Beridet bågskytte

Att kunna hantera pil och båge från hästryggen var en gång en nödvändighet inom många kulturer.
I Asien, Nordamerika, Japan och delar av Europa brukades tekniken av modiga och stolta ryttare i såväl jakt- som krigföring. LuckyRider träffade Jimmie Bergkvist i Hälleberga.

LR 7/2009
Text och foto: Lena Holmgren

[private]

Bork Pilen spränger fram i galopp med spetsade öron och vidgade näsborrar. Tyglarna hänger lösa. På ryggen sitter Jimmie, djupt koncentrerad och med blicken fylld av jädrar anamma. I händerna håller han en pilbåge. Uppmärksamheten vilar på en liten säck som släpas efter framförvarande ekipage, pappa Göran och Vibergs Borken. Förföljarna närmar sig målet i rask takt. Det svischande ljudet  från den avlossade pilen överröstas av dundret från hovarna på hästarna, som nu är sida vid sida. Det hela är över på några sekunder och i motljuset längre bort anas en genomborrad säck.


Stenstorp och Spik Tornardo

Vi befinner oss på Stenstorps gård i Hälleberga någon mil väster om Nybro. Far och son har precis tränat sig i Mogu, en asiatisk jaktlek som ska symbolisera hjortjakt. Om några dagar ska de åka till Västergötland och Bison Camp för att visa upp sina färdigheter inför publik.
Stenstorp Gård, en luftig plats mitt i den småländska storskogen. Bortom stall och boningshus sluttar gröna hagar ner mot en magnifik stengärdesgård. Här betar hästar fridfullt. En av dem är nordsvenske hingsten Kubbe Nisse, en riktig gårdvar som då och då tittar upp för att registrera allt som händer. På vänster sida av hans svarta bakdel lyser en gulmålad sol, ett indianskt tecken. Det är ”lyckans sol” och den var för indianerna en viktig symbol, en försäkran om fint väder vid buffeljakt. Här på Stenstorp ska det inte jagas buffel denna högsommardag men solen lyser ändå från klarblå himmel. Vid husknuten tronar en enorm ek vars fylliga bladverk skuggar ett dukat fikabord. I denna miljö bor Jimmie Bergkvist tillsammans med pappa Göran, mamma Christel och lillebrorsan Jonas.
Jimmie är bara tjugo år men redan fast besluten, hästar ska bli hans framtid. Där om råder inga tvivel och att det förhåller sig så är helt och hållet nordsvenske Spik Tornados förtjänst.
– Han kom in i mitt liv för snart sju år sedan. Innan dess var jag inte ett dugg intresserad av hästar, trots att jag är uppvuxen med dem. Pappa körde i skogen och mamma red dressyr. Det var när pappa behövde en ny körhäst som Spik Tornardo kom till oss. Men bara något halvår efter hans ankomst skadade han sig oturligt i hagen. Fast det var nog tur i oturen. För jag fick i uppdrag att ta hand om Tornardo tills han blev bra igen. Ja, och sedan var det kört, skrattar Jimmie.
Han berättar om det som hände mellan honom och hästen på ett sätt som nyfrälsta brukar göra när de får en uppenbarelse. Jimmie och Tornardo fick en väldigt speciell kontakt och idag är de ett riktigt radarpar. Den kloka, svarta kallblodstravaren öppnade även upp dörren till ett allmänt hästintresse. Så till den milda grad att Jimmie hoppade av sin kockutbildning för att helt viga sitt liv åt dessa underbara djur.


Beridet Bågskytte

Indiankultur, medeltid och fornstora dar i största allmänhet ligger honom varmt om hjärtat. En kombinerad kärlek till dessa spännande områden och hästar har starkt kommit att påverka Jimmies val av sysselsättning. En dag, våren 2006, tog han med sig pil och båge upp på hästryggen.
– Jag skulle bara testa lite grann men fann snart att jag hade fallenhet och fick mersmak. Det är en sådan häftig känsla att rida, sikta, skjuta, träffa. Man blir glad, nöjd och vill göra om det igen, igen och igen. Jag köpte en riktig båge och läste allt jag kunde hitta om teknik och historia, säger han passionerat.
Att kunna hantera pil och båge från hästryggen var en gång en nödvändighet inom många kulturer. I Asien, Nordamerika, Japan och delar av Europa brukades tekniken av modiga och stolta ryttare i såväl jakt- som krigföring. Det vilar ett romantiskt skimmer över detta historiska vingslag. På flera håll i världen har man åter tagit upp den utmanande och svåra traditionen. Men idag handlar det inte längre om liv och död, nej nu utövas Beridet Bågskytte, som en sport- och uppvisningsform, internationellt kallad Mounted Archery, MA. Här i Sverige blev Jimmie en av de första initiativtagarna att föra in sporten i landet.
– I februari 2008 startade jag sällskapet Götalands beridna bågskyttar. Nu är vi en rikstäckande förening som heter Sveriges Beridna Bågskyttar och intresset bara ökar hela tiden.
I samband med årets riddarspel i maj vid Ekenäs slott i Östergötland hölls en internationell tävling i MA. Första dagen innehöll en koreansk gren, andra dagen en ungersk. Stilarna skiljer sig lite i Beridet Bågskytte, beroende på ursprung. Sammanlagt hamnade Jimmie på en femteplats men blev bäst av alla svenskar och kammade därmed hem en SM-medalj. Till hösten väntar EM i Tyskland.


Roligast att lära ut

– Att tävla är kul men för mig är det roligast och viktigast att dela med mig av mina kunskaper till andra människor.
Sedan våren 2009 håller Jimmie kurser i Beridet Bågskytte. Dessa innehåller såväl kulturhistoria som teori och praktik. Bågar går att låna och för ett eventuellt fortsatt intresse hjälper Jimmie till med val av utrustning. Han är återförsäljare av många olika typer av bågar; ungerska, hunniska, turkiska, mongoliska och skytiska.
För att säkert kunna hitta bortskjutna pilar så hålls kurserna i ridhus. En pil kan kosta mellan sjuttio och hundra kronor och ute i det fria kan det förstås bli en kostsam historia om man missar måltavlan alltför många gånger. En bra båge däremot, är en engångskostnad och den kan du få för cirka tvåtusen kronor.
– Alla bågar räknas som hobby på grund av att det inte handlar om lagrad kraft. Men jag skulle helst se att det krävdes licens på dem. Det kan ju faktiskt handla om dödliga skott om det vill sig riktigt illa, menar Jimmie som är supernoga med säkerheten på sina utbildningar.
Kurserna lockar deltagare i varierande åldrar. Många är män och det något äldre gardet blir som pojkar på nytt när de får prova på att skjuta med båge.
–  Ja, det är lätt att bli biten av denna dynamiska aktivitet. Men att rida och skjuta är ingen enkel kombination. Det svåraste momentet i Beridet Bågskytte är att nocka, d v s ladda, ta ny pil och få den på strängen under galopp. Som nybörjare är det bäst att ta ridningen för sig och lära sig skjuta från marken först.


Hur ser en perfekt bågskyttehäst ut då.

– Ras spelar ingen roll, däremot en lyhörd, positiv individ som är duktig på att springa är av stor betydelse. För att kunna hantera bågen måste du släppa tyglarna och styra hästen med benen. Den ska lära sig att galoppera kontrollerat rakt fram trots att du vrider din överkropp i olika riktningar. Utöver detta måste du förstås vänja hästen vi det ljud som uppstår när du avfyrar en pil precis över öronen på den, upplyser Jimmie.
För sin ålder ger han ett ovanligt avspänt och balanserat intryck. Blicken är stadig och lugn. Har han alltid varit sådan eller är det de fyrbenta vännerna som har påverkat honom?
– När jag var yngre kunde mitt humör vara ganska hetsigt. Självklart har hästarna fått mig att lägga band på detta. Samarbetet med dem skulle inte fungera annars. Men mitt stora intresse för indiankulturen och deras livsfilosofi har också haft betydelse för den jag är idag.


”Jag ska lära dig allt jag kan”

För några år sedan träffade Jimmie den kände hästtränaren Patrick Allori för första gången. Det blev ett värdefullt möte. Patrick som är hälften Cheyenneindian använder sina förfäders metoder när han, med världen som arbetsfält, hjälper hästar och deras ägare att fungera tillsammans.
– Vi har etablerat en god kontakt och han kommer till oss två gånger om året för att hålla clinics. Det var Patrick som uppmuntrade mig att själv börja med hästhantering. Han sa, Jimmie, du ska följa med mig och jag ska lära dig allt jag kan. Du har möjlighet att bli en bra hästmänniska. Så blev det och jag for till Schweiz där han bor för att samla på mig så mycket kunskap jag bara kunde.
När Patrick är på besök i Sverige anordnar han alltid en så kallad Sweat Lodge, ett reningsbad på indianskt vis. Upphettade stenar placeras i en stor grop i mitten av en enkel koja täckt med djurhudar. Här inne sitter man under flera timmar för att be böner, sjunga sånger och fokusera på mål i livet. I totalt mörker utförs denna svettiga ceremoni. Inte alla mäktar med, men de som gör det menar att det är en fantastisk upplevelse och att man efteråt uppfylls av tacksamhet och ödmjukhet inför livet och moder jord. Jimmie har genomfört flera mandomsprov, ”sweaten” är en av dem. Han berättar att den indianska reningsmetoden ger bättre självkännedom och kroppsmedvetenhet. Två ingredienser som är bra att ha i såväl Beridet Bågskytte som i hästhantering.

”The spirit side” & ”the technic side”

Tre träningshästar finns för närvarande på gården, en Welsh Cob, en islänning och en American Curly. Samtliga med var sina erfarenheter och rädslor i bagaget.
– Jag åtar mig att lösa grundläggande ”problem” hos hästar, problem som nästan uteslutande är orsakade av människor. Än så länge jobbar jag gratis. Jag är bara tjugo år och behöver massor erfarenhet. Är kunderna nöjda får de förstås betala om de vill och vad de vill, säger Jimmie med rösten fylld av självförtroende.
Alldeles intill boningshuset ligger en rundcorall, sexton meter i diameter och med ett högt, välbyggt trästaket runt omkring. Här visar Jimmie upp sina indianska träningsmetoder på ”coben”, ”curlyn” och på en av sina nordsvenskar som nyligen sålts till en familj i närheten. De är här för att titta och delta i träningen av sin nya familjemedlem.
Jimmie börjar allt grundarbete i corallen. Här talar han om för hästen vem han är, på ett sätt så att den förstår. Arbetsmetoden bygger på ett tillvägagångssätt utan fysiskt tvång eller våld. Han använder sitt kroppsspråk och röstkommandon för att nå hästen mentalt. Den enda externa utrustningen är ett långt rep.
– Repet är bra på många sätt. Till exempel, om hästen ifrågasätter mitt ledarskap kan jag driva den ifrån mig tills den underkastar sig och vill samarbeta. Fördelen med ett rep är också att du kan göra det till en del av kroppen och helt ”sluta använda det”. Det går inte med en pisk som sticker ut bakom en hur man än gör.
Jimmie betonar vikten av att vara i emotionell balans, att kunna läsa hästens språk och att med hjärtat förstå dess själ.
– Först måste du jobba med ”the spirit side”. Därefter kan du börja kommunicera på vårt språk, ”the technic side”, med tyglar, hjälper, utrustning och annat.
Närvarokänsla, position och energi är ord som kan sammanfatta hans arbete inne i corallen. Samtliga tre hästar följer sin utvalde ledare i spåren vid träningspassens slut. Inte för att de måste, utan för att de vill.
– Patrick Allori brukar säga; ”om du jobbar för hästen, så ger den tillbaka”.


Kallblodstravare, AR och medeltid

På Stenstorp gård finns sju egna hästar, en korsning, en fjording och resten kallblodstravare.
–  Vi har fastnat så för kallblodstravare. Det är en underbar ras, stark, smart och mycket vilja. Men jag skulle också kunna tänka mig en arab eller en indiansk Appaloosa. Med den skulle det i så fall bli westernridning.
I dagsläget tränar Jimmie akademisk ridning, AR, på sina hästar. Han utbildar sig hos Christoffer Dahlgren i Hällekis.
– AR gör hästen smidig och lyhörd. Det har jag väldigt stor nytta av, inte minst när jag medverkar i tornerspel.
Som riddare titulerar sig Jimmie ”Herr Johannes” medan vännen Spik Tornardo går under namnet ”Rappfakse”. Båda är från 1300-talets första hälft och utgör ett mycket karismatiskt och respektingivande par.
Familjen Bergkvist har medeltid som ett gemensamt intresse. Tillsammans driver de Hälleberga Häst och Medeltida Event. De arrangerar gästabud, har marknad, erbjuder uppvisningar, tillverkar och säljer tidstypiska kläder och rustningar. Till och med mormor Rut, 87 år, är inblandad i arbetet.
– Mormor hjälper till att sy. Fast hon har en egen design, lite mer ”fantasy”.  Tycker hon att det ska sitta en spets på ett plagg så sätter hon dit en, skrattar Jimmie.


Odla sina passioner

Sedan en tid finns det en flickvän med i bilden, hon är också mycket hästintresserad och utbildar sig inom AR.
Jimmie ser positivt på framtiden. Han är så tacksam för sina föräldrar som stöttar honom i allt han gör på vägen mot sina mål. Här på Stenstorp vill Jimmie odla sina passioner. Han har hittat sin plats i livet och den som har gjort det, ja den strålar det om.

Fotnot: Jimmie Bergkvist kom på 25:e plats av 50 deltagare(16 nationer) under EM i Tyskland. För mer info: www.hhme.se och www.mountedarchery.se
[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *