Senaste nytt
Home » Porträtt » En familjeangelägenhet

En familjeangelägenhet

En familjeangelägenhet

I skånska Billesholm huserar familjen Bråve. Hästfolk sedan barnsben, paintuppfödare, tränare och med tävlingsmeriter på hög nivå.
Lucky Rider nr 2 2007
Text: Åsa Wikberg  Foto: Carina Kvist/Privata

[private]


[protected] Skånska Billesholm huserar familjen Bråve. Hästfolk sedan barnsben, paintuppfödare, tränare och med tävlingsmeriter på hög nivå.
Lars och Mia träffades på en jaktrid­ning en regnig höstdag för 11 år sedan. Mia var då ensamstående med två barn, hästar, jobb på Jägersro och en tid­ning att sköta. Hon hade något år tidigare startat hästtidningen Stallmagasinet (som sedermera såldes år 2000).
–Lars vann mitt hjärta på det enda sätt som fanns – genom mina barn, berättar Mia med ett leende. Barnen älskar Lars och han har verkligen lagt allt engagemang på dem.
Lars ägnar idag all sin tid till familjen, hästarna och är flitigt anlitad som tränare. Han är pensionär från sitt jobb som VD på ett vitaminföretag. Lars har alltid haft ett intresse för hästar. Han har har ridit fälttävlan på SM nivå och varit Master flera år i Skånska Jaktsällskapet.
– När vi började med western blev Lars snabbt engagerad i flera föreningar och har suttit med i styrelsen för bla NSBA och SPHA, där han varit ordförande många år. Han har varit lands­lagsledare för Reininglaget och för Paint Nationslaget. Nu har Lars blivit mer och mer uppbokad som tränare i både hoppning och trail och reser runt de flesta helger i Sverige, Danmark och Finland och håller clinics, berättar Mia.
Lars är också APHA international director  2007.
Mia fick sin första ponny vid tolv års ålder och har haft häst sedan dess.
–  Jag växte upp som granne till Flyinge, så man fick en gedigen grundutbildning i dressyr och hoppning i Flyinge Rf. I tonåren flyttade jag till England och jobbade med hästar, utbildade mig till ridlärare och tog examen genom BHS (Brittish Horse Soc.)
Mia utbildade sig sedermera till marknadsekonom och började jobba på bank. På fritiden drev hon inackorderingsstall och avel med halvblod.
–Sedan flyttade jag till Skåne och ville prova något nytt. Så jag startade tidningen Stallmagasinet 1995.
Det var från början en gratistidning i Skåne som vände sig till alla rid­dicipliner, genom den fick Mia för första gången kontakt med westernridning.

Började med paint
1997 köpte paret sin första Painthäst från domare Bob Mayhew i England. En blev snabbt två och sedan tre… Till en början satsade man på rasen för att man ville ha trevliga hästar att rida ut på.
– Peppy Paradox var den första painten vi köpte. Lars skulle ha henne för att rida i skogen, men han tyckte att hon var för liten, så jag fick henne. Så köpte vi hennes pappa till Lars.
Parets halvblod och fullblod byttes ut mot quarter och painthästar. Jakt­ridning/terrängtävlan och dressyr byttes mot westernträning och clinics för Bob Mayhew i Sverige och England.
Från att ha haft hästarna som en hobby utvecklades det sig nu till ett företag som alla i familjen är involverade i.
– Att det blev painthästar var en slump. Vi träffade människor som födde upp dessa hästar och vi hittade den kvalitet på hästar om vi letade efter. Sedan fick vi kontakt med Jan-Erik Westerberg, som var uppfödare och engagerad i den svenska paintföreningen. Han hjälpte oss att ta hem flera bra hästar från tyskland. Bland annat Flits Kiss som är mamma till Brave Lucky Kiss – vår mest framgångsrika uppfödning. Lucky är bland annat sveriges första svenskuppfödda dubbla APHA champion, Futurityvinnare i Sverige som 3-åring. Superior Halterhäst och ett antal SM segrar och europavinster.
Brave Lucky Kiss har legat på europas topp femlista alla år som hon tävlat, antingen med Mia eller dottern Ella i sadeln.
Fler avelsston, quarter och paint, köptes in och nu började man också leta efter en egen avelshingst.
– Vi letade efter en hingst med kvalitet och år 2000 fick vi möjlighet att köpa painthingsten Whata Smoke från uppfödaren i Tyskland.  Med samma transport som Smoke togs till Sverige i, kom även Sonny Sinola Luck.

Sonny Sinola Luck
Uppfödaren till Whata Smoke ringde och frågade Bråves om de skulle kunna tänka sig att köpa även stoet Sonny Sinola Luck, eftersom hon visste att hästen for illa där hon bodde och att ägarna inte hade råd att ha henne.
–  Vi köpte även henne, men då hon kom till oss var hon i ett fruktansvärt dåligt skick. Mager, vanvårdad och livrädd för beröring. Vår veterinär var tveksam om hon skulle överleva överhuvudtaget.
– Hon var så hysterisk och folkskygg att hon inte gick att fånga i boxen. När vi väl hade fått på henne grimman fick vi lov att ha på henne den hela tiden. Det tog sex månader innan vi kunde sko henne och jag jobbade hårt med henne under lång tid för att vinna hennes förtroende. Hon var väldigt rädd för män bland annat.
– Första halvåret bara gödde vi henne och sedan fick hon gå på bete hela sommaren.
Mia trodde inte att det skulle bli en tävlingshäst av Sinola, tanken var att hon skulle ingå i gårdens avelsprogram.

Paint EM
– Men när jag började rida Sinola visade det sig att hon hade en otrolig talang. Hon var lättlärd och mycket känslig. Hon var inte riden mer än ett år när vi åkte på EM. Då var hon fem år.
Bråves hade vid samma tid ett samarbete med tränaren Jeanett Blomberg som hjälpte till att träna och tävla hingsten Whata Smoke.
Bråves åkte tillsammans med Jeanette Blomberg ned för att tävla vid Paint-EM i Tyskland 2001.
–  När vi kom dit undrade jag verkligen vad vi gjorde där egentligen. Italienarna red omkring i sina fina utstyrslar glänsande med silver. Själv hade jag en vanlig westernsadel på Sinola och hade fått låna ett lite finare träns. Men Sinola tog Guld i junior Western Pleasure amatör som etta för alla fem domarna. Hon tog Silver i junior Pleasure open och Brons i Horsemanship amatör. Sedan vann hon Pleasure och Hunter Maturityt.
– Det är enda gången jag gråtit på tävling. Hon hade kommit så otroligt långt från den skrämda, undernärda kraken som kommit till oss ett år tidigare.
Sinola blev det året etta på paintarnas Europalista. Hon är idag 11 år och har fungerat som avelssto efter tävlings­åren.
– Sinola har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Whata Smoke tog på samma EM-tävling Guld i Hunter hack och blev trea i Reining Futurityt.
– När vi kom hem det året kammade vi dessutom hem en massa SM-medaljer, berättar Mia stolt.

Avelshingstar
Whata Smoke såldes efter tre avels­säsonger då familjen ville inrikta avel och tävling mer mot pleasure, hunter och all around.
–   Så vi började leta efter en ny hingst. Smoke sålde vi till ordföranden i engelska paintföreningen. Där har det gått mycket bra för honom i flera år, bland annat som deltagare i engelska reiningslandslaget, förklarar Mia.
Att hitta en ny hingst var inte helt enkelt, blickarna riktades mot andra sidan Atlanten för att hitta den där speciella hingsten man var ute efter.
– Vi ville att den skulle passa våra ston, med stamtavla och inriktning. Det var viktigt att den uppfyllde alla rasvisa krav, att den var meriterad och att det var en overo till färgteckningen. Vi ville också att den skulle vara OLWS negativ.
På Bråves önskelista fanns även att hingsten skulle vara av sabinofärg, en färg som man visste var mycket starka färgnedärvare och därmed producerar registreringsbara painthästar även med enfärgade ston.
–  En annan viktig sak för oss var att hitta en hingst som kunde ge avkommor som kan tävlas av ungdomar och amatörer. Vi såg att David Frosts pappa hade väldigt många avkommor som tävlades av ungdomar. Något som indikerar ett bra lynne. Den nya hing­sten hade vunnit Futurityt i Halter som ettåring och även Pleasure Futurityt i Kalifornien-regionen som treåring.
–När David kom till Sverige blev han premierad till 42 p. Det är den högsta siffrorna som en painthingst har fått och han är mycket rastypisk, berättar Mia stolt.

Tappade håret
För ungefär 2,5 år sedan blev Mia sjuk. En utlösande faktor tros vara för mycket jobb, stress och ett dödsfall i familjen.
–   Jag tappade synfältet på sidorna och läkaren rådde mig att dra ned på arbetstempot. Men jag körde vidare i samma takt, jag trodde han hade fel, för jag kände mig inte stressad.
Men då lade Mias immunförsvar av och hon fick dessutom diagnosen alopesia. Hon sjukskrevs och efter några månader hade hon tappat allt hår på kroppen.
– De försökte med alla sorters mediciner att stoppa håravfallet, men det gick inte.
–  Man får anledning att omvärdera livet lite efter en jobbig sjukdom. När man blev sjuk lärde man sig mycket om vad som var viktigt i livet och att prio­ritera. Man såg också vilka som var ens verkliga vänner.  På grund av sjukdomen gör jag andra saker idag. Jag känner inte längre något behov av att tävla, men tycker det är väldigt roligt att hjälpa ungdomar och amatörer att få komma ut och ha roligt, förklarar Mia.
–  Sommaren 2005 blev jag tillfrågad om jag ville vara med om uppstarten av en ny westerntidning och det blev början på ett positivt samarbete med  Lucky Rider.

Nästa generation
– Min dotter Linn var den som fick hästarna med modersmjölken och fick ligga i barnvagnen i stallet från första stund. På den tiden hade jag inackorderingsstall så det var bara att ta med barnvagnen ut på mornarna när man släppte ut och mockade. Linn har haft ett antal olika ponnyer, shettisar, russ och korsningsponnyer, men nu går hon gymnasiet och intresset har svalnat, berättar Mia.
Lillasyster Ella övertog Linns ponny när hon var tio år men var inte riktigt intresserad av hästarna och ridningen förrän hon fick ”Trickly”  (Dont Drift For Cash) när hon var elva år. Trickly höll ponnymått, var fyra år och knappt riden. Kemi uppstod mellan de båda och de har utvecklats tillsammans, Ella har själv utbildat Trickly som nu har blivit en bra allroundhäst.
2005 fick Ella börja tävla mammas tävlingshäst Brave Lucky Kiss och har gjort det med framgång i både open och youthklasser. Youth Team Turnamenten i USA och Em i Aachen 2006 sporrade Ella, som nu är 14 år, till att vilja utvecklas mer som ryttare och hon har nu börjat träna en ny unghäst, Whata Dirty Daisy. En paint förstås.

Mias dotter Ella [/protected]


[/private]

Om Redaktionen

Se också

Stewart Ranch – Western och engelskt i harmoni

På Stewart Ranch i Ale kommun norr om Göteborg bor ett par med höstleriga boots. …