Rosie Blomquist

Som dotter till hästprofilen Charlie Blomquist är Rosie uppväxt bland hästar och andra djur. Som barn tillbringade hon helgerna på pappas gård där hon såg och härmade hans sätt att träna hästar. Tio år gammal fick hon sin första egna ponny och idag är hon en orädd ryttare som både arbetar med problemponnyer, rider i full fart i skogen och tävlar ko-grenar. 

 Text och foto: Natalie Lindholm
_DSC3896-copy-web

Trafiken försvinner bakom mig när jag kör in på grusvägen. Tät skog och en och annan stuga glider förbi medan vägen slingrar sig allt längre bort från civilisationen. Över ett järnvägsspår, runt en snäv kurva och flera kilometer skog senare rullar jag in genom järngrindarna och ser de första stora arbetshästarna. Om man tänker bort tågspåren som går ett hundratal meter bakom husknuten är min ankomst nästan som att slungas tillbaka i tiden. Tillbaka till en tid då arbetshästar användes för att bruka jorden och saker och ting fick ta tid. Borta i en rastgård följer två stora Kangalhundar mig tyst med stadig blick och så fort jag kliver ur bilen känner jag en mjuk nos mot benet. Apache, 15 år gammal har smugit sig fram bakom mig och nosar nyfiket igenom mina händer innan han bestämt kissar på min bil. Charlie är snabbt framme, i sällskap av Rosie och hennes pojkvän Filip, och med ett finurligt leende hälsar han mig välkommen till gården.

En härlig blandning
På gården, där Charlie slog sig ner något år tidigare finns idag tio hästar. En härlig blandning av Quartrar, arbetshästar och ponnyer. Många körs, en del tävlas och andra lär sig trick, men alla har de ett syfte på gården där man vill ha roligt med sina hästar. 21 år gamla Rosie började rida på ridskolan som treåring. Tio år stannade hon där innan hon bestämde sig för att börja med westernridning. Hon har tävlat Barrelracing och Polebending och gett problemponnyer som hotats av avlivning nya chanser i livet. Nu är hon redo för nya utmaningar och tillsammans med pojkvännen Filip satsar hon i år på Team sorting och Team penning med Quarterstoet Success (Dash my Success). Rosies häst är egentligen avlad för Barrel Racing och Polebending, men hon menar att den lilla procent koblod hon har i sig verkligen slagit igenom och tycker det är roligt att börja med något nytt.
– Barrelrace är inte särskilt utvecklat i Sverige. Jag vill att min häst ska bli ridbar och lyhörd och Barrelrace är ganska stressande och krävande för huvudet. Mitt mål är att hon ska bli bra riden och så får vi se vart det tar oss sen. Jag vill lära mig nya saker och både utvecklas som ryttare och utveckla hästen. Hon är bara fem så vi har ju all tid i världen på oss! Nu provar vi på kossor och är i lag med Filip så vi får gå ut ihop och det tycker vi är så roligt, förklarar Rosie som säger att paret börjar med Team penning och Team sorting. I sommras blev det bland annat start på Hjo ko och sen blev nästa mål SM.
– Tidigare har jag tävlat på ChaRie som varit rutinerad och tagit hand om mig. I år kom jag ut på något jag själv tagit fram och som aldrig varit ute tidigare. Hon är inte alltid så lätt men vi jobbar på det och tar det sakta. Det kan vara skönt att ha pappa med också om det brakar loss, men det tror jag inte det gör, hon är nog färdig med det, säger Rosie när vi sätter oss i skuggan av äppelträdet.

Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 8!

_DSC3999-copy-web

Om The editors

Se också

Hästar i trafiken? What ever…

Okej, nu är jag lite upprörd. Jag vet inte hur många tusentals mil jag har …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *