What’s love got to do with it?

^{text: Craig Cameron foto: privat översättning: Nathalie Nance}

När jag får frågan vad som är den viktigaste ingrediensen i bra horsemanship svarar jag att det är flera. De vanligaste ingredienserna är tålamod, konsekvens, förståelse, effektivitet och repetition. Andra är förmågan att kommunicera, känsla, tajming, balans och så klart många, många fler. En del säger att det viktigaste är korrekt och bra utrustning. En del bygger på smärta, rädsla, fruktan och alla möjliga slags gimmicks. Av dem är några bra och några dåliga. Varje hästmänniska måste följa sitt eget kall och bygga på sina erfarenheter. Ett öppet sinne kommer att visa oss alla den rätta vägen, hästens sanna väg.

Passionen

Av alla dessa faktorer är det en som vi inte hör nog om. Den komponenten är passion. Passionens kraft eller kärleken till det du gör får man inte missa. Precis som alla konstformer härrör stor horsemanship från passion. För att vara framgångsrik som hästmänniska måste man älska och tro på det man gör med hästen antingen du är en helgryttare, rider uteritter eller är en tävlingsryttare inom världseliten. Det viktigaste kravet för upprepad framgång är att känna passion för jobbet. Alltför många av oss ”gör bara rörelserna”. Vi blir mekaniska i vår träningsteknik och i vårt förhållande med hästen. Det finns inget mekaniskt med den naturliga hästen. Däremot ser jag ett olyckligt antal mekaniskt ridna mekaniska hästar inom reining, cutting, western pleasure, dressyr, barrel racing eller vilken tävling som helst. Jag vet vilken tid det tar att få fram en riktigt bra häst. Jag vet att det krävs hårt arbete och massor av repetition för att åstadkomma förståelse mellan häst och ryttare för att få den enhet och den fulländning som vi alla önskar.

Jag hoppas bara att vi inte kommer att offra vår passion eller kärlek till hästen för målet att få fram en bra häst. Detta är verklighet och ingen illusion. Jag tror att hästen vet när vi gillar dem och när vi inte gör det. Jag tror att hästen känner när vi är nervösa eller rädda för den. Jag försöker att göra min tid med hästen till höjdpunkten under hans dag. Jag försöker att ge honom någonstans att gå och någonting att göra. Jag vill göra mitt träningsschema lite annorlunda varje dag, inte bara samma sak dag ut och dag in. Om jag bara försöker skynda mig genom rutinen och inte arbetar varje häst som en individ och ger dem den tid som varje häst behöver, då blir jag mekanisk. Jag försöker att ha ett arbetsförhållande och ett personligt förhållande med varje häst. Jag vet att det går, för jag har gjort det många gånger med många hästar. De här hästarna känner mig och jag känner dem. De är mina vänner. Det betyder inte att jag inte har disciplin med hästarna, för det har jag. Alla behöver disciplin för att lära sig och för att växa. Men disciplin behöver heller inte stå i vägen för entusiasm, disciplin är en konstform. Rätt praktiserad har den en lärande och positiv effekt. Riktigt duktiga hästmänniskor rider med disciplin såväl som med passion och vision. Vision och syn är inte samma sak. Vision är förmågan att tro på vad mitt hjärta ser, det som andra inte kan se. Vision är att söka positiva möjligheter där andra bara ser de negativa.

Riktigt bra horsemanship handlar i grund och botten om passion och kärlek till det du gör. Nej, jag är inte rädd att säga att jag älskar hästen, tvärtom älskar jag förmodligen en bra häst alldeles för mycket. Jag hoppas att du kommer att finna kärleken och rida med passion och alltid sträva efter att lära dig och bli bättre. Du behöver inte säga det, förklara det eller ens förstå det för att veta det. Du behöver bara känna det. Så, alla mina vänner och mina hästar, jag tackar er.