Jo, det var så här, Göstas hörsel började bli väldigt dåligt för ungefär 10 år sedan. Det blev så illa att man inte kunde hålla en vanlig diskussion med honom, vilket var ett hårt nederlag för Gösta då han är väldigt social och gillar att prata med folk.
Det kändes som om det var över en natt att han och jag gick från att kunna sitta och skoja tills att varje gång jag frågade honom något så möttes jag av ett högljutt VAAAA!!?
När det var som allra värst kunde en diskussion med Gösta se ut så här:
Jag: Vad tyckte du om filmen vi såg igår Gösta?
Gösta lutar sig framåt, rynkar på näsan och tittar på mig som om jag hade en snorkråka som hänger ur näsan eller spenat mellan framtänderna.
Jag: VAD TYCKTE DU OM FILMEN VI SÅG IGÅR GÖSTA!?
Gösta: VA?
Jag: (pratar väldigt högt och med överdrivit läpprörelser) VAD TYYYYCKTE DUUU OOOMM FIIILLLMMEN IGÅÅÅRR GÖÖSTA!!!
Gösta: Va fan säger du pojk?
Jag: FILMEN!!!!! VAD TYCKTE DU OM FILMEN FÖR FAN!!!!!!?????
Gösta: vadå film?
Jag: ÅÅÅÅÅÅÅ….SKIIIT SAAMMA! HÖRDE DU DEEEET???…..SKIIIIT SAAAMMMAA!!!!!
Det var synd om honom, det är hemskt när men börjar förlora hörseln. Men det är fruktansvärd frustrerande att prata med honom när han inte hör vad jag säger. Det gick så långt att min fru och jag mer eller mindre gav honom portförbud tills han skaffade sig en hörapparat!! För att när han kom hit på besök, vilket han ofta gör, så var han som en extra möbel eller krukväxt, tyst och sittande. Ingen av oss ville prata med honom längre av den enkla anledningen att han inte gick att prata med. Gösta som är väldigt rolig och skojfrisk kunde inte ens sköta ett av hans viktigaste jobb, nämligen: Underhållningen! Men han vägrade att skaffa hörapparat!
Vårt budskap, till slut, var skaffa en hörapparat, annars kommer du inte in i huset! Det må låta kallt, men så var det och det var för hans eget bästa då han inte hörde något när han körde bil, korsade vägar till fots och hörde inte ens telefonen när den ringde.
Så efter ett års tjat, åkte han till slut och skaffade hörapparater. Vi jublade när han kom på besök med sina hörapparater, vi firade, vi lagade mat och drack en grogg. Det kändes som om man hade fått en förlorad vän tillbaks och det var skönt att veta att vi kunde gå till jobbet på måndag med en välfungerande röst som inte var hes efter en hel helg av skrikande på Gösta!! Nu var skrikandet slut!
Det var i samband med Göstas besök att jag hade precis släppt mina kor på mina arrendemarker 8 km bort, och jag åkte dit 4-5 gånger i veckan för att kolla till dom. Jag behövde göra just det den dagen han dök upp, så jag frågade Gösta om han ville följa med.
Jag: (med vanlig röst) Vill du följa med och kolla till korna?
Gösta: Nu?
Jag: (viskande) jaaaaaa
Gösta: Ja, jag kan följa med.
Jag: Då sticker vi!
Det var helt underbart att kunna föra en vanlig diskussion med honom på en behaglig volym och jag såg framemot att komma iväg en runda i sällskap av min goda vän.
Jag gick ut till bilen och satte mig, Gösta hade behövt att pissa så jag väntade tålmodigt på honom. Efter några minuter dök han upp, jag startade bilen och vi drog iväg i en hälsosam hastighet i det fina sommarvädret. Jag lutade framåt för att vrida på radion, det var då jag sköt en snabb blick mot Gösta. Till min stora förskräck och besvikelse såg att i det vänstra örat fanns det INGEN HÖRAPPARAT!
Jag suckade och himlade med ögonen sen skrek
Karljävel, har du tagit ut hörrapparten?!
VA? Svarar Gösta
HÖRAPPARTEN….VAR FAN ÄR DEN!! HÖRRRAPPPAAARATEEN!!! säger jag med en bubblande ilska
Jag tog ut den på toaletten innan vi åkte, kan inte med den redigt, jag tror inte den funkar. Säger han
DET ÄR KLART SOM FAN DET FUNKAR….DU KUNDE HÖRA VAD JAG SA INNAN!!!! Skrek jag
VA SÄGER DU POJK? Svarade han
ÅÅÅÅÅÅ GLÖÖÖMMM DET!! Sa jag irriterad
Vi fortsatte på vår färd.
Ungefär en kilometer utanför byn så började det.
Med det, menar jag ett pip eller någon slags tjutande ljud. Det var liksom, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii…..iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii……iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.
Alltså det var ett nackhårsresande ljud som skulle få en labrador att gräva sig genom plåt. Man hade kunnat kalla hem fladdermöss, det lät som det där ljudet man hör ibland på konserter eller när en klumpig person inte kan hantera en mikrofon, rundgång heter det tror jag och var lika smärtsamt som om en katt drog sina klor långsamt över en griffeltavla.
Efter några kilometer så började jag blir påtaglig irriterad, särskilt på den guppiga grusvägen då det tjöt hela tiden fast oregelbundet.
iiiiiiiiiiiiiiii…..gupp…..iiiiiiiiiiiiiiiii……..gupp…..tyst…….gupp….iiiiii iiiiiii….gupp….iiiiiiii iiiiii….gupp….tyst!…..gupp…..iiiiiiiiiiiiii.
Vad är det där pipande eller tjutande? Tänkte jag
Gösta vad är det som piper? Frågade jag
Gösta: VA?
Jag: PIPET……VAR KOMMER DET IFRÅN??
Gösta: Vadå pipa, du har väl slutat att röka.
Jag: Tjutet…..HÖR DU INTE ATT DET TJUTER!!
Gösta: JAG HÖR INTE I BILEN….DU FÅR STANNA OM DU SKA PRATA!!
Jag: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, SKITSAMMA!!
Jag började genomgå en lite felsökning där jag satte ifall det var nåt som höll på att paja i bilen. Jag stängde av radion, ljudet fortsatte. Jag vevade ner rutan och hängde huvudet utanför, inget hördes på utsidan. Jag stängde av AC: n, ljudet fortsatte. Efter att jag hade uteslutit bilhaveri, blev jag ännu mer irriterad.
Vi körde vidare igenom skogen. När vi kom fram till mina marker informerar Gösta mig att han inte orkade att följa med till korna eftersom det var en bra promenad genom skogen för att ta sig dit, utan han ville stanna i bilen. Jag sa OK och gick en bit genom skogen, sedan ut på åkrarna. Jag räknade korna, kollade saltsten och gick tillbaks till bilen. Det var på min promenad att jag kunde utesluta tinnitus som boven bakom det förbannande pipandet. Jag satte mig i bilen och körde tillbaks ute på grus vägen, sen började eländet igen.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
AHHHHHHHHHHH!!!!!!!!
VA FAN ÄR DET DÄR FÖR OVÄSEN!!!!???
Det var som kinesisk vattentortyr, det tog aldrig slut!
Det var ungefär då Gösta vände mot mig och ställde en fråga eller sa något, då tittade jag på honom, ansikte mot ansikte. Då såg jag EN HÖRRAPPART som hängde halvvägs på snedden ut ur hans högra öra och så kom det där ljudet igen…..IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
Jag stannade bilen omedelbart på grusvägen och tittade sen pekade med hela handen på honom och sa, DET ÄR DU SOM TJUTER!!!
Gösta såg lika oskyldig ut som en hundvalp och sa, jag hörde inget.
Jag trodde att du hade tagit ut hörapparaterna??!!! Väste jag.
Bara den ena. Sa Gösta
ÅÅÅÅÅÅ!! Stönade jag
Du måste ha den hela vägen in i örat annars blir det nån slags konstig “rundgång” Då tjuter den som den gör. Förklarade jag
Jag ska sätta in den redigt. Sa Gösta och började mixtra med den löshängande hörapparaten.
Tusan tack! Sa jag.
Jag sitter där och tittar på när Gösta på alla möjliga sätt försöker får in den här klar, snäckformade apparaten i sitt öra utan att lyckas.
AHHH….jag tar ut den. sa han.
Det lät som en bra tillfällig lösning men jag som tyckte synd om min vän sa; ska jag hjälpa dig?
Han sa att jag kunde försöka. Han vred huvudet mot baksätet, jag tittade på den och tänkte, jag kan nog fan peta in den.
Jag är ingen sådär kramgo människa. Förutom ett handslag eller en klapp på ryggen så föredrar jag att folk inte rör vid mig och jag vill inte under några omständigheter rör vid någon annan förutom nära och kära, jag gillar inte att ta på folk helt enkelt och särskilt Gösta som vet inte vad topps är och duschar bara när han ska till läkaren.
Gösta vrider huvudet mot baksätet sen väntar tyst och lugn medan jag analysera situationen. Jag tog pekfingret och som jag försökte trycka igång diskmaskinen, börja peta försiktigt på hörapparaten. Jag tryckte försiktet, det hände inget, jag tryckte hårt, det hände inget…jag tryckte ännu hårdare som om jag skulle mossa en skalbagge därpå Gösta skriker som en stucken gris, AJJJ drummeljävel, du vet inte vad du sysslar med!!
MEN HELVETE DÅ. Sa jag tyst
Hörapparaten bara hängde där och tjöt…iiiiiiiii. Jag är en envis och ger mig inte i första taget, detta hade blivit en princip sak, den där apparaten skulle in till varje pris om jag så skulle ha död på gubben på kuppen!
Jag tar fingrarna och börja skruva den här satans apparaten. Medurs och moturs och trycker samtidigt på snäckan, den ville helt enkelt inte in. Sen, uppgiven, tittar jag på Göstas öra och snäckan sen började gör en analys om hur tillverkaren hade tänkte sig att den skulle sitta. Tillverkarna har nog tänkt sig att om du utsattes för flygkrasch, jordbävning, kärnvapenattack, eller några andra tänkbara krig eller naturkatastrofer…så kommer du att hör ALLTIHOP för att hörapparaten kommer UTAN TVEKA att sitta kvar!
Fan ska man behöva smörja in den jävlen med vaselin först eller?
Då tryckte jag upp hörapparaten (som har en smal plast behållare som ska sitta bakom örat, och en klar plast snäcka som ska in i örat) mot hans öra och såg problemet…eller hindret rättare sagt….
Det var nämligen den långsmala biten gjord av hud och brosk som sitter på framsidan av örat som är vinklad inåt och sedan går ner inåt mot själva hålet i örat.
Det var det som var boven, snäckan MÅSTE var bakom den för att sitta rätt. Då förstod jag att den där proceduren på Gösta skulle bli mer komplicerad och intim än vad Jason hade tänkte sig. Det skulle krävas en mer “hands on approach.”
Jag tryckte upp Göstas huvud mot bilsätet med sidan av min högre handled. På det sättet så hade jag “säkrat” Gösta från att göra motstånd och samtidigt så är den handen fri att arbeta med. Jag lägger min vänstra armbåge mot Göstas höger arm så att han inte kan slå sig fri och då har jag den handen också fri att arbeta med. Då har jag honom i en position som likar den man har när man plockar en fästing från under käkbenet på en bångstyrig bitande hund, hur man skulle se ut om man avmaskade en tigerhane eller ett effektivt sätt att hålla ner en motståndare i OS brottning. Gösta pep, gnydde, skrek och uttryckte sitt obehag samt missnöje hela tiden men jag med min målmedvetenhet struntade jag i hans lidande. DEN SKA IN punkt slut!
Jag tar sedan ett finger och pillrar upp det här “brosket” och med vänster hand skruvar jag.
Då kom det en bil körande, jag avbröt aktionen omedelbart, för att slippa misstankar om misshandel och eller misstankar om att jag träffar gamla karlar ut i skogen för intima aktiviteter.
Jag vinkade artigt mot bilen, och efter att den passerat återgick jag till uppdraget.
Jag ännu en gång fattade tag om “brosket” vinklade apparaten, skruvade precis som man ska och den satt som en fläskläpp!! Jag torkade av mina fingrar som hade fått ett dopp i Göstas öra och vi fortsatt hemåt. AHHHHH, den ljuva tonen av absolut tystnad!
Detta hände under ungefär 2 minuters tid, idag kan jag upprepa samma procedur med enhandsfattning utan våld på 2 sekunder!….vilket händer rätt ofta. Vad gör man inte för en vän?
See you next time