[bsa_pro_ad_space id="13" crop="no"]

Vitaminer och mineraler – Livsviktiga för din häst

Vitaminer och mineraler – Livsviktiga för din häst

Vi fortsätter vår artikelserie om de livsnödvändiga vitaminerna och mineralerna. Vad behöver din häst och varför. Vad händer om hästen inte får i sig vad den behöver. Denna gång är det de vattenlösliga vitaminerna det handlar om. Lars Bråve ger svar.

Lucky Rider Nr 6 2006
Text: Lars Bråve  Foto: Åsa Wikberg

[private]


[protected] Vi har tidigare kunnat läsa allmänt om vitaminerna och deras indelning samt en djupare beskrivning av de fettlösliga vitaminerna A, D, K och E samt substansen Beta-caroten. I tidigare artiklar fanns också en förklaring på enzymfunktionerna och detta är en mycket väsentlig del när vi nu skall gå in på de vattenlösliga vitaminerna.
En lätt repetition kanske är på plats. För att förstå vitaminernas co-enzymfunktion (ämnen som förstärker eller är nödvändiga för verkan av vissa enzymer) måste man veta vad ett enzym är. Det är ett äggviteämne (protein) som bildas i en cell och som möjliggör en biokemisk reaktion. Enzymet tjänstgör som en katalysator(ett ämne som påskyndar en kemisk process utan att själv förbrännas) och ombesörjer kroppens metabolism (ämnesomsättning). Co-enzymet tillsamman med apoenzymet (den specifikt verksamma delen hos ett enzym) bildar tillsammans ett holoenzym-det verksamma hela enzymet. Det finns ca 400 beskrivna enzymer och något eller några av de vattenlösliga vitaminerna behövs för att starta och aktivera dessa enzym. Det är viktigt att komma ihåg att de vattenlösliga vitaminerna, till skillnad från de fettlösliga, inte lagras i kroppen utan måste ges dagligen.

Vitamin B1 (thiamine)
Historien bakom vitamin B1 är både fascinerande och viktig, för det var genom upptäckten och namnsättningen av thiamine som ordet vitamin (från latinets vita=liv, och amin=kvävehaltig förening) uppstod.  Man konstaterade också att frånvaron av en substans i föda kunde förorsaka sjukdom vilket var en revolutionerande upptäckt i början av 1900 talet. Brist på vitamin B1 förorsakar på humansidan bland annat sjukdomen beri-beri vilket medför en förlamning i flera nerver, mental förvirring och hjärtsvaghet. Detta tillstånd finns redan beskrivet i gamla kinesiska skrifter från 700-talet. Vitaminet isolerades 1926 och strukturbestämdes och syntetiserades 1936. Thiamine deltar i många livsviktiga enzymsystem. En huvudsaklig funktion gäller frisläppande av energi från absorberade och lagrade kolhydrater och fetter. Det har också en direkt verkan i aktiveringen av nervsystemet genom stimulans av det perifera nervsystemet (d.v.s nervbanor utanför det centrala nervsystemet). En kraftig brist på vitamin B1 påverkar energitillgången. Symptom som muskelsvaghet och kramper. Nervsystemet påverkas och kan i svåra fall leda till paralysering. Ett karakteristiskt symptom är “star-gazing”-där djuret står eller ligger med huvudet böjt bakåt. Ett något för lågt tillskott av vitamin B1 leder endast till viktminskning, aptitlöshet och allmän svaghet. Inälvsparasiter konsumerar en hel del vitamin B1 och detta kan leda till bristtillstånd hos hästen.
Forskning under det senaste året har också visat att thiamine har en viktig funktion i immunsystemet genom sin roll som co-enzyme.
Vitamin B1 finns i nästan alla foder framförallt i spannmål, oljefrökakor, bryggerijäst och mjölkprodukter. Substansen ligger direkt under skalet och påverkas lätt av bland annat värme och fukt. Om man exempelvis polerar ris försvinner nästan allt thiamine och thiaminebrist är mycket vanligt i risätande länder.
Normalbehovet för häst ligger på ca 12 mg/100 kg/dag och detta finns som regel inblandat i de flesta mineral och-tillskottsfoder. Vad som är viktigt är att ju högre kraftfodergiva som ges desto högre blir behovet av vitamin B1. Vid mycket hård träning ges doser upp till flera gram. Det finns ingen risk för överdosering och ej heller några rapporterade fall.

Vitamin B2 (Riboflavin)
I samband med att man fann vitamin B1 och dess roll vid sjukdomen beri-beri fann man också en annan substans som var betydligt stabilare vad gällde fukt och värme. Denna substans döptes först till vitamin G, men döptes senare om till vitamin B2 eller riboflavin. Vitamin B2 isolerades 1933, strukturbestämdes och syntetiserades 1935.
Vitamin B2 är en av de mest utbredda vitaminerna. Alla växter och djurceller innehåller riboflavin. Substansen ingår i gruppen “gula” enzymer (flavoproteiner) och har stor betydelse vid transport av väte och energiproduktionen. (Som ett kuriosum kan nämnas att vitaminet användes för färgning av livsmedel-både konfektyr och ex. senapsprodukter.)
Vitamin B2 har en viktig co-enzymfunktion genom att medverka i protein-fett och nukleinsyraomsättningen samt agerar även som co-enzym vid omvandlingen av vitamin B6 och folinsyra till deras co-enzymroller, vid omvandlingen av den viktiga aminosyran tryptofan till vitaminet niacin. Brist på vitamin B2 leder till lägre tillväxt och dåligt foderutnyttjande. Det är inga problem om man utfodrar hästen på ett normalt sätt.
Behovet hos häst ligger på ca. 15 mg/100 kg/dag och denna mängd uppnås med en normal foderstat där mineral- och tillskottsfoder ingår. Tänk även här på att hög kraftfodergiva och hård träning kräver mer vitamin B2. Risk för överdosering föreligger inte.

Vitamin B6 (pyridoxine)
Näringsförsök på råtta för att framkalla hudproblem ledde till att vitamin B6 upptäcktes. Experiment i slutet av 30-talet visar att substansen är livsnödvändig både för mikroorganismer som för allt annat högre liv. Den rena substansen  isolerades 1938, strukturbestämdes och syntetiserades ett år senare.
Vitamin B6 i form av pyridoxal-5-fosfat (PALP)(ett coenzym) har en mycket viktig roll i protein-fett och kolhydratomsättningen. Över femtio enzymer är beroende av PALP. Som ett resultat av alla de reaktioner PALP är involverad i är vitamin B6 en livsviktig faktor i energiproduktionen, fettomvandlingen, centrala nervsystemets aktivitet och hemoglobinproduktionen. (Hemoglobin tjänar som syrgasupptagare, transportör och-avlämnare från lungorna till kroppens olika vävnader). En annan konsekvens av vitamin B6 aktivitet är syntesen av globuliner(proteiner) vilka bär antikroppar för att bygga upp motstånd mot olika sjukdomstillstånd.
Vitamin B6 är inblandat i så många ämnesomsättningsfunktioner att ett bristtillstånd kommer att få allvarliga följder för hästen. Det kan bli allt från avtagande aptit, dålig foderomvandling, hudproblem med dålig sårläkning till störningar av centrala nervsystemet vilket mest märks som ökad irritation samt en förändrad blodbild.
Brist på vitaminerna niacin och B2 (riboflavin) kan ge B6-brist, eftersom dessa vitaminer behövs för att bilda den aktiva formen av B6. Kvarhållandet av mineraler och då framförallt calcium, fosfor, natrium, kalium och zink beror på närvaron av B6. Nya försök visar att vitaminet även bidrager till uppbyggande av immunitet genom att öka antalet “hjälpceller”.
B6 finns i många olika foderslag som spannmålsprodukter, oljefrökakor och bryggerijäst, men hästen kan endast tillgodogöra sig en liten del av det som finns naturligt i fodermedlen.
I alla färdig- och tillskottsfoder finns B6 tillsatt varför några problem inte skall behöva uppstå. Den rekommenderade doseringen ligger på 10 mg/100 kg/dag, men även för denna vitamin gäller att öka doseringen ju högre kraftfodergiva man ger och ju intensivare träning man bedriver..
Vitaminet tas upp passivt i tarmen till skillnad från ex. vitamin B2 som tas upp aktivt, och detta medför att B6 är något mer toxiskt. Försök på råtta visar att man kan överdosera ca. 1000 gånger innan förgiftningssymptom visar sig varför det är mera teoretisk än praktisk fara..

Inga hovar- ingen häst
Det vattenlösliga vitaminet biotin eller vitamin H, har under åren starkt förknippats med hovkvalité hos både svin, nöt och häst. Vitaminet upptäcktes 1931 och strukturbestämdes och syntetiserades tolv år senare.
Det finns åtta olika former av biotin men det är endast d-biotin som har full vitaminaktivitet. Biotin förekommer naturligt i både animaliska och vegetabiliska fodermedel. Den biologiska tillgängligheten i spannmålsprodukter är bara 10-30%, medan det i majs och sojabönor är ända upp till 100%.. Biotin i vete är helt otillgängligt för djuren.
Biotin är livsnödvändigt för både djur och människa och fungerar som ett co-enzym i omsättningen av kolhydrater, proteiner och fett och speciellt för tävlingshästar, där framgången beror på mobilisering av energireserverna, genom en omvandling av propiosyra  till glukos. Man har under många år använt biotin till päls – och smådjur då både hud- och pälskvaliten förbättras. Sett ur näringssynpunkt är doseringen till häst 2-4 mg/dag och detta uppnås genom grov- kraft och mineralfoder.
För ca. 20 år sedan upptäcktes sambandet biotin och keratinisering (Keratin=hornämne, ett svavelhaltigt äggviteartat ämne i naglar, hår, m.m.)
Det var det moderna sättet att föda upp slaktsvin som fick forskarna att fundera. Grisklövarna höll inte på de hårda spaltgolven och man gjorde försök med biotin. Resultatet var förbluffande gott.
Nästa steg var att undersöka hästhoven. Även här fann man att biotin i högre doser hade en mycket positiv effekt. Det föreligger en stor skillnad mellan hästen å ena sidan och gris och nöt å den andra. Hästens halt av biotin i blodplasman är 2 till 5 ggr. lägre. Vid en hög biotintilldelning stiger halten kraftigt för att efter 3 dygn vara nere i botten. Detta innebär att man vid hovbehandling ger den rätta dosen varje dag. (Det finns ingen risk för överdosering.) Doseringen vid hovbehandling ligger mellan 15 och 20 mg/dag för vuxen häst och behandlingen bör pågå ca 6 månader. Det finns produkter på marknaden som är mycket enkla att använda.

Röda blodkroppar-Vitamin B12
Det tog forskarna nästan 50 år att syntetisera vitamin B12 eller cobalamin, cyanocobalamin eller animal protein factor, som vitaminet även kallas. Vitaminet har en mycket komplicerad struktur. Cyanocobalamin är den syntetiska formen och den form som användes på grund av sin stabilitet och lättillgänglighet. Cyanocobalamin omvandlas till vad man kallar AP Faktorn (animal protein factor). Vitamin B12 är en förutsättning för att röda blodkroppar skall kunna bildas. Mycket viktig är  dess roll för bildningen av individuella aminosyror. Vitamin B12 förekommer endast i fodermedel med animaliskt ursprung.(Fisk-ben och köttmjöl) I dessa fodermedel är vitaminet fullt biologiskt tillgängligt för djuren. Man bör inte ta någon hänsyn till de enmagade djurens egen produktion av vitamin B12 då den inte kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Behovet av vitamin B12 beror på proteinmängden i fodret och hästens prestationsnivå. Växande djur har  ett större behov. Vitamin B12 har också en lugnande effekt på högpresterande hästar, även om denna effekt inte har bevisats kliniskt, utan är en praktisk erfarenhet. Brist på B12 leder bland annat till blodbrist, dåligt foderutnyttjande, tillväxtrubbningar och otillräcklig omvandling av proteiner. Vid stor brist hos människa har man sett neurologiska störningar. Förgiftningsrisken med höga doser är i det närmaste obefintlig.
Då det foder som idag användes kommer från växtriket bör hela behovet av vitamin B12 tillgodoses genom tillsats. Doseringen till vuxen häst är 0,3-0,6 mg/dag, men även för vitamin B12 gäller att ju högre kraftfodergivan är desto mer vitamin B12 behövs.[/protected][/private] [/private]

Om The editors

Se också

Visa varandra hänsyn i trafiken

Text och foto: Sveland Djurförsäkringar En olycka mellan fordon och häst utgör en stor fara …

[bsa_pro_ad_space id="14" crop="no"]