Horsemanship från grunden: ledarskap i sadeln – att kräva hästens uppmärksamhet (del 8)

LR 8/2008
Text: Sven Forsström
Foto: Inger Lantz

[private]

Ledarskapet över hästen när man sitter i sadeln är lika viktigt som i alla andra situationer med hästen. Situationen är helt annorlunda för hästen, än när du arbetar med den på marken, men det är fortfarande samma häst och den fungerar på samma sätt som i alla andra situationer. Det betyder att den faktor, som bestämmer rangordningen och utgör grunden för ledarskapet, är vem som flyttar den andra.
Övningar för att flytta hästen eller delar av den, när man sitter i sadeln gick vi igenom i föregående artikel i den här serien. Nästa viktiga del av ledarskapet i sadeln handlar om att kräva hästens uppmärksamhet under ridningen. Detta med att det är så viktigt att ha hästens uppmärksamhet verkar vara något som många ryttare aldrig har tänkt på.
Men egentligen är det ingen nyhet, eftersom ”den svenska ridkonstens fader”, Claes Adam Ehrengranath, redan i början av artonhundratalet framhöll hur viktigt det är att kräva uppmärksamhet och inte använda grova hjälper eller våld.


Uppmärksamhet och respekt förutsätter ömsesidighet

När jag rider ut i skogen vill jag inte gärna rida ut i sällskap med andra, utan föredrar att rida ut ensam med min häst. Jag är medveten om att man kan ifrågasätta det, bland annat ur säkerhetssynpunkt. Anledningen till att jag helst rider ensam är att då slipper jag prata med andra ryttare. Om jag pratar med en annan människa när jag rider är det omöjligt att ge hästen den uppmärksamhet den behöver för att kunna ge mig sin uppmärksamhet och respekt. Många ryttare protesterar, när jag pratar om detta på våra kurser och föreläsningar. De menar att en av de mest positiva sakerna med att rida är att man kan rida ut tillsammans med goda vänner och prata och ha trevligt under ridturen. Naturligtvis är det du som själv avgör vad du vill med ridningen. Om den sociala kontakten med andra ryttare är det viktigaste är det helt okej, du måste bara tänka på att du inte har moralisk rätt att ställa några högre krav på uppmärksamhet från hästen.
Men det ena behöver inte utesluta det andra. Om häst och ryttare känner varandra väl kan det fungera ganska bra att släppa uppmärksamheten på hästen en stund då och då.
Ett annat exempel är att prata i mobiltelefonen. Pratar man i mobilen är det omöjligt att ha uppmärksamheten på hästen, men det är hästen som avgör om du kan prata i mobilen eller inte. Jag hade ganska många samtal på min gamle trotjänare Calypsos rygg, men att göra det i sadeln på Similar skulle aldrig falla mig in, det vore direkt livsfarligt. Struntar jag i hästen för att prata med en ryttarkamrat eller i mobiltelefonen känner hästen det och den reagerar ofta med att strunta i mig. Det är precis samma sak som när hästen vänder bort huvudet och tittar åt ett annat håll, när människan står på marken. Bristande uppmärksamhet betyder brist på respekt. Den regeln gäller i lika hög grad åt båda hållen. Innebörden är att för att få hästens uppmärksamhet och respekt måste man som ryttare själv börja med att ge hästen sin uppmärksamhet och respekt.


Hur kräver man hästens uppmärksamhet från sadeln?

Nu antar vi att du redan har klarat av att lägga grunden för ditt ledarskap i sadeln genom att göra flyttningsövningarna i föregående artikel i serien. Du har alltså flyttat hästens bakdel och framdel åt båda hållen, hela hästen sidvärts åt båda hållen och du kan också få hästen att gå både framåt och bakåt. Du kommer väl ihåg grundregeln?
I hästarnas värld bestäms rangordning och ledarskap av vem som kan flytta den andra individen. Kan du inte få hästen att flytta sig kan du inte heller bli ranghög och ledare för den. Nu är det dags att vidareutveckla ledarskapet i sadeln. Hur gör man det då? Det handlar om två saker: behålla initiativet och kontrollera tempot.
I hästarnas värld innebär rangordning och ledarskap att rätten att ta initiativ är den ranghöga individens privilegium. Eventuella initiativ från en ranglåg individ avvisas ofta ”av princip” från den ranghöga individens sida. Det betyder att det är du som ryttare, som ska fatta beslut om vad hästen ska göra och inte göra.
Om du sitter och rider längs en skogsstig och hästen försöker nappa åt sig några grässtrån eller asplöv då och då är det ett av hästens sätt att utmana dig om ledarskapet. Får den igenom sitt initiativ utan att bli korrigerad av dig kommer den förmodligen att ta flera och andra initiativ, vilket i förlängningen kan leda till större problem. Om du tycker att du vill låta hästen få de där grässtråna eller asplöven, gör det till din idé genom att först hindra hästen, gärna vända den ett varv och sedan uppmana den att ta gräset eller löven.


Tempokontroll

Oavsett om du rider i ett ridhus, på en ridbana eller ute i skogen är det viktigt för ledarskapet att det är du som ryttare, som bestämmer tempot. Du ska se till att tempot alltid är en aning högre eller lägre än det tempo hästen skulle välja om den fick bestämma. Om du exempelvis sitter och bara ”åker” häst och låter hästen få skritta i sitt eget tempo för länge kommer den att stänga av och gå och halvsova. Om du i stället omväxlande driver den att skritta fram aningen fortare respektive håller igen den till ett något långsammare tempo måste den vara uppmärksam på vad du vill. Att driva hästen framåt brukar de flesta ryttare inte ha några problem med och halvhalter är mycket effektiva för att sänka tempot. Samma sak gäller i de andra gångarterna också, kräv ökning eller minskning av traven och galoppen emellanåt. Tänk på att en sänkning av tempot ofta kan utgöra ett större krav på hästens uppmärksamhet än en höjning.


Stillastående

Många ryttare har svårt att få sin häst att stå stilla, när de ska sitta upp eller just har suttit upp i sadeln. Det är ett typiskt ledarskapsproblem, hästen lyssnar inte när du kräver att den ska stå stilla, utan tar sig friheten att själv bestämma att den ska gå och vart den ska gå.
Ett one rein stop, eller ”kyssa stigbygeln” som islandsryttare ofta kallar övningen, är ett effektivt sätt att se till att hästen står stilla, eftersom det innebär att man tar ifrån hästen den framåtdrivande kraften i bakbenen. One rein stop kommer jag att skriva om i en senare artikel, så jag går inte in närmare på det nu. Men du ska kunna kräva att hästen står stilla på lång tygel, lugn och avslappnad, i ett par minuter, medan du sitter lugn och avslappnad i sadeln. Det förutsätter att du andas lugnt och jämnt, för hästar är oerhört känsliga för ryttarens andning.
Jag rekommenderar för övrigt starkt att du fortsätter att andas under hela ridturen. Håller man andan blir man spänd och spänningen går rakt ner i hästen. Har man problem med andningen kan man lösa det genom att sjunga eller vissla för hästen – det är omöjligt att sjunga utan att andas.
I den kanske allra bästa ridlära jag har läst, Müselers ridlära som ursprungligen skrevs på 1930-talet, rekommenderar författaren faktiskt ryttare att röka i sadeln av samma skäl – det är omöjligt att röka utan att andas. Men det är mer hälsosamt att sjunga än att röka. Och hästen bryr sig inte om ifall du skulle råka sjunga lite falskt.


Sidvärtsrörelser

Sidvärtsrörelser – att flytta hela hästen åt sidan – är ett annat sätt att kräva uppmärksamhet när man sitter på hästryggen. Några steg i skänkelvikning eller sidepass åt ena eller andra sidan är lätt att göra oavsett om du rider på en ridbana, längs en väg eller ute i skogen. Ett par bågar, serpentiner eller volter då och då gör att hästen måste vara uppmärksam på vad du vill att den ska göra.


Använd så fina hjälper som möjligt

Flertalet ryttare använder i första hand tyglarna och skänklarna för att få hästen att göra som de vill. Det resulterar tyvärr ofta i att hjälperna blir ganska grova, vilket i sin tur innebär att kraven på uppmärksamhet från hästens sida är väldigt små.
Grova hjälper har samma effekt på hästen som att skrika åt en människa. Man behöver ju inte vara särskilt uppmärksam för att höra någon skrika. Om man istället försöker använda så fina och lätta hjälper som möjligt är det ett effektivt sätt att kräva uppmärksamhet av hästen. Det är egentligen samma sak som när en föreläsare tvingar publiken att lyssna på vad han säger genom att sänka rösten så att han nästan viskar.
Om din häst är riktigt uppmärksam kan du göra halt bara genom att sträcka på ryggen och sitta lite tyngre i sadeln. När du kan be hästen skritta fram tre eller fyra steg, eller rida en volt genom att ändra vikten och göra halt igen utan att använda tyglarna behöver du inte begära större uppmärksamhet av hästen.


Det är lätt att tappa ledarskapet

Hästar är mycket känsliga djur. De är känsliga för allting i sin omgivning och reagerar väldigt ofta med att bli rädda. Det är en viktig del av hästarnas sätt att överleva, eftersom rädsla utlöser flyktbeteende som är hästens primära överlevnadsstrategi. Lite tillspetsat kan man utan vidare säga att hästar måste ha lätt att bli rädda, annars överlever de inte i längden.
Det allra första, som händer när en häst blir rädd, är att all respekt försvinner. Det hänger ihop med att en rädd häst är blockerad och bara kan tänka på sin egen säkerhet. All uppmärksamhet på dig som ryttare är som bortblåst och respekten går förlorad. Smärta utlöser alltid rädsla hos hästen. Det är orsaken till att man motarbetar sig själv genom att slå hästen. Det går inte att slå fram respekt, tror man det så tror man fel.
Ett annat mycket effektivt sätt att förlora hästens respekt är att bli arg på den. Ilska hos människor orsakas mycket ofta av rädsla via den förprogrammerade kamp-flyktreaktion, som kroppens alarmsystem utlöser. En ilsken människa utsöndrar lika mycket adrenalin och andra feromoner som en rädd människa gör, hästen känner lukten och kan inte skilja på en arg och en rädd människa. Blir du arg eller rädd på hästen så tappar den respekten för dig, så bli aldrig arg på din häst.[/private]

Om The editors

Se också

Ny bok av Hearts & Horses

Just in time for Christmas presents, Mikkel Oster, Hearts & Horses, comes out with a …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *