One Rein Wonder

text: Craig Cameron foto: istockphoto.com översättning: Nathalie Nance

Du får höra så mycket om ”entygelstekniken”, hur du böjer, ställer och stannar. Vad du inte får höra är hur du använder tekniken och hur du utvecklar den. 

För mig är det främsta skälet till att använda en tygel att du inte ger hästen så mycket att kämpa och spjärna mot. Det är hästens naturliga instinkt att gå emot tryck och att inte ge vika. Bettet verkar såklart genom tryck, liksom dina händer, ben, grimskaftet, grimman och sporrarna, antingen du står på marken eller sitter på hästens rygg.

Vårt jobb som ryttare och tränare är att lära hästen att ge efter för tryck, och det är då vårt ansvar att lätta på trycket när hästen ger efter. I manövrar så enkla som en sväng eller så komplicerade som en spin, kom ihåg att det är eftergiften som motiverar hästen att göra det du ber honom om.

Det är eftergift som gör hästen bra! Om någon nyper dig är det inte själva nypet som intresserar dig, utan att det upphör. Kärnan i detta är att en stor del av horsemanship handlar om tryck och eftergift och att det är ryttaren som initierar bådadera. Så vad har då allt detta att göra med en tygel?

Entygeltekniken

I horsemanshipens begynnelse, antingen du är medveten om det eller inte, använder alla ryttare entygelstekniken.

När du lär din häst att bli ledd i grimma, hur många grimskaft använder du då? Ett såklart, och om det används rätt är det mycket effektivt. När en ung eller grön häst inte vill bli ledd, vad är då det effektivaste botemedlet? Det är att ta ett steg åt sidan och att leda eller böja hästen med en tygel, och nästan alla hästar kommer då att ta ett steg för att följa. Att böja eller visa hästen vägen med en tygel är lätt för hästen att förstå. När vi longerar hästen gör vi det med ett rep och med det repet är det lätt att skicka ut, böja eller stanna hästen. I markarbetet kan vi kontrollera hästens alla delar ner till hans hovar. Vi kan uppnå kontrollerad rörelse framåt, sidvärtsrörelser och ryggning. Vi kan skicka hästen över räcken, genom hinder och in i en trailer, allt med bara en tygel.

Om vi nu kunde ta med oss den här entygelstekniken som hästen redan förstår från marken till ryggen borde det vara en övergång som är enkel för hästen att förstå. Varför? Jo, eftersom hästen redan gör det på marken.

Två tyglar

För många hästar börjar problemen när vi ger ryttaren två tyglar. Om du ger någon två tyglar, desto naturligare blir det att dra i båda. Ju mer osäker och nervös ryttaren blir desto mer drar han i tyglarna, särskilt om han känner att han börjar förlora kontrollen. Glöm inte att bettet verkar genom tryck, om du drar hårt nog verkar det genom smärta. Problemet med att dra i två tyglar är att det är enkelt och naturligt för hästen att spjärna eller dra tillbaka. När trycket blir starkt nog för speciellt en ung, men även för en äldre häst, kommer han med andra ord att bli tvungen att försvara sig mot trycket från bettet. För att komma undan drar han upp huvudet och gapar och söker efter ett någon form av eftergift. När en häst gör det här tillräckligt många gånger blir det en vana. Det är lätt att skapa en vana och svårt att bryta den. Jag säger alltid ”Sluta dra och börja visa hästen vägen istället!”.

När någon lär sig entygelstekniken kan han undvika många dåliga vanor som skapas med dilemmat med två tyglar. Istället för att dra i två tyglar för att stanna hästen kan man till exempel bara böja hästen så att han stannar med en tygel. Ju mer du böjer en häst ju mer kontrollerar du bakdelen. Det är precis likadant som när du tränade hästen i grimman. Med tiden förfinar du hjälpen genom att gradvis använda den andra tygeln som ett sätt att hålla hästen rak. Använd till exempel den vänstra tygeln för att stanna hästen och den högra för att hålla hästen rak. Istället för att alltid dra i två tyglar blir det mer en signal som låter hästen förstå att han ska stanna.

Böja hästen

Enligt mig är den mest basala tygelmanövern att böja hästen. Det görs med en tygel i taget och lär hästen flexibilitet. Utan flexibilitet har du ingen kontroll. Den enklaste och första teknik som jag lär ut är att vända med en tygel, och det är början till hur du guidar din häst, därifrån börjar små svängar och cirklar. Sedan fortskrider jag från den direkta tygeln genom att bara lägga till den stödjande yttertygeln, när hästen är redo. Till slut ger yttertygeln rakhet och kontroll av bakdelen.

Alla goda ting kommer tids nog. Att använda ett enkelt tränsbett har sina rötter i entygelstekniken och används så av mig än idag. Det fina med tränsbettet är att jag kan arbeta med en tygel i taget för att lära ut och förfina min hästs manövrar. Mer avancerade bett går inte att använda med entygelsteknik och ska användas senare i träningen när hästen är redo och utbildad för det. Rid din häst så som han är idag, gör ett bra jobb och han kommer att vara ännu bättre imorgon.

Den här entygelsprocessen är extremt effektiv för att utveckla din känsla och tajming. Det krävs en del eftertanke och övning från din sida, men som jag brukar säga, ”Horsemanship är den tänkande människans lek”.

Så gör ett försök med entygels-t—-ekniken!