Den här hästen måste vi ta till Tommy Arvidsson

– Om du någon gång hört någon säga att den där hästen får Tommy ta så betyder det att den förmodligen är riktigt skicklig på att få sin ryttare ur sadeln.

LR 6/2008
Text och foto: Anna M Lönedal

[private]


De hästar som hamnar hos den här gotlänningen inser dock ganska snart att de mött sin överman för det ska mycket till innan Tommy åker i backen.
Först tänkte jag börja som man oftast gör genom att berätta att Tommy Arvidsson är född på Gotland där han växte upp med sin mamma och bror samt styvpappan Anders. Förmodligen skulle jag nog sedan fortsätta med att berätta att han började rida redan innan han kunde gå och att även Tommy har haft en tid där han red på en sedvanlig ridskola. Därefter hade det varit lämpligt att skriva om hur Tommy fick upp intresset för western, vilket han gjorde genom sin hovslagare Lolle Hoas samt att också många av landets westernprofiler som till exempel Peter Ljungberg, Madeleine Stiwing, Tommy Bäcklund med flera alla bodde på ön vid det här tillfället. När Peter Ljungberg etablerade sig på fastlandet flyttade Tommy med och blev kvar där även han. Först i Boråstrakten för att senare köpa en gård mellan Skara och Falköping där han nu bor.
– Det kryllade av westernfolk på Gotland så det var inte så konstigt att man blev intresserad. En av dem som betytt väldigt mycket för mig är dock Ola Björkqvist, sticker Tommy in.
Det var kanske hos Ola som Tommy blev den han är idag. För hos Ola fick han lära sig att rida och hantera många olika unghästar på ett sätt som han snart såg fungerade riktigt bra.
– Alla vi som var på Gotland vid den här tiden blev ju givetvis influerade av varandra men Ola blev liksom min mentor. Jag hamnade på en clinic med Kevin Donahue där han red in och tränade unghästar och blev väldigt fascinerad över hur lätt det kan vara om man bara vet hur, säger Tommy.


Sorkpojkar

För dig som inte känner Tommy blir det kanske bara ett vanligt reportage om jag inte går ifrån det traditionella sättet att skriva för att istället ge dig en bild av vem han verkligen är. För alla har vi en historia och många betydelsefulla människor som präglat den under åren, men den här killen är allt annat än vanlig och det har jag själv sett prov på många gånger. En av de gångerna tänker jag dela med dig, för det är en saga som väl kunde vara skriven fiktivt men som faktiskt är helt sann. Den handlar om två lika bestämda och egensinniga sorkar som möts en helt vanlig sommardag. En sork från Gotland och en som fick namnet Sorken för att han förtjänt det.


Vildhingst

En dag blev jag uppringd av en tjej som ville ha hjälp med en häst som hon skulle få för annars skulle den gå på slakt. Det var en treårig hingst som gått med sin mamma i en hage sedan den var liten i princip helt utan hantering eller mänsklig kontakt. En halvblodskorsning i storleken 155 cm i manken ungefär.
Efter att ha jobbat med många hästar med olika sorters problem under åren kände jag att det här var en utmaning jag inte ville missa. Jag lovade tjejen att jag skulle fånga och ta hem hästen åt henne.
En liten tid innan detta hände hade jag lärt känna Tommy genom en unghäst som bockade så fruktansvärt att mina testpiloter alla hade flytt sin kos, så jag tänkte att kanske jag borde ringa och fråga om han ville följa med på det här uppdraget då det kändes ganska stort. Det ville självklart Tommy så vi bestämde en dag och för att åka ut till hästen.
När vi kom fram insåg jag att det nog kunde ta en stund då hingsten inte hade grimma på sig och dessutom gick i en stor hage utan stall eller staket som skulle hålla om han hade velat kliva genom dem.
En ladugård fanns där förvisso men sannolikheten att taket skulle ramla in var större än att vi skulle få tag på hästen så det kändes inte först som ett alternativ.
Tar man med sig en kille som idag vunnit ett femtontal SM-guld samt flera silver och brons och som dessutom innehar rekordtiden på 3.18 sekunder i Dummy Roping så vet man att han kan svinga ett lasso.  Hästen var dock snabb och hagen var stor så vi insåg snart att här får vi nog bruka smarthet istället för kvickhet.


Fångad

Efter att ha bestämt oss för att ta risken med att få taket över oss föste vi ändå in hästen i ladan där jag, av en synnerligen stor slump, lyckades få lassot kring hästens hals. Det hade varit härligt att kunna säga att jag slog Tommy i lassokastning men sanningen var att hästen gick in i ett hörn och när den tog sats för att springa förbi mig och ut i friheten, sprang den rätt in i öglan som jag höll upp. Därefter for den ut med lassot hängade efter sig och jag fick veta att det bränner rätt rejält i fingrarna om man försöker hänga kvar.
– Det var bra. Nu har vi kommit en bit på väg, sa Tommy där vi stod inne i ladan och såg hästen springa i vild galopp över ängarna.
Jag tittade på Tommy och tänkte som jag gjort så många gånger förr. Den här killen kan inte vara klok men vi ser väl vad som händer.
Vi fick in hästen i ladan igen och Tommy la ytterligare ett lasso om hästens hals för att vi skulle kunna hålla i ifrån var sitt håll för att få på honom en grimma.
När grimman så med gotländskt lugn kommit på plats var det dags för nästa steg. Att få hästen att förstå att vi ville lasta den på en transport och ta den ifrån det enda hem han kände till. Dessutom luktade vi rovdjur och med tanke på att han kände sig rätt trängd i det här läget så började jag fundera på om vi verkligen inte bara skulle dricka kaffe istället och helt sluta med hästar.
– Nej, men det här går ju jättebra, säger Tommy.
Det viktiga i sådana här lägen är att visa hästen att vi är snälla och inte alls har för avsikt att äta den och efter ett tag accepterade han i alla fall att vi stod bredvid honom. Beröring var fortfarande jobbigt så vi bara väntade och gav honom tid. Ett steg i taget mot transporten som stod på utsidan och efter en liten stund stod vi faktiskt nedanför rampen. I det läget tänkte jag att vi allt var två riktiga hästexperter och självförtroendet var på topp igen. Nu skulle vi bara ha grabben på transporten och avsluta uppdraget. Lätt som en plätt. Eller kanske inte.


Inte samma tanke

I takt med att vi stod där och väntade, timme ut och timme in, började jag återigen fundera på det där med alternativa intressen till hästar. För hästen tog inte ett steg och pressade vi honom fick han fullkomligt panik så det ville vi inte göra. Det var i det läget jag tittade på Tommy och han tittade på mig och vi båda insåg att vi inte skulle få hästen på transporten den här dagen i alla fall.
– Det här kanske inte går, säger Tommy.
Tankarna flyger runt i skallen och jag känner att det är helt fel att ge upp men vad sjutton ska vi göra. Kanske börja om i morgon igen eller lägga upp det på en veckas hantering för att få hästen dit vi vill.
– Nej, jag känner likadant. Det här är nog lönlöst, håller jag med.
Efter att ha levt större delen av mitt liv med hästar och sett mycket på mina resor på stora rancher runt om i världen så kände jag att jag och Tommy nog tänkte på samma sak. Vi får avbryta och lägga upp en plan helt enkelt.
Det var just i denna stund som jag förstod att den här gotländske killen verkligen är unik i sitt slag och att jag, precis som de flesta hästar förr eller senare inser, hade träffat min överman. För vi hade inte alls tänkt på samma sak. Inte ens i närheten, faktiskt.
– Det finns nog inget annat alternativ än att jag får rida honom hem då, säger Tommy.

Rider hem

Där stod vi alltså i en hage ihop med en fullkomligt vild häst. Ingen rundcorrall eller något hjälpmedel annat än en grimma och två lasson. Staketet runt hagen var av den där riktigt rostiga och slaka taggtrådsvarianten och enda vägen till det stall han skulle till var två och en halv mil på asfalt genom Floby samhälle.
– Det ska nog gå bra, säger Tommy irriterande lugnt.
Att få Tommy att ändra sig var ungefär lika lätt som att tala med ett gråberg, så det var bara att hänga på. Det enda jag kunde styra över var att få hästens nya ägare att åka och hämta sin nordsvenske valack som jag tänkte skulle kunna gå före och leda väg.
-Tja, varför inte men jag tror knappt att det gör från eller till, säger Tommy.
Kanske är det ett gotländskt drag den där sega, lugna och tysta envisheten eller också är det bara sådan han är den där Tommy. För tillsammans fick vi på hästen träns och sadel och efter några turer fram och tillbaka i hagen i diverse olika krumbukter så hade Tommy fått hingsten att gå upp på vägen och sätta kurs mot Falköping. Den nordsvenske valacken var vid det här laget rätt upplivad och fick nöja sig med att gå efter Tommys sedan tio minuter inridna och lite mer säkra häst.
– Bra ändå att du är med för jag hittar inte så bra i de här trakterna, säger Tommy till ägaren.
Efter några timmar anländer båda ekipagen till gården och Tommy kliver av sin häst. Alla mina naglar är vid det här laget helt nedbitna och även om jag ser att både Tommy och hästen är oskadda kan jag inte annat än att fråga hur det gick.
– Han är väldigt trevlig den här lille sorken. Enda gången han blev lite orolig var när vi red under viadukten och tåget körde förbi över våra huvuden, men det var inget, säger Tommy.
Sork betyder liten kille på gotländska och det var så den här hästen fick sitt namn. Det var också så jag förstod att det finns en slutstation för alla hästar som behöver lära sig sitt eget bästa och det stället är hos Tommy Arvidsson.
– Äsch, det finns många som är duktiga på att rida in hästar i landet det är inget speciellt med mig, säger Tommy.


Roping och tornerspel

Det är inte bara inridning och unghästar som lockar. Även om Tommys största intresse är Roping så är han också en hängiven Tornerspelsryttare.
– Jag hängde med Tornamentumskillarna när jag bodde på Gotland och även idag hoppar jag in och rider ibland. Det är väldigt roligt och faktum är att man också får rätt hyfsat betalt för föreställningarna, säger Tommy.
Det finns inga vinstpengar i Ropingen i Sverige idag som det i vissa fall gör på andra ställen i världen. Nordamerika lockar många westernryttare och så också Tommy som åkte över till Canada för att arbeta på några välkända rancher där.
– Först åkte jag till Claire Miller på Triangle Bar Ranch. Där fick jag rida och träna Roping och Barrel Race hästar och det var väldigt lärorikt. Därefter fick jag arbete hos Jim Robertson på Three Diamonds Ranch, säger Tommy.
Hos Robertson stannade Tommy i sju månader och hann även tävla en del där.
– Vi red Team-Roping och vann en klass med 7000 kronor i prispengar som vi förstås direkt gjorde slut på under kvällen, skrattar Tommy.
Tommy var inte mer än arton år vid det här tillfället och kände att han ändå hade lust att åka hem ett tag igen. En av anledningarna till att han flyttat till fastlandet var som sagt att han arbetade hos Peter Ljungberg. Peter köpte en egen gård utanför Borås och ville ha hjälp med inridning av hästar.
–Sedan startade jag ett eget företag för jag började få fler kunder som ville ha hjälp med förstagångsuppsittningar. Det finns inte så många som gör sådant i landet så ryktet spred sig och sedan dess har jag fullt upp, säger Tommy.


Ridbyxor och westernsadel

Eftersom Tommy har en unik förmåga att kunna reda ut hästar som inte många andra klarar av, har det blivit något av hans specialitet under åren. Nuförtiden har dock en annan typ av hästägare fått upp ögonen för Tommys talanger.
– Mina största kunder just nu är faktiskt halvblodsägarna. Det kan röra sig om privatpersoner med bara en häst eller också större uppfödare som vill ha alla sina treåringar inridna, säger Tommy.
Driver man ett hästföretag så måste man som alla andra företagare vara beredd på att gå sina kunder till mötes och ibland kan det ta oanade vägar.
– Jag har börjat visa halvblod på deras treårstester. Då är det ridbyxor och kavaj som gäller och det kändes lite skumt till en början, säger Tommy.
En häst som skulle visas för något år sedan var riktigt svårinriden. Den bockade hårt och Tommy ville ha westernsadel vid premieringen då han inte var helt van vid en liten engelsk sadel.
– Det såg lite knasigt ut där jag kom i mina ridbyxor och westernsadel men det var ingen som sa något. Senare gick det ut ett meddelande om en regeländring som innebar att hästarna måste visas i utrustning av klassiskt engelskt snitt så den ändringen står jag för, säger Tommy.


Fingerlös

När man tar sig an hästar som är osedvanligt svårinridna och ibland hästar som människor gått bet på kan man fundera på hur Tommy klarat sig utan skador under åren.
– Jag blev ett par halva fingrar när jag fastnade i lassot vid en Dummy Roping träning. Sedan ramlade jag i en trappa också en gång och fick benet i gips, säger Tommy.
Att sitta upp på en häst som man redan på förhand vet kommer att göra sitt yttersta för att få av ryttaren kräver väl en fullkomligt orädd person skulle man kunna tro.
– Jag kan inte säga att jag är eller var helt orädd när jag började rida in hästar. Det är som att hoppa fallskärm. Första gången är man oftast rädd men när viljan och fascinationen finns för att klara det så lär man sig att hantera saker, säger Tommy.
Det är inte mycket som avskräcker Tommy utan han tar det mesta med ro och försöker att hitta en lösning för de problem respektive häst har.
– Det enda som ibland kan avskräcka mig är faktiskt en del hästägare, skrattar Tommy.
Tommy berättar om en hästägare som kommit med ett helt gäng vildhästar som drivits på en lastbil och sedan bara släppts av för att bli inridna. Efter att Tommy under ett år försökt få tag på ägaren ringde han helt plötsligt och ville hämta hästarna.
– Det var den gången jag fick betalt i hästar istället för pengar, skrattar Tommy.


Viktiga hästar

Tommy har fortfarande kvar sin första egna häst, New Foresten Happy Star eller Zevs som han kallas. Han är 28 år och numera pensionerad. En annan häst som betyder väldigt mycket för Tommy är BF Rob Royal.
– Jag har haft Rob sedan han var liten och fick honom av Ola för att jag hjälp honom med andra hästar, säger Tommy.
Rob är enligt Tommy en stadig häst som alltid gör samma sak varje gång.
– Man kan lita på honom när det gäller och det är skönt, men min andra häst BF Royal TJ är det lite mer gnista i så den tror jag också på framöver, berättar Tommy.
Livet har den senaste tiden dock inneburit andra saker än hästar för Tommy då han blivit pappa. Den 20 december förra året födde nämligen Tommys sambo Emma Roland sonen Robin.
– Det var väldigt roligt, men allt har ändrat sig i mitt liv och jag har fått lära mig att ta saker som det blir. Eftersom Emma också håller på med hästar går det att kombinera mitt arbete med familjelivet, annars hade det nog varit svårt, säger Tommy.
Tommy har inga träningshästar hemma på sin egen gård längre utan hyr in dem på två olika ställen. Det ena stället är på Henrik Fitinghoffs gård bara någon kilometer bort.
– Sedan har jag hästar hos Peter Ljungberg också och det är bra då han har ridhus och det kan behövas ibland med tanke på det svenska vädret, säger Tommy.


Varierande arbete

Vad är det då som lockar en människa till att arbeta jämt på obekväma arbetstider och ibland tillsammans med riktigt farliga arbetskamrater i form av aggressiva hingstar eller bockande unghästar.
– Det roligaste med det här jobbet tycker jag är att det innefattar så mycket. Först är det grunden innan man sitter upp, sedan inridningen och därefter tillridningen, säger Tommy.
Är man i hästbranchen får man räkna med att jobba alla dagar, helg som vardag. Det kan ibland vara tufft att kombinera sin hobby med sitt arbete men det är så här många hästföretagare gör. Det handlar oftast inte om att man tjänar några direkta pengar inom företaget utan mer att man får livet och ekonomin att gå runt. Därför är det inte bara att ringa och sjukskriva sig om man blir sjuk eller skadar sig.
– Jag antar att man får hitta på något annat om den dagen kommer. Ingen idé att gå och oroa sig över det innan det hänt, säger Tommy.
Är det ett gotländskt drag igen eller finns det något som är signifikant för en gotlänning egentligen?
– Ja, det gör det nog. När jag flyttade till fastlandet fick jag lära mig att pruta till exempel. På Gotland säger vi ett pris som vi tycker är relevant för varan och det priset gäller som det lägsta, här måste man tänka att det kan finnas ett lägre som man ska förhandla fram. Vi kör nog med ganska raka puckar vi gotlänningar, och jag har väldigt svårt för att fjäska till det. Om jag inte tycker om någon har jag svårt att jamsa med utan kan då bli rätt fåordig, skrattar Tommy.
Det får onekligen mig att fundera över ett och annat eftersom Tommys ordflöde under den här intervjun har varit allt annat än svadande…

Mer info: www.tommyarvidsson.se[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *