Okej. Ni som läst första delen har väl antagligen listat ut att Topz är vår egen uppfödning.
Mamman Fancy var en kanadensisk import som jobbat på ranch. Hon hamnade i Sverige och blev satt i lite turridning där hon stack med turisterna 😂 Hon var en ängel 98% av tiden, en skör själ som lätt blev lite ängslig. De övriga 2% var hon jävulen, hon slogs för sitt liv om hon blev arg över något. Vi köpte faktiskt loss Fancy och jag red henne en hel del under åren. Jag tyckte verkligen om henne! Filip lärde sig väldigt mycket om hästar och ridning på henne också. Hon har betytt väldigt mycket för oss och vi pratar om henne ofta. Tyvärr fick vår saga ett tråkigt slut i att hon blev såld “bakom min och filles rygg”. Kort där efter avled hon hos sina nya ägare (som faktiskt var våra goda vänner, så vi fick lite plåster på såren).
Pappan Coco Skunk brukar inte behöva någon större förklaring. Han och min pappa hörde ihop. Många ärofyllda vinster har de plockat tillsammans. Coco har varit en fantastisk häst för oss. Den guldiga hingsten med det vilda hjärtat. Han som aldrig ville bli riktigt tam. Han passade som handen i handsken för min lille pappa. Coco var en häst som låg mig varmt om hjärtat han också. Jag hade alltid lite skräckblandad förtjusning för honom som barn då jag sett han diskutera saker med ett väldigt stort kroppsspråk. När jag var 15-16 år hade jag honom som min egen i ett halvår ungefär. Jag red ut mycket själv då och det största minnet jag har från den tiden är när jag tänkte att jag skulle låta honom sträcka ut på vår sand-raka 😂 jag hade nog inte raceat en quarter innan och Coco var en häst som alla fruktade i ropingen på grund av hans starter.. men jag var en barrelracer som hade ridit många snabba hästar tyckte jag. Jag tog upp honom i kort galopp och släppte sedan tyglarna med ett pussande ljud. Jag kastades bakåt, slog i bakvalvet samtidigt som jag kämpade med magmusklerna att bli framåtlutad igen, försökte se något genom alla tårar och hann tänka att “nu dör jag” 😂 Jag fick samlat ihop honom igen och gjorde aldrig mer en sådan start! Där och då förstod jag innebörden i pappas ord om att inte gå upp för tidigt på en riktigt snabb quarter i barrel racen.
I alla fall, tillbaka till Topz. När jag fick det här meddelandet från Topz ägare om att han skulle säljas så ville de skicka upp honom på försäljning hos mig. Jag pratade med pappa och vi ville verkligen hjälpa till samtidigt som vi var rädda att han skulle bli kvar om han satte sina hovar hos oss. Jag rekommenderade honom till några kunder men det är svårt att prova en häst som stått i 9 månader. Så han blev inte såld och situationen blev ohållbar för ägaren samtidigt som hon inte ville sätta ut en annons.
I samma veva planerar jag och Filip att betäcka våra tjejer (sessan & grace) nästa år och då kommer säsongen 2019 vara drabbad och 2020 kommer räknas bort helt för deras del om allt går som planerat. Jag har fortfarande kvar Boon, men Filip har inget att rida på då. Vi har också bestämt oss för att göra allt för att vårat lag indijanart.com ska kunna fortsätta trots eventuella mammaledigheter. Därför behövde vi en häst att komplettera med tills dess. Vi bestämde oss för att Topz kan va den hästen.
Topz är nu en appaloosa-valack på 9 år som inte har tävlat. Han är westernriden och han har tränats på kor för pappa. Den senaste tiden har han blivit stående då livet kom i mellan för gamla ägaren.
Vi hämtade hem honom i torsdags förra veckan och har bestämt oss för att ge honom en chans i roping, sorting och penning för Filles del. Vi har alltså köpt honom ihop jag och fille. Vi börjar med att jag rider igång honom och fixar lite så ska fille få ta över när de båda är redo!
Vi hoppas att vi får en ny fin vän och tävlingshäst i Topz framöver!
instagram: rosieellinor