Tom Foran – nya generationens cowboy

 Inbäddat bland kullarna en bit från kaliforniens vackra kuststad Santa Barbara träffar LuckyRider Reiningtränaren Tom Foran. Här i ett underbart sommarklimat – året om – är det idealiska förhållanden för att träna hästar. Den rödlätte irlandsättlingen Tom Foran är kanske inte så välkänd här i Skandinavien, men i USA har han gjort sig ett namn. Inte bara genom sina många framgångar på tävlingsarenan, han är även engagerad på flera områden i NRHA och före detta president av California Reining Horse Association – där han fortfarande sitter i styrelsen.Pappa filmcowboyTom växte upp i Burbank i södra Kalifornien, där hans pappa var tv-cowboy. Under främst 30- och 40-talet var han en välkänd skådespelare och sångare. Förorten till Los Angeles kanske inte är helt idealiskt ställe att bo på om man vill bli hästtränare inom western-disciplinerna. Men genom sin far som var sjungande cowboy i de gamla westernfilmerna utvecklades ett genuint hästintresse.

Dick Foran, som många känner igen från den svartvita filmens tid, var en Oscarsnominerad skådespelare med hela tre stjärnor på den berömda Hollywood Walk of Fame – en för television, en för sin sångkarriär och en för spel-film. Därifrån fick Tom sitt intresse för hästar, ridning och western lifestyle.

– Min pappa, som var pensionerad när jag växte upp, tyckte det var viktigt för barn att lära sig ta ansvar och ta hand om hästar. Westerntraditionerna var väldigt viktiga för honom och han berättade ofta om kända cowboys och deras hästar. Han såg till att jag började rida när jag var runt sju år. När jag var tio år fick jag min första häst. Det var en liten halvarab som var oinriden och bockade av mig dagligen, berättar Tom.

Tävlade sin arab

Men Tom drömde om att själva kunna vara med på stockhorsetävlingarna med sin arab. Genom att besöka tävlingar kunde han studera hur de tävlande fick sina hästar att spinna och stoppa. Själv hade han inte någon tränare som kunde hjälpa honom, men genom idog träning kunde han ett par år senare börja tävla med sin häst.

– Många av hästarna som var på topp på den tiden ser vi fortfarande i stamtavlorna på dagens hästar, King Fritz, Bueno Chez osv, berättar Tom.  Överhuvudtaget när man tittar på reining, cowhorse och cuttingstamtavlorna idag så finns det många likheter i stamtavlorna. Det kommer sig av att det var ett par hingstar för 30-40 år sedan som dominerade på marknaden. De gjorde bra ifrån sig och fick avkommor som var väldigt träningsbara, som stoppade bra och hade bra rörelser. Folk tog det till sig och många är idag riktiga experter på att ta ut den bästa blodslinjen för ett sto och vise versa för att få en “perfekt” avkomma. Det har blivit en riktig vetenskap. Men jag tror samtidigt att det finns bra spridning i aveln nu med mycket nytt blod. Samtidigt är avel fortfarande ett turspel, helsyskon kan bli helt olika så det är bara att hoppas på det bästa. Jag har haft mediokra hästar på papperet som visat sig bli riktigt bra tävlingshästar och vise versa.

– Det finns ett skämt i Texas – Om man ser samma hingstnamn många gånger i en stamtavla hos en bra häst så kallas det linjeavel. Om man ser samma hingstnamn många gånger i en stamtavla hos en dålig häst så kallas det inavel, skrattar Tom.

 

Reining och avel

Pappan dog när Tom bara var tio år, men trots familjens begränsade resurser kunde Tom fortsätta rida och så småningom börja tävla.

– Det var ett riktigt spännande liv för en ung kille att få åka runt på olika tävlingar och träffa alla stora tränare och se hur de arbetade. På den tiden kallade vi det stockhorse och hästen gjorde i princip samma manövrar som i reining, men mönstret var inte riktigt så sofistikerat som reiningmönstren idag.

Tom fortsatte att rida genom skolåren. Han fick sedan ett stipendium för att studera på University of Southern California. Anledningen till stipendiet var att han var en hejare på att debattera. Han ingick i universitetets debat-team (här har man tävlingar i det som i så mycket annat) och spelade även baseball. Men sista året i skolan drabbades hans mor av cancer och avled. Tom stod ensam utan familj och bestämde sig då för att göra det som var viktigast för honom. Att leva med och av hästar.

Tom gick som lärling hos tre kända reiningtränare, Penni Gerardi, Yvon Mathieu och Craig Schmersal. Under tiden hos Yvon köpte han en ettåring som kallades Guiness.

– Eftersom jag inte hade råd att betala hela hästen så fick jag jobba av en del, berättar Tom.

– Den hästen hjälpte mig mer än något annat att få in en fot i branschen. Som treåring var han bra nog att starta i NRHA Futurityt, men jag hade inte råd att åka dit själv med honom. Jag frågade Todd Crawford om han kunde tänka sig att rida honom för mig. Det kunde han och de tog sig ända till Open finalen.

Tom och Guiness blev ett framgångs-rikt ekipage på tävlingsbanorna. Guiness var den häst som skulle komma att betyda mest för Tom.

– Guiness skapade min karriär och han är den som hjälpte mig till framgång och till att bli egen tränare. Från att ha varit en osynlig assistent så blev jag plötsligt någon som scorade högre än många av toppnamnen. När man kunde visa världen att man både kunde träna upp och vinna med en häst så blev det öppet för business.

Reining on a budget

1999 startade Tom sin egen träningsanläggning och sedan ett par år tillbaka har han sin verksamhet förlagd till en ranch utanför Santa Barbara i Kalifornien. Vackert och fridfullt belägen bland kullarna några mil från kusten.

Många av träningshästarna rider han under veckan och kunden kommer och får lektion någon eller ett par gånger i veckan, sedan åker man till tävling och kanske båda rider hästen –Tom i openklass och kunden i non pro eller amatör.

– Jag försöker lära mina kunder att bli självständiga och sköta en stor del av träningen själv men det är inte riktigt något substitut för en tränare. Vi arbetar ju med detta 12-14 timmar om dagen varje dag, så man har lite mer efarenhet än de som bara rider då och då. Men det är oftast så att de amatörer som är mest vinstrika är de som deltar i ett regelbundet träningsprogram med en tränare, säger Tom.

– Folk tar sitt intresse på allvar. De investerar mycket tid och pengar på sitt intresse och de älskar sina hästar. Det är som i delar av Europa, hästarna är en viktig del i kundens liv och de vill att hästarna tas omhand på ett bra sätt. Men de vill också vinna, säger Tom.

Krisen tung för tränare

De senaste åren har varit tunga för många tränare. När finanskrisen drabbade USA föll hästpriser och träningstillfällena blev färre.

– Jag förlorade mer än hälften av min kunder som hade hästar i träning, folk hade inte råd att ha dem i träning längre helt enkelt. Vad som är roligt är att antalet tävlingar trots det har hållit i sig. Folk har lärt sig att hålla i pengarna och ändå göra det de tycker om.

Krisen till trots, den gav Tom en idé som han förverkligade. En egen video – How to reining on a budget, heter den. Hur man kan tävla och bli framgångsrik samtidigt som man har koll på sin ekonomi.

– Det var en bra video i rätt tid, för nu hade hästägare tagit hem sina häsar för att själva försöka träna dem och kanske bara ta någon lektion då och då. Tidigare hade tränaren tagit hand om alla praktiska göromål kring hästen, från foderstat och skoning till träningsupplägg och tävlingsplanering. Det videon gör är att lära ut hur man ska rida sin häst varje dag, grundläggande övningar, hur man kan hantera olika problem som kan uppstå och så vidare. Den är inget substitut för en tränare men ett komplement om man helt enkelt inte har råd att sätta hästen hos en tränare.

Under förra året började ekonomin sakta bli bättre, men fortfarande är hästpriserna lägre än de var för ett par år sedan.

– En non pro eller rookie som ska  köpa en bra, vältränad häst idag får räkna med att betala ca 15-20.000 dollar. Detta för en häst som scorar ca 71-72 en bra dag och som kan ge ryttaren rutin på tävlingsbanan, så väl som självförtroende.

Många uppdrag

Hur hinner man med att både driva träningsanläggning, tävla och sitta med flera styrelseuppdrag, kan man undra.

– Det är svårt att hinna med allt, men jag tycker det är viktigt att hålla sig ajour, menar Tom – som säkert får utlopp för sin debattådra i sina många uppdrag.

– Reiningen har blivit mer och mer internationell och det ställer större krav på att man ser över regelverket så att det anpassas efter internationella regler, menar Tom som ser förloppet som en naturlig utveckling av sporten.

– Eftersom reiningen blomstrar kommer den också att bli bättre och bättre. För tio år sedan trodde jag inte hästarna kunde bli bättre, men när jag tittar på dem idag kan jag bara konstatera att – Ja, de är bättre. Den utvecklingen kommer att fortsätta och det är flera delar som samspelar. Ryttarna blir bättre och hästarna blir bättre. Genom att man under åren konsekvent avlat på de bästa inom varje disciplin så har hästarna blivit otroligt träningsvilliga. De både kan och vill.

– Jag hoppas att reiningen som disciplin framöver blir mer mainstrem. Den förtjänar att bli folkligare eftersom det är en sådan bra ridgren som kombinerar det bästa från western med skickligheten i dressyr. Reining är spännande och fartfyllt så förhoppningsvis kommer det att bli bara större och större, säger Tom som själv haft flera kunder som vuxit upp med dressyr men sedan bytt till reining. Under Rolex World Cup för något år sedan fick Tom själv möjlighet att arbeta med några av den engelska skolans mest kända namn, Grünsven och Pessoa.

– De skulle rida reining och jag försedde dem med hästar och arbetade med mönstret med dem, berättar Tom.

– Det är otroligt hur intresset för reining har växt i Europa. Dagen efter det europeiska reiningmästerskapet hade vår NRHA server en miljon träffar. Man förstår att westernridningen och reiningen verkligen är på frammarsch, säger Tom Foran vars pappa livnärde sig på ett arbete som filmcowboy. Tom lever sitt eget nutida cowboyliv – att träna och tävla westernhästar.

 

 

Mer info: 

www.foranperformancehorses.com

www.foranperformancehorses.com/