Drömmen om Colorado – Mats fann kärleken

På några år har Colorado Cattle Company  växt från en liten guest­ranch till  ett väletablerat varumärke. Svenske Mats och amerikanska Pennys hem har blivit en vallfärdsort för alla som vill prova på cowboylivet.

LR 8/2007
Text och foto: Åsa Wikberg

[private]


Efter en jobbig skilsmässa bestämde sig Mats Persson för att förverkliga en gammal dröm. Att åka över till USA och prova på riktigt cowboyliv. Att driva jordbruk hemma och rida på fritiden var visserligen hans vardag, men han längtade efter ”the real thing”. Mats hamnade på en gästranch i Colorado, hos Penny som även hon nyligen gått igenom en slitsam skilsmässa.
– När jag var här såg jag att det var en massa grejer som skulle behövas fixas, så när mina dagar var slut frågade jag Penny om hon ville att jag skulle stanna kvar och hjälpa henne med lite praktiska saker, förklarar Mats med ett finurligt leende.
– Tanken var annars att jag skulle resa runt i Amerika ett tag, men jag tänkte att jag kunde ju lika gärna stanna med Penny.
Mats blev kvar och det dröjde inte länge innan tycke uppstod. Året var 2001 och de följande två åren pendlade Mats fram och tillbaka mellan sin gård i Gusseby, Lindesberg och ranchen i Colorado. Våren 2003 gjorde de slag i saken, slog sina påsar ihop och Mats packade en container med oumbärliga saker från sitt hem (traktorn förstås) och emigrerade. Med sig hade han sin son Anton.


Ranchen

Colorado Cattle Company är beläget i New Raymer på Colorados prärie. Vid en första betraktelse ser landskapet relativt slätt ut, men när man kommer ut på vidderna så upptäcker man att så ingalunda är fallet. Här finns kullar, berg och raviner. Samt stora gröna betesområden.
Paret äger och brukar cirka 3500 ha bete, med ca 600 kor plus kalvar.
Ranchen har ett hundratal hästar av olika raser, mestadels quarterhästar. På gården bor också familjens hundar – vilken ras? Border collie förstås.
Inte alla kor och kalvar tillhör ranchen. Eftersom paret förfogar över stora betesområden så hyr uppfödare in sig över sommarsäsongen för att låta sina djur beta innan kalvarna på hösten skiljs från sin mor för att gå vidare till en feed lot, där de äter upp sig inför slakt.
Vår och sommartid har man ett mycket behagligt klimat som även för en soltörstande nordbo ibland kan bli väl varmt. Detta förhållande jämnar dock ut sig på vintern då det kan bli riktigt kallt, blåsigt och snörikt.
– Förra vintern var vi insnöade flera veckor och vi var tvungna att helikopterbomba mat till boskapen, berättar Penny.
– På vintern när det är kallt och blåser här så vill man helst stanna inne, för det är svårt att andas i blåsten.
Sedan Mats slog ned sina bopålar på ranchen har mycket förändrats. Från att ha varit en liten Guestranch som tog emot ett fåtal gäster kan man nu ta uppemot 25 gäster åt gången.
Mats har byggt stugor, ridhus, byggt ut huset med poolområde och inte minst ett långt, långt vindskydd till krea­turen.
– Här går alla djur ute året om och det är verkligen en sträng vinter här, men de klarar den bra, bara de har foder och vatten, förklarar han.
– Dock verkar de uppskatta vindskyddet som består av en lång vägg som är glest spikad, man kan inte göra den tät för då tar vinden den, förklarar Mats.
Allt på ranchen är välordnat och välskött. Mats själv far hela dagarna som en skottspole från den ena arbetsuppgiften till den andra.
Penny ansvarar för planeringen, ekonomi och marknadsföringen. Hon vidareutbildar sig dessutom inom management.
– Svenska män är fantastiska, förklarar Penny som tycker att hon dragit en vinstlott när hon gifte sig med Mats.-Amerikanska män är inte alls lika arbetsamma och lätta att samarbeta med.


Aktiviteter på ranchen

På CCC så kan man i princip rida så mycket man orkar, det blir ofta uppemot åtta timmar i sadeln. Ridningen sker i två pass på dagen och de som orkar kan på kvällen delta i Cowboy school. På Cowboy school kan du vidareutveckla dina talanger i westernridning, prova på cutting, team penning eller lära dig roping – det vill säga kasta lasso. Först på en dummy och när du behärskar det på en levande kalv (till allmän förtjusning fanns vid vårt besök en väldresserade kalv för nybörjare, som hjälpte till med att sträcka fram huvudet så att man skulle få känna sig som en riktig cowboy åtminstone en gång).
Ranchen ligger i ett område som varit samlingsplats för indianer och det finns många och tydliga platser kvar på platåerna, så kallade teepee ringar –stenringar där indiantälten stod en gång i tiden. Här hade man bra utsikt över buffelhjordar och eventuella annalkande fiender.
Vill man så kan man även följa med på en utflykt som går till Haunted house. Ett hus där en familjetragedi ägde rum för hundratalet år sedan och som sedan dess är hembesökt av osaliga andar.
Men det som de allra flesta kommer hit för är ridningen och boskapsdrivningen. Varje dag har en ny arbetsuppgift och även om gästerna är en stor del av ranchens inkomster så ska man inte missta sig. Det är inte gästerna som är huvudpersonerna – det är hästarna och kreaturen ute på betet. Djurens välfärd går före gästernas, men på ett positivt sätt. Vi är där för att få hjälpa till och ta del av arbetet på ranchen. Visst anordnas arbetsuppgifterna så att de ska passa in i vårt besök, men det är arbete som skulle göras oavsett om vi är där eller inte. Boskapen skall drivas mellan olika beten, sjuka djur skall ses över, djur ska drivas in för märkning, kastrering, vaccinering eller avskiljning.


En dag på ranchen

Varje morgon börjar vid halv sjutiden. Då drivs alla hästarna in för att få kraftfoder. Det är över hundra hästar som kommer dånandes över slätten. De gäster som är morgonpigga hjälper till att binda upp dem efter staketen och ge maten. De hästar som skall användas under dagen stannar sedan kvar, resten släpps ut igen. En del av ranchens inkomster kommer från att man köper och säljer hästar.
– Vi står på tre ben kan man säga, boskapen är ett, hästarna det andra och gästerna det tredje, förklarar Mats.
– Vi har avtal med några hästhandlare som förser oss med hästar, berättar Mats och fortsätter. Vi har höga krav på hästarna vi ska använda till gästerna, de måste passa in i vår verksamhet. Märker vi att en häst inte passar så kan vi skicka tillbaka den. Om vi ska ha tio nya hästar brukar det ta upp emot ett år innan vi hittat rätt individer, förklarar han. Till en början rids hästarna bara av honom och de anställda.
En av de anställda, Timoty, fick Mats kontakt med i dennes roll som hästhandlare – han fick sedermera arbete på ranchen som ansvarig för hästarna. Han är också den som håller humöret uppe och underhåller alla under uteritterna.
Efter morgonfodring vankas det frukost i boningshuset. Två stycken anställda ser till att vi aldrig behöver gå hungriga. Det är rejäl amerikansk frukost med bacon, ägg, bisquit och gravy (scones med korvsås – faktiskt godare än det låter) eller pannkakor och lönnsirap. Vill man bara ha lite yoghurt och en smörgås finns det förstås också.
Alla gäster får sin egen häst och sadel under vistelsen och hästarna är välridna – inte på det sättet att de går i rätt form – men de kan sitt jobb. Många har varit ranchhästar ett helt liv och de vet precis vad som ska göras och när. Jag rider ”Gator” som fått sitt namn eftersom han gärna tar en bit av ändalykten på andra hästar som passerar. Gator fungerar utmärkt, men om jag försöker hindra honom att åtgärda en kalv som är på väg att bryta sig ut så surnar han till rejält, att jag sitter med kameran i högsta hugg är inget han tar hänsyn till.
Tränsar hästen gör de som hjälper till vid uteritterna.
– Vi har sett så många konstiga tränsningsvarianter så detta är det bästa sättet, berättar Mats. Sadeln får man lägga på själv, men den kontrolleras av en anställd innan man sitter upp. Väl ute i markerna är det skritt och trav som gäller.
– Börjar man dagen med att galoppera som en galning fram och tillbaka till sjön så har man inte en häst som räcker hela dagen, förklarar Mats. Dessutom finns det gott om håligheter i marken och en häst som går ned i ett hål i trav har större chans att räta upp sig än om den gör det i galopp.
Naturligtvis finns det även tillfällen då man galopperar över vidderna, men då är det för det mesta i svansen på en ko som avvikit från flocken.
Gästerna har varierande ridvana, men med rätt häst och olika typer av utmaningar för varje gäst så ser man till att alla gäster skall känna sig nöjda och nå nya mål.
Efter några timmar i hästsadeln smakar det gott med de rikliga måltider som serveras. Och skulle man på kvällen ha lust att rida ytterligare så deltar man i Cowboy school.


Skallerormsjakt

I området finns en del skallerormar och vi får höra ”skräckhistorier” om mer eller mindre lyckade skallerormsjakter. Det är de små ormarna som är farligast, berättar Ganon, som är ansvarig för boskapen.
– Det hugger och hugger och har ingen kontroll på hur mycket gift de sprutar, berättar han. I samma veva får vi syn på en liten orm som dock hinner krypa ned i en håla innan Ganon får tag på den.
Ormjakt är en daglig syssla, man vill undvika att hästar, kreatur och människor råkar ut för dem och när man på ranchen ser en orm är det bältesbucklan eller änden på lassot- hondan – som får fungera som redskap. Med buckla eller honda snärtar man till ormen över huvudet varvid den bedövas, sedan skär man helt sonika halsen av den.
Ett annat djur i trakten som är illa ansedda av ranchägarna är coyote-vildhundarna.
– En vinter förlorade vi 75 kalvar till coyote, berättar Mats. Det var en sträng vinter så en del kanske hade strukit med i alla fall, men vad coyoten gör är att de omringar en ko med kalv och hetsar kon tills hon springer runt i panik och trampar ned sin egen kalv. När den är död och hon lämnat kalven är det fritt fram för coyoten att kalasa på kadavret.
– När jag var yngre så brukade vi jaga coyote på skolloven, vi fick rätt bra betalt för pälsarna då, berättar Ganon och fortsätter; men nu får man bara någon dollar för den så det är inte många som jagar för pengarna längre. Nu skjuter vi dem för att få behålla boskapen.


Dokusåpa och nöjda gäster

Boendet på gården är enkelt men ändamålsenligt. God mat, god kamratskap och superb ridning gör att alla man pratar med är nöjda med vistelsen. Enda smolket i bägaren är det tyska tv-teamet som invaderat ranchen för att göra en dokusåpa. En mc-kille skall under några veckor sättas in i rancharbetet för att bli en riktig cowboy.
Jörgen Karlström var en av gästerna som var nöjd med sin vistelse på Colorado Cattle Company;
– Det var en höjdartripp. Jag hade höga förväntningar på resan, men de har överträffats, förklarar Jörgen. Ingenting går upp emot det här. De behandlar oss som vilka rookies som helst på ranchen och man får verkligen vara med i arbetet. Vi har drivit djuren från fälten runt omkring ned till fållorna och sedan har vi skiljt ut, brännmärkt och varit med om kastrering.


Säsongsanställda

Att driva ett företag med så många djur att ansvara för, förutom gästerna, kräver anställda som kan och vill ta ansvar för sitt arbete, förklarar Penny som ändå tycker att man lyckats få tag i bra folk nu. Ett positivt och skämtsamt klimat råder bland de anställda och ibland får gästerna sig en släng av sleven.
– Det har inte alltid varit så, förklarar Mats. I början när jag kom hit fanns det anställda som hade svårt att acceptera mitt sätt att vara. De vände sig till Penny med alla frågor och hade svårt att ta order från mig. Men de är av naturliga skäl inte kvar, förklarar han.
– Men den personal vi har nu är mycket bra. Ganon som är ansvarig för boskapen är en klippa och det är viktigt att de anställda både kan hantera boskapen och gästerna på ett bra sätt. Vi har också byggt arbetarbostäder i anslutning till ridhuset, så nu har vi lättare att ta emot säsongsanställda, förklarar han.


Trivs med livet

Mats som har funnit sin kärlek och sitt hem på andra sidan Atlanten lever ett liv som han tidigare bara kunnat drömma om. Visst är det hårt arbete alla dygnets timmar, men han förklarar ändå att;
– Idag är jag lycklig inifrån och ut. Jag har förverkligat alla mina drömmar. Jag lever med en kvinna som jag verkligen älskar och får arbeta med det jag tycker om. Livet kan inte bli bättre.

www.coloradocattlecompany.com

[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *