Birgitta Freter – självlärd underdog med mål att bli bäst

LR 5/2009
Text och foto: Mia Kristoffersson

[private]

Vi är nog ett antal som tänker King Karraz och barrel race, när vi hör hennes namn. Den 25-åriga västgötskan som sedan länge dominerat inte bara i barrel race utan också i polebending och team-penning. Men att hon rider rakt mot toppen inom svensk reining på egen inriden och tränad häst, är ännu kanske inte lika välkänt. Lucky Rider träffar ”Gittan”  och Professors Quixote, på Bökeberg mellan klasser och framridning.

Stressigt?

– Ja jag ska snart in och rida i ridhuset, vi får tid på lunchen så det gäller att passa på.  Vi får ju inte så mycket träningstid på bra underlag i vanliga fall, så man tar varje tillfälle som ges.

Att du har ett lång “hästliv” bakom dig råder det inga tvivel om, men när blev det western på allvar?

– Ja jag höll ju på med hoppning när jag var yngre, hade en arab med ponnymått som jag ärvde av min storasyster. När det var dags för stor häst så smög det igång. Jag hade ju redan Karraz som då var en liten fölunge men tänkt att bli min nya ridhäst. I samma veva så var mamma med och drog igång en westernklubb i Värmland där vi bodde då. Jag var så där 14-15 år när jag började att prova på det litegrann. Tävlade gjorde jag inte förrän 2004 första gången och det var på Hjo-Ko och sen High Chapparral.  Westernridningen är ju egentligen bara en del av min ridning, håller fortfarande på med riddarspel och kommer fortsätta med det tillsammans med King Karraz så länge han tycker det är roligt.

Kommer du fortsätta tävla Karraz i barrel och polebending?

– Ja absolut, jag hade ju fem svenska guld som mål, i båda grenarna och nu när jag har det jag det så får jag sätta upp ett mål på tio. Jag kommer eventuellt tävla en annan häst också i dom grenarna i sommar, men det är inte helt hundra än.

Vad jag förstått så är du helt självlärd, tränar du aldrig för någon?

– Nej inte regelbundet men jag har deltagit i någon enstaka clinic. Sen har jag ju varit i USA två gånger. Första gången var jag hos Kim Ferguson och andra gången var jag hos Jim McCutcheon. Det var otroligt lärorikt och roligt. När jag var hos Jim tränade vi ofta ihop med andra duktiga ryttare som Tim McQuay och Jims bröder Scott och Tom. Det var speciellt att få rida ihop med dessa duktiga reiningryttare och att dessutom få äta söndagsmiddagar ihop med dom, var inte fy skam. Jag fick också möjlighet att tävla Jims hästar vid flera tillfällen och det gick jättebra och gav verkligen mersmak.

Ska du åka tillbaka till USA igen?

– Ja jag åker redan i höst. Har tänkt att försöka stanna lite längre tid, men det beror ju på alla tillstånd.Jag har fått erbjudande av både Craig Johnson och Craig Schmersal, men det blev Craig Johnson som jag skrev kontrakt med. Men kan jag vill jag passa på att prova så många ställen som möjligt. Jag tycker det är roligt att rida hos många olika, för alla har lite olika knep och metoder och ju mer man kan desto bättre blir man ju.

Vad är planen för dig och Professors Quixote på längre sikt?

– Just nu vill jag tävla honom så mycket jag kan så han får mycket poäng och meriter. Men tanken är att sälja honom för att efter USA-resan börja med hans lillasyster som jag också äger. Men vi får se vad som händer han går ju jättebra nu och det är extra roligt eftersom han egentligen är den första av Pablos avkommor som har kommit så här långt. Han ska i alla fall sparas som hingst och blir det att han säljs så vill jag nog att det är till någon som kommer fortsätta tävla honom.
För min egen del så ger det mig mest att starta en häst, utbilda och tävla den till så hög nivå jag kan. Att träna andras hästar eller människor är inte riktigt det jag har som mål just nu, utan det är tävlandet i sig som är min drivkraft. För stunden vill jag inte riktigt blanda min hobby med jobb heller, tror inte jag skulle tycka det var lika roligt då.

Men vad jag förstått finns det en hel del människor som skulle vilja lära sig av dig. Är det inget som lockar?

– Njae, inte direkt jag har inte funderat på det så mycket. Det är jätteroligt att hjälpa folk som är intresserade och det skulle nog vara roligt att hjälpa ungdomar till exempel, men jag är ingen som står inför tio människor och instruerar, det är liksom inte min grej. Men det kanske blir så i ett senare skede om intresset blir större.

Hur ser din träning ut?

– Jag har ett litet träningsupplägg, men har ingen ridbana så för närvarande rider jag på en stubbåker. Försöker åka iväg nån dag i veckan till ridhus så jag kan träna stopp litegrann. Annars rider jag mycket i skog och mark. Hästarna uppskattar det, dom måste ju få vara lite häst också. Variation och kärlek det är väl det som jag tycker är viktigast.

Vad gillar du för egenskaper hos en häst?

– Den ska var atletisk, ha bra gångarter, alert utan att vara stressig. Karraz är ju lite stressig och det är ingen favoritegenskap, så ett bra psyke kan man säga är viktigt.

Hur upplever du konkurrensen?

– Jag är ganska målmedveten och vet ju vart jag vill, men den dagen man blir så kaxig så man tror att man inte har nån konkurrens då är det farligt.
– Never underestimate your competitors!

Du har ganska många fans, märker du av det på något sätt?

– Nej faktiskt inte eller jo när jag tävlar barrel och pole så är det klart att det känns att många hejar på mig. Jag ska försöka ordna till en hemsida, så får jag hoppas att folk hittar mig där då om dom vill höra av sig. Uppskattning är alltid roligt, det tycker nog dom flesta.
– Nä, nu måste jag skynda mig in och rida, det är dags!

[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *