[bsa_pro_ad_space id="13" crop="no"]

Alexandra satsar på Horse Harmony

text och foto: åsa wikberg 

Alternativa sätt att umgås med och träna hästar blir allt vanligare. Det kan vara av intresse eller av nödvändighet eller bådadera som man väljer att utöva en stor del av umgänget med hästen från marken.

Alexandra Furman är en ung och målmedveten tjej som redan har tränings- och uppvisningsuppdrag, trots sin unga ålder. Trickträning är något som hon brinner för och målet just nu är att kunna träna upp fler hästar att ha uppvisning med.

Problemhäst

Hästintresset fanns tidigt, liksom stöttning hemma från pappa, som håller på med westernridning. Alexandra började rida vid fem års ålder och inriktade sig så småningom mot dressyr.

– Min häst, Wilja, hittade vi på Blocket när jag var tretton år. Pappa undrade om jag ville ha en quarterhäst, men jag var helt inställd på en arab, det var något jag drömt om hela livet. Jag hade bestämda åsikter redan då och hade bestämt att jag inte skulle ha ett sto och den skulle inte vara ljus.

– Men så såg vi den här annonsen om ett skimmel arabsto och åkte och kollade på henne. Hon var smal och omusklad med ett föl vid sidan. Hon hade inte varit riden på fyra år, men de slängde upp mig så jag fick provrida och fölet sprang bredvid. Jag travade och galopperade lite med det var som att rida en helt grön häst, hon kunde inte mycket, berättar Alexandra.

När man fick hem Wilja visade det sig att hon var rädd för det mesta. Det tog fem timmar att lasta henne, hon tyckte inte om när man borstade henne och all hanteringen var rent ut sagt livsfarlig, berättar Alexandra.

– Jag åkte av många gånger och första gången minns jag så väl. Jag har alltid ridit hästar som bockat och skuttat omkring men hade då aldrig åkt av, så jag sa “den hästen jag åker av, den ska jag ha”. Jag hade Wilja på prov i en månad och vi bestämde oss för att träna i paddocken en dag. Vi travade omkring i paddocken, när plötslig en bil kom i hög fart förbi på vägen. Wilja börjar skena, hon var ju så smal så sadeln gled runt, jag ramlade av och låg där på marken med ansiktet uppåt mot en blå himmel. Men plötsligt kommer det en mjuk mule och luktar mig i ansiktet. Hennes stora rådjursögon såg så fruktansvärt ledsna ut. Den blicken hon gav mig glömmer jag aldrig. Hon ville ha en chans, hon ville bli förstådd. Jag brast ut i gråt och lovade henne att vi alltid skulle vara tillsammans.

– Wilja ville inget illa, utan var bara så osäker i sig själv. Jag började studera henne och läsa av hennes kroppsspråk. Jag såg hennes öppna bok och jag började lyssna på henne. Efter en lång tid när jag kunde leda henne, borsta henne och lasta henne utan att hon flippade ut, så började vi plocka bort utrustningen.

Men trots att Wilja nu är lugnare så föredrar Alexandra att alltid själv ta hand om hästen.

– Hon kan fortfarande stoja till det och det vill jag inte utsätta någon annan för. Det kan man inte tro när hon står här lugnt och snällt, skrattar Alexandra.

 

Träningshästar

Alexandra, som bor i Nyköping och 2015 gick ut ridgymnasiet i Rättvik, har trots pendlingen också hunnit  träna andra hästar.

– Jag har haft lite träningshästar som foderhästar. Jag har gjort en deal med ägaren så jag har tränat den och de har sponsrat mig litegrann. Det har mest varit hästar som man haft lite problem med. Sist hade jag en shettis faktiskt. Jag hade letat en kompis till Wilja som jag kunde trickträna tillsammans med min häst. Så fick jag tag i denna som visade sig vara riktigt grinig ibland. Men vi började trickträna. Hon lärde sig ligg och sitt bland annat. Hon var väldigt snabblärd, som shettisar ofta är. Nu är hon tillbaka hos sina ägare och hon blev mycket finare att hantera efter träningen. Jag har också lärt ägarna hur de kan göra tricks med henne, berättar Alexandra.

Att lära hästen olika trick är inte alls svårt, påstår Alexandra. Man måste bara veta hur man gör.

– När jag till exempel ska börja lära hästen att ligga så startar jag med att få dem att buga så de går ner med ett framben. Sedan lär jag dem buga med båda ben och efter det lockar jag ner så de lägger sig. Det är lätt om man vet hur man gör!

Precis som när man börjar träna hundar kan lite godsaker göra susen som belöning och Alexandra arbetar både med trickträning och frihetsdressyr.

– Det är det som är så bra med frihetsdressyren är att hon kan gå i form fast jag jobbar henne från marken. Och faktiskt går det utmärkt att få hästen att gå i form i alla gångarter utan sadel eller träns också, vilket många inte tror.

Ryggproblem

Alexandra har ingen speciell förebild för det hon gör, utan är mer eller mindre självlärd.

– Det kanske låter lite luddigt, jag tycker inte om olika metoder utan tar från vad jag kan och försöker hitta vad som fungerar på just den hästen.

– Men jag har varit en del hos tränaren Göran Lindström. Där har jag fått min westerngrund. Fast jag rider helst utan sadel och träns. Jag får upp balansen mycket bättre när jag rider barbacka. Jag tycker också att jag får bättre kontakt med hästen och det sparar kroppen, förklarar Alexandra som har haft stora problem med sin rygg från ung ålder.

– Man vet inte riktigt vad det är för fel. De ser att det är fel på kotor, brosk och nerver, men de vet inte varför. Det började när jag var nio år. Ibland är det bättre, ibland sämre.

Under terminerna har Alexandra haft Wilja med sig till ridgymnasiet och förra året när de hopptränade hände en sak som inte gjorde ryggen bättre precis.

– Jag använder mycket röstkommandon, vilket är väldigt bra när man rider endast med halsring. Hon är lärd att stanna när man säger ”ho”. Det visste inte ridläraren om och precis innan hindret ropade hon ”ho”, så Wilja gjorde världens slidestop. Jag flög flera meter och landade rätt på hindret. Det gjorde ont men jag hoppade upp, fast jag kände att det var något fel. Men vi hoppade klart rundan och hon är duktig på att hoppa. Fast sedan kunde jag inte komma ur sadeln, så det bar av till vårdcentralen och sedan ambulans till akuten. Jag hade så himla ont och fick morfindropp.

Alexandra blev kvar på sjukhuset i en vecka och blev sjukskriven i två månader, men trots omfattande undersökningar har man inte kunnat fastställa vad som egentligen är fel.

– Ryggkliniken sa att min rygg är som en gammal människas och de tyckte inte att jag skulle rida. Men själv tror jag att ridningen faktiskt har hjälpt mig så att jag har bättre rörlighet än om jag inte ridit, speciellt när jag rider barbacka. Det är också en stor anledning till att jag oftast rider utan sadel och träns. Eftersom ryggproblemen stramar ut i både ben och händer så blir det enklare att rida och jag får mindre ont.

– Sen är ju sadeln tung att få upp på ryggen också, skrattar Alexandra, som har stor nytta av att hon lärt Wilja lägga sig ner. När ryggproblemen slår till kommer hon ändå upp på hästen, även om det bara blir skritturer.

 

Horsemanship, trickträning och kossegrenar

Alexandra jobbar mycket från marken och väljer att inte utsätta sin rygg för fler trauman. Hon sitter upp först när hon är säker på att hon har etablerat en kontakt och ett förtroende med hästen. Men det finns fler saker som engagerar och som hon hoppas kunna utveckla i framtiden.

– Jag älskar kogrenar, det är så himla roligt. Jag har ju haft möjlighet att ha praktik hos Göran Lindström och sedan fick jag en veckokurs där tillsammans med Wilja. Det var jättekul, hon tände till otroligt och tyckte det var jätteroligt, hon hade riktig cow sense. Jag hoppas i framtiden kunna vara med och tävla i kogrenar – i halsring, berättar Alexandra och skrattar.

– I cutting på hög nivå så använder de ju inte tyglarna överhuvudtaget.

Förlovad

Alexandra är förlovad med en crosskille och tillsammans planerar de redan att i framtiden skaffa ett eget ställe.

– Vi skulle vilja ha ridverksamhet och crossverksamhet på egen gård. Jag tror det kan vara en bra kombination. Vi brukar faktiskt vara ute i skogen tillsammans. Han kör och jag rider och så har vi olika mötesplatser.

På checklistan finns även ytterligare en arab för att kunna ha ett par som uppvisnings- och showhästar för uppdrag på invigningar och evenemang.

Är det någon som tvivlar på att några av kryssrutorna på checklistan snart kommer att vara avbockade av denna driftiga unga tjej?

Om The editors

Se också

Shadd Parkinson – en Clintan som ridlärare

text & bilder: åsa björklund Små ljusgröna buskar tränger sig upp genom sanden på Bella …

[bsa_pro_ad_space id="14" crop="no"]