Horsemanship från grunden: uppmärksamhet och respekt (del 6)

LR 6/2008
Text: Sven Forsström
Foto: Inger Lantz

[private]

Den kanske allra viktigaste och grundläggande faktorn av allt man har att tänka på ifråga om hantering och träning av hästar handlar om uppmärksamhet och respekt. Det är så viktigt att jag för min egen del alltid börjar med att se till att jag får hästens uppmärksamhet, när jag kommer i kontakt med en ny häst. Att börja träna eller arbeta med en häst utan att ha hästens uppmärksamhet är bortkastad tid. Ändå är det konstigt nog så att ett av de allra vanligaste misstagen bland hästfolk är att man slarvar med uppmärksamheten och respekten.
Varje dag händer det exempelvis tiotusentals gånger bara i Sverige att hästar visar brist på respekt mot sina ägare genom att vända bort huvudet och titta åt ett annat håll. De allra flesta hästmänniskor uppfattar det bara som att hästen är mer intresserad av något annat i närheten, men förstår inte att de måste göra något åt det. Signalen att vända bort huvudet är den vanligaste signalen om bristande respekt, som hästar överhuvudtaget har. Jag brukar ”översätta” den till svenska med: ”Stå där och bestäm du, det struntar jag i”. När hästen vänder bort sitt huvud från mig uppfattar jag dessutom det som ett tydligt tecken på att jag inte har lyckats kräva och få hästens uppmärksamhet på rätt sätt. Att inte ge en annan individ sin uppmärksamhet är ett icke-aggressivt sätt att dominera. Det är också en signal som används av oerhört många djurarter, från domherrar till människor.

Varför är uppmärksamhet och respekt så viktiga?

Uppmärksamhet är det säkraste tecknet av alla på respekt. Vi människor fungerar så att någon vi respekterar är vi beredda att ge uppmärksamhet och se och lyssna på, någon vi inte respekterar struntar vi i. Hästar fungerar i det avseendet på precis samma sätt.
En av de mest oartiga, nedlåtande och respektlösa saker vi människor kan göra mot varandra är att fullständigt ignorera och nonchalera en annan individ. På psykologspråk kallas det för att ”försvinna” motparten, helt enkelt låtsas som att den andra inte finns. Det är ett av de mest effektiva sätten som finns för att framkalla aggressiva reaktioner hos människor. Själv är jag en person, som mycket sällan blir riktigt ursinnig. På rak arm kan jag bara komma ihåg två tillfällen då jag har blivit det, och båda gångerna hände det i samband med att någon annan ”försvann” mig. Men det är preskriberat för länge sedan.
Omvänt är en av de mest artiga, uppskattande och respektfulla saker man kan göra mot en annan individ att ge vederbörande en så hög grad av uppmärksamhet som möjligt. För många år sedan umgicks jag med en person som – för att uttrycka sig försiktigt – inte direkt var någon intellektuell bjässe, men hon hade en egenskap som gör att jag fortfarande minns henne på ett positivt sätt: hon kunde lyssna. Jag insåg att hon inte begrep något överhuvudtaget av vad jag sade till henne, men hon lyssnade alltid uppmärksamt. Respekt utan uppmärksamhet finns inte.

Respekt kräver ömsesidighet

Om man får uppmärksamhet från hästen är det alltså ett tydligt tecken på respekt. Men respekt kräver ömsesidighet – vi människor kan inte respektera någon, som tydligt visar att han eller hon struntar i oss, och detsamma gäller för hästar. Konsekvensen av det är att vi måste börja med att visa hästen att vi respekterar den, annars kan den helt enkelt inte respektera oss i gengäld. Det tydligaste sättet att visa att man respekterar någon är att ge vederbörande uppmärksamhet och vi måste alltså börja med att ge hästen vår uppmärksamhet genom att koncentrera oss på vad den gör. Det faktum att vi människor inte koncentrerar oss och fokuserar på hästen, när vi arbetar med den, är den direkta orsaken till en mycket stor del av alla ledarskapsproblem med hästar. Vi springer fram och tillbaka och hämtar saker, vi pratar med våra kamrater om allt möjligt ovidkommande och vi pladdrar hela tiden med hästen. Varje gång vi går ifrån hästen, där den står uppbunden släpper vi uppmärksamheten på den. Varje gång vi pratar med någon av våra mänskliga kamrater släpper vi också uppmärksamheten på hästen. Och varje gång vi pladdrar meningslösheter med vår häst sänker vi vår uppmärksamhet på hästen och gör det svårare för oss själva att uppfatta de signaler, som hästen hela tiden sänder till oss. För det är ett faktum att det är omöjligt att lyssna samtidigt som man pratar. Det finns NH-tränare som förbjuder sina elever att prata med hästen under träningsarbetet och jag har själv börjat uppmana mina elever att hålla tyst, även om jag inte hotar med att tejpa för munnen på eleverna, som minst en amerikansk tränare gör.
Hur uppfattar hästen det, när vi vimsar omkring hit och dit? Ena ögonblicket kräver vi att den ska ha full uppmärksamhet och respekt för oss, i nästa visar vi tydligt att vi struntar i den. Vad ska den stackars hästen tro? Hur ska den kunna respektera oss som ledare?
Hästar förstår inte vad vi säger och de bryr sig inte om det heller. Det hästar bryr sig om är vad vi säger med vårt kroppsspråk. När vi släpper uppmärksamheten på hästen och tittar åt ett annat håll uppfattar hästen det som att vi sänder samma signal den själv använder, när den vänder bort huvudet: ”Stå där och bestäm du, det struntar jag i.”

Respekt utesluter rädsla

Många människor blandar ihop begreppen och tror att respekt är detsamma som rädsla. I verkligheten är det så att respekt och rädsla är varandras raka motsatser, och de är oförenliga med varandra. Hur man uttrycker sig om respekt kan vara ett tecken på hur man uppfattar detta med respekt kontra rädsla.
Vid ett par tillfällen har jag sett ridinstruktörer eller tränare, som hamnat i en situation, där en häst av en eller annan anledning protesterat ordentligt. Instruktören eller tränaren har då satt på sig en ridhjälm, beväpnat sig med ett spö, rappat till hästen rejält och sagt: ”Han ska ha respekt för mig!” Jag anser att det är ett misstag att göra så, därför att det innebär att man blandar ihop begreppen respekt och rädsla. Hästen kanske gör som man vill, eftersom det gör ont annars, men smärta framkallar rädsla hos hästen och rädslan gör att all respekt försvinner. Varken häst eller människa kan respektera någon hon är rädd för. Detta är ett mycket starkt motiv för att inte slarva med vänlighetsövningarna i de första artiklarna i den här artikelserien.  Om man däremot säger ”Han ska respektera mig” betyder det i mina öron något helt annat. Då handlar det om att kräva respekt, inte om att skrämma hästen.
Att respekt och rädsla är oförenliga gäller också åt andra hållet: man kan inte ha respekt för någon som är rädd för en själv eller för något annat. Det betyder bland annat att det är närmast omöjligt att få respekt från en häst man är rädd för. Ett exempel på det är en elev jag hade för några år sedan. Det var en  ryttare, med ett känsligt, men ganska tufft sto. De båda deltog i en av våra kurser och jag besökte dem också på hemmaplan för att försöka hjälpa dem. Problemet var att stoet hade tagit kommandot över sin ägare helt och hållet. När jag arbetade med hästen fungerade den hur bra som helst, men även när jag hade visat ägaren exakt hur denne skulle flytta hästen och gått igenom alla andra ledarskapsövningar, så protesterade hästen mot ägaren. Ägaren blev mer och mer rädd och det slutade flera gånger med skrik åt hästen av ren rädsla för den. Är du rädd för hästen kan du inte få den att respektera dig därför att hästen kan inte respektera en rädd ledare.

Uppmärksamhet och respekt är en viktig del av ledarskapet

Ett bra ledarskap gentemot hästen har tre beståndsdelar, som alla är lika viktiga: Dominans, Respekt och Förtroende. Dominansdelen har jag tidigare beskrivit utförligt i de första artiklarna i den här serien. Den delen är förhållandevis okomplicerad, därför att man kan ta dominans över hästen genom att göra på samma sätt som hästar gör mot varandra, alltså flytta hästen eller delar av den åt olika håll. Den enda egentliga svårigheten med dominans är att inte dominera hästen för mycket. Det är en dödssynd av flera olika skäl, ett av dem är att överdominans innebär att man inte respekterar hästen som individ och häst. Överdominans leder antingen till att hästen blir kuvad och rädd eller till att den protesterar. En rädd häst kan inte respektera dig och det gör inte en protesterande häst heller. En häst protesterar nämligen alltid genom att försöka flytta sin antagonist, vilket i sig innebär att respekten gått förlorad.

Hur vet man om man har hästens uppmärksamhet eller inte?

Hästar uppfattar omvärlden främst genom syn och hörsel. De ser omvärlden med minst ett öga i taget och kan lyssna på flera olika ljud samtidigt genom att vrida sina öron åt olika håll. Det betyder att en häst kan ha uppmärksamhet på ”sin” människa med hjälp av ögon och öron. Vårt minimikrav på uppmärksamhet från hästen är att den har minst ett öga eller ett öra riktat mot oss. Hela tiden. Den får gärna se på oss med båda ögonen och ha båda öronen riktade mot oss, men om den inte har åtminstone det ena ögat och/eller örat riktat mot oss kan den helt enkelt inte uppfatta vad vi gör och då får vi inte den uppmärksamhet vi behöver. För att kunna avgöra om hästen ser på eller lyssnar på oss måste vi i vår tur se på hästen, vilket innebär att vi själva uppfyller motsvarande krav på att ge hästen vår uppmärksamhet. Att det är omöjligt att se och ta hänsyn till en kroppsspråkssignal om man inte ens tittar på hästen är ju självklart.

Hur får man hästens respekt?

Respekt kan man inte tvinga sig till eller ta, man måste förtjäna den. De vänlighets-, dominans- och ledarskapsövningar vi har gått igenom i tidigare artiklar är en bra grund för att börja arbeta mer systematiskt med respekt. Principen är inte så märkvärdig: det handlar i första hand om att se till att få hästens uppmärksamhet. Och för att veta om man har hästens uppmärksamhet måste man titta på hästen, alltså ha sin egen uppmärksamhet på den. Det innebär i sin tur att man uppfyller kravet på att börja med att visa hästen sin uppmärksamhet.
Nästa steg är att kräva hästens uppmärksamhet. Det finns massor av olika sätt att göra det på, bara din egen fantasi sätter gränserna. Vissa föredrar att rycka till sig hästens huvud med ett kraftigt ryck i ledrepet, om den vänder bort sitt huvud. Själv tycker jag det känns bättre att använda lite mindre och mjukare åthävor, så jag brukar sparka upp lite grus, knäppa med fingrarna, vissla eller göra något annat som hästen inte väntar sig. Man kan också ta ett eller ett par steg framåt eller bakåt eller gå snett mot hästens bakdel. Det viktiga är att hästen visar att den har koll på dig genom att ha minst ett öga eller öra riktat mot dig.
När man vet att man har grundrespekt från hästen kan man gå vidare och kräva mer uppmärksamhet och större respekt. Själv brukar jag ofta kräva uppmärksamhet i ledövningar genom öka och sänka tempot flera gånger. Gå i normal takt, öka tempot och spring några steg, minska tempot genom att gå väldigt sakta eller ta myrsteg, eller stanna och ta ett eller ett par steg bakåt. Att gå väldigt långsamt, ta myrsteg eller ett steg i taget med en liten paus emellan varje steg är ett stort krav på uppmärksamhet och det är faktiskt jobbigare för hästen än att skritta i normal takt.
En särskild övning jag brukar rekommendera är det jag kallar att ”dansa med hästen”. Stå framför hästen, vänd emot den. Ta ett eller ett par steg åt ena hållet, tills hästen flyttar åtminstone en fot för att följa med i din rörelse. Gör sedan samma sak åt andra hållet. Upprepa några gånger och variera med att flytta hästens bakdel ett halvt eller helt varv. Två saker är viktiga: se till att hästen måste ta minst ett steg för att följa med i din rörelse och var uppmärksam på att inte gå bakåt. Du kan gå framåt och därmed flytta hästen bakåt, men går du själv bakåt kommer hästen att uppleva det som att den flyttar dig, vilket är raka motsatsen till vad du vill göra.

Bli inte arg på hästen!

Det finns många olika anledningar att inte bli arg på hästen. Ett av de bästa och viktigaste är att om du blir arg på hästen förlorar du omedelbart all respekt du har förtjänat från den. Hästar kan inte skilja på ilska och rädsla, eftersom samma saker händer inuti kroppen i båda fallen. Hästen upplever en arg eller rädd individ som en dålig ledare och en sådan kan den inte respektera. Så bli aldrig arg på din häst. Det är svårt, men man kan bestämma sig i förväg för att aldrig bli arg, oavsett vad som händer. Det blir lättare om man tänker på att hästen aldrig kan göra fel. Om hästen inte gör som du vill eller gör något du inte vill, så är det du själv som har missat någonstans och alltså ditt eget fel, inte hästens.

[/private]