LR 1/2008
Text: Sven Forsström Foto: Inger Lantz
[private]
Natural Horsemanship eller Naturlig Hästhantering, som vi själva föredrar att kalla det är en filosofi, som går ut på att hantera och träna hästar på ett sätt som är naturligt för hästen. Det handlar inte bara om teknik, det viktigaste är faktiskt att aldrig glömma bort att kommunicera med hästen. I en serie artiklar kommer vi att gå igenom, visa och förklara ett antal praktiska övningar i Naturlig hästhantering. I den här första artikeln kommer vi att ta upp vänlighetsövningar, eftersom de avgör förutsättningarna för hur du kommer att lyckas med din uppgift att träna hästen. Följande artiklar kommer att ta upp ledarskapsövningar, toleransträning, respekt och uppmärksamhet samt uppsuttet ledarskap.
All hantering är träning
All hantering av hästen innebär att du tränar den i något avseende. Varje gång du leder din häst till eller från hagen, lyfter en hov, borstar hästen eller gör något annat innebär att du tränar din häst, och kom ihåg att det är lika lätt (minst) att lära en häst något du inte vill att den ska göra, som något du vill att den ska kunna. Varje gång du flyttar undan hästens bakdel påverkar det hur hästen uppfattar ledarskapet mellan er. Om du låter motsatsen hända – att hästen flyttar undan dig eller du självmant flyttar dig för hästen – påverkar det också relationen mellan er. Varje gång det händer!
Rädsla blockerar
Hästen är ett flyktdjur, som har flykt som främsta strategi för att överleva alla tänkbara hot och faror.
Flyktbeteende utlöses av rädsla, vilket är anledningen till att hästar faktiskt måste ha lätt att bli rädda. Blir en häst inte rädd så flyr den inte och då överlever den inte särskilt länge i naturligt tillstånd. När en häst blir rädd har den bara en enda sak i huvudet och det är att försöka sätta sig i säkerhet. En skenande häst är panikslagen och går inte att få kontakt med överhuvudtaget. Alla rädda hästar är visserligen inte panikslagna, men så fort en häst blir rädd är det mycket svårt för den att kunna lära sig något nytt.
Din avsikt med träningen av din häst är naturligtvis att lära den de saker du vill att den ska kunna, helst så fort du kan och med minsta möjliga arbete för din del. För att kunna göra din uppgift så enkel som möjligt bör du se till att hästen inte är rädd. Det är din uppgift att se till att hästen känner sig så trygg som möjligt tillsammans med dig.
Hur kan man bära sig åt för att åstadkomma det? Till en annan människa kan man ju säga rakt och öppet: ”Jag tänker inte klippa till dig, i vart fall inte just nu, så du behöver inte vara rädd för mig.” Men hästar förstår inte mänskligt språk, man måste visa och övertyga dem på ett sätt som de kan förstå. Ibland går det fort och lätt, ibland kan det ta lång tid, beroende på hästens personlighet och tidigare erfarenheter.
Min stora halvblodsvalack Similar, som finns på en del av bilderna, är ett exempel på en häst som behövt lång tid på sig. Jag har haft honom i ungefär ett halvår och köpte honom därför att en tävlingsryttare, som hade honom på prov, tyckte att han var alldeles för svår att hantera. När han kom till mig var han rädd för i princip allting och kunde flyga i luften av rädsla precis när som helst. Jag vet inte hur han hanterades innan han kom till mig, men han visade tydligt att han inte hade något som helst förtroende för människor. Naturligtvis händer det fortfarande att han blir rädd, men efter det första halvåret är han inte längre samma häst. Det är ett resultat av att jag hittills har ägnat största delen av mitt arbete med honom åt vänlighets- och ledarskapsövningar.
Rädsla utesluter respekt
Förutom att hästar blir blockerade av rädsla och får svårt att lära sig något nytt finns ett annat mycket bra skäl att tydligt övertyga hästen om att den inte behöver vara rädd. Respekt och rädsla är inte samma sak, även om ganska många hästmänniskor verkar tro det. Tvärtom, de utesluter varandra ömsesidigt. Det betyder att en häst som är rädd för dig inte kan respektera dig, lika lite som du själv kan respektera den rädda hästen eller en annan människa som är rädd för dig. Det är likadant åt andra hållet också, en häst kan inte respektera dig om du är rädd för den. En väl fungerande relation mellan häst och människa förutsätter att båda parter respekterar varandra och inte är rädda för varandra.
Hästar ska hanteras bestämt men vänligt, vilket inte är detsamma som att man ska rycka och slita i hästen, skrika åt den eller slå och sparka den. All smärta utlöser rädsla hos hästen, så korrigera aldrig med smärta!
Börja på marken
All träning av hästar grundläggs på marken. Jag är inte ensam om den åsikten, ledande amerikanska tränare som Ray Hunt, Mark Rashid och Bryan Neubert har samma uppfattning. De hävdar till och med att du inte har i sadeln att göra om du inte först kan hantera hästen på marken. Jag anser att alldeles för många ryttare har alldeles för bråttom att sitta upp och rida en ny häst utan att bry sig om det grundläggande arbetet på marken. För min del är det en princip att inte sitta upp och rida innan jag vet att jag kan hantera hästen utan problem på marken. Jag brukar anslå åtminstone två veckor till markarbete innan jag sitter upp på en ny häst.
Om hästen inte känner sig trygg med dig på marken är risken mycket stor att den känner sig ännu mindre trygg med dig på ryggen. Och om du inte har ett bra ledarskap gentemot din häst på marken så har du förmodligen ett ännu sämre ledarskap uppsutten, såvida du inte är en av de mycket få gudabenådade ryttare, som kan kliva upp på vilken häst som helst och bli ledare för den av bara farten. För oss ”vanliga” ryttare gäller att vi börjar på marken och tar med oss grunderna, när vi sitter upp i sadeln.
Visa hästen tydligt och klart
Du måste visa hästen att den inte behöver vara rädd för dig, dina händer eller de redskap du använder. Berör hästen över hela kroppen med händerna. Arbeta med lugna, vänliga och mjuka rörelser (jag brukar använda uttrycket runda rörelser). Upprepa beröringen många gånger, ända tills hästen inte längre reagerar för beröringen.
En häst kan inte föra över information från ena sidan av kroppen till den andra, så kom ihåg att göra beröringsövningarna på båda sidor av hästen. Målsättningen ska vara att du ska kunna beröra hästen var som helst på kroppen (även skap eller juver, öron, inne i munnen och under svansen) med dina händer utan att den protesterar. Det är inte alltid så enkelt, det finns rätt många hästar, som är rädda om till exempel sina öron, därför att någon människa har vridit om dem alldeles för hårt.
Framåt-bakåt
Om du har problem med att din häst inte vill låta dig beröra öronen eller någon annan kroppsdel kan du använda en teknik, som jag brukar kalla Framåt-bakåt (på engelska Advance and retreat). Den tekniken innebär att du börjar lära din häst att acceptera att du berör öronen (om det nu är öronen som är problemet) tillräckligt långt ifrån örat för att hästen inte ska reagera. Smek hästen med lugna och vänliga (runda) rörelser, långsamt allt närmare örat. När hästen börjar reagera eller protestera flyttar du handen tillbaka tills hästen blir lugn igen. Stegvis kan du sedan långsamt arbeta dig närmare och närmare ända tills du kan beröra öronen utan att hästen reagerar.
Det tar ganska lång tid, beroende på hur smärtsamma hästens tidigare upplevelser har varit, men alla friska hästar kan toleranstränas effektivt med den här tekniken.
Gör om samma sak med ledrep eller grimskaft
När du har arbetat över hela hästen och på båda sidor med händerna, gör om samma sak med ledrepet (eller grimskaft om du använder det). Det är viktigt att din häst inte är rädd för de redskap du använder. Hästen ska acceptera att du berör den med ledrepet över hela kroppen – på båda sidorna. Den ska också klara att du låter repet svänga runt benen. Var särskilt noga med bakbenen – ett par av de övningar, som kommer i senare artiklar är riskabla att göra om du har slarvat med att träna med repet runt bakbenen på hästen.
Sänka huvudet
En av de mest värdefulla övningar du kan göra för att få hästen lugnare är att lära den att sänka huvudet när du ber den om det. Det har med hästens autonoma nervsystem att göra och hänger samman med att hästen är utvecklad för att äta med huvudet nära marken.
När en häst sänker sitt huvud under mankhöjd och håller det lågt en stund inträffar en sorts omkoppling inom det autonoma nervsystemet och resultatet blir att hästen blir lugn.
Tryck med fingrarna mot hjässknölen mellan hästens öron. Du behöver inte trycka så hårt, utan försök att vara vänlig men bestämd. Undvik de mjuka groparna på sidan av hjässknölen – om du trycker för hårt i dem kan hästen protestera genom att slå med huvudet. För säkerhets skull brukar jag rekommendera att du böjer ditt eget huvud framåt. Om du trycker för hårt eller på fel ställe och hästen slår med huvudet får du smällen i pannan och inte rakt på näsan. Det viktigaste av allt är att belöna hästen med eftergift, när den gör som du vill. Så fort hästen gör allra minsta ansats att sänka huvudet ger du efter på trycket helt och ögonblickligen. Timingen är viktig, det är bättre att ge eftergiften för tidigt än för sent.
När du har lärt din häst att sänka huvudet om du står på marken och ber den om det med fingertopparna kan du enkelt vidareutveckla kommandot så att du kan använda det även när du sitter i sadeln. Gör samma sak, men flytta tryckpunkten ett par centimeter bakåt längs mankammen varje gång.
När du har kommit till en punkt du når med fingertopparna när du sitter i sadeln har du tillgång till ett kommando för att få din häst lugn även när du är uppsutten. Tränar du tillräckligt många gånger kommer hästen att sänka huvudet och blir lugn inom några sekunder även om den är mycket upprörd. I nästa artikel kommer vi att gå igenom några av de viktigaste ledarskapsövningarna.
[/private]