Vardagsträning och tankar om att sälja en bästa vän

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Dagarna har gått i ett och mycket har hunnits med. Veden är hemkörd (av ardenrarna förstås) och träningsvärken gör sig påmind varje dag. Det påminner även om att det är dags för min vintervila att se sitt slut för den här gången. Nu måste löpskorna snöras på igen. Ska jag kunna rida mina hästar till fin tävlingsform så får ju inte jag vara den svaga länken!

Även tävlingshästarnas träning trappas upp. Efter SM-et trappades de ner inför fyra veckors vila runt december. De har satts igång sakta med fokus på mjukgörande och långa sträckor i skogen. Styrkan kommer även den nu. Vi skyndar långsamt.

Jag börjar lite smått att sätta lite mönster (barrel-race) på Success i den mån som fungerar hemma. Vädret styr ju även en del… Vill ha barmark, värme och fågelkvitter!

Jag hoppas på ett bra träningsår. Förra året blev det inte så mycket barrel-träning även fast det var Sess första säsong. Ridbanan stod inte färdig innan sommaren och jag har inte möjlighet att trycka på där, så det har hon bara fått göra på tävling än så länge och det blir ju inte så bra som ni förstår. I år får vi ut och åka till större banor med bra underlag och försöka träna några snabba repor. Hon känns bra i det lilla vi grejat med i år, fin och stark. Mycket vilja och go.

Har en bra vecka framför mig, är ledig ons-sönkväll. All fokus kommer läggas på träning och hästar. Success rids nu fem dagar i veckan. Det är ganska lagom. De får ju inte vara för trötta utan de ska orka jobba med energi. Kvalitet istället för kvantitet. Hennes vecka ser ut så här:

måndag: vila

tisdag: vila

onsdag: rida ut, mjukgöra. Förbereda för veckan.

torsdag: arbeta med tunnor (om vädret tillåter)

fredag: rida ut, travjobb, barbacka. (Här travas och joggas 5 km. Lösgörande med tempoväxlingar och hittar mitt eget magstöd, rekommenderas)

lördag: ridbanan, övningar med bommar. Både markbommar och upphöjda.

söndag: rida ut. En längre sväng med lite bus.

Annars då… Jag har sålt min bil, ska besiktiga transporten och få iväg den nu. Står vid ett vägval och funderar över vad jag vill. Jag lever för livet i westernvärlden och det är det jag vill göra. Jag har hittat min grej. Jag följer mina drömmar och graderar upp mig lite.

Jag har en ny plan/dröm/ett mål jag försöker uppfylla i år, går det vägen kommer jag nog behöva sälja av en häst… Kortet kommer falla på Kid i så fall och mitt hjärta går sönder. Tyvärr är hästbranschen en väldigt dyr historia och jag kan inte ha hur många hästar som helst även om jag velat. Då måste jag jobba mer och då räcker inte tiden. Vi som håller på med hästar vet också att stammar och raser inte är en slump. Det är inte en slump att hästar efter ex. samma hingst blir framgångsrika inom samma gren. Det är tankar bakom det. Det är de hästarna folk vill ha som vill nå toppen. Rörelserna är nästan inprogramerade i benmärgen på dessa hästar och de är mer lättränade. Hästar med framgångsrika linjer för syftet är i alla fall mitt mål. Kid är inte avlad för barrel race eller andra Timed events på högsta nivå, dit jag vill komma. Därför faller i så fall kortet på honom. Även om det är tufft så måste jag blicka framåt. Jag vill inte bli en “one-horse-wonder”, utan producera fler. Jag vill visa att jag inte haft tur med en häst. Turen ska upprepas! Nu har jag ju redan tävlat fyra barrel-hästar med hyfsade resultat men jag hoppas ni förstår mitt tankesätt. Vi får se vad tiden utvisar!

Ha det bra.

/Rosie