Hemma hos familjen Stensbol

LR 4/2009
Text och foto: Åsa Wikberg

[private]


Många vuxna, män och kvinnor börjar rida och skaffar häst för att förverkliga en gammal barndomsdröm. Så var det för norska Marian Stensbol som tillsammans med maken Lars Bjarne och två söner bor strax utanför Kongsvinger i Norge. År 2002 köpte Marian sin första quarterhäst av familjen Solberg i Kongsvinger. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse och att det blev en quarter var mer av en händelse.
–Jag började rida på ”Torpet” i en vuxengrupp med andra kvinnor, en så kallad tanteriding, ler Marian.
–Det var först engelsk ridning som gällde, men sedan så började Lena Opsal jobba där och då blev det westernridning för hela slanten.
–Solbergs som drev ridskolan födde upp quarter och de var ju så otroligt fina, så när jag ridit där i ett år bestämde vi oss för att köpa en unghäst. Hästen reds in, vi hade unghästkurs med Katarina Strand Hammond – men skadade sig så småningom, så en till quarter, Classy Jacks Cowlady köptes då som tvååring. Då ville jag ha en häst för att kunna rida trail, pleasure och hunter eftersom jag börjat rida för svenska tränaren Jeanette Blomberg. Hästen var hos Jeanette på träning över en sommar och sedan red hon faktiskt SM på henne, berättar Marian.
–Det var meningen att hästen skulle tillbaka till Jeanette på träning över vintern, men eftersom hon inte hade tid just då så kördes hästen ned till Karin van Jäckle som sedan red henne på tyska tävlingar. På EM blev hon nr tio i junior hunter under saddle. Därefter tog de tyskt guld i junior hunter under saddle och hon blev även Champion på tyska Maturityt. Det är det ingen annan norsk häst som blivit tidigare. Efter det red jag henne på Harvest det  året. Classy Jacks Cowlady är i år dräktig med tyska hingsten Only Invitational.
Eftersom hästbacillen nu bitit paret rejält så fortsatte det att komma nyinköp till stallet.
–Vi köpte en valack av Kjell-Magne Ringstad, en allaround häst som är väldigt duktig och snäll, sedan köpte vi även ett till avelssto, Cowladys Shadow.
Även barnen är “smittade”. Yngste sonen Mads Ola, 9 år, blev Rookie of the year i fjol. Har han visat i halter i Norge, Sverige och Tyskland.
– Det är vi väldigt stolta över. Han har visat Halter med både Cowladys Shadow och Innovative Jac. Han och Cowladys Shadow vann sin ungdomsklass på April Open i år. Så det blev Grand Champion och en fin ”bronshest” på posten.
Även om Marian nu har flera tävlingsbara hästar som hon kan ta med ut på tävlingar så väljer de ofta att bara åka med en häst.
– En häst är lättare att ha med på tävling för man vill ju hinna med att träffa och umgås med folk också. Vi har fått många goda vänner inom westernridningen som hjälpt oss mycket, förklarar paret unisont.
– Vi har lärt oss så otroligt mycket om quarterhästen, tävlingar, alla klasser, uppvärmning och träning av de som har mer erfarenhet, berättar Marian.


Det bara växer

En häst blev snart två och sedan har det rullat på i en snabb takt för Stensbols. Nu har man fyra quartrar och en ponny i familjens ägo, men utvecklingen på gården har vuxit i ännu raskare takt.
– Vi började med att bygga ett litet stall 2002 med fem platser. Första vintern hade vi lånat några shettisar och jag upptäckte att det här med att ha hästar på gården var något jag verkligen ville fortsätta med. Så vi bestämde oss för att börja hyra ut boxplatser, berättar Marian. 2004 fortsatte paret att bygga ut och man fick nu 14 platser under tak. Man hade nu också en ridbana, roundpen, hagar och beten att erbjuda.
Efter det har ytterligare tre stallplatser tillkommit samt ett eget ridhus på 20×40 meter, en stor uteridbana på 50×85 meter, solarium och spolspilta.
Under åren har parets anläggning blivit en knutpunkt för en stor del av den norska westernridningen. Här anordnas det clinics flera gånger i månaden och tränare som Jeanette Blomberg, Peter Ljungberg, Rick LeMay, Sylvia Jäckle och Simone Degois har varit här och hållt clinic.
–Vi har två clinics i månaden och vi har klarat att arrangera med rätt pris så folk har haft råd att komma, menar Lars Bjarne. De som har gått regelbundet på clinics här har haft väldigt bra utveckling i sin ridning och en uppskattad sak är att de även får hjälp när de är på tävlingar av tränarna.
– En viktig sak för varje tränare är att tränaren får en att gå över nya trappsteg. Tänk vilken självtillit man får när man klarat att uppnå ett uppsatt mål.


Idrottspsykologi för ryttare

För Lars Bjarne som till vardags driver ett skogsentreprenadföretag har idrottspsykologin haft en stor betydelse för företagets tillväxt, något han gärna ser implementeras i clinicverksamheten.
– Inom idrotten arbetar man mycket med att sätta upp målbilder. Vilket ryttare även kan ha nytta av.
– Det skall inte vara för lätta målsättningar, utan sådana som du måste anstränga dig rejält för att uppnå. Sedan måste man ha rimliga målbilder med vad man vill uppnå inom vissa tidsperioder, förklarar Lars Bjarne vidare.
– Ett par gånger har vi haft sådana föredrag för ryttarna här och de har fått sätta upp målsättningar för sig själva. Om man inte når de mål man tänkt sig får man sätta sig ner och fundera över vilka saker som har påverkat. Det kan bero på många saker t ex kosten. Man utfodrar hästen men glömmer sig själv. Prestationen på tävlingsbanan kan vara avhängigt av hur man tagit hand om sin kropp.
För Marian som satsar mest på pleasure, hunter och trail när hon tävlar är målsättningen klar.
–Det roligaste med det jag nu gör är att man får chansen att utvecklas och lära sig nya saker hela tiden, och det vill jag fortsätta med.

[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *