Horsemanship: positiv och negativ förstärkning

LR 4/2009
Text: Sven Forsström  Foto: Inger Lantz

[private]

Begreppen positiv och negativ förstärkning är viktiga i samband med all träning av djur – kanske i synnerhet när det gäller hästar. Därför ska jag i denna sista artikel i serien försöka skapa lite ordning och reda i den förvirring som råder.
Uttrycken positiv respektive negativ förstärkning är vetenskapliga facktermer. Uttryckt på normal svenska skulle man kunna beskriva positiv förstärkning som en metod att förstärka ett önskvärt beteende hos det djur man tränar genom att tillföra något – som vetenskaplig term betyder ordet positiv i detta sammanhang ”något man tillför”. På motsvarande sätt innebär ordet negativ ”något man tar bort”. Orden positiv respektive negativ är inte värdeladdade utan betyder alltså bara något man tillför eller tar bort.
Det som skapar den olyckliga förvirringen omkring positiv och negativ förstärkning är att de flesta ”vanliga” människor, som inte har någon vetenskaplig erfarenhetsbakgrund tenderar att uppfatta orden positiv respektive negativ som värdeladdade. Det är förresten inte bara ”vanliga” människor som drabbas av förvirringen, i skrivande stund vet jag bara en enda tränare och hästboksförfattare till (förutom jag själv, det är inte menat som skryt, jag återkommer till det strax), som har definierat begreppen korrekt, och det är Kelly Marks. I sin bok Perfekt Uppförande ger hon en riktig definition av begreppen, men i de flesta andra böcker och artiklar trasslar författarna oftast till begreppen rejält, om de överhuvudtaget tar upp dem till diskussion. För min egen del har jag arbetat yrkesmässigt med vetenskaplig medicinsk forskning under många år, så alla jämförelser är orättvisa.


Positiv förstärkning

Positiv förstärkning innebär att man tillför något för att belöna djuret för att det utfört det beteende man vill ha. Det kan man göra på flera olika sätt: genom att belöna med något som djuret uppfattar som gott, med smekningar eller muntligt beröm. Om man väljer att belöna med något gott (exempelvis hundgodis till en hund eller hästgodis, morötter eller äpplen till en häst) så innebär det att man försöker utnyttja djurets födosöksinstinkt som drivkraft och motivationskälla eller ”motor”. Ger man belöningen i form av smekningar eller muntligt beröm vänder man sig i stället till djurets flockinstinkt.
Positiv förstärkning i form av godis är en mycket effektiv träningsmetod för hundar och flera andra djurarter. Det hänger samman med att hundar är rovdjur och deras födosöksbeteende är kopplat till jaktinstinkten. Jaktinstinkten är hundens starkaste drivkraft eller ”motor”, vilket är en av förklaringarna till att positiv förstärkning i form av godis är så effektivt som träningsmetod för hundar. Att förstärka hästars beteende genom positiv förstärkning med godis kan också fungera, men det är mycket svårare och jag ska förklara varför nedan.
Positiv förstärkning i form av smekningar eller muntligt beröm är också ett bra sätt att belöna rätt utfört beteende, både hos hundar och hästar. Hundar och hästar är ju båda vad vi kallar flockdjur, och båda arterna har stark flockinstinkt. Att utnyttja flockdjurs flockinstinkt som drivkraft och motivation är effektivt för att belöna djuret och förstärka det beteende man eftersträvar.


Varför fungerar belöning med godis inte lika bra med hästar?

Hästar är inga rovdjur, de är gräsätare och har ingen jaktinstinkt. Deras födosöksinstinkt kan visserligen användas för att motivera dem, men är inte på långa vägar en lika stark drivkraft för hästar som för hundar. Den starkaste instinkt som hästar har är flyktinstinkten och vi människor kan inte utnyttja flyktinstinkten som drivkraft och motivation genom att belöna hästarna med godis.
Hästarnas känslighet för rangordning och förmåga att förekomma ställer dessutom lätt till problem om man försöker belöna dem genom att ge dem godis med handen. Om hästen uppfattar sig själv som ranghög och dig som ranglåg kan du råka illa ut, därför att hästen utan vidare kan ta sig rätten att bestämma att den ska ha godiset och inte du.
Timingen – att ge belöningen i rätt ögonblick, inte för tidigt och inte för sent – är också väldigt viktig när det gäller ätbar belöning till hästar. Ger man godiset för tidigt blir det inte belöning utan muta, vilket kan leda till att hästen börjar tigga eller kräva sitt godis för att överhuvudtaget röra sig. Ger man det i stället för sent kan hästen inte koppla samman belöningen med det beteende den utförde. Det finns tränare som anger tre sekunder som tidsgräns. Själv brukar jag försöka betona hur viktig timingen är genom att säga en sekund. Oavsett vilket, en eller tre sekunder är väldigt kort tid för att hinna stoppa handen i byxfickan, ta upp en morotsbit eller något annat godis och ge den till hästen. Jag vet inga andra varianter, som orsakar så många svåra ledarskapsproblem med hästar, som försök att använda positiv förstärkning som träningsmetod i form av godisbelöning som handmatning gör. Att avråda från handmatning av hästar, även om syftet är att använda positiv förstärkning som träningsmetod, är en av mina käpphästar. Många har en annan uppfattning, jag är medveten om det, men vidhåller ändå att det inte är särskilt klokt att belöna en häst genom att ge den godis med handen. En bekräftelse på att det kanske ligger något i det kom i augusti 2008 i ett inlägg i gästboken på vår hemsida. Så här såg det ut:
Har nästan sträckläst din senaste bok, en oerhört intressant och bra bok! Avsnittet om handmatning blev en bekräftelse på vad som kan hända då jag själv blev av med långfingertoppen när jag handmatade en islandshingst!
Mvh L R

Handmata inte din häst! Om du ändå vill ge hästen godis, morots- eller äppel­­bitar, ge det på golvet, på marken eller i krubban!


Är negativ förstärkning detsamma som bestraffning?

Den tråkiga och onödiga begreppsförvirringen på grund av att orden uppfattas som värdeladdade ”drabbar” negativ förstärkning hårdast. Många blandar ihop negativ förstärkning med bestraffning, eftersom de uppfattar det värdeladdade ordet negativ som just negativt. Men skillnaden mellan negativ förstärkning och bestraffning är att avsikten med negativ förstärkning är att förstärka ett beteende genom att ta bort ett obehag när beteendet utförs, medan bestraffning syftar till att försvaga ett beteende genom att tillföra något obehagligt när beteendet utförs. För att ta det hela ett steg längre så kan man aldrig förstärka ett beteende genom bestraffning, bara försvaga det. Med negativ förstärkning kan man visserligen förstärka fel beteende (mer om det nedan), men det går inte att använda negativ förstärkning i försvagande syfte. Bestraffning av en häst kan vara nödvändig i undantagsfall, men är en direkt dålig utbildningsmetod om man vill förstärka ett beteende. Negativ förstärkning är det ojämförligt mest effektiva sättet att belöna en häst och förstärka ett beteende man eftersträvar.
För den som läser engelska och vill läsa mer finns en interaktiv (men tyvärr ganska rörig) hemsida. Sök på Negative Reinforcement University på Google så kommer du dit.


Om negativ förstärkning inte är bestraffning, vad är det då?

Hästar är flyktdjur, deras starkaste drivkraft är flyktinstinkten. Hästar kallas också för Comfort seekers, vilket är ett amerikanskt uttryck som betyder att en häst alltid söker sig till den behagligaste tillvaro den kan se för ögonblicket. Det innebär att en häst alltid försöker undvika något den tycker är obehagligt, om den tror sig kunna hitta något mindre obehagligt eller mer behagligt alternativ. Uttryckt med andra ord så går en häst undan för obehag, vilket är ett flyktbeteende som är utlöst av hästens flyktinstinkt – den starkaste drivkraft hästar har.
För att utnyttja hästens starkaste drivkraft flyktinstinkten som motivation och ”motor” genom negativ förstärkning ska man alltså ta bort någon form av obehag. Eftersom det måste finnas någon form av obehag för att man ska kunna ta bort det, utsätter man medvetet hästen för en retning (tryck i form av skänkelhjälp, vikthjälp, tygeltag eller något annat) för att be den göra något man vill att den ska göra, gå åt höger, gå åt vänster eller något annat. Så fort hästen gör som man vill tar man bort obehaget genom att ge EFTERGIFT. Negativ förstärkning är detsamma som att ta bort ett obehag och det gör man med hjälp av eftergift. Innebörden av detta är att negativ förstärkning är detsamma som eftergift. Och eftergift är det mest effektiva sättet att belöna ett flyktdjur som hästen för rätt utfört beteende.
Finns det inga svårigheter med att använda negativ förstärkning?
Jo, det finns en viktig sak man måste komma ihåg. Hästar är djur, som lever här och nu. En häst har inte förmåga att koppla samman händelser tidsmässigt längre ifrån varandra än omkring tre sekunder. Konsekvensen av det är att den belöning som eftergift (eller negativ förstärkning) innebär måste komma inom tre sekunder, helst omedelbart i anslutning till att hästen gör som du ber den. Dröjer eftergiften längre än så finns risken att du förstärker fel beteende.
Jag brukar försöka förklara det med hjälp av följande autentiska exempel från min egen tid på ridskolan. När jag vid 42 års ålder red mina första ridlektioner på en ridskola var jag helt oerfaren som ryttare. Instruktören hade säkert förklarat hur viktigt det var att ge eftergift och troligen hade jag nickat instämmande för att visa att jag förstod det. Men väl uppe i sadeln var det för många saker att tänka på samtidigt. När instruktören sade att jag skulle vika av till höger på ridbanan tog jag ett tygeltag med höger tygel. Hästen gick in på en volt åt höger, eftersom jag höll kvar tygeltaget. Den började också skaka på huvudet. Instruktören skrek: ”Ge eftergift!” ”Visst ja, eftergift var det ju” tänkte jag och gav efter på tygeltaget. Hästen gick rakt fram och slutade skaka på huvudet. Det var precis som om den sade: ”Ursäkta, men först trodde jag att du ville att jag skulle gå åt höger, eftersom du tog i höger tygel. Men du släppte inte tygeltaget fast jag gick åt höger. Jag skakade på huvudet för att visa dig att jag inte förstod vad du menade. Då släppte du tygeltaget. Nu förstår jag att när du tog i höger tygel ville du att jag skulle skaka på huvudet. Förlåt mig, jag är bara en dum häst, men jag lovar att skaka på huvudet varje gång du tar i höger tygel i fortsättningen.”


Kan man använda både positiv och negativ förstärkning?

Hästar är både flyktdjur och flockdjur och de kan därför motiveras av både flyktinstinkt och flockinstinkt. Flyktinstinkten är den allra starkaste drivkraften för en häst, men flockinstinkten är också viktig för hästarna. Med hjälp av eftergift (negativ förstärkning) använder man sig av flyktinstinkten som är hästens starkaste ”motor”. Men naturligtvis kan man mycket väl använda även flockinstinkten för att göra träningen ännu mer effektiv. Med positiv förstärkning i form av smekningar och beröm vänder man sig till hästens flockinstinkt och smekningar och beröm till hästen när den gör rätt fungerar utmärkt, även om det inte är lika effektivt som eftergift i rätt ögonblick och på rätt sätt. Det är egentligen bara två saker man behöver tänka på. Den ena är timingen och den andra är hur man smeker en häst.
Om man smeker eller berömmer hästen mer än någon sekund efter att den har gjort rätt kan den inte koppla ihop smekningen eller berömmet med rätt beteende. Timingen är därför lika viktig för både positiv och negativ förstärkning.
Hur man smeker en häst har mycket större betydelse än de flesta tänker på. Väldigt många människor smeker sina hästar genom att klappa dem på halsen med lätt slag. Om du betvivlar det påståendet, titta på nästa tevesändning från vilken hopptävling som helst så kommer du att se att många hoppryttare efter genomförd runda klappar sin häst på halsen. Titta också på hästens öron. Då kan du se tecken på hur hästen uppfattar klapparna. Det finns minst en svensk vetenskaplig undersökning där man har visat att när man klappar en häst med lätta slag så stiger både blodtrycket och hjärtfrekvensen i hästen. Det betyder att hästen upplever klapparna som obehagliga eller till och med lite skrämmande.
I samma undersökning kunde man visa att om man i stället smeker hästen MED hårremmen blir följden att både blodtryck och hjärtfrekvens sjunker. Jag brukar försöka få våra elever att komma ihåg det genom att säga till dem: ”Slå inte hästen när den har varit duktig!”
Detta är den sista artikeln i den här artikelserien. Många läsare har hört av sig med uppskattning och också med frågor. Det gläder mig i båda fallen. Uppskattning är alltid glädjande, men jag tycker att även frågor är positiva därför att det betyder rimligen att jag har lyckats i mitt uppsåt att få åtminstone några av er läsare att tänka efter. Tack för visat intresse!
[/private]

Om The editors

Se också

Ny bok av Hearts & Horses

Just in time for Christmas presents, Mikkel Oster, Hearts & Horses, comes out with a …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *