“outsiders”

Om du får sammanfatta hästvärlden i ett ord, vad hade du valt då?

Livet med hästarna är bra underbart. Det är en livsstil som tar upp ändlöst med tid. En hunger om att alltid bli bättre och en vilja att ge din häst mer än vad den egentligen behöver. Det är ett ansvar 24/7. Att ta fram en tävlingshäst kräver mycket av dig som ryttare.

Det är ganska intressant att prata med människor som befinner sig utanför hästvärlden. Ibland får man frågan “hur ofta är du i stallet?” eller “hur länge brukar du stanna i stallet?”. Ja, det här är ju förståss väldigt individuellt beroende på om man har sin häst hemma eller uppstallad, medryttare eller ensam, osv. Vi kan ju vara överens om att hästen bör ses till varje dag. För min del lägger jag nog minimum 2 h/häst. Tro inte att hästvärlden är någon okomplicerad “hobby”. Nejnej, här ska bäras balar, mockas, borstas, ridas, gosas, tvättas, putsas, skuras vattenhinkar och krubbor, sopas, krattas, osv varje dag. Det tar några timmar och det här är bara en liten del. So don’t mess with an angry horsewoman!

Däremot tror jag att det är väldigt sunt att prata med dem som står utanför, som är mer klarsynta i vad som händer och sker. Står man mitt i smeten är det ibland svårt att se sporten i perspektiv. Det är likadant när man pratar med en hästmänniska av annan genre. Hur olika syn man kan ha på saker och ting även fast man i slutänden vill ganska samma sak. Det handlar om att ge och ta.

Jag har blivit ombedd av olika människor att förklara varför man avlar på en häst bara för att man tycker om den, varför man slänger en alldeles för stor sadel på en 2-åring, varför man använder bett, om det gör ont när man skor hästen, om det är dyrt att ha en häst, varför ryttarna tar åt sig all framgåmg osv. Himla bra frågor tycker jag. I mina ögon ser man det var och varannan dag och det är knappt något jag analyserar över längre, men väl värt att lägga en funderare på.

Jag tycker det är viktigt att skaffa sig en förebild. Någon som inte bara tar fram bra hästar utan som gör det med passion. Det handlar inte bara om att ta fram preseterande tävlingsindivider utan HUR man gör det.

Mina nerver vid tävling är fortfarande ofta ute och seglar. Varje häst är unik och det sitter inte “samma knappar” på varje häst. Det är inte likadant underlag överallt och det är inte alltid min tävlingskompanjon på 500-600 kg vill samma som mig. Det kommer med självförtroende hoppas jag. Mental träning är populärt bland andra träningsformer, väl värt att investera i.

Det finns mycket att hämta av människorna utanför “vår” värld. Min bror t.ex. är totalt ointresserad av hästar men han är lik min pappa i att gör man något så gör man det till 110%. Han är otroligt diciplinerad och fullföljer alltid sina mål, en stor förebild för mig även fast vi inte delar intresset för hästar. Vi delar intresset för träning och resultat. Han har hjälpt mig mycket i vad det gäller upplägg. I vilken sport man än håller på med, om man vill satsa, är det viktigt att få en röd tråd. Kost-träning-återhämtning-underhåll-sömn måste fungera och tävlar du med djur så prioterar du alltid dem före dig själv. Ganska enkelt egentligen men det är samtidigt så svårt.

Instagram rosieellinor

 

 

 

Om Rosie Blomquist

Rosie Blomquist är en 25-årig tjej från Skaraborg som främst tävlar timed events; barrel race, team penning och team sorting. Hon driver Rosie B Barrelhorses och är sambo med Filip, som delar intresset för hästar och hundar.

Se också

Grooming tips

Hej på er,  Så var det måndag igen. Jag har jobbat hela helgen men även fast …