet. Det är en fröjd för ögat att se vilken tillit de fått för oss. Det är en dröm att se hur min pappa återhämtat sig så väl från sin cancer, ingen trodde nog att han skulle kunna göra det här igen. Det är väldigt slitsamt! Mycket för huvudet att koncentrera sig på och det är sjukt aktivt fysiskt. Vi tar några pauser mellan varven. Iste eller loka för oss och lite godsaker för hästarna.

Arbetspassen kan variera väldigt mycket i tid. På vintern packar vi ibland en stor matsäck till både folk och fä och ger oss ut för att hugga och köra ut ved över en hel dag. Ibland behövs bara ridbanan sladdas. När hästarna får gå av sig (köra lätt, oftast en tur på grusvägen) frustar de nöjt. De ställer sig fint framför bindbommen och låter oss sela av de tunga selarna. Vid den här tiden på året får de i princip alltid en dusch efteråt och går direkt ut och rullar sig i den värsta leran de kan hitta så det ser ut som om vi aldrig borstat dem.

Härliga tider! 

/Rosie