Cowboyens chaps & cuffs

Hattar, skjortor, västar, byxor, chaps, bandanas och boots var standardklädseln för den ridande boskapsherden i Amerika. Här får du veta mera om chaps, chinks och cuffs.

Text: Astra Koetsier
Foto: www.martimillerhubbell.com/ boothillbobholsters.dinstudio.se/ www.1880westernwear.com

[private]


Den ridande boskapsherden i Amerika kalla­des Cowboy, Vaquero eller Buckaro, beroende på viken region han arbetade i. Buckaroons och cowboyens kläder och utstyrsel han använder i det vardagliga arbetet utvecklades ursprungligen att vara funktionella och praktiska för sina ändamål. Men de kom också att representera var en cowboy eller buckaro arbetade och hur väl han utförde sitt arbete.


Chaps

Under 1800-talet använde de flesta boskapsherdarna, cowboys, vaqueros, buckaroos och  wranglers sig av ett par chaps – benskydd.  Dessa bars över byxorna för att skydda benen. Ordet ”chap” har sitt ursprung från det spanska ordet chaparejos, som betyder ”knäbyxor av läder” eller ”benarmering”.
För att förstå terminologin och de stilar som chapsen representerar behöver man studera dess historia. Det finns olika namn beroende på stil, snitt och användning. Vi blickar tillbaka i historien för att se var, hur och varför de kom att användas.


Chaparejos

Den första typen av chaparejos kalla­des för Armas och uppfanns av spanjorerna som bosatte sig i Mexico. Ursprungligen bestod de av två stora stycken skinnbitar som var fastsatta i sadeln, de sveptes runt benen när cowboyen red i snårig terräng med taggiga buskar och när de inte behövdes viktes de åt sidan under benen. Namnet Armas höll emellertid inte i sig och både Texas cowboys och Great Basin vaqueros använde ordet chaps för att referera till dessa benskydd.


Armitas

I början av 1800-talet designade den mexikanska vaqueron de första knäbyxorna som kallades Armitas. Dessa benskydd tillverkades av skinn från ko, get, hjort, puma eller andra vilda djur. Benskydden satt fast i ett bälte runt midjan på vaqueron och de spändes fast runt benen med remmar. De skyddade endast den del av benet som syntes när han satt uppsutten till häst.
Den mest unika egenskapen är att de bara gick ner till strax under knäna. Armitas från 1870-1900-talet var av den typ man klev in i med ett bälte där man inte behövde knyta fast dem runt benen med spännen eller snören. Under denna tidsperiod användes de runt ladan på ranchen vid till exempel utfodring, skoning och vård av boskap.


Woolies

I Great Basin området användes chapsen av vaqueros året runt. Under slutet av 1880-talet  introducerades tjocka chaps gjorda av angorahår från getter, eller skinn från björn, buffel, puma, leopard eller säl med päls kvar på huden. Även andra exotiska djurhudar användes som hade päls eftersom pälsen avvisade regn och värmde i kylan. Dessa var framför allt populära vintertider bland buckaroos i de norra regionerna såsom Oregon och Idaho, norra delarna av Montana och Wyoming där de gav extra värme i den bittra kylan på vintern.
Woolies var i allmänhet vita eller svarta, men efter sekelskiftet började cowboys använda andra färger såsom orange, gult, rosa och till och med polkaprickad eller randigt. De flesta woollies var av typen att ”kliva in i” men efter sekelskiftet kunde man få stilar, mönster och färger skräddarsydda efter eget huvud


Chinks

Tunnare och lättare chaps användes på sommaren för att skydda ryttarens ben från snåriga och taggiga buskar. Den mest populära typen av de tunnare chapsen kallades chinks. Dessa täckte bara två tredjedelar av benet och fästes med remmar av råhud. Chinks var populära eftersom de var svalare under sommaren än andra chaps och skyddet de gav passade bra i ION-regionen. Många cowboys i norra delarna valde att inte rida med chaps under sommaren när det var varmt och där det inte fanns snårig, taggig buskterräng. De kunde ha på sig dem på natten då det blev kallt eller som extra skydd när det regnade.


Shotguns

De tidiga Texas cowboys från 1830-1840 talet designade de första chapsen som var i full längd, bakdelen var utskuren, de täckte hela benet uppifrån och ner, och de omslöt benet runtom. I början av 1870-talet kom de att kallas för ”shotguns” eftersom chapsen, som likande ett par byxor utan bakdel, såg ut som ett dubbelpipigt hagelgevär.
Dessa chaps var den mest slätstrukna modellen utan conchos eller dekorationer. Denna första typiska modell hölls samman av ett enkelt rakt bälte runt midjan och knöts baktill i ryggslutet. De var oftast dekorerade med fransar på sömmens utsida längs benet. De chaps som inte var dekorerade med fransar kallades för ”closed-legs” – slutna ben. Denna stil var populär under 1870-talet till 1890-talet på grund av den tajta passformen. De var ofta svåra att ta av sig när man hade boots och sporrar på sig.
De flesta av dessa chaps tillverkades av ett tunnare skinn såsom kalv, killing eller säl. Någon gång under 1880-talet tillverkade några sadelmakare en modell av två skinnbitar som var sammansatt i en bälteslinning som var böjt eller hade kontur och som knöts framtill. Idag är denna modell som knyts framtill mest populär.
Senare, någon gång i början på 1900-talet, kom någon på idén att använda dragkedja. Många moderna shotguns har just dragkedja längs benen för att få en tajtare passform och är populär bland cowboys och även motor­cykelentusiaster.


Batwings

Någon gång i slutet av 1880-talet började några cowboys använda batwings. Dessa chaps var ”öppna” och bestod av stora breda skinnstycken, liknande vingar som flaxade fritt, därav namnet. Batwingstilen var gjord av ett tjockare läder och snörades endast fast ner till knäna så att en cowboy lätt kunde böja sina ben, vilket gav honom mer frihet och snabbare reaktioner när han arbetade ute på betesfälten med boskapen. De spännen som höll ihop varje ben av chapsen tillät även ventilation och det var enkelt att ta av dom.
Batwings blev snabbt populärt bland rodeoryttarna då flaxandet av ”vingarna” gav ryttaren en extra spektakulär ritt. Dessutom är de en av de mest dekorerade modellerna med nitar i silver, conchos, ljusa klara färger och fantasifull, dekorativ brodyr. Allt detta gjorde att man kunde få en unik egen personlig stil på sina chaps.


Cuffs – Manschetter

Cuffs dök upp i sadelkataloger på 1890-talet och har utvecklats från den militära kraghandsken i läder som också bars av cowboys. De första manschetterna/cuffs som kom var knutna runt handleden med skosnören och de hade två funktioner. Den ena var att skydda manschetterna på skjortan som var den första delen som slets ut och skjortor på den tiden var ganska dyrt.
Den andra funktionen var att skydda handleden från sparkande klövar när boskapen skulle brännmärkas, precis som höga stövlar skyddade benen. Dessa blev så småningom traditionella cowboytillbehör. Allt eftersom hade även modet en stor betydelse.
Till att börja med var det olika mönster instansat eller utskuret i lädret och senare dekorerades de även med metallknappar och conchos. Rodeoryttare älskade dem eftersom det blev extra flashigt när de red en bockande häst eller tjur.
Målningarna har vänligen lånats ut av Marti Miller Hubbel. www.martimillerhubbell.comBild på cuffs har vänligen utlånats av Henrik Brandt http://boothillbobholsters.dinstudio.se/gallery2_18.html
Fotografier på chaps har vänligen utlånats av www.1880westernwear.com

[/private]

Om The editors

Se också

Framgång är ett val

En ny bok har öppnats för 2019. En bok som ska fyllas med innehåll, ett …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *