Dåtid möter nutid på westernhoteller Rangers Lodge

LR 8/2007
Text och foto: Carina Kvist

[private]

Året var 2004. Nybyggarna Daniel och Linda med sina två barn, Liam och Amanda, hade beslutat sig för att finna lyckan i väst. De lastade alla sina ägodelar på sin prärievagn och lämnade inget bakom sig när de begav sig ut på sitt livs äventyr, i jakten på att förverkliga sina drömmar.
Redan från början träffade de på trappers, som mer än gärna delade med sig av sina vilda äventyr om farliga indianer och cowboys från westerns vidder. Detta avskräckte dock inte familjen, utan ökade deras nyfikenhet över att få uppleva mer av den vida världen. De fortsatte dag som natt och sov i omgångar……
Efter en lång och händelserik resa var de så äntligen framme vid vad som skulle komma att bli – Rangers Lodge….


Dåtid möter nutid

Denna saga mötte mig när jag som premiärgäst på westernhotellet Rangers Lodge på JA- Ranch i Gunghult, satte ner min fot mitt i avtrycket av en björntass, som fanns ingjuten i klinkergolvet  innanför dörren i trapperstugan där jag skulle övernatta. Det var tyst och stilla.
Känslan av att befinna sig långt ute i vildmarken, bortom tid och rum smög sig på. I skenet av ett stearinljus låg en lapp på det gamla träbordet. Sagan om familjen Henriksson och deras resa som skulle leda rakt in i vilda western, med sina trappers och cowboys. Till indianernas mystik och spännande värld. Något som de unga entreprenörerna har fångat i sina fjorton olika dubbelrum. Alla med olika teman och namn, med inspiration från western.


Hotellet tar form

– Här börjar det ta form, säger Daniel glatt och öppnar dörren till hotell­entrén. De flesta rum är i stort sett färdiga och det är inte mycket kvar tills hotellet står klart för att ta emot de första konferens- och hotellgästerna. Det spikas och sågas. Väggar tapetseras och i stallet som ligger under hotellet, jobbas det för fullt. Konferenslokalen ska ställas i ordning och det är en lång lista som ska prickas av inom några dagar.
– Vi åker snart över till Colorado i USA, för att göra ett besök och hämta inspiration hos bland annat Colorado Cattle Company. – Det ska verkligen bli kul och det är tur att vi har snä­lla vänner och föräldrar som ska hjälpa till under tiden vi är borta, menar Linda. Som en kontrast till det ivriga byggandet strosar familjens sju hästar lugnt och till synes helt ovetandes, i sin hage på andra sidan vägen.


Ändrade planer

För ett par år sedan lämnade Daniel och Linda Skåne, för att prova lyckan i Småland och det har varit ett par både slitsamma och händelserika, men även lärorika år.
– Man kan nog säga att hela hotellprojektet är en kombination av våra intressen, tidigare yrkeskunskaper och erfarenheter berättar Linda, som under många år har arbetat inom turist och restaurangbranschen.
– Vi bodde i lägenhet i Helsingborg till att börja med och på den tiden så reste vi mycket i arbetet.
– Jag jobbade bland annat på Scandlines inom olika avdelningar på båtarna och Daniel reste mycket i sitt arbete inom industri och byggbranschen. – Vi var hemifrån mycket och jobbade kvällar och helger. Men, den lediga tid jag hade, ägnades åt hästarna, berättar Linda som på den tiden även tävlade en del i bland annat hoppning och fälttävlan.
– Men, med barnen så kom ju också andra värderingar. Vi ville söka oss ut på landet och komma bort från stressen. Det kändes allt viktigare att leva i närhet till naturen och vi hittade ett litet torp med tillhörande ladugård i Åsljunga. Ladugården fylldes snart med både hästar, grisar, får, och höns.
– Hela djurfarmen var pigga på att hänga med ut på våra skogspromenader och det roade både barnen och våra grannar, säger Linda och skrattar åt minnet.
– Vi trivdes och det var verkligen som en drömtillvaro vi hade där, tillägger Daniel. Vi hade renoverat och fixat till gården och vi hade många projekt på gång. Linda öppnade en liten gårdsbutik och planerade att starta turridningsverksamhet. – Men, intensiva som vi är så blev det plötsligt ändrade planer. När Linda fyllde tjugofem så bjöd Daniel henne på westernridning ett par timmar som utgick just från anläggningen i Gunghult.
– Vi behövde fler hästar till vår turridningsverksamhet och när vi kom hem så ringde vi upp och undrade vad de gjorde med sina hästar under vinterhalvåret. Vi fick då veta att gården var till salu och en timme därpå så var vi tillbaka i Gunghult.
– Det gick ganska snabbt att vi bestämde oss för att köpa gården och här är vi i dag, säger Daniel och blickar ut över ranchen.


Skapar en westernkänsla

Verksamheten tog fart och från att starta i mindre skala, då med satsning på turridning och ridlektioner, så har verksamheten förändrats och utökats med konferenser och temakvällar med linedance, stand-up comedy, och annan underhållning. I saloonen serveras mat med inspiration från det typiska barbeque köket.
– Vi har byggt kök och varmbonat saloonen som har inretts med rustika möbler, tjocka bjälkar och timmerväggar. Det är viktigt i hela byggprojektet att vi skapar en känsla av western, menar Daniel.
Mycket av det gamla har sparats. Gamla väggar har lyfts fram och i saloonen kan man lugnt sitta i Majas spilta utan att riskera att bli utsparkad. Namnskylten som hänger kvar i spiltan vittnar om att stoet levde någon gång på 50-talet. I ett hörn i saloonen övervakar en tre meters hög totempåle och sprider lite mystik över saloonen i skenet av stearinljus och oljelampor. Stallet som ligger nertill i hotellbyggnaden rymmer sex hästar och väggarna har klätts med timmer och inmurade stenar. I väggarna har man satt in gamla spröjsade fönster, som gör att hela stallet får en hemtrevlig prägel. I stallet ska det byggas fem spiltor, en box och en vattenspilta.
– Egentligen så ges inte tillstånd att bygga permanenta spiltor i dagens byggnormer, men det godkändes tack vare att vi har hästarna på lösdrift året om, berättar Daniel.
Sadelkammaren är inredd med många detaljer och fungerar också som en plats där man kan sitta och ta en kopp kaffe eller bara lyssna till hästarnas rofyllda ljud när de tuggar på sitt hö.
– Nu väntar jag bara på att få en bra bild på Linda när hon kommer ridande över bergen i Colorado. En bild i storslagen miljö som jag kan tapetsera garderoberna i sadelkammaren med, säger Daniel och ser förväntansfull ut.


Årlig rendezvous

En doft av tjära sprider sig genom stallet. Ola Turesson är precis på väg att tjära den sista träplankan.
– Det här är verkligen kreativt och det är roligt att skapa något utifrån sitt intresse. Vi försöker hålla oss till naturmaterial och vi gillar det som är rejält och robust, säger Ola som tillsammans med Daniel har inrett trapperstugan och håller på att färdigställa trapperrummet.
Ola är själv en hängiven trapper, eller som han själv säger; ”En trapper som inte kan ta ihjäl djur”. Han är också en av initiativtagarna till den årliga rendezvous som hålls varje höst på ranchen. I en skogsglänta som gränsar till hagarna finns en så kallad teepeeby där trappers och westernintresserade samlas för att byta och sälja hantverk, berätta historier och för att trivas tillsammans runt lägerelden.
– Många samtalsämnen har vi fördjupat oss i över elden, sanna eller inte må vara osagt, säger Ola skämtsamt.


Tidlös lyx

En våning upp är snart de sista tapetvåderna uppsatta. Väggarna har fått en varm röd ton som sprider en speciell stämning över hotellentrén, när solen kastar in sina strålar genom fönstren. Guldpläterade lampetter pryder väggarna och trots att det fortfarande är lite av en byggarbetsplats, så finns en känsla av tidlös lyx.
– Nu väntar vi bara på vår Chesterfield soffa som vi har beställt till hotellreceptionen, säger Linda och ser smått lyrisk ut. Det är högt i tak på hotellet, närmare sex meter. Takhöjden har nyttjats till att bygga sovloft i vissa rum.
–Vi vill att folk ska lyfta blicken och titta sig omkring, säger Daniel entusiastiskt. Många idéer på hur rummen skulle inredas har funnits och många annorlunda material har använts på väggar, golv och tak.
– Vi har fått mycket inspiration och hjälp av Kjell Norin, som har haft fria händer med dekorationerna i bland annat indianrummet. Han har gjort målningar i örnrummet och målat fången i fängelsehålan. Han har verkligen förverkligat många av mina idéer, säger Daniel.


Från svit till fängelsehåla

– När vi bestämde oss för att bygga hotell så ville vi kunna erbjuda en annorlunda upplevelse, en helhet att minnas.
– Vi frågade oss själva varför hela westerntemat ska ta slut när man går ut genom saloonen. Vi ville att temat skulle fortsätta hela natten ut och satte oss ner för att spåna namn till hotellrummen. Många förslag på rumstema fanns men när rumsnamnen väl var spikade, så började idéerna på hur de skulle inredas.
– I snitt så har vi sällskap på runt 20–30 personer under våra konferenser och vi hade vissa mått på hur stora rummen skulle bli. Nu finns allt ifrån en stilfull svit till en fängelsehåla, säger Daniel och ser strålande nöjd ut.


Kosseclinicar på ranchen

Vid sidan om ridhuset finns en rundcorral och planer finns på att ordna clinicar med olika tränare på anläggningen.
– Vi är själva intresserade av att lära oss mera om boskapshantering och det är också något som vi kommer att prova på när vi är i USA. Vi hoppas även kunna ordna kosseclinicar och ta hit olika tränare för det i framtiden, säger Linda.


Resultatet som syns

Det börjar bli kväll och dagen börjar lida mot sitt slut. Men det är inget som verkar bekymra paret Henriksson.
– Vi har natten på oss att tapetsera och vi får passa på att sova på planet över atlanten.
Många av dagens uppgifter på listan har prickats av. Många timmar har lagts ner för att göra det så trevligt som möjligt för de kommande gästerna, men det är en del kvar att göra innan allt är helt färdigt.
– Det får hellre ta tid och vi gör det ordentligt, säger Daniel.
– För tiden syns aldrig, det är resultatet som syns.

Läs mer på: www.ja-ranch.se[/private]

Om The editors

Se också

Framgång är ett val

En ny bok har öppnats för 2019. En bok som ska fyllas med innehåll, ett …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *