LuckyRider Western Lifestyle – Westernridning
Marita följde sitt hjärta och flyttade till nya hemlandet Frankrike. Där köpte Marita och Yonnel 12 hektar mark ute på den franska landsbygden och byggde upp sitt drömställe, Kings Valley Ranch. Under åren har de fött upp och tränat fram topphästar inom många olika discipliner.
LR 4/2008
Text och foto: Carina Kvist
[private]
Kärlek vid första ögonkastet och mod att följa sitt hjärta gjorde att Marita Fernström som numera heter Estival i efternamn, packade sin väska och tog med lite hästprylar, sin hund och två katter och flyttade för drygt sexton år sedan till Yonnel Estival i Frankrike. I dag har de sonen Glenn 14 år och familjen lever tillsammans på ranchen Kings Valley som ligger på den vackra landsbygden i närheten av staden Orleans som ligger 14 mil sydväst om Paris i Frankrike. Ranchen är i amerikansk stil med stall, ridhus, cowhorse och cuttingarena, rundcorral och en automatisk skrittmaskin. På denna anläggning har Yonnel och Marita både fött upp och tränat fram topphästar inom reining, trail, western pleasure, halter och cowhorse.
– Detta är verkligen drömstället säger Marita och strålar i kapp med den varma vårsolen. Innanför en blommande och välkomnande entré strosar några hästar i sina hagar bakom stallet. Det är lugnt och stilla och på verandan till saloonen har hunden Utah, en Australian Shepard tagit plats i skuggan för att söka skydd mot den gassande solen.
– Det var femton år sedan vi hittade detta paradis och sedan dess har vi jobbat på och byggt. Vi har format det efter våra tillgångar och ideér och nu börjar vi få till det som vi vill ha det. I dag har vi ett 50-tal hästar på träning varav några är våra egna. Vi har mycket hjälp av vår tränare Christophe Kayser och assistenten Julie Allaume berättar Marita.
Var engagerad i Stockholm Quarterhästklubb
Hemma i Sverige bodde Marita i Stockholmstrakten och arbetade i mitten på 80-talet inom restaurangbranschen. Marita hade ridit en del i sin barndom men det var genom Staffan Skjönsberg som hon kom i kontakt med westernridning för första gången.
– Staffan var med i Stockholms Quarterhästklubb och han visade mig ett ställe där dom hade uppfödning av quarterhästar. Gården ägdes av Janne Moritz och kallades Lissma Gård.
– När vi var där så träffade vi Madeleine Stiwing som var en av de första som började med westernridning i Sverige. Madeleine var ju väldigt duktig och jag minns så väl när hon satte upp mig på en grå häst. Jag hade ju knappt sett en grimma på den tiden och hästen hon satte upp mig på var inte den lugnaste. Den drog i väg och jag fick panik, säger Marita och skrattar åt minnet. Men, det gick bra och jag lyckades hålla mig kvar.
– Trots att jag blev lite panikslagen i farten, så var det ändå en fantastisk känsla. Jag köpte mig en sadel, men hade ingen häst, säger Marita och ler. Men, det gick inte länge förrän Marita köpte sig en häst och blev aktiv inom Stockholms Quarterhästklubb.
– Jag köpte en arabkorsning av Margona och Christer Nilsson i Skara. Det var en fantastisk häst och jag var envis och ville lära mig allt inom westernridning på en gång. Jag fortsatte att rida hos Madeleine Stiwing och efter en tid så ville jag prova på att tävla. Det blev en häst till. En läcker häst med ljus man och svans. Shaibe som han hette var lite vild men fin att rida och jag tävlade honom i trail, western riding och reining. Vi åkte till Gotland, ner till Skara och runt om i Stockholm på Stockholmsklubbens tävlingar. Det gick bra och vi blev bland annat all-around champion och tog hem lite andra priser. På den tiden var det så otroligt kul och det var inte så allvarligt.
– På kvällarna efter tävlingarna satt alla runt små lägereldar, hästarna stod uppbundna runt träden och vi hade våra små tält. Det var gitarr, sång och spel ute i det gröna.
– Verkligen fina minnen, säger Marita med nostalgi i rösten. Men, utvecklingen går framåt och jag ville bli bättre. Det köptes in dyrare hästar, det hölls fler clinics och både ryttare och häst utvecklades. Jag var väldigt engagerad i Stockholmsklubben och var en av de drivande då det gällde att ta hit instruktörer. I början på 90-talet började jag på allvar med western pleasure och hade då en paintmärr som hette Lina. Jag hade anmält mig till en clinic med Yonnel som hölls i Skara. Det gick en tid och Marita träffade på Yonnel igen och den gången så var det som om åskan slog ner.
– Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Marita och ler med hela ansiktet. Jag minns att en väninna till mig sa att herre gud, det slår verkligen gnistror om er!
Flyttade till Frankrike
Från den dagen så gick det undan. Marita som hade en gård i Åkersberga med sju hästar inaccorderade, förvarnade hästägarna och sin chef på restaurangen där hon jobbade att hon kanske skulle till Frankrike. Och det gick snabbare än väntat. Yonnels mamma hade blivit sjuk så han ville att Marita skulle komma ner direkt.
– Jag packade bara det viktigaste och åkte ner.
– Det kändes helt rätt och jag var kär och lycklig. Efter några resor mellan Sverige och Frankrike så bestämde vi oss för att jag skulle flytta ner. På den sista resan tillbaka till Sverige hörde jag ett program på radion då man passande nog kunde annonsera om det som var viktigt. Så, jag gick ut med en annons om att jag ville få tag på någon som kunde köra ner ett flyttlass med mig och min hund och mina två katter till Frankrike.
– Jag fick en massa konstiga svar så jag bangade, så tuff var jag inte säger Marita med ett gott skratt. Det fick bli grannen som skjutsade i stället.
Åkte runt i Amerika
Det är en uppsluppen stämning och i stallet håller en av hästarna på att skos. Det är dags för ett av dagens träningspass och snart sitter alla i sina sadlar. Det har varit varmt under veckans soliga dagar och på ridbanan virvlar dammoln upp sig efter hästarnas framfart. Sonen Glenn rider sin häst CP Powder och visar upp sina färdigheter i både stop och spinn. Det går undan och Glenn lyckas bättre och bättre med pappa Yonnels beröm och goda råd. Det är en varm och glad stämning ute på ridbanan, de hjälper varandra och ser ut att ha riktigt kul. Runt om ridbanan finns stora gröna ängar. Det är vacker natur och Yonnel berättar att det finns massor med fina ridvägar runt omkring. På ranchen ordnar familjen clinics eller rid-weekends med packhästar och övernattningar på anläggningen som är inredd i westernstil. När mörkret faller på serveras cowboymat i saloonen eller över öppen eld. Yonnel är en öppen och glad person med mycket humor.
– Jag är seriös i mitt arbete men aldrig med livet, säger Yonell och lägger på ett riktigt smile. Yonnel är professionell ryttare sedan 30 år tillbaka och har spenderat mycket tid i USA tillsammans med tränare som Ronnie Richard, Benny Guitron, Joe Hayes och Bob Avila. Vid många tillfällen har han också haft möjlighet att besöka kända tränare som Craigh Johnson, Bob Loomis och Tim Mc Quay. Yonells passion är reining men har även mycket erfarenhet av working cow och cutting. På ranchen tränas hästarna i alla olika discipliner och de har haft goda framgångar med unghästar.
– Första gången jag var i USA var 1977. Det blev en tur runt Kalifornien och Los Angeles, berättar Yonnel.
– Jag fick se stoppar och spinnar som jag aldrig hade sett förut och jag undrade om jag var på en annan planet. Det var en fantastisk upplevelse! Det tog inte lång tid förrän nästa resa över atlanten blev av och den gången till Kalifornien, Arizona, New Mexico, Colorado, Wyoming och Montana.
–Jag var helt fascinerad och när jag kom hem igen så visade jag alla bilder som jag hade tagit av de rancher som besöktes. Väl hemma på ridbanan så försökte jag göra samma sak, spinna och stoppa med min häst men det var ju omöjligt, säger Yonell och brister ut i ett hjärtligt skratt. Därefter blev det många resor till olika tränare i USA. – Jag har tränat hårt genom åren, men man måste även ha roligt i det man gör. – Det är fantastiskt att ha möjlighet att arbeta med sitt stora intresse. På Kings Valley Ranch jobbar sedan sju år tillbaka även tränaren Christophe Kayser som blivit formad efter Yonnel.
Framgångsrika på tävlingsbanorna
Både Yonnel, Marita och Christophe har rönt stora framgångar på tävlingsbanorna runt om i Europa med träningshästar eller egna hästar inom reining, halter, trail och western pleasure.
Yonnel är bland annat trefaldig fransk snaffelbit champion och europeisk champion i working cowhorse och junior reining.
Marita har blivit europeisk Appaloosa Champion och har ett flertal titlar i pleasure, reining, halter, western riding och hunter under saddle. Hon är också NRHA Bronze Trophee winner med ett flertal olika hästar. Christophe har under de senaste två åren haft framgångar med hästen Double Pequeno Chex då de bland annat har placerat sig bland de tio bästa i European championship jr reining 2007.
Trivs i Frankrike
Efter snart sjutton år i Frankrike så trivs Marita utmärkt. Hon pratar franska som om hon aldrig har gjort annat men försöker att prata svenska med sonen Glenn så mycket som möjligt. – Det är viktigt att han kan både svenska och franska och vi försöker att åka till Sverige för att hälsa på släkt och vänner varje sommar. Men ofta blir det för kort om tid för att hinna med allt som man skulle vilja, säger Marita.
– Jag älskar verkligen den här kulturen. God mat och gott vin. Måltiden är viktig och alla samlas för att umgås runt middagsbordet. Det är en avslappnad stil och efter 15 år så har jag lärt mig att det här med att hålla tider, det är inte så viktigt för många här och de är väldigt temperamentsfulla, förklarar Marita med ett leende. – Men, jag är öppen i mitt sätt och rak på sak. Har lätt för att känna av stämningar och jag har svårt för att låta något som jag ogillar bara passera. Jag måste prata igenom det och i bland kanske det blir för rakt för fransmännen. De kan backa lite för mitt sätt att vara. De kanske blir lite chockade, säger Marita och brister ut i ett skratt. Och skrattar gör hon ofta. Marita är en färgstark person som ser ut att trivas med tillvaron.
– Om jag skulle flytta tillbaka till Sverige så skulle jag vilja ta med mig allt. Familjen, djuren och ranchen.
– Men, nej jag vill inte lämna Kings Valley. Även om Sverige och alla nära och kära betyder mycket för oss. Det jag kan sakna här är den där djupa kontakten som man hade med sina bardoms- och vänner där hemma. Här har vi mycket vänner och bekanta, men det är våra kunder som har sina hästar på träning hos oss och det blir inte samma sak. Nää, säger Marita med lite sorg och längtan i rösten;
– Nu får du inte fråga mer om det, för då börjar jag längta till mina goa vänner och släktingar där hemma. Jag har några i Sverige som jag kan prata med om allt och de är väldigt betydelsefulla för mig.[/private]
