Styrbjörns elever

“– Första gången jag skulle prova Jane på kor var inte lätt. Jag åkte inte av men hade fruktansvärt ont i armen av träningsvärk efteråt. Jag tänkte då att det här kommer jag aldrig att lära mig! Jag hade ingen aning om vad som var upp och ner, höger och vänster, allting bara fladdrade. Men det blev en väldig adrenalinkick”, berättar Torbjörn Johansson, en av Styrbjörn Perssons framgångsrika elever.
Vi träffade tre av Quarterhill Ranchs elever för att tala om varför cutting är så roligt och hur det kunnat gå så bra för dem, på så kort tid.

NR 8/2010
Text och foto: Åsa Wikberg

[private]

Cutting är en av de westerngrenar som ställer mest krav på utövaren. Inte bara bör man ha en häst som har förutsättningarna för grenen och med mycket cow sence, man bör även ha möjlighet att träna både på kor och på cuttingmaskin i arena med anpassat underlag och detta förstås i kombination med en bra tränare.
I Sverige finns i dag bara ett fåtal tränare inom cutting och en av dem är Styrbjörn Persson i Kristinehamn. Styrbjörn själv har de senaste 15 åren satsat helhjärtat på grenen och många är de hästar och elever som börjat banan i Kristinehamn. Tre av eleverna på Quarterhill Ranch är Torbjörn, Mikael och Lennart. Alla tre har bara ridit ungefär två år, men redan gjort väldigt bra ifrån sig ute på tävlingsarenor.
Vi bestämde oss för att försöka ta reda på vad det är som gjort de här killarna så framgångsrika. De har under senaste tiden skördat medaljer och till exempel vid sommarens SM så blev det trippel Värmland då Styrbjörns två elever tog guld och silver i openklassen och Styrbjörn själv brons.
Vi träffar killarna samt Styrbjörn och sambon Mona för en pratstund på Quarterhill Ranch.

Provred meriterad tävlingshäst

Torbjörn Johansson från Hammarö är den som lyckats allra bäst så här långt. Varför blev det cutting, undrar vi?
– Min fru Emilia hade en quarterhäst som jag provade att rida några gånger och tyckte det var häftigt. Sedan började jag rida lite mer seriöst med lektioner för Rolf Carlsson på Ulvsby ranch. Att det därefter blev kogrenar berodde på att Mikael Wiklander, min granne, skulle köpa en häst och var här hos Styrbjörn och provred. Då fick vi testa att rida lite på kor i korallen och sedan var det kört, så nu är vi fast, ler Torbjörn.
– Jag fick tillfälle att provrida A Smart Little Leo (Styrbjörns meriterade tävlingshäst, reds. anm.) och det gav mersmak, så i december för två år sedan så köpte jag en häst, High Style Calamity, från USA. Då hade jag alltså ganska nyligen börjat rida, förklarar Torbjörn. Sedan hade jag hästen hos Styrbjörn och var här och tränade nästan varje dag.
– Dessutom tittade du mycket på när jag tränade och fick värma upp hästarna, inflikar Styrbjörn, det gav dig bra sadelvana och du lärde dig snabbt.
– Förra sommaren 2009 tävlade jag mycket och säsongen toppades av att jag vann WRAS SM. Vi åkte även ner till Tyskland och Quarter EM där jag red amatörklassen – då var jag inte alls nervös, skämtar Torbjörn. En kombination av hård träning och flitigt tävlande redan första året menar Torbjörn har hjälpt honom att sätta sig in i sporten relativt snabbt.
– Man kan aldrig lära sig tävling genom träning – tävlingsmomentet blir en träning för oss och går det bra så gör det.
– En anledning att det gått så bra för Tobbe är att han verkligen legat i och tränat. Jag har aldrig haft någon elev förut som har tränat så intensivt, menar Styrbjörn. Han är ihärdig, energisk och väldigt intresserad också. Han lyssnar på det man säger och det har möjliggjort den snabba utvecklingen.
– Han är också duktig på att ta in det teoretiska och omsätta i praktiken, inflikar vännen Wiklander.
– Men jag är också en utpräglad tävlingsmänniska, jag hatar att förlora. Det är inte så att jag missunnar någon annan att lyckas, men det som driver mig är att jag så gärna vill vinna, menar Torbjörn.
Styrbjörn ger även beröm för att Torbjörn har blivit duktig på att bedöma slutpoäng på en ritt när andra rider. Något som ofta brukar ta flera år att ”träna in”.

Svårt med engelsk regelbok

Det kan vara svårt att förstå alla regler när regelboken bara finns på engelska, speciellt när det är så mycket specialtermer som används. En svensk översättning skulle vara väldigt bra för alla, framför allt nybörjare, för att lättare kunna sätta sig in i bedömningen av grenen, menar gruppen när man diskuterar svårigheterna man som ny cuttingryttare ställs inför.
– Om man inte kan reglerna i cutting tycker jag det är helt värdelöst att tävla, menar Torbjörn.
Förra vintern insåg Torbjörn att ”om man köper en till häst, så kan man lära sig det här lite snabbare”.
– High Style Calamity hade redan tjänat 15.000 dollar när hon kom hit, så det skulle vara kul att få en yngre häst som inte var så erfaren och på kuppen skulle jag kunna lära mig lite mer av det, berättar Torbjörn. Beslutet att köpa en till häst togs delvis av orsaken att High Style Calamity var skadad. Styrbjörn som var i USA vid tillfället fick i uppdrag att leta reda på en lämplig häst. Det blev en välstammad treåring, ML KittyCat, tränad av John Wold.
– Sedan har det gått lite upp och ner. De två hästarna är som dag och natt så i början var det svårt, men jag har lärt mig mycket på kuppen. Två år med skavsår i aschlet, skrattar Torbjörn. I somras tävlade vi och vann faktiskt High Chaparral non pro och blev tvåa på RHC open.

Jävla rock n´roll

Även Mikael Wiklander började rida på Ulvsby Ranch, men insåg snart att han ville köpa en egen häst.
–Men jag visste ju ingenting om hästar och hade därför med mig instruktören Rolf Carlsson.  Jag tittade på reininghäst i Stockholm först och tyckte det såg häftigt ut med en häst som snurrar, skrattar Mikael. Sedan åkte vi för att titta på en häst, Bobby,  här hos Styrbjörn. Den tyckte Rolf skulle passa mig bra och att den skulle kunna lära mig mycket – så jag slog till.
–Sedan var även jag här och tränade med Bobby som gått reined cowhorse, med honom kunde jag träna både lite reining och herd work, berättar Mikael. Även Mikael har efter den första hästen importerat en tävlingshäst från USA, han beskriver det som ”Jävla Rock n´roll” första gången han red hästen.
– När Chandarey kom så fick jag verkligen uppleva hur kul det är med cutting. Då sålde jag Bobby och har sedan dess satsat på cutting uteslutande, berättar Mikael. Även Mikael har tävlat flitigt och blev Silvermedaljör i Open vid årets WRAS SM och vann senast amatörklassen på Okna.
Båda killarna har skaffat extraknäck, där de säljer sadlar bland annat, vid  sidan av sina ordinarie arbete.
Tredje eleven som är med den dagen vi besöker ranchen är Lennart Wallin För dagen är han utan häst då den är skadad. Att det blev cutting för Lennart beror på att han är kompis med Styrbjörns bror, hovslagaren Hans Jakob Persson, som är specialiserad på westernhästar.
– Så jag har besökt Styrbjörn tidigare, men intresset började egentligen när jag och min fru besökte USA och bodde på en ranch där. De hade en cuttinghäst till salu som jag väl inte egentligen tänkte köpa eftersom jag inte alls ridit tidigare. Men när jag kom hem visade jag stamtavlan för Styrbjörn som förklarade att det var en toppenstam på hästen. Den var billig på grund av den amerikanska ekonomin samt att den även hade ett ärr på hoven – så jag köpte den på vinst och förlust. Sedan försökte jag rida henne, men det gick inte så bra, ler Lennart.
– Lena kom hem förra augusti och då hade jag ridit på ridskolan i Kristinehamn ett tiotal gånger. Hon har sedan stått här på träning för att få en bättre grundutbildning, för både hästen och mig, förklarar Lennart som även han köpte en till häst från USA.
– Det var detsamma för mig att hästen blev skadad och då hade man ingenting att rida på plötsligt. Min nya häst är inte lika mycket tävlad som Torbjörns, men den är välutbildad och vältränad.

Killarna har mer bråttom

Finns det några generella skillnader  mellan att träna killar och tjejer, är vi nyfikna på att få reda på?
– Killarna är ofta mer framåt och på, berättar Mona. Tjejerna är oftast lite mer försiktiga.
– Det är som att träna hingstar och ston. Hingstarna säger man åt vad de ska göra och tjejerna ber man, skämtar Styrbjörn.
–Det kanske också är en killgrej att man skiter lite i vad andra tycker och tänker, säger Torbjörn.
–Ja, inflikar Mona, tjejer känner ofta att de måste vara väldigt bra innan de vågar sig ut på tävlingsbanan till exempel.
Vad är det då som fått de här killarna att satsa på USA-import direkt?
– Vi får ge Styrbjörn rätt när han säger att om man satsar på något halvdant så blir det ofta inte så roligt. Då kan det vara bättre att satsa på en häst som är mer välutbildad. Man får mer valuta för pengarna och mer glädje av ridningen, säger Lennart,
– Jag tror att om man vill lära sig cutting någorlunda snabbt så måste man köpa sig en bra häst som redan kan cutting och du måste ha möjlighet att rida för en tränare kontinuerligt – annars kommer man aldrig att lära sig. Vi har haft möjligheten att köpa färdiga cuttinghästar och kunnat träna på det som tränaren vill förmedla till oss. Jag tänker som så att om jag köper en otränad häst i Sverige för 60-70000 eller lägger 150.000 kronor på att importera en häst så går det efter några år jämnt ut för båda hästar är lika dyra att sko, kostar lika mycket i mat etc. Ska man sedan ha en tränare som skall träna upp en outbildad häst så kostar även det och då är man snart uppe i den högre summan i alla fall, förklarar Torbjörn.
–Nu är det dessutom verkligen läge att köpa häst i USA eftersom dollarn ligger väldigt bra till för oss svenskar, menar Lennart.

Varför har det gått så bra?

Det som gjort att det gått så bra så fort är Styrbjörns förtjänst, svarar Mikael på min fråga.
– ”Ut och tävla” sade han nästan direkt. Vafan är du inte klok, ska man ut och tävla när man inte kan rida än” tyckte vi. Jag var så nervös på första tävlingen så jag höll på att krypa ur skinnet, men det var en bra erfarenhet.
– Man kommer att rida en massa 60-rundor men det är bara ut och köra, det är enda sättet att lära sig, inflikar Styrbjörn.
Cutting är både en enmansshow och en lagsport. Cuttingryttaren är beroende av fyra andra personer som är inne på banan samtidigt som de som tävlar – två herdholders och två turnbacks. Dessa skall dels hålla hjorden och den utplockade kalven på plats men de ska även hjälpa den tävlande ryttaren att få så bra möjligheter som möjligt.
– Vi har tränat ihop oss och kunnat vara herdholders och turnbacks för varandra. Man lär sig läsa av varandra och det är nog en av anledningarna att det gått bra på tävling, tror killarna. Så visst har det stor betydelse att man kan hjälpa varandra.

Målsättning

Målsättningen med ridningen, vad är den om man redan på kort tid placerat sig på topp i Sverige?
–För mig är det att starta på Americana, skulle man gå till final där skulle jag se det som en vinst, säger Torbjörn och de andra killarna håller med om att tävlingen Americana är ett stort mål.
En kombination av egen vilja, bra träningsmöjligheter, bra tränare och bra hästmaterial kan man med andra ord förklara cuttingkillarnas framgångar med.

[/private]