[bsa_pro_ad_space id="13" crop="no"]

Fredrik Thomsson – Hemma i Texas

text och foto: åsa wikberg

LuckyRider har besökt en av Sveriges mest kända westernryttare – reiningtränaren Fredrik Thomsson. Efter gymnasiet åkte han till USA för att förkovra sig inom sporten. Det är nu 23 år sedan och hemma i Sverige har han bara varit på kortare besök sedan dess. Livet, karriären, hemmet är nu i Pilot Point, Texas

Fredrik Thomsson är för många skandinaver – och amerikaner – inom westernridning i allmänhet och reining i synnerhet ett välkänt namn. Fredrik har i nu mer än tjugo år haft sin hemvist i USA och där rönt stora framgångar som tränare och på tävlingsarenorna. Men det hela började faktiskt hemma på Gotland. Familjen Thomsson var bland de första i Sverige att importera quarterhästar. Tävlingspremiären för Fredrik skedde dock på ett gotlandsruss. Han red som ung även riddarspel på medeltidsveckan på Gotland. Familjens intresse och kontakter ledde honom in på det som skulle bli den framtida karriären – reining.

– På ryttar-VM i Stockholm 1990 visade vi quarterhästar och där träffade vi Lyle Jackson från Jomm Ranch i Tyskland. Det ledde till att jag fick möjlighet att åka dit och arbeta på skolloven. Jag fick möjlighet att rida verkligt bra hästar och fick inblick i vad westernridningen kunde ge i framtiden, berättar Fredrik.

Hos Bob Loomis

I Sverige var allt fortfarande i sin linda, men i Tyskland hade det börjat växa fram en industri.

– I Tyskland fick jag kontakt med Bob Loomis som var absolut störst inom reining då. Han hade vunnit NRHA Futurityt sex gånger och åtta världsmästerskap. Jag köpte hans bok redan -91 och hade alltid haft den på nattduksbordet.

Fredrik åkte 1993 till USA för några månaders praktik. Föga anade han då att det skulle ta sex år innan han kom hem till Sverige igen.

– Jag tog ledigt sista veckan i gymnasiet och hoppade på planet till USA. Bob Loomis var i Brasilien när jag kom dit och killen som var förman frågade mig hur bra jag var på att rida.

– Jag är väldigt bra, sa jag självsäkert och han tilldelade mig några hästar att rida, kollade på och sa sedan att ”Bob gillar när vi rider 2-åringarna mycket i hagen bland longhornen”. Japp sa jag, sadlade hästarna, red lite på ridbanan och red sedan ute i hagen och galopperade runt där med longhornen. När Bob kom tillbaka en vecka senare vinkade han mig till sig i hagen och sade sedan att ”I need a kid like you, vill du vara kvar och jobba?”

– Självklart ville jag det. Jag var kvar sex månader sen tog visumet slut. Men killarna på ranchen tyckte att varför ska du ha visum, det var ju massvis med mexikanare där utan visum. Mitt gick ut 26 september och NRHA futurityt började den 28 och att åka hem innan fanns inte på kartan. Så jag stannade kvar, skrattar Fredrik vid minnet, nu många år efteråt.

Vann EM

– Jag blev kvar i sex år innan jag åkte hem och då hade jag också ordnat så att jag skulle få komma tillbaka.

Familjen hemma på Gotland hade då köpt en Top Sail Whiz hingst hos Loomis som blev tränad i Tyskland.

– Lyle Jackson tyckte att jag skulle komma hem och tävla hästen på EM 1999. Då hörde Kjell Söderkvist av sig och bad mig även tävla deras hingst Crimson Catalyst. Det gick riktigt bra och ekipaget vann Reining Open i Kreutz.

– Jag lärde mig otroligt mycket under åren hos Bob Loomis, inte bara att träna hästar utan även att sälja och köpa.

EM-guldet ledde till förfrågningar från flera olika rancher om att få dit Fredrik som tränare och han valde Nedpoint Quarterhorses i Oklahoma, en ranch han blev kvar på i hela tolv år som chefstränare.

Ranch i Pilot Point

Sedan ett par år är han sin egen, först hyrde han in sig hos Pete Kyle och drev sin verksamhet och när LuckyRider kommer på besök har Thomsson just flyttat in på en vacker ranch i reiningmeccat Pilot Point, Texas, en ranch som han äger tillsammans med veterinär Per Spångfors och Dave och Stacy Sehl. De har tillsammans bildat ett bolag och man har stora planer på hur träningsanläggningen skall utvecklas, med nytt ridhus samt i framtiden kanske även veterinärklinik med mera.

–Per Spångfors har varit ett stort stöd generellt och inte minst på veterinär sidan då jag har lärt mig otroligt mycket av honom. Det har varit väldigt kul att jobba med honom, berättar Fredrik.

– Pilot Point är verkligen horse country, inom femton minuter kan jag se på hundra hästar, samtidigt när man ska sälja hästar är det samma sak – man har massor med kunder i närheten. Det är även nära till Dallas och flygplatsen. Fortfarande på landet men nära storstaden, helt perfekt läge och en dröm som gått i uppfyllelse, berättar Fredrik.

Sist Fredrik tävlade i Sverige var 2004, det var på FEI i Falsterbo och sedan på Grevagården.

– Jag har ändå följt med hyfsat bra vad som hänt hemma eftersom jag sålt mycket hästar till Sverige. Under flera år hade jag även flera clinics per år på Long Valley ranch.

Totalt tror Fredrik att han kanske sålt ett femtiotal hästar till Sverige under årens lopp. Mycket tävlingshästar varav många syns ute på tävlingar, men en del försvinner också från arenorna.

– Quarterhästen är så smart och lugn i psyket att de kan lista ut hur den kan prestera mindre. Är inte ryttaren med hela tiden så lägger den av. Då får man ta hjälp av en tränare som fixar problemet eller lär ut hur man ska fixa problemet.

Ett problem för utvecklingen av reiningen i Sverige, anser Fredrik, är att kundunderlaget är mindre än i USA.

– Sedan jag kom till USA så har jag tränat i genomsnitt tjugo nya unghästar per år. Så under 23 år har jag tränat upp tjugo nya unghästar per år. Det blir totalt närmare femhundra unghästar, vilket gör att man fått en viss erfarenhet vad som fungerar och vad som inte fungerar. I Sverige finns det inte lika många kunder som har ekonomi att köpa en bra häst och sedan sätta den i träning oavbrutet två år i rad.

– Jag är oerhört tacksam över den erfarenheten jag kunnat få under min tid i USA, att träna så många unghästar under så lång tid. Jag kunde omöjligtvis ha haft den erfarenheten jag har idag om jag haft kunder som bara haft hästar hos mig kortare perioder. När du får en häst en kortare period så är det oftast en produkt som är negativ på skalan. Vi ska jobba upp den till 0 och sedan till en bra häst på plusskalan. Det tar tid och som tränare försöker jag då vara ärlig med kunden, ofta är det helt enkelt inte värt att lägga de pengarna på en häst som kanske inte har potentialen och som inte kommer att ge de pengarna tillbaka vid en eventuell försäljning.

– Man lär sig hur hästen fungerar eller inte fungerar, vilket steg i träningen som skall prioriteras eller inte prioriteras. Jag brukar säga att träna en häst är egentligen bara prioriteringar. Det finns tränare som pucklar på sin häst för att den blir rädd för en jacka som hänger över grinden, vilket får till följd att hästen blir kokad i hjärnan och nedbruten. Istället kan man klappa den och rida som vanligt, om några månader så kommer den hästen inte att reagera över jackan, den har vant sig för man gjorde ingen grej av det. Vi vet att det inte kommer att vara ett problem om man håller träningen stressfri.

För Fredrik är huset och anläggningen i Pilot Point en dröm som blivit förverkligad. Här med Dream Olena Chic som ägs av Euro Vets. En av de första hästarna Spångfors köpte genom Thomsson. Har avkommor som vunnit över $ 120 000 hittills. Bland annat  CJ Whiz och Arlosa Whiz.

 

Tävla mot giganter

Men hur är det då som svensk att komma till Amerika och tävla mot alla välkända giganter? Fredrik verkar inte tampas med några större hinder vad gäller självförtroende, även om han säger att även de största namnen kan ha svackor.

– Jag tänker som så att vi har allihop lika stor chans, det spelar inte någon roll var man kommer ifrån utan det är bara att köra på, säger Fredrik.

– Man kan tala med stora namn som vinner hela tiden och de berättar att de kan bli osäkra när de kommer på tävling, att allting faller isär för dem. Man har förstått att den känslan är ganska universell när man tävlar på hög nivå med högt tryck. Det handlar om mycket pengar – inte bara om pengar i vinster men framförallt att hästägarna har investerat mycket pengar i sporten och i sina hästar.

– Nu börjar det också vara väldigt svårt att köpa de riktigt bra hästarna. Du kan ha en halv miljon dollar på fickan att spendera, men det är ingen som vill sälja. Rent krasst så är möjligheterna att få tillbaka de stora pengar man satsar på att köpa en bra häst rätt små. Det handlar mer om att man, från hästägarens sida, har de pengarna att spendera och man vill ha en häst som kan vinna futurityt. Det är inte för pengarna, det är en hobby helt enkelt. Men det sätter naturligtvis samtidigt press på tränarna att prestera.

Dopingregler

Något många tyckt varit märkligt inom westernridning är att det där med dopingkontroller inte fått något riktigt genomslag. Men nu är det stora förändringar på gång inom de amerikanska organisationerna berättar Fredrik, som även är invald i NRHA:s styrelse.

– Det har tagits tag i inom alla organisationer, man har nu dopingregler i NRHA och det ska testas på alla större tävlingar. Man får böter och kan bli avstängd beroende på vilken typ av förseelse som inträffar.

Fredriks engagemang i NRHA:s styrelse har fått honom att försöka arbeta aktivt för att förändra synen på sporten och här är marknadsföring en viktig bit att ta tag i från organisationens sida, tycker han.

– Vi gör ett taskigt jobb att marknadsföra vår sport, det finns väldigt mycket att arbeta med för att förbättra marknadsföringen, men att vända organisationen är inte lätt, säger Fredrik som dock ämnar göra ett tappert försök.

– Vi har världens produkt som kan bli hur stor som helst. Vad vi behöver är fans till sporten. Alla kommer inte ha råd att äga en häst, men man kan bli fans. Man kan tänka sig många olika åtgärder som skulle öka publikvänligheten och öka intresset. Tänk till exempel om vi kan ha live score där publiken kan se hur domarna dömer. Då får publiken en bättre förståelse för sporten. Vi behöver arbeta mer för att locka fler sponsorer till sporten och arbeta för att få en återväxt, till exempel genom samarbete med 4H som är stort här i USA.

VM då?

En annan fråga som engagerat många inom reiningen, inte minst i Sverige, är FEI. Reiningryttarna kan alltså kvalificera sig till ryttar-VM.

– Mitt mål är självklart att vara med i ryttar-VM, samtidigt ska man inte sticka under stol med att det är en stor investering för hästägarna som kanske prioriterar futurityt med en miljon i prispengar framför ryttar-VM med nästan inga vinstpengar. Jag kan vinna mer på en mindre NRHA-tävling än om jag vinner ryttar-VM. Det är prestige men det ger inte mycket tillbaka i kassan, vilket gör att man kanske väljer att spara hästarna till de viktiga tävlingarna med stora prispengar. Men vi ska göra allt i vår power för att rida VM, försäkrar Fredrik.

När LuckyRider är på besök håller man som bäst på att försöka sätta sig in i vad som gäller och vilka papper som skall fyllas i och här har Fredrik bra hjälp av assi-sterande tränaren, Josefine Spångfors.

– Josefine har varit mycket framgångsrik här i USA och jag är väldigt lyckligt lottad att ha henne som assisterande tränare. Hennes tävlingsmeriter är även en bra sak att kunna sälja in till våra kunder, hon är bland de allra bästa assisterande tränarna, menar Fredrik.

–Naturligtvis vill jag se Josefin rida VM, hon har presterat fantastiskt bra här i USA och skulle vara ett enormt tillskott för Sverige.

Josefine Spångfors arbetar som assisterande tränare hos Thomsson och pappa Per Spångfors är delägare i Pilot Pointranchen.

 

Vad kollar man på? 

Vad är det då man tittar på när man letar efter en bra reininghäst?

Ja, Fredrik berättar att det är samma sak man letar efter hela tiden. Man tittar efter en häst som är väldigt bra i psyket, som rör sig rätt, som är avlad rätt och har rätt talang.

– Först tittar vi på hur hästen är byggd och om den är byggd på rätt sätt. Sedan tittar vi på stamtavlan. Där har jag börjat tänka om lite och tittar på om det är en kommersiell stamtavla. Även om hästen har en kanonstam så är det hästar som är bättre eller sämre när kunden vill sälja. Vill kunden sälja så småningom ska man kunna göra det och helst dubbla pengarna. Detta med stamtavlan och vad som är kommersiellt förändras från år till år. Grundstammen är densamma men vilka hingstar som är populära och matchningen hingst/sto kan förändras.

– Vi tittar även på rörelsemönstret, om den kan galoppera samlat på ett lugnt och fint sätt. Sedan kommer provridningen då vi tittar på om den är samarbetsvillig och mjuk. När den stoppar, känns det som den stoppar hårt, är den lös och bra i framvagnen. Vi tittar på spinnen, om den har lätt för sig.

– På Nedpoint födde vi upp allt själva och red in, sista åren har det blivit att man köpt ettåringar mer. Populärt nu är förstås Gunner-hästarna, det finns några söner av Gunner som är riktigt heta, Wimpys Little Step och Top Sail Whiz. När jag var hos Bob Loomis för en väldans massa år sedan red jag just Top Sail Whiz, men då visste jag inte vilken legend det var och att han skulle bli den mest ledande hingsten någonsin inom reiningavel.

Fredrik berättar vidare att innan finanskrisen för några år sedan var det vanligtvis tränarna som ägde de mest framstående hingstarna.

– Nu är det ofta rika knösar som äger topphingstar och som satsar stort både på att marknadsföra dem och att köpa bra avelsston.

Det kan vara så att den populäraste hingsten kanske inte är den bästa avelshingsten, men den hade den rikaste ägaren som satsade stenhårt på den.

Specialiserat mot reining

För bara tiotalet år sedan hade man en hel del samma blodslinjer inom reining och cutting, men nu är det mer specialiserat mot bara reining, berättar Fredrik.

– Vi letar ju olika saker hos hästen. En cuttinghäst ska ju kunna arbeta självständigt med en ko medan, ärligt talat, reininghästen avlas för att inte tänka själv. Den ska bara följa det vi säger att den ska göra.

– Cowhorsen är närmare reiningen dock. De är ju väldigt duktiga på kosidan, men de ryttare som har satsat även på reining har haft försprång där eftersom bedömningen tenderar att lägga större och större vikt vid reiningmönstret.

Vad har Thomsson för planer för framtiden då, förutom ryttar-VM?

– Sportsliga mål är att vinna NRHA Futurityt och AQHA World Championships, avslöjar Fredrik. Han har varit nära. Fred, som han kallas i USA, är Multiple Bronze Throphy Winner, Reserve World Champion, European Champion samt Futurity Finalist.

– Ett annat mål är att utveckla min egen affärsverksamhet och skaffa fler kunder som har råd med bra hästar. I stallet finns i år några bra treåringar med bra stam som Fredrik tror mycket på.

– Folk brukar fråga mig om det var det här jag drömde om, men ärligt talat så hade jag inte en susning när jag var tjugo år att man kunde göra det jag gör idag. Jag är så oerhört privilegierad som har fått gjort det här, det är bara att njuta varje dag! Att få köpa det här stället vi är på nu är bara ytterligare grädde på moset. Nu har jag stället jag vill ha, med de kvalitetshästarna vi har i stallet nu är det bara att tuta och köra. Även om det inte är något åtta till fem-jobb – utan har varit tolv till femton timmar om dagen i tjugotre år – så känns det fortfarande som jag inte har haft ett riktigt jobb i mitt liv.

Det är så jäkla coolt!

Om The editors

Se också

Unghästträning med Walle Wass del 2

Waldemar Wass och unghingsten Silver Sacramento. En serie i 20 delar där Waldemar Wass får …

[bsa_pro_ad_space id="14" crop="no"]