Att känna med hjärtat och förstå med hjärnan

LR 6/2008
Text och foto: Lena Holmgren

[private]


Två tranor flaxar upp precis framför bilen på den smala, vindlande skogsvägen. Försenad och aningen stressad gör jag en hastig inbromsning och får nästan sladd i rullgruset. Saktar in och tittar på vägbeskrivningen igen, är jag verkligen rätt? Åker vidare på måfå, passerar kilometervis av skog, inga hus, en björkallé och där till slut står dem, postlådorna där jag ska svänga av. Vägen kantas av ytterligare två kilometer skog innan ett ljust landskap plötsligt öppnar sig. Jag är framme i Torpesta Näs i Ludgo socken, några mil nordväst om Nyköping.


Stressfritt ställe

Det finns ställen på jorden som verkligen andas positiv atmosfär, Torpesta Näs är ett av dem. Efter bara några minuter här är känslan av stress som bortblåst. Uppe på en höjd vilar gårdens bebyggelse som ett falurött smycke. Två äldre boningshus står i vinkel, sammanlänkade av en glasad tillbyggnad som bryter i stil men ändå smälter in. Vid knutarna viskar majestätiska träd och i sluttningarna nedanför breder vidsträckta hagar ut sig.
Från den dansbanestora altanen bjuds en makalös utsikt över fyra hektar våtmark som gästas av flertalet fågel­arter.
Bortom skogsranden skymtar sjön Likstammen, här ropar lommen och här slår fisken. I denna oas bor Stefan och Yvonne Bleckert sedan 1998. Precis som landskapet utstrålar de lugn och harmoni. Han är lång och stadig, hon är liten och nätt.
– Slå dig ner en stund så tar vi en fika, föreslår Yvonne vänligt och förstående efter min något forcerade entré och ursäkt om försening.
Två schäferhundar och en dvärgcollie kommer fram och hälsar med viftande svansar. Lite längre bort vid roten av en björk dåsar en tigrerad katt i skuggan. Att både människor och djur verkar trivas på denna plats är uppenbart och jag blir inte förvånad när Stefan pekar ut över fågelsjön och berättar att havsörnen seglar in ett par gånger om dagen.
– Har du förresten sett Svarthakedopping på nära håll någon gång, frågar han efter fikastunden och erbjuder plats vid  tubkikaren som står placerad på en stenknalle intill.
Swarovskin inkräktar ohämmat på fyra fridfullt simmande doppingar i sommarskrud. Jag zoomar in en av dem och möts av ett par knallröda ögon som ser ut att stirra tillbaka, men sedan blir det mörkt. Vad hände? Jag tittar upp och inser vad som har kommit mellan linsen och den rödögda fågeln. Det är en knubbig Tinkerhäst i sällskap med en tjusig skäck som har dykt upp och tillfälligt blockerat synfältet på sin väg över hagen mot en öppen lada.
– Det där är inte våra hästar, skrattar Yvonne, de är bara här på bete. När det är som varmast mitt på dagen brukar de gå till ladan för att söka skydd från broms och blinningar. Våra hästar är nog redan där.


Botar hästrädsla

Vi går den korta sträckan bort till ladan vars ena gavel pryds av ett par gamla vagnshjul i trä. Här inne doftar det gott av hö och läder. På ett begränsat utrymme mellan två stora boxar samsas redskap, foder, grimmor, sadlar, träns och selar. Mycket riktigt så har familjen Bleckerts pampiga hästar redan kommit in från den hage som breder ut sig åt andra hållet från gårdens baksida bort mot den kuperade storskogen. Nordsvenskarna Xtra, Svarta, Aniara, fölet Arax, Pärla och Eros står tätt tillsammans. De tittar på oss med vänliga ögon och sträcker fram sina mjölmular över boxkanten för att hälsa.
– I bland kommer det människor hit som är hästrädda. När de får tillbringa en stund tillsammans med denna grundtrygga flock så blir de som omvända. Det händer något. Dessa stora djur smittar av sig av lugn och harmoni, intygar Stefan under den Australiensiska cowboyhatten som sitter som en smäck på huvudet.
Vi går tillbaka och in i den glasade del som länkar samman boningshusen. Rummet är luftigt och sparsamt möblerat med ljuvlig utblick över hagarna och fågesjön.
– Om naturen är en religion så är det här kyrkan, ler Stefan och sveper ut med armarna.


Gemensamt intresse

Stefan och Yvonne har två barn, Alexander 20 som bor i Göteborg och så Anna 18 som fortfarande bor hemma. Anna är hästintresserad som mor och far och rider så ofta hon kan, vid sidan av studierna. Yvonne har ridit sedan liten och det var hon som på slutet av åttiotalet övertygade Stefan om att också börja. Snart blev intresset gemensamt och de planerade att köpa häst. Det var inte bara Stefans fysiska storlek som avgjorde att valet föll på Nordsvensk när de väl bestämde sig.
– Vi ville ha en ras med kulturhistoria, en ras som är flexibel, som håller sig frisk, är trevlig att jobba med och som passar våra ändamål. Den nordsvenska hästen är förhållandevis billig och behandlar man den rätt får man mycket häst för pengarna. Uppe i Dalsland, för tiotalet år sedan, sa det klick vid en gård utanför Ed där sjutton vackra nordsvenskar betade sida vid sida i en sommarhage.
– Det var så vackert. Vi tog kontakt med ägaren på gården och på den vägen är det. Vi köpte ett dräktigt sto ur flocken och här på Torpesta Näs föddes sedan vår egen kung över ängarna, Eros. Honom har vi både ridit och kört in själva och han är en kanonhäst med ett sagolikt temperament.
Yvonne berättar att de satsar på en liten avelsverksamhet med Nordsvensk, max fyra ston. Valacken Xtra är också född på gården och var tills ganska nyligen hingst. En supersnygg och snäll häst som fick fyrtiotre poäng och blev godkänd som hingst vid avelsvärderingen 2007.
– Vi hinner inte att hålla med hingst själva. Först tänkte vi sälja honom, men så befarade vi att han skulle bli stående ensam i en tråkig elhage. Nej, det fick vara. Xtra är van att gå i flock och så fick det förbli. Han är dock pappa till våra två hingstföl Arax och Mix. Arax har du redan sett men Mix går tillsammans med sin mamma Tender Mitoska i en hage ett par kilometer härifrån. Mamman är faktiskt Quarter och Mix är ett litet projekt som vi kallar Q-svensk, ler Yvonne.
Avelsstona är välstammade och Pärla, till exempel, fick fyrtiotre poäng som ettåring. Nu är hon tre år och ska både premieras och ridas in.


Mångfacetterad verksamhet

Förutom avelsverksamheten ingår hästarna i paret Bleckerts aktiebolag AB Naturkonsult AB. Företaget marknadsförs som Countryside Ranch vars koncept går ut på att erbjuda turister natur- och kulturupplevelser. Men det är i liten skala, bara ett fåtal gäster åt gången. Med de resurser som finns på Torpesta Näs med omnejd kan man servera allsköns aktiviteter. Turridning på Nordsvenska hästar, grundläggande westernutbildning, fiske i Likstammen med nästan hundraprocentigt löfte om fångst av gädda, abborre eller sik, fågelskådning, rundtur i de grymma vikingarnas historiska spår, älgsafari, guidad vandring i svenska gammelskogar och mycket, mycket mer.


Ekologi styr över ekonomi

Stefan är utbildad ekolog och pedagog och har ett enormt intresse för djur och natur. Han har jobbat på världsnaturfonden och sedan slutet av 90-talet är han naturvårdschef på Sveaskog.
– Jag anställdes där med uppgiften att utveckla en naturvårdspolicy för det statliga skogsbolaget. Jag fick igenom att tjugo procent av statens skogsmark ska vara till förmån för naturvård och biologisk mångfald.
Stefan skapade också idén om ekoparker som ingår i dessa tjugo procent. Många växter och djur är idag hotade på grund av klimatförändringar och människans påverkan. Tanken är att man med ekoparker ska ta tillbaka lite av den svenska naturhistorien och återskapa alla hundratals naturtyper som en gång har funnits i Sverige. År 2000 grundades den första ekoparken och idag finns trettiosex stycken från norr till söder. Stora områden på upp till femtio kvadratkilometer avsätts för varje park som också ska vara rekreationsområden för människor.
– Det är en ekologisk dröm att få utveckla själen i ett helt landskap och få vara med och bestämma hur det ska se ut där om femtio år. Det vilar ett stort ansvar på oss att vårda vår natur för kommande generationer. Ekologi styr över ekonomi, vilket också är vår definition på en ekopark, säger Stefan.
All kunskap och alla införskaffade erfarenheter kan han nu dra nytta av i det egna aktiebolaget där besökande turister guidas runt i den vidunderliga naturen. Han har fått kungens pris i pedagogik och han älskar att utbilda.
– Jag har alltid satsat på upplevelsepedagogik, man ska uppleva ute. Det lär en att känna med hjärtat och förstå med hjärnan, påpekar Stefan som har förmågan att redogöra på ett både romantiskt och vetenskapligt sätt.


Används till det mesta

Att naturupplevelsen får en extra dimension från hästryggen är nog också ett som är säkert. Familjen Bleckert använder sina hästar till såväl körning som ridning och det är westernridning som gäller. De ska vara lydiga, trygga och fungera även med ovana ryttare. Yvonne och Stefan är självklara medlemmar i Nordsvenska hästens rasförening och även i Nyköpings Western Riders där de tidigare varit ordförande båda två under flera år. Några westerntävlingar har det också blivit genom åren för familjen Bleckert. Vid ett tillfälle slog dottern Anna och nordsvenska Eros ut alla Quartrar i Trail vid en tävling i Nyköping. Anna har medverkat fyra år i westernallsvenskan under lagnamn som Pink Panters och Divorna. Första året kom de sist men sista året vann de allt. Oavsett hur det gick så var lagandan alltid god. Hennes dröm är att kunna föra fram en nordsvensk på riktigt hög nivå i någon eller några av westernridningens discipliner


Ovanligt inslag i stadsbilden

Jag tillbringar ett dygn på Torpesta Näs. Tiden utnyttjas väl med många gemytliga och äventyrliga inslag. De stabila nordsvenskarna visas upp för timmerkälke, vagn och under ryttare. På en ridtur ner till sjön följer fölungen Arax med. Så gör även Xtra som på eget initiativ tar sig ut genom hagen och galopperar ifatt sina kompisar. Herregud, glöm inte mig, tycks han tänka. Väl nere vid vattnet vadar han ut till knäna och slevar i sig av den begärliga vassen så att det står härliga till.
Vi hinner fara med Aniara till sörmländska hingsten Luxor för betäckning och under eftermiddagen tar vi med lättlastade Eros och Svarta på en resa till Nyköpings hamn för miljöträning. Här kan man snacka om Ranch Trail. Yvonne och Stefan styr lugnt och metodiskt sina nordsvenskar över gångbroar, uppför trappor, nedför trappor, förbi stora båtar, sigtseeing-tåg och fram till folk som gärna vill klappa de karismatiska hästarna. Turen avslutas med att Stefan och Eros köper glass i kiosken intill hamnkontoret.


En magisk kväll

Paret Bleckerts meritlistor spretar åt många håll. Båda har konstnärliga talanger. Yvonne visar prov på fina läderarbeten i form av huvudlag, bälten och flaskhållare. I solnedgången plockar Stefan fram gitarren och snarlikt den store poeten själv, stämmer han upp till Cornelis Vreeswijks underbara visor. I det sista återstående släpljuset går vi sedan genom hagen ner till kristallklara Likstammen för att ta en tur med familjens flytbrygga. Det är magiskt! En rosaröd himmel speglar sig i den stilla vattenytan och bortsett från det dova motorljudet är det alldeles tyst. Öar och vikar kantas av vildmarkslik skog. Det är svårt att fatta att man bara är en halvtimme från Nyköping.
Stefan berättar att vattnet i sjön är drickbart och att här finns mycket fisk. Vi puttrar förbi en stor ö med höga tallar. Mellan några täta stammar skymtar havsörnens rede. Jag får veta att deras bon kan väga upp mot ett ton. Två hundar och tre kastspön är med ombord. Den som står för fiskelyckan är Yvonne. Disciplinerat håvar hon in den ena abborren efter den andra. Här får Stefan ligga lågt med låtar som; ”för när storfiskar´n talar om”… , men han styr farkosten med stor skicklighet och hans lågmälda, behagliga röst ger intressant information om sjön och dess omgivning.
Hemma i köket filéar Yvonne abborrarna med flinka fingrar, sedan anrättas dem efter konstens alla regler och avnjuts med stor aptit och i glatt sällskap. I stearinljusets sken berättar Yvonne om natten då hingstfölet Arax föddes. Familjen Bleckert hade gäster här och en av dem var barnmorska. Hon ville hemskt gärna vara med om förlossningen. Det fick hon och det var nog tur för lille Arax satt nästan fast. Med goda råd och en lätt dragkamp ploppade han ut till slut.
– Det var hennes första förlösning av ett föl, hon var så lycklig och pratade med mamma Aniara som om hon varit en människa.
Att leva utan sina nordsvenska hästar skulle vara svårt, tycker makarna Bleckert.
– Att komma hem efter en stressig dag på jobbet och ta en timmes ridtur eller bara vara med hästarna är den bästa medicin som finns. Efter det är man som en ny människa, säger Stefan.
I en framtid hoppas han kunna se den nordsvenska hästen som en del i skötseln av ekoparkerna. Med tanke på de framgångsrika resultat han har åstadkommit hittills med beslut i olika sammanhang så ska nog även detta gå att genomföra.
Det blir dags att ta farväl av denna plats i balans. Av någon anledning åker jag den kurviga grusvägen betydligt saktare och mer uppmärksamt på vägen hem. Ute på E4:an lägger jag märke till bilisternas hysteriska framfart och tänker i mitt stilla sinne att de borde göra ett besök på Torpesta Näs.

Mer info: www.countrysideranch.com

[/private]

Om The editors

Se också

Framgång är ett val

En ny bok har öppnats för 2019. En bok som ska fyllas med innehåll, ett …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *