Sanne Skovrider – en multikonstnär

VM-ryttaren Sanne Skovrider är en av Danmarks mest välkända reiningprofiler. Men hon är även tränare, manager för Poco Bueno Skandinavian, har egen butik och ridanläggning. Här samsas hopphästar med reiners.

Text och foto: Åsa Wikberg

Regnmolnen hänger tungt över de vajande majsfälten när vi svänger in på den lilla grusvägen strax utanför orten Flemming i Vejle, Danmark. 

Vi är på besök hos en av Danmarks mest välkända ryttare, Sanne Skovrider. För dagen har det samlats ett stort gäng entusiastiska reiningryttare i olika åldrar och på olika nivå, som är här för att träna för Oliver Salzmann, en välmeriterad tysk tränare (som du kan läsa mer om i nästa nummer av LR).

Driver Poco Bueno

Sanne Skovrider är en kvinna med många strängar på sin lyra. Förutom att hon själv tävlar och föder upp quarterhästar har hon under flera år arrangerat en av Skandinaviens största reiningtävlingar, Just Slide. Hon är även mamma, tränare och marknadsförare. Sedan är hon ansvarig i Skandinavien för Poco Bueno Collection samt marknadskoordinator för samma företag. Poco Bueno Collection är ett klädmärke som riktar sig till ryttare i allmänhet och westernryttare i synnerhet. Märket har tagit sitt namn från Poco Bueno,  en välkänd Quarterhingst som dominerade aveln i decennier. Sanne driver också med sin man Kristian, även han tränare, företaget Skovrider International som specialiserat sig hopp- och dressyrhästar på högsta nivå.

– Min man är på resande fot en stor del av tiden, just nu är han med Danska laget till VM för unghästar i Zangersheide, Belgien. Så nu har jag bestämt mig för att vara mer på hemmaplan, det behövs när man har barn och hästar som ska passas. Därför passade det bra att starta upp Poco Buenos webbutik och arbeta mer med det som ett komplement.

– Jag blev rekryterad av en vän som jag för flera år sedan red World reining Masters med i Colorado. Hennes väninna Susanne, som grundade Poco Bueno, saknade en kontakt i Skandivavien. Jag tyckte kollektionen var modern, snygg och färggrann och jag trodde verkligen på märket, förklarar Sanne när hon visar runt bland kläderna som för tillfället finns i en lokal i anslutning till ridhuset.

Sanne har köpt in och inrett en försäljningsvagn som är uppstripad med färgglad dekor. Vagnen följer med på olika westernevent men en stor del av försäljningen sker även genom webbförsäljning till hela Skandinavien.

– Det är så enkelt när folk beställer via nätet för då är det betalt och klart. Storlekarna är också bra så det är inte mycket returer. Vi har också flera nya modeller på gång med härliga hoodis och väskor. Vi får även in strykfria showskjortor snart, vilket är helt perfekt för den om är ute och tävlar, berättar Sanne

–Märket är redan stort i t ex Österrike, Frankrike och Italien. Men Susanne och jag satsar på att det under de närmaste fem åren ska bli mycket bredare och större. Vi sålde så otroligt mycket på Americana, folk gillar att det är något nytt med fräscha färger och modern design.

Otäck olycka blev vändning

Sanne som tidigare red dressyr halkade för ca 15 år sedan in på western, mer eller mindre av en slump.

– Jag var med om en otäck olycka med en häst som stegrade sig och gick över. Efter det blev jag rädd och slutade rida i ett års tid. Men så besökte jag en liten westerntävling och blev helt såld. Jag såg att här var det tävlingsgrenar som jag skulle kunna hålla på med och tävlingshästarna var inte så nerviga som dressyr och hopphästarna ofta kan vara.

Sanne och hennes man åkte till Belgien och besökte en tränare som hade flera saluhästar.

– Där på stallgången stod ett fantastiskt fint sto med lång man. Jag hade aldrig suttit i en westernsadel eller på en westernhäst men bestämde mig på studs. Dessutom var hon färdigtränad och klar. Perfekt för mig.

– Tyska tränaren Nico Hörmann kom upp för att ha clinic och han visade mig vad hästen verkligen kunde. Jag var mållös av häpnad. Hästen kunde verkligen sina saker, det var bara jag som behövde lära mig rida western.

Den första hästen som Sanne köpte var ett quartersto vid namn Josys Patsy Jac och hon finns fortfarande kvar på gården, idag är hon 19 år och rids inte längre. Hon går som fölsto.

– Det är en härlig häst och hon får föl varje år. I år har hon föl efter en svensk hingst Colonels Lone Gun som ägs av Sven Nolen.

Grenen som lockade Sanne mer än andra var Reining och det är även den hon sedan dess specialiserat sig på.

– Jag gillar farten och precisionen i reining. Man måste vara väldigt exakt i mönstret för att inte få penaltys, poängavdrag, vid tävling. För mig är det faktiskt som en perfekt kombination av hoppning och dressyr – kraften och explosiviteten från hoppning och elegansen från dressyr.

Hela reportaget hittar du i LuckyRider nr 7-2015!