Svensk på vift i Norge

LR 8/2008
Text och foto: Åsa Wikberg

[private]

En spexande norrman med yvigt mörkt hår har du kanske stött på när du besökt svenska eller norska tävlingsbanor. Med mikrofon i hand guidar han rutinerat ryttare och funktionärer såväl som publik genom westernridningens alla grenar och moment. När han inte själv sitter i sadeln förstås.
Men egentligen är han ju i  själ och hjärta helsvensk, Roland Svensson. Till Norge flyttade han 1988 för att arbeta som sjukgymnast och har sedan dess drivit eget inom den branschen. 1996 köpte Roland gården han bor på nu, Nybakken Ranch, och där förverkligar han sina drömmar om ett liv med hästar.
– Jag är uppväxt på ett småbruk på Östkusten utanför Uppsala och har alltid haft en önskan om en egen gård, förklarar Roland. Vi hade häst och kor när jag växte upp, mina föräldrar tillhörde den generationens gröna vågare. De plöjde med häst och vi hämtade mjölk hos grannen på morgonen, skummade grädden och så lagade vi varm choklad. Man är uppväxt i en bondidyll och lite av det vill man ge vidare till sina egna barn, säger Roland nostalgiskt.
– Men det var mycket arbete för oss barn också, det var surt när man inte fick åka till en fotbollsmatch för att vi måste köra in hö. Men i efterhand ser man tillbaka på de minnerna med glädje.
Roland Svenssons gård på norska Hedmarken har han rustat med westernkaraktär, vilket man förstår redan då man kör under den obligatoriska gårdsskylten in på gårdsplan. Byggnaderna är inrättade i en fyrkant runt gårdsplanen och stall och uthus har den rätta westernlooken.


Upptäckte western

För tolv år sedan väcktes intresset för westernridning genom en fin födelsedagspresent av exfrun.
– Jag fick åka ned till Jultorp Ranch för att prova på westernridning. Det blev blodad tand och vi åkte igen året därpå.
Den första hästen införskaffades redan 1996, en Oldenburger. Han var 179 i mankhöjd.
– Jag är så stor, så jag trodde att jag måste ha en stor häst, berättar Roland. Men där fick jag lära om.
– Den gick väldigt långsamt när man skulle prova att göra saker som man gör i westernridning.
– Det tog en halv dag att göra en spin, tyckte jag.
Efter det var det dags för en breedingstock och ett par paintar har passerat revy hos Svensson.
– Jag började avla med Overohästar, men sedan kom debatten om OLWS (en genetisk sjukdom som främst drabbar hästar med overoteckning.) och då tyckte jag inte att det var kul att fortsätta med dem. Min dåvarande hustru hade ett par hunter-pleasurehästar och 1998 köpte jag quarterhingsten Mr Jacs Deduction som då var föl.


Nummer ett i Norge

Den hästen kom att bli en av Norges mest framgångsrika hingstar, och den westernhäst som har allra flest avkommor i Norge.
– Som tvååring fick han åka till Belgien för träning, men det året var det mul och klövsjuka i Europa så det blev ingen tävling för honom där. Året därpå kom han i träning hos Peter Ljungberg i Hökerum och det har sedan dess varit hästens andra hem. Jag började tävla honom som 4-åring när Peter hade ridit till honom lite bättre och sedan dess har vi varit ute och lekt. Peter däremot han har fått tävla honom, skämtar Roland som dock har kammat hem sin beskärda del av prispokaler i amateurreining och NRHA non pro klasser. För två år sedan så tog Mr Jacs Deduction Grand Slam på Norway Open då Peter vann alla NRHA openklasserna med hästen och Roland vann amateur och limited non pro.
– Det året tog han även silver på SM och blev rankad sjua i världen i AQHAs halterlista, förklarar Roland stolt.
Men i år har han fått semester och gått hemma i hagarna.
Allt sedan starten har det varit Reining som fångar Rolands intresse – ja förutom en kortare sejour i haltervärlden.
– Det kom som en bonus att hingsten var väldigt estetiskt tilltalande så jag haltrade honom mycket som unghäst och fortfarande ibland, förklarar Roland.
På gården finns även ett sto av Top Sail Codystam som är importerad från USA.
– Men hon var nog rätt hårt tävlad innan hon kom hit, hon var så ängslig på tävlingsbanan att jag valde att låta henne gå i avel istället, förklarar Roland.
Roland har tre barn, men bara ett av dem har valt att följa i pappas fotspår. Dottern Sol har en egen häst efter Jacs Deduction som hon rider.


Föreläser om elektroterapi

Roland arbetar  80% som sjukgymnast och åker ibland runt och håller föredrag men han har även arbetat med hästar. Av den anledningen anlitas Roland av HTU, Hästterapiutbildningen för att föreläsa om bland annat elektroterapi för hästar. En behandling som han själv kan rekommendera.
– Jag arbetade en hel del med travhästar – och med gott resultat,  men jag glömde be om procent på in sprungna pengar, skämtar Roland.
– Jag överförde egentligen en behandling jag använder på människor, elektroterapi, på hästar och det visade sig fungera ännu bättre på hästar. De reagerar mer spontant på det man gör.
– Människor har ofta förutfattade meningar och när man ser långhårig ut som jag så blir det minus i placeboeffekten, om man då får dem att må bättre så måste man vara en jäkla duktig sjukgymnast, förklarar Roland och skrattar gott.
– Det är spännande att även undervisa, det blir en utmaning eftersom man ju också måste hålla sig själv uppdaterad inom sitt gebit.


Älskar livet

Roland började redan 1996 med att åka ut på tävlingar och titta, sedan blev det haltring ett par år innan reiningen tog över. Numera är Rolands röst välkänd för alla som besöker tävlingar. Han anlitas ofta som speaker i tävlingssammanhang och har kläm på det mesta, inte bara inom olika grenar utan också hästar och ryttare i och utanför norden.
– Jag är väl ett rätt känt ansikte på tävlingsbanan, förhoppningsvis inte bara för att jag är en clown i baren ibland. Kan jag få ett skratt ifrån folk så bjuder jag gärna på det, berättar Roland och fyller i att han tycker det är viktigt att ha kul och bjuda på sig själv.
– Man lever bara en gång så det gäller att göra det bästa av tillvaron, förklarar Roland.
Men han har dock fler strängar på sin lyra och är bland annat är ordförande för den norska quarterföreningen.
– I Norge har vi i större grad kvar den gemenskapen som man hade i Sverige när westernridningen var ny. Vi har inte kommit lika långt som Sverige i alla avseenden, men vi ser till att ha kul när vi träffas, förklarar Roland.
– Visst är det bra att man har tävlingsinstinkt när man är inne på banan, men som amatör får man inte låta prestige ta överhanden och glömma bort att man håller på med hästarna och ridningen för att det är kul. Blir man sist så skakar man av sig det när man går ut och gratulerar kompisen som vann. Det är det det handlar om.
Roland älskar livsstilen han valt och säger att om han inte hade haft så mycket lån så skulle han kanske bara hålla på med hästarna. Men han framhåller att han är mycket tillfreds med sitt liv, även om det ibland blir lite mycket att stå i. Då är det skönt att koppla av i gott sällskap.
– Att bara gå och mysa med hästarna, skotta stall, mata dem och rida lite. Sitta i saloonen och ta några öl på kvällen, kan det bli bättre än så!
– Jag är nog egentligen en riktig livsnjutare. Jag lever i nuet och där har vi skandinaver mycket att lära av europeerna. Varför ska man vänta i tio år på att göra det man vill, lev livet medan du har möjlighet för man vet aldrig vad framtiden bär med sig.

Info: www.nybakkenranch.no[/private]

Om The editors

Se också

Jaton Lord – Kommunikation och kontakt mellan häst och människa

Redan som tonåring lärde sig Jaton Lord träningsmetoder av sin berömde morfar Ray Hunt, pionjären …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *