Ett steg i “fel” riktning

Hello!

Förra helgen åkte jag och Filip iväg på en ridlektion med våra hästar Boon och Grace.

Jag har bestämt mig för att prova på lite andra grenar med Boon, till att börja med. Grenar som blir helt nya för mig, därför behöver jag hjälp redan från början. Boon började sin inridning för lite drygt ett år sedan och har haft både många och långa viloperioder vilket gjort att vi mest ridit i skogen och “lekt” på banan men vi ska väl inte sticka under stolen med att vi tränat lite grunder också. Vi har tagit några lektioner för två olika tränare men det har varit lite svårt att träna under hösten då ridbanan antingen varit under vatten eller hård som granit…

Filips lilla häst Grace, som han tävlar för fullt, kan en del grunder och moment inom reining/cowhorse/herd work. Det har vi valt att utnyttja lite i början på året så Filip kan få lära sig lite på en “läromästare”. Vi planerar att betäcka Grace om ett år eller två och då Filip vill att avkomman ska bli en efterföljare så är det såklart bra att han lär sig så mycket han kan innan den kommer. Filip har bara ridit “snälla” hästar som lärt honom mycket, så det blir spännande när han ska bli den som blir läraren till 100% i ekipaget. Därför bygger han kött på benet så gott han kan.

Okej, vi fick en jättebra lektion. Mycket är det samma, samtidigt som mycket är nytt. Vissa moment är ganska lika men hjälperna beter sig lite annorlunda. Mycket är logiskt men det kan vara lite svårt att utföra på en unghäst som aldrig gjort det innan.

Jag är en sån där person som inte kan/vill träna för “för många” olika tränare. Då får jag kortslutning! Det räcker med en eller max två olika i “den inriktningen”. Jag kräver en tränare som verkligen lägger ambition i mig och min häst, det är det jag betalar för. Att komma framåt. Jag har många vänner som hjälper mig med tips, men jag behöver också en fast tid att åka och träna. Boon behöver komma ut från gården och jag behöver en kick i arslet. Så vi är på jakt efter DEN tränaren.

Jag räknade upp tre olika snubbar som jag tyckte var bäst på området jag ville ge mig in på. (Där fanns resultat, framtagna hästar och framgångsrika elever.) Kom fram till att två av dem bor närmare mig. Vilket gör det mer hållbart ekonomiskt och rutinmässigt. Den ena av dem har jag ridit för innan lite grann, så jag valde det blanka pappret. Att prova något helt nytt. Ibland är det svårt att träna för människor man känner väldigt väl, det är svårt att hitta rollen som tränare – elev. Men det här blev bra!

Det här året är planerat rätt stort för mig och Boon. Vi ska försöka träna mycket och även tävla en del för att träna på det. Nästa år hoppas jag att vi kan gå ut och tävla, inte bara delta. Boon blir min trappstege, jag kommer göra många misstag på honom då jag valt att göra resan “själv”. Han kommer inte skickas på träning och jag kommer aldrig att ta honom till hans max-prestation. Där emot hoppas jag att vi kommer att ha kul! Och Hej, drömmar är till för att förverkligas. Men börjar man aldrig, blir man aldrig klar.

Instagram: rosieellinor

Kram