Eldsjälen på Eriksgården i Fjälster

text och foto: lena holmgren

Entreprenören Annelie Svensson brinner för bevarandet av vårt svenska kulturarv. Hennes hjärta klappar för ardennerhästen, som hon marknadsför som en värdefull arbetskraft även i dagens moderna samhälle. På Eriksgården i byn Fjälster, i Tuna socken söder om Vimmerby, driver Anneli företaget Skogsupplevelser och som gäst på Eriksgården är du garanterad en genuin och naturnära upplevelse. 

Jag minns hur jag som liten räknade in ardennerhästarna på vägen till mormor och morfar i Småland. Varje gång de pampiga pållarna uppenbarade sig i hagarna eller ute på åkrarna gav jag till ett glädjetjut. 

Min morfar var bonde och skötte länge gården med ardenner innan han, som så många andra, gick över till traktor. Trots min ringa ålder förstod jag vilket samförstånd morfar hade med sina hästar och imponerades av hur han kunde styra dem i arbetet med bara rösten. Där kunde man snacka om horsemanship, eller hästmannaskap som det heter på svenska.

Som tur är finns det människor som vill hålla liv i vårt kulturarv. Annelie Svensson på Eriksgården i Fjälster strax söder om Vimmerby i Småland är en av dessa eldsjälar. Gårdens 57 hektar sköts nästan uteslutande med miljövänlig ardennerkraft. Sedan sex år driver hon också företaget Skogsupplevelser, en verksamhet som riktar sig till såväl gammal som ung och där de stadiga kallbloden har självklara roller i det upplevelserika innehåll som erbjuds. Vimmerby Tidning gav Annelie sitt bygdepris för hennes entusiasm och stora engagemang i arbetet med att bevara en levande landsbygd 2012.

Pralinen

Eriksgården ligger intill en grusväg kantad av vacker gärdesgård. Några vältrimmade äppelträd och rabatter pryder en rymlig tomt vars gräns avtar mot en sluttning och här tar skogen vid. I blåskjorta, jeans och keps välkomnar Annelie efter att jag försiktigt parkerat bilen inne på gården där höns, ankor, hund, katt och även kanin samsas. Med det blonda håret under kepsen ser Annelie lite ut som Emil i Lönneberga.

– Det är många som säger det men det är inte alls meningen, skrattar hon och frågar sedan om jag vill åka häst och vagn före eller efter fikat. Det senare får vänta och jag följer Annelie förbi ett charmigt, falurött sädesmagasin och in i en stenrik hage med yviga enbuskar. Hon lägger upp några invanda rop. Efter en stund hörs dunder i marken. En karismatisk fux med ljus, fladdrande man blir synlig mellan träden och kommer i full fart för att bromsa in precis framför våra fötter.

– Får jag presentera Pralinen, gårdens hingst, ler Annelie stolt och trär grimman över det kraftfulla, vackra huvudet. Han är tre år och född här i hagen, precis där, fortsätter hon och pekar på en fläck nära staketet, bara trettio meter från det vitrappade boningshuset.

– Det är Pralinen som ska dra vår vagn. Från en hage på andra sidan gårdsplan trånar två bastanta ston när den stilige hingsten leds in i stallet för lite puts innan det är dags att spänna för. Klara för start intar Springer Spanieln Texas sin självskrivna plats jämte matte på kuskbocken, en trälåda med filt på. Pralinen, som är grundtränad för de flesta redskap, drar vant igång vagnen och med energiska steg tar han oss på en härlig tur genom det idylliska, småländska landskapet.

Drömmen blev verklighet

Tillbaka igen får den trevliga hingsten även visa upp sina färdigheter i skogskörning innan vi slår oss ner på uteplatsen för en fika.

– När man kommer hit ska det vara hembakat, ler Annelie och bjuder på ljuvligt doftande sockerkaka, bakad på morgonkvisten.

Uppväxten på bondgård med kor, grisar, jakthundar och ardennerhästar präglade Annelies stora intresse för djur och natur.

– Pappa hade häståkeri på femtiotalet och körde gods. Det är tack vare honom jag blev begeistrad i körning, jag gick min första skogskörarkurs redan som tioåring.

I vuxen ålder utbildade hon sig till ekonom och fick därefter jobb på Gotland.

– Det var ett hektiskt arbete och jag tog på mig för mycket. I kombination med en trasslig relation och att min pappa blev sjuk gick jag till slut rakt in i väggen. Men djuren och den här gården blev min räddning.

Kemi uppstod när Annelie 2006 hittade Erikgården, eller Karl-Eriksgården som den hette och som hon senare kortade ner till bara Erik, efter sin far.

– Jag hade inte råd att köpa den men pappa som förstod vad den skulle betyda för mig övertalade mina bröder att köpa gården så att jag kunde hyra av dem. Och så blev det. Jag älskar stället och här kunde jag börja om på nytt och göra verklighet av min dröm, att jobba med hästar, djur och natur. All min forna energi och kraft har återfunnit sig här.

 

Hjärtat klappar för ardenner

Sedan flytten till Eriksgården har Annelie hunnit förkovra sig inom en rad olika områden, samtliga kopplade till den verksamhet hon driver idag. Bland annat är hon certifierad naturupplevelseguide och en fyrtio veckor lång kuskutbildning på Strömsholm bättrade på den kunskap hon redan fått av sin far och andra kunniga körkarlar genom åren. Första hästen på gården blev ardennern Isa från pappans uppfödning.

– Ett fantastiskt sto på alla sätt. Det är tack vare henne jag har kunnat bygga upp min verksamhet, säger Annelie och redogör sedan i rask takt hur även övriga ardennerhästar satt ner sina bastanta hovar på gården. Några är sålda, någon är borta, men i dagsläget finns Pompe, Pontus, Bläsa, Rasmus, Tiffany och hennes föl Titan. Och så Pralinen förstås, som till Annelies stora glädje blivit godkänd avelshingst.

Hennes hjärta klappar för ardennerhästar.

– De har ett gott lynne är oftast väldigt trygga och lugna. De är flexibla och starka med riktigt bra bakbensrörelser. Exteriört är de byggda främst för körning, men passar också som ridhästar på lagom nivå, vilket fler och fler har fått upp ögonen för.

En karl av rätta virket

Sedan ett par år har Annelie en ny sambo, Pär-Anders Nilsson.

– En karl av rätta virket, skrattar hon och viftar bort en sensommarfluga som också vill kalasa på sockerkakan.

– Han driver eget företag, erbjuder hovvård och skogsvårdstjänster med häst. Pär-Anders är ägare till tre av ardennerna och är en superduktig kusk, kör med alla redskap inklusive griplastarvagn. Tillsammans sköter vi gårdens åker och skog med häst. Markarealen är ju ganska liten, så det är inte ekonomiskt försvarbart med något annat.

Annelie berättar att både hon och Per-Anders är starkt engagerade i bevarandet av det svenska kulturarvet. De håller hårt på traditionerna, gillar att medverka på hembygdsdagar, prata med de äldre och ta vara på deras kunskap.

Succé varje gång

På en träff med Tjust körsällskap 2009 konstaterades att medelåldern i sällskapet var hög. Man ställde sig frågan – hur ska vi göra för att få in nya, yngre medlemmar?

– I bilen på vägen hem tänkte jag att det måste ordnas fler träffar för allmänheten, inte bara för oss ”nördar” som redan är intresserade. Jag bestämde mig för att arrangera en familjedag på Eriksgården, i hästens och skogens tecken. Sagt och gjort. För att ordna utrymme till eventuella besökare fälldes några träd uppe vid eldplatsen, som vi passerade förut. Jag kapade och kvistade, ringde in en annons, mailade folk och olika hästföreningar. Det kom 150 personer, riktigt lyckat och vid dagens slut sa man ”Du bara måste fortsätta med detta!”

Inspirerad av den positiva kritiken fick Annelie mersmak och har sedan dess arrangerat flera familjedagar för att marknadsföra brukshästen som en värdefull arbetskraft även i dagens moderna samhälle.

– Det har blivit succé varje gång och som mest har vi haft 800 besökare, många långväga ifrån. Välvilliga grannar, vänner och släktingar har ställt upp på alla vis för att få logistiken att fungera.

– Jag försöker ha olika teman på dagarna för att sprida kunskap, nyfikenhet och inspiration. Första året var det fokus på de skogskörningsmoment som man tävlar i. Nu senast bjöd vi in flera, för ändamålet passande, föreläsare. Kontinuitetsskogsbruk var ett av ämnena och vi hade även visning med häst och griplastarvagn.

Skogsupplevelser

På Eriksgården driver Annelie ”Bo på lantgård”-verksamhet. Hon startade med det 2010 och har haft fullbelagt under semestersäsongerna sedan dess. Med sitt företag Skogsupplevelser erbjuder hon också lärorika och spännande aktiviteter på Eriksgården. Guidning med häst och vagn i historiska Fjälster by, trolsk skogstur bland vättar och skogsrå, ljusvandring, turridning och prova-på skogskörning är några punkter på den späckade menyn där varje aktivitet är kryddad med den småländska kulturen, naturen och mystiken. Här ordnas även dagkollo, barnkalas och företagsevent.

– Det är så härligt att se hur människor i alla åldrar kopplar av när de kommer hit. Naturen och okonstlade saker som att åka häst och vagn, steka kolbullar över öppen eld och tävla i bondekamp, du vet såga stock, bära säck och sånt som drängar och pigor gjorde förr, gör underverk med folk.

Det som hon tycker är nästan roligast är arrangemang av högtidsdagar, som till exempel förra året när tre generationer hade bokat ett åttioårskalas här.

– Vädret var strålande och innan den sedvanliga hästskjutsen dukade jag upp på trädgårdsbordet, tog fram farmors gamla glas, mammas gamla servis och gulrandiga linneduk. Jag bakade grovt bröd och hade ägg, sill och gräslök som pålägg. Kaffe och flädersaft. Så enkelt, men så uppskattat, skulle det visa sig. När gänget anlände och jubilaren såg djuren, miljön och dukningen tårades ögonen och blicken fylldes med nostalgi. Gamla minnen dök upp och återgavs med stor inlevelse. De unga satt idel öra. Sådana stunder berikar och får en att spotta i nävarna de dagar det tar emot, intygar Annelie.

 

Femstjärnig restaurang

Tillsammans med sina ardennerhästar får hon vara med om en hel del. För sex år sedan ringde Vimmerby-tomten och önskade skjuts då en av hans ”renar” hade blivit sjuk.

– Jag nappade direkt och efter det har vi samarbetat varje år. Det är en kul uppgift som känns både givande och viktig. Barnen strålar när vi kommer med julklappsäckarna. Då och då ringer även Astrid Lindgrens värld in oss på köruppdrag. Vid ett tillfälle skjutsade jag prinsen av Lichtenstein och hans familj. De blev så förtjusta att de senare, tillsammans med ett grevepar från Italien, ville komma hit för att besöka gården. Hjälp, vad bjuder man kungligheter på, tänkte jag? Ah, det fick duga med kolbullar. Valet slog väl ut och efter en tid kom ett tackkort som bedyrade att upplevelsen på Eriksgården varit till stor belåtenhet och att maten smakat lika bra som på en femstjärnig restaurang.

Aldrig tumma på grunderna

All varierande körning i olika miljöer kräver förstås lugna och säkra hästar.

– Att de kan stanna omedelbart på kommando är något av det viktigaste, oavsett vad som händer runt omkring. Jag jobbar mycket med rösten. I ett första gallringsbestånd med skog till exempel, där inga vägar är uppkörda, krävs stor precision för att ta sig fram med både häst och redskap. Att hästen då är lyhörd och följsam är A och O.

Tålamod, tid och att aldrig tumma på grunderna är viktiga ingredienser vid inkörning, menar Annelie.

För den som vill lära sig och sin häst körningens ädla konst finns det möjlighet här på Eriksgården, allt från tömkörning till spannkörning.

Annelie uppmuntrar även ridfolk, oavsett disciplin, att köra sina hästar, att upptäcka tjusningen och fördelarna med det.

– Det är ett bra komplement till ridningen som ger variation och som rätt utförd stärker hästen både psykiskt och fysiskt.

Inbokade uppdrag

I framtiden hoppas hon kunna jobba heltid med hästarna och företaget, men tills dess har Annelie även en tjänst inom barnomsorgen. Hon tycker mycket om barn och värnar om dem som har det svårt.

– Om en vecka ska jag gå en utbildning inom Grön omsorg för att sedan eventuellt kunna ta emot barn och ungdom med särskilda behov. Det är något jag har tänkt på länge.

Men redan under morgondagen ska Annelie träffa ett gäng barn. Då arrangeras barnkalas på Eriksgården med korvgrillning, skattjakt och åktur med häst och vagn. Runt lägerelden i trollskogen kommer det berättas spännande historier om hur det var förr.

Vi slår följe in till Vimmerby där Annelie handlar det som behövs till kalaset. På vägen hälsar vi även på ardennervalackarna Pompe och Rasmus i en hage. Rasmus är respektingivande med sina dryga tusen kilo och 178 cm i mankhöjd, fast hur snäll som helst. De båda herrarna har lite semester, men snart vankas det arbete.

– I närtid är vi inbokade på fyra jobb hos skogsägare som vill undvika maskinskador på sina marker. Det är uppdrag som passar våra ardennerhästar perfekt, ler Annelie.

För mer info: www.skogsupplevelser.se

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …