Granbackens westernridskola

På Granbackens westernridskola utanför Rimbo driver Inger Jonson, tillsammans med sin man Lasse och dottern Anna, westernridning med den klassiska ridningen som grund.  – Vi kallar det stockseat riding med inspiration av Ron Mc Loughlin från Classical Stock Seat School of Arizona, berättar Inger.

NR 8/2010
Text och foto: Carina Kvist

[/private]

Inger är sjukgymnast till yrket sedan mitten av 70-talet. I dag använder hon hästen som ett verktyg i behandlingen av ett flertal patienter hemma på gården.
Verksamheten på Granbacken bygger på ett koncept som består av westernridskola i kombination med sjukgymnastik och ridterapi.


Hästliv framför båtliv

I ungdomens år så bodde Lasse i Härnösand där han tillbringade mycket av sin fritid i stallet och det var där som hans ridkarriär egentligen hade sin början. Familjen flyttade sedan till Danderyd och Lasse började på anrika Rinkeby Ridskola. Där träffade han också Inger för första gången.
–I ungdomsåren så red jag dressyr och hoppade ibland, men gjorde ett uppehåll för att ägna mig åt båtlivet, säger Lasse och skrattar till.
–Jag försökte redan på den tiden att få lite uppmärksamhet av Inger, men icke. – ’Du hade ju båt men inga hästar på den tiden, så det var väl inte så konstigt’, svarar Inger med ett finurligt leende.
Efter att ha jobbat som hjälpinstruktör på ridskolans sommarläger, bestämde sig Lasse för att välja hästlivet framför båtlivet. Båten såldes och han köpte både gård och häst och så småningom en westernsadel. Verksamheten på gården kom igång 1984.
Så en dag dök Inger upp på gården.
– Min dotter och en kusin till henne skulle vara med på ridläger och på den vägen är det, skrattar Inger och ger Lasse en värmande klapp på axeln.
– Jag visste egentligen just ingenting om westernridning på den tiden, säger Lasse och skakar på huvudet vid minnet av sin första tävling.
– Vi var några grabbar som red ihop och vi blev medlemmar i en westernklubb här i Uppland, för att få delta i klubbmästerskapet.
– Jag och en kille från Vallentuna hade riderfarenhet sedan tidigare, så vi sopade banan med våra konkurrenter och sedan fick vi storhetsvansinne och åkte till Habo för att delta på SM.
– Men, det gick ju riktigt åt pipsvängen! Lasse skrattar gott och berättar att vid första hindret i trail, som var en grind blev det tvärstopp.


Välskolade hästar

I början på 90-talet åkte Inger och Lasse till Yonnel Estival, King´s Valley Quarterhorses, i Frankrike. – Det var då som vi började förstå vad westernridning verkligen handlar om, säger Inger. Hos Yonnel fanns välskolade hästar och vi fick uppleva hur de olika momenten egentligen skulle kännas. –Att lära sig själv och sin häst samtidigt, det är svårt!


Kroppskännedom

För ett antal år sedan så gick Inger en ridterapiutbildning, riktad till sjukgymnaster, ridinstruktörer och psykoterapeuter. – Som sjukgymnast arbetar man bl.a. med att lära människor att hantera sin kropp funktionellt. När jag började hålla ridlektioner upptäckte jag att ryttarna faktiskt inte var medvetna om vad de gav hästen för signaler, säger Inger och frågar;  –Om jag inte kan kontrollera min egen kropp, hur ska jag då kunna kontrollera hästens?
– Det var då mina funderingar kring kroppskännedom och ridning började. Under åren har jag utvecklat övningar som hjälper ryttare att bli mera medvetna om hur kroppen fungerar och reagerar när den befinner sig på hästryggen. När jag sedan av en slump hittade kursen i ridterapi insåg jag att där nog fanns en del att lära.
–Även hästen behöver arbeta funktionellt med kroppen, oavsett vilken disciplin den används till. Många patienter har varit här under lång tid. – Med hjälp av hästens rörelser så ökar blodcirkulationen i musklerna. Hållning och balans förbättras och stärks och därmed minskar besvär i nacke, rygg, muskler och leder. – Vi jobbar med mjuka rörelser, som anpassas individuellt. Övningarna ger bättre kroppskännedom och förbättrad koordination.
Andningsövningar och avslappning på hästryggen är avstressande. Självförtroendet stärks och kontakten med naturen, hästen och andra djur har en positiv inverkan som ger resultat, säger Inger.
– Vi hade länge funderat på hur man skulle kunna få klassisk ridning och westernridning att utgå från samma grundläggande principer. Svaret fick vi då Ron Mc Loughlin höll sin första clinic i Sverige år 2004. Då fick jag lära mig mera påtagligt hur jag skulle vidareutveckla den idé jag redan hade, om att arbeta med kroppskännedom med ryttarna, för att få dem att kommunicera bättre med sin häst.
– Sedan dess har vi ridit för Ron två gånger om året och vi lär oss mer för varje gång. Ryttarens beteende i sadeln är av avgörande betydelse. Balans och följsamhet är viktigt och att ryttaren har en korrekt sits är hälsosamt för både häst och ryttare.
–Jag känner att jag får bekräftat de tankegångar, som jag själv har jobbat med under flera år, både som sjukgymnast och i min egen ridning, säger Inger.


Speciella sadlar

När Lucky Rider gör ett besök på Granbackens westernridskola så är ett gäng glada ryttare från Solna Fältrittklubb på plats för att prova på westernridning. Lasse och dottern Anna hämtar in hästarna från hagen och under tiden som tjejerna gör hästarna i ordning så berättar Inger om varför de använder dessa speciella sadlar, Fallis Balanced Saddles.
–Vi använder en ”flat seat” sadel som är balanserad på det sättet att ryttaren ska få en korrekt sits. Den är skonsam mot hästens rygg, eftersom stiglädren är fästade på två olika ställen. Det bakre fästet ska få ryttaren att komma rätt i sadeln och det främre fästet får belastningen lite längre fram mot bogarna på hästen. Då blir det lättare för hästen att bära ryttarens tyngd. –Man vill inte ha belastningen för nära hästens ländrygg, förklarar Inger. Bommen är utformad så att den passar till de flesta hästar.
– Genom historien var det ju ofta så, att cowboyen inte ägde någon häst, men han ägde sin sadel. Där tillbringade man många timmar och då var det viktigt att den passade.


Roligt men svårt

På ridbanan får tjejerna en lektion i westernridningens konst och visst kan det kännas både ovant och annorlunda mot engelsk ridning. Dammet yr och efter en stund så har de fått fart på både hästarna och Inger, som försöker att hinna med att ge instruktioner.
– Bravo tjejer! Nu kan vi lugna ner tempot lite och komma in mot mitten, ropar Inger. Innan lektionen avslutas så summerar tjejerna dagens upplevelse.
– Skitkul, rent ut sagt säger en strålande Susanna Heikkenen och får medhåll av sina väninnor Ariana Husejnovic och Anette Nordström.
– Intressant och roligt, men svårt. Annorlunda tygelfattning och inte är det alldeles enkelt att försöka följa Ingers uttryck om att lyfta på rumpan, men låta byxorna stanna kvar i sadeln. Nöjda med dagens äventyr så leds hästarna upp mot stallet för att pysslas om innan de släpps ut i kvällssolen.


Fin gemenskap

–Dags för kvällens motionspass, säger Lasse och svingar sig upp på hästryggen.
Det gäller att hålla igång så att man inte rostar ihop skrattar Lasse, som säkert många känner igen från tävlings­arenorna då han åkte runt med hästar och familjen på 80-talet för att tävla i allt från trail, pleasure och reining till boskapsklasser.
–Det var väldigt roligt på tävlingarna och en otrolig gemenskap bland ryttarna. På kvällarna satt vi runt lägerelden och hade trevligt. Vi hade med oss fyra barn och både jag och äldsta dottern tävlade. Inger gjorde en kortare karriär innan hon gav platsen i hästlastbilen till Annas häst. Som åttaåring började Anna tävla med sin lilla islänning Granbackens Stein. Han föddes två veckor innan Anna. ’Stein’ var den enda registrerade islandshästen inom westernridningen då och ekipaget visade redan på sin första tävling var skåpet skulle stå, då de tog hem segern. – Vi har haft väldigt roligt tillsammans säger Anna och kramar om sin 22-årige gamle kompis. I två omgångar har Anna varit i Arizona för att rida och träna för Ron Mc Loughlin. – Jag var där som elev under tre månader i vintras och då hade jag ett schema med fem till åtta hästar som skulle ridas och motioneras varje dag. – Det var otroligt lärorikt och roligt, säger Anna som vill arbeta med hästar i framtiden.


Ron McLoughlin

Ron McLoughlin föddes på en quarterhästranch i Kalifornien. Hans far var  armèofficer och på det sättet hamnade han i Tyskland, där han tog dressyr- och hopplektioner. Han började arbeta som ridinstruktör 1967. På sjuttiotalet öppnade han Mc Loughlin Horse Handling School i Pennsylvania. Samma år mötte han två män som skulle förändra hans syn på hästar och hästhantering.
Den ene var hästveterinären Francis C Sullivan och den andre Monte Foreman – en världsberömd vetenskapsman, filmare och författare till flera hästböcker, samt hästtränare och instruktör. Under tolv år assisterade Ron sin vän Monte Foreman i dennes forskningsarbete med att filma och analysera hästars rörelsemönster. Han assisterade även Monte Foreman på clinics över hela USA. År 1978 blev han ’certified Foreman instructor’. Ron Mc Loughlin’s filosofi har rötter med inspiration i den europeiska klassiska ridningen på 1600-talet och är baserad på ’the Foreman Human System’. Sedan 1998 driver Ron sin verksamhet i Pearce, Arizona där anläggningen och verksamheten växer snabbt.
År 2003 blev Mc Loughlin Horse Handling School en ideell stiftelse och bytte då namn till Classical Stock Seat School of Arizona.

Mera information:
www.stockseat.se
www.mcloughlinhorsehandling.com
www.fallisbalancedsaddles.com


[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *