Lär dig rida western med Rolf Carlsson

[private]

Lär dig rida Western

Det är Rolf Carlsson, Hagfors, som ska guida oss genom westernridningens grundprinciper. Rolf har varit verksam inom westernridningen under många år och driver ridskola i Värmland. Han är också flitigt anlitad för clinics.

Lucky Rider Nr 5 2006
Text: Rolf Carlsson  Foto: Carina Kvist


Den här artikelserien vänder sig till dig som är nyfiken på westernridning. Den bygger på Rolf Carlssons bok ”westernridning från början”.
Kanske du planerar att åka till en kurs och vill veta lite vad det handlar om, eller har en egen häst som är utbildad engelskt och vill prova på lite rörelser i westernridning för att se hur det verkar.

[protected]Westernridningens principer
När det gäller westernridning bygger hela principen på att hästen kan tänka själv, vara delaktig i relationen häst/ryttare samt kunna bära sig själv långa stunder utan stöd på bettet. Stöd på bettet tillämpas när något extra ska utföras av hästen till exempel stopp eller uppsamling.
Westernridningen är lätt för hästen att förstå, eftersom man bygger upp träningen så att hästen hela tiden har ett val. Det ska vara lätt för hästen när han gör rätt och svårt när han gör fel. Om du ska vända till höger, stänger du alla vägar till vänster med tygel, skänkel och sittben. Till höger är det öppet. Höger skänkel bort från sidan och höger tygel lite ledande. ”Var så god här kan du gå” säger du till hästen.
Du kommer ofta att få höra uttrycket neckreintygel. Det betyder yttertygel mot halsen. I westernridning rider man främst med ytterhjälper i motsats till traditionell ridning. Det har främst en praktisk förklaring, att boskapsskötarna rider med båda tyglarna i ena hand och lassot i den andra, och då styr de hästarna med signalen ”tygeln mot halsen, flytta dig undan”. Neckreinhjälper betyder helt enkelt ytterhjälper, yttertygel och ytterskänkel.
Westernridning har anor långt tillbaka i tiden, men det vi i modern tid främst förknippar med westernridning är boskapsskötsel på amerikanska rancher. Då gäller det att ha en lugn, pålitlig och bekväm arbetskamrat i sin häst. Allt inom westernridning, såväl utrustning som ridsätt, har en praktisk betydelse, som alltså cowboyerna utvecklat. Detta kommer du själv att upptäcka under tiden som du blir mer och mer bekant med westernridning.
Du kan mycket väl rida i din engelsksadel till en början. Principerna är lika oavsett utrustning. Du kan i vissa fall till och med tävla i en engelsksadel på d-tävlingar.

Utrustning
För att åstadkomma de delade tyglarnas fördelar kan du ta två grimskaft av lite längre modell (ca 2 m) med karbinhake el dyl. och sätta fast i bettet till att börja med.
Föredelarna med delade tyglar är att du har många lägen att välja på. Om du behöver kliva av tillfälligt snurrar du ena tygeln runt sadelhornet och den andra lägger du på marken. Med lite träning står hästen lika still som om han vore bunden, De delade tyglarna är ganska långa, så det går bra att använda dem som förstärkning till skänkeln i vissa fall. Spö förekommer inte i westernridning.
Tränsbett gäller i all träning av unga och outbildade hästar. Detta gäller även oerfarna ryttare, dvs. tränsbett och två händer.
Använd ett bett av lite smalare modell. Det är snällare mot hästen, ligger bättre i munnen och ger tydligare signaler. På så sätt slipper du dra så mycket i hästens mun. Nosgrimma är inte tillåten i westernridning. Plocka bort den om du har en sådan.
Om du är orolig för att hästen ska gå och gapa utan nosgrimma, så ska du veta att risken faktiskt är mindre, när hästen får mer frihet att tugga på bettet och lägga det rätt i munnen.
Det förutsätter naturligtvis att du inte spänner upp bettet för långt.
Bettet ska ligga ganska fritt i munnen, inga rynkor i mungipan. (här gäller att prova sig fram, alla hästar reagerar inte lika). Mjuka tygeltag bäddar också för mindre problem. Principen bakom westernridning är ju lätthet och undvikande av tvång och övermanning.
Skulle problemet kvarstå att hästen inte verkar trivas med bettet, be din tandhygienist titta hästen i munnen för att utesluta skador som vargtänder, hakar, sår, tungfel eller bettskador.

Alla raser går bra
Westernridning går självklart att rida på hästar av olika raser. Det finns alltid någon gren som passar om du vill ut och tävla din häst.
Det finns lugna grenar, snabba grenar, prestationsgrenar och grenar, där du som har fin kontakt med din häst har stor chans. En stadig och lugn nordsvensk kan vara utomordentligt bra att rida trail på (olika sorters hinder i form av grindar, broar och allt som kan förekomma naturligt under en ridtur). När du blivit lite säkrare på westernridning och vill fortsätta tävla, kan du välja bland många varmblodiga hästraser. Quarterhästen, painten, araben och i viss mån appaloosan räknas till de bäst lämpade raserna, om du siktar högre upp i prislistan i högre klasser.
I westernridning får du tävla på din häst, om han är 148 cm i mankhöjd och under även om du är över 18 år. Du kan alltså fortsätta rida och tävla din ponny hur länge som helst i öppna klasser. Ekipaget bör dock se harmoniskt ut.
I texten som följer får du lära dig grunderna för westernridning. Rid alla övningarna i skritt tills du känner dig säker. Skritt är en utmärkt gångart där hästen slappnar av, och det är lätt för dig att hålla balansen hela tiden. Du ges även tid att tänka och planera din ridning.

Olika tävlingsgrenar

Trail
I trail ska man passera olika hinder, som normalt kan finnas under en vanlig ridtur utanför ridbanan.
En grind, kavalettibommar och ryggning ingår alltid. Banan kan innehålla bommar som ska sidepassas (se längre fram i boken) över eller ryggas igenom, en grind som ska passeras, och andra mer eller mindre fantasifulla hinder. Meningen är att du ska kunna visa för domaren att din häst litar så mycket på dig, att han går dit du ber honom oavsett hur det ser ut.

Western Pleasure.
Detta är den lättaste grenen att rida men den svåraste att vinna. Här rider alla i klassen på samma gång. Skritt, jog och galopp ingår. I vissa fall även ryggning. Här ska du visa upp en häst, som är lugn och lydig och svarar för de minsta hjälper. Man ska se till att rida i ett sådant tempo där hästen bär sig allra bäst. Detta kan medföra att man måste rida om framförvarande och detta måste alltid ske på insidan. Tänk då på att om du rider in för snävt framför ett ekipage så att du hindrar deras tempo kan du bli diskad. Hästens form och lydighet bedöms. En häst som surar mot andra hästar misskrediteras hårt. Den ryttare som vinner är den som rider den helt som ser lättast ut att rida. Den som det helt enkelt skulle vara ett nöje (pleasure) att rida.

Western horsemanship
Här rider varje ryttare individuellt ett kort mönster.
Alla ryttare rider sedan gemensamt på spåret, s.k railwork i skritt, jog och galopp. Här bedöms du mer än hästen. Din korrekta sits, den mjuka fina hand samt din oklanderliga klädser.
Här får du pluspoäng, om domaren ser att du snabbt och lätt kan korrigera din häst om den gör fel. I railwork gäller för övrigt samma som i Pleasure.

Western ridning
Mönster där åtta, som mest, galoppombyten ingår. Domaren tittar på om hästen är väluppfostrad, lättrörlig samt känslig för hjälperna. Domaren tittar även på hästens gångarter och galoppombytenas kvalitet. En intelligent häst med ”motor” och lugn på samma gång föredras.

Reining
Detta är en gren som kräver en mycket lydig, smidig, balanserad och snabb häst.
Lite förenklat kan man kalla detta för westernridningens högre skola. Ryttarna rider ett i förväg bestämt mönster. Det finns olika reiningmönster som alla står i WRAS regelbok.
I Reining ingår: galoppombyten, slidestopp, ryggning, volter i olika tempo, vändningar och spinn.

Versitale horse
Är en blandning av trail, pleasure, westernridning och reining. Här måste du ha en häst som är just versitale = mångsidig.

Time events grenar

Poolbending
Serpentiner i galopp runt käppar. Snabbaste tid vinner. En snabb och välbalanserad häst har bästa chans.

Barrel Race
Ridning på tid runt tre tunnor i ett klövermönster. Snabba, vändbara hästar av lite mindre modell har bäst möjlighet att plocka priser.

Roping
Lassokastning från hästryggen. En kalvattrapp dras av en fyrhjulig traktor. Ryttaren fångar kalven med ett lasso. Hästen är tränad att backa upp och hålla repet sträckt. Tiden stannas när repet är sträckt. Snabbast tid vinner.

Dummy stoping
Där räcker det med att ryttaren får träff. Hästen backar upp och sträcker repet.

Dummy roping
Ryttaren måste hoppa av och lägga kalven innan klockan stannas, hästen måste hålla repet sträckt.

Boskapsgrenar

Cutting
(eng. skära av) som betyder skilja ut en kalv ur en flock och hålla den en viss tid.

Working cowhorse
Ett reiningmönster rids först. Sedan tas en kalv in, som drivs av ryttaren i ett visst förutbestämt mönster. Kan vara ett varv på en volt, byt volt etc.

Att sitta upp
Från hästens vänstra sida:
1. Ta tag med vänster hand i manen och med höger hand i hornet.
Du står vänd mor hästens framdel. Detta har två fördelar. Dels har du koll på hästen, dels ”drar” han dig upp i sadeln om han går iväg (om du hunnit få tån i stigbygeln), i motsats till om du står vänd mot hästens bakdel. Då hinner du inte svänga över benet i farten.
2. Lägg försiktigt över höger ben och sätt dig ner.

Avsittning
1. När du kliver av behåller du vänster tåspets kvar i stigbygeln.
2. Håll mantag och tygel med vänster och höger hand om sadelknoppen.
3. Ställ ner höger ben och ta slutligen ur vänster ben ur stigbygeln.
Om du har en fot kvar i stigbygeln, kan du snabbt sitta upp igen om hästen skulle bli skrämd och dra iväg. Om du tar ur båda fötterna och ligger på magen över sadeln, kan din jacka fastna i sadelhornet och du hänger där dinglande och kan varken kommer upp eller ner.
Upp och avsittning handlar om säkerhet i första hand. Men det kan även vara utslagsgivande i en horsemanshipklass.
Du skall naturligtvis även kunna gå upp från den andra sidan, om du har en vältränad westernhäst. Han ska vara lika trygg i alla situationer.

Sitsen
I westernridning används den lodräta sitsen så mycket som möjligt. (rät linje från huvud, axel, höft och häl.)

I början är det lättare om du överdriver dina hjälper en aning för att du och hästen ska känna er för hur det verkar.

1. När du ska få hästen att gå fram, sträcker du fram tygeln oh lutar dig lite framåt.
2. När du stannar, trampar du extra framåt neråt. Vartefter du och hästen blir säkrare, kan du minska ner överdrifterna och så småningom komma till den avslappnade lodräta sitsen, där du sitter i balans mitt över hästen och använder ”osynliga” hjälper.
Sätets framåtdrivande verkan använder du i arbetstrav. Gunga fram hästen i ett högre tempo. I jog däremot ska du vara mjuk och följsam och ”åka” med.
Att våga slappna av med benen och bara använda dem vid behov kan vara ett problem för dig som ridit engelskridning länge.
Det underlättar att komma till rätta med detta, om du rider utan stigbyglar en stund i början av varje ridpass, tills du blir mer säker.

Nr 1. Vänster hand i manen och höger hand i hornet.

Nr 1. Vänster hand i manen och höger hand i hornet.


Nr 2. När du sitter av behållar du vänster tåspets i stigbygeln, tills du står stadigt på marken med höger ben.


Nr 3. Den lodräta sitsen. En rak linje – höft – häl.

Tygelfattning
På två händer:
1. Tyglarna hålls korsade i en båge strax framför sadelhornet.
2. Bågen ska vara så stor att du kan ta ett ledande tygeltag utan att justera tygellängden.
3. Båda tyglarna hålls mellan tumme och pekringer.
4. Enkel tygel som kommer från bettringarna, hålls mellan ringfinger och lillfinger.

För att förlänga tyglarna:
Ta isär händerna.

För att förkorta tyglarna:
Öppna fingrarna och för ihop tyglarna.
Du kanske måste kana med fingrarna längst tyglarna. Det kan vara svårt i början, men med träning går det.

Justera tyglarna till en längd där kontakt med hästens mun uppstår, då du lyfter handen ca 5 cm över hornet. När du sänker handen ner till hästhalsen ska slack i tygeln uppstå.

När du fattat tyglarna rätt, håller du (pistolfattning) händerna med tummen högst upp och handleden vinklad framåt.

Nr 4. Tyglarna hålls omlott i en båge framför sadelhornet. Bågen skall vara så stor att du kan ta ett ledande tygeltag utan att justera tygellängden.


Nr 5. Båda tyglarna hålls mellan tumme och pekfinger.


Nr 6. För att förlänga tyglarna tar du isär händerna.


Nr 7. För att förkorta tyglarna öppnar du fingrarna och för ihop tyglarna.
Nr 8. Lagom längd på tyglarna är när du har kontakt med munnen då du lyfter handen ca 5 cm över hornet.

Nr 9. När du sänker handen ner till hästhalsen ska slack i tygeln uppstå.

Enhandsfattning
Att rida hästen på en hand är inte aktuellt, innan han är färdigskolad på tränsbett.
Ett stångbett av något slag är det du använder vid enhandsfattning, men du kan med stor fördel träna det redan när du kommit en bit (fortfarande på tränsbett). Det är ett bra sätt att kontrollera att du rider med skänkel och säte i första hand och inte enbart litar på tyglarna.

1. Håll ihop tyglarna med ett pekfinger nerstucket mellan tyglarna uppifrån.
2. Håller du tyglarna i vänster hand, ska båda tygeländarna hänga ner på vänster sida.
Principen med enhandsfattning är att hästen flyttar sig undan, när han känner yttertygeln mot halsen. Överdriv inte (som i cowboyfilmerna). Din hand ska inte befinna sig på andra sidan halsen. Komplettera med vikt och ytterskänkel. Detta kallas neckreining (tygel mot halsen).

Igångsättning

Från stillastående.
1. Sitt mitt över hästen i balans.
2. Ge lite tygel framåt och lätta en aning ur sadeln. Om hästen inte bjuder framåt, tryck lite med skänkeln vid sadelgjorden och smacka eventuellt.

Du kommer att behöva lite styrfart, så om hästen går för långsamt tänker du framåt och  aktiverar ditt säte och dina skänklar.

Tempoväxling
Att få hästen att länga steget i skritt.
1. Lätta lite ur sadeln och ge mer tygel.
2. Ge tygel för att öka farten. Tänk framåt samtidigt som du för fram handen med bibehållen tygellängd.
3. När hästen kommit igång sitter du rak i ryggen mitt över honom.

Att få hästen att sakta ner tempot.
1. Slappna av i kroppen.
2. Sitt djupare ner i sadeln.
3. Ta lätt kontakt i tygeln.
4. Trampa ner hälen och sitt djupare i sadeln.
5. Håll ryggen rak och slappna av.
6. Tänk i sirap. Ha tålamod här och vänta ut hästen.

Rakt spår
Det är mycket viktigt att kunna rida hästen rakt.
Ta sikte på en punkt lite längre bort, t.ex. nästa hörn om du rider på ridbanan, och försök rida rakt mot den.
Sitt rakt över hästen. Om hästen drar sig ut till höger, parera då med höger höft och höger skänkel och ta med dig hästen tillbaka på det raka spåret. Se till att tyglarna är lika långa så att hästens hals är rak.

Om du är konsekvent med att alltid rida efter att ta riktmärke med blicken, har detta även en positiv inverkan på din hållning.

Nr 10. Tyglarna hålls ihop med ett pekfinger nerstucket mellan tyglarna uppifrån.


Nr 11. Principen med enhandsfattning är att hästen ska flytta sig undan för tygeln mot halsen. Neckrein.


Nr 12. Lätta en aning ur sadeln och sträck fram tygeln. Det är signalen till hästen att han ska framåt.


Nr 13. För att rida hästen rakt fram tar du riktmärke och parerar med skänkeln på den sida som hästen flyter ut.[/protected][/private]

Om The editors

Se också

Unghästträning med Walle Wass del 1

Waldemar Wass och unghingsten Silver Sacramento. En serie i 20 delar där Waldemar Wass får …