Wagonhound Land & Livestock

Med rikliga resurser både vad gäller hästkvalitet, teknologi och natur drivs Wagonhound Land & Livestock med ett öga på produktionen av naturlig biff och det andra på uppfödningen av högkvalitativa quarterhästar. Detta samtidigt som ranchen värnar både om miljö och historia i sin strävan att placera Wagonhound på den amerikanska ranchkartan.

LR 1/2008
Text och foto: Marting Langels, hastverkstan.se

[private]


Douglas, Wyoming. Det tar ett 20-tal sekunder innan jag inser att det irriterande surrandet faktiskt är väckningen i min mobil  som söker uppmärksamhet. Klockan står på 04.45 och om en halvtimma är det samling utanför stallet för genomgång av dagens aktivitet. Roundup och brännmärkning av cirka 400 Red Angus kor.
Sömndruckna i den tidiga morgonen hoppar vi i våra uniformsattiraljer bestående av jeans, boots, hatt och chinks. Annelie och jag ger oss huttrande ut i det kompakta mörkret och styr stegen mot ”the show barn” där våra hästar står uppstallade. Efter rykt och sadling samlas vi på gårdsplanen. Hästarna hälsar varandra med låga brummanden och snart hörs både hovslag och gnäggningar då fler cowboys lösgör sig ur skumrasket och sammanstrålar med vår väntande skara.
Lågstämda ”mornin’ vandrar runt församlingen innan cowboss Justin Schwartzkopf tar till orda och kort och koncist redogör för var och ens uppgifter under den förestående rounduppen. Annelie och jag äntrar våra springare och med knarrande sadlar, klingande sporrar och enstaka frustanden ger vi oss av i en sakta ljusnande morgon.


The Wagonhound

Efter en uppväxt på en boskapsranch där pappa var ranchmanager, återvände finansmannen Art Nicholas till sina rötter när han 1999 bestämde sig för att starta Wagonhound Land & Livestock. Efter köp av ett flertal lokala gårdar bildade Art en av Wyomings mest imponerande rancher. Mer än 75.000 hektar av rullande Wyomingprärie och delar av ”The Laramie Range”, en utstickare från klippiga bergen, gör att The Wagonhound stoltserar med några av Wyomings vackraste vyer.
Bland de flera mål ranchen har är ett av de viktigaste att vara självförsörjande. Hö och havre odlas av ”The Farm division”, helt naturlig biff fås från hjorden på över 3.500 Red Angus kor som sköts om av cowboys ridandes egenuppfödda quarterhästar. Dessutom arrangeras jakt & fisketurer i de fantastiskt varierande landskap som ranchen erbjuder. Elk (wapiti hjort), svartbjörn, puma, whitetail hjort och antiloper finns i överflöd i ranchens bergsregioner.
Intresset för cowhorses kommer naturligt då rancharbetet i så stor grad som möjligt utförs enligt traditionella metoder, det vill säga till häst. Att känna och vårda historien prioriteras också på Wagonhound, där all nybyggnation smakfullt utförts i historisk, rustik stil där arkitekten i en del fall återanvänt restaurerat material från ursprungliga byggnader. Wagonhounds brand, logotype” symboliserar attiraljen som höll prärievagnarnas hjulaxlar på plats och härstammar från tiden då ”Texas till Montana” trailen korsade ranchens ägor. Vid det notoriskt svårkorsade vattendraget vid ranchens huvudkvarter bröts fler än en hjulaxel, därav namnet Wagonhound Creek.
Ranchen har, vid sidan av boskap och jordbruk, fokuserat på uppfödning av cowhorses. I samarbete med några av branschens mest framstående tränare och personligheter som Bob Avila, Andre Fapani, Frank Merrill och Tim Smith, har Wagonhound ackumulerat en samling fölston som vid en närmare granskning av stamtavla och prestationer sannerligen får det att vattnas i munnen. Döttrar till och syskon med några av industrins allra främsta borgar för en högkvalitativ produktion. Somliga går i träning till tidigare nämnda tränare, andra behålls som ersättningshästar av ranchen eller säljs i de finare salongerna som cowhorse, cutting eller reininghäst på futurityauktionerna.
Lika mån som ranchen är om bevarandet av historien och traditioner, lika vaken är man på teknikens landvinningar, då framförallt inom hästuppfödningen. Rita Hunsucker basar över avelsarbetet under överinseende av hästansvarige tränaren Kevin Meyer. Med all den senaste tekniken till sitt förfogande som portabla, digitala röntgenapparater, 30 sekunders graviditetstester och kryokammare, ser stostallet mer ut som ett high-tech lab än en del i en hästverksamhet.


Roundup

Halvvägs mot sektionen där vi skall ha vår roundup, ansluter ytterligare mannar och slutligen är vi ett 20 tal cowboys som delar upp oss i mindre grupper och sprider ut oss som en solfjäder för att genomsöka omgivningen. Med delade lojaliteter som fotograf och ko-pojke tar jag en fri roll på mittfältet och min vana trogen omväxlande doku­menterar och distraherar jag kossor och cowboys. Annelie sköter sitt jobb utmärkt och flyter med i händelserna som hon aldrig gjort annat.
Hästarna vi rider på måste vara bland de exklusivare ranchhästar jag kommit i kontakt med. Mitt 5-åriga sto efter Smart Chic Olena och en Doc Tari märr var själv derbydeltagare förra året och Annelies Smart Mate sto startade i NCHA Futurityt. Varje cowboy på ranchen tilldelas mellan 5–7 hästar, företrädesvis valacker, i sin personliga ”string” och ansvarar för vidareutbildning och omvårdnad av dessa. För kalenderbitare och stamtaveltomtar som jag själv, kan nämnas att de flesta är efter hingstar som High Brow Cat, Reminic, Peptoboonsmal, Playgun, Shining Spark, Smart Chic Olena, Smart Little Lena och Topsail Whiz. Nästa generation Wagonhound hästar har fäder som Cat Ichi, Paddys Irish Whiskey samt ranchens egen ägda World Finals Champion WR This Cats Smart.
Merparten av hästarna startas av Kevin Meyer med god hjälp av ranchens outfitter Matt Kelly. Dessa båda cowboys utstrålar både lugn och kompetens och kompletterar varandra utomordentligt väl.


Kodrivning och sortering

Sömndruckna och ivrigt mammaletande kalvar börjar dyka upp ur små raviner och kika ut genom täta buskage. Cowboys och boskap leker tittut bakom träddungar och genom vattendrag, men så sakteliga börjar en drivbar boskapshjord ta form. Ridande omväxlande på vänstra flanken och bakom hjorden fylls öronen av det välbekanta lätet av ett par hundra livligt råmande kor, ljudligt understödda av sina små. Den saktfärdiga lunken mot andra änden av hagen där ranchens sorteringssystem och ”branding pens” är uppförda tar sin början.
Enstaka utbrytningsförsök motas av både cowboys och fotograf, ett arbete som underlättas av de välutbildade hästar vi rider. Vid minsta antydan till att vilja lämna hjorden reagerar min häst ögonblickligen och positionerar sig så ko eller kalv snabbt kommer på andra tankar. Efter en timmes drivande pausar vi för att låta vilsekomna kor och kalvar para ihop sig, något som underlättar den fortsatta färden. Samma procedur utförs efter varje grindpassage då stressmomentet att mota korna genom en förhållandevis trång grind lätt separerar mor och kalv. Det långsamma, rytmiska gungandet och den konstanta ljudmattan av boskapens råmande, sporrars klingande och våra uppmuntrande hepp, hepp hiiah! till hjorden får en att må prima i det tilltagande morgonljuset. Så sakteliga värms vår lekamen upp och flera med mig lättar sin påpälsning. Hagens staket kommer efter ytterligare någon timma närmare och vi närmar oss resans mål. Feedlot manager Myron Edelman tar med sig några cowboys och ger sig i förväg av för att öppna grindar och slussystem till alla fack och fållor. När vi närmar oss slutstationen sprider vi försiktigt ut oss och låter hjorden ”sätta” sig utanför sluss systemet. Så är det dags att sakta men säkert trycka boskapen i riktning mot den av Myron öppnade grinden. Råmandet tilltar när djuren trycks tätare ihop och några individer skall som vanligt gå mot strömmen och ställa till oreda för de bakomvarande. Cowboss Justin Schwartzkop och Kevin ger sig in i stålgångarna och leder korna åt rätt håll. När alla djur äntrat slussystemet stängs så grinden bakom dem och majoriteten av oss kliver tacksamt av våra hästar. Vi binder upp eller hobblar dem utanför slussarna och gör oss klara för att sortera ut kalvar för sig och kor för sig.


Hästar avlade för ändamålet

Jag och Annelie surrar våra hästar längs stålfållorna och släpper ut sadelgjorden några hål. Tacksamt hämtar vi vatten ur sadelväskorna och klättrar upp på staketet för att följa skådespelet. Det är en ren fröjd att följa arbetet med att skilja ut kalvarna från hjorden där både hästar och cowboys kommer till sin rätt. Detta är vad hästarna egentligen är avlade för och det märks! Kevin Meyer och Chad Milius hjälps åt att fösa flocken mot en grind manövrerad av Myron till fots. Chad trycker på bakifrån samtidigt som Kevin spärrar gången med sidan åt korna och med små subtila rörelser vänder upp och släpper förbi en kalv eller två åt Myron som sedan föser in dem i fållan. Kevin rider en treårig märr som är som klippt och skuren för uppgiften. Hon rör sig lugnt och självsäkert genom boskapen och följer Kevins minsta vink. Kameran går varm uppe på staketet, kornas råmanden har hjärnan vid det här laget stängt ute och en slags förnöjsamhet sprider sig inombords över morgonens utförda arbete och bevittnandet av mycket kompetenta hästar och cowboys.


Branding

Solen står högt på himlen när den sista av kalvarna släpps in i fållan och arbetet med att fösa korna genom en så kallad ”squeeze Chute” för vaccinering och maskning tar sin början. Under tiden detta klaras av börjar resterande cowboys rigga för brännmärkning. Järnen stoppas i elden, vaccin och sårspray plockas fram och fickknivarna slipas för kastration.
En efter en anländer fruar och barn, vänner, far och morföräldrar många medhavandes videokameror och matsäck för att fullända denna happening. När allt står klart drivs ett 50-tal kalvar in i den riggande fållan och showen kan ta sin början. Tre Nordforks är riggade i innerdäck fästade i marken. Nordforken är konstruerad så att den appliceras runt nacken på den i bakbenen släpandes kalven och håller densamma fixerad då kalven sträcks av den ridande cowboyen med sitt lasso. Tre cowboys rider in i kalvhopen och ser stillsamt ut sina måltavlor. När cowboyen hittar sitt läge viner lasson vant och säkert genom luften och draperar sig framför kalvens bakben. När offret sedan kliver framåt fångas de obönhörligen snabbt och säkert i det av ryttaren åtstramande repet. Vissa lugnt och stilla, andra ilsket sprattlande, släpas kalvarna fram mot den väntade markavdelningen som vant fixerar Nordforken runt kalvens nacke och i samma rörelse välter över kalven på sidan. Genast rusar en fru eller dotter, beväpnade med vaccinationspistoler, fram och utför sitt värv samtidigt som en ofta äldre cowboy närmar sig med ett glödgat brännjärn.
En frän doft av svedd päls och bränd kalv lägger sig över hela området. Detta tillsammans med det upprörda, kringflygande dammet och den nu ymniga svetten får det att sticka i ögonen. När det färska märket sitter på plats kastreras tjurkalvarna och såret desinficeras innan de åter släpps fria i inhägnaden. Påsen innehållande familjejuvelerna skärs helt sonika av och innehållet dras helt osentimentalt ut och dumpas i en plasthink. De äldsta uvarna flockas kring elden där järnen värms och steker innehållet i hinken på den upphettade eldstaden….delikat sägs det!
Gammal som ung, alla deltar och bidrar med det de kan för att göra detta till en familjeaffär. De minsta passar på att öva sig med lasso på de redan märkta djuren. Till sin egen stora förvåning lyckas en femåring med konststycket att fånga en kalv. De båda nu sammanlänkade far sedan runt bland cowboys och lunchätare i en vild dans.


Tävlingshästar också

Ridande ett av ranchens finare ston, en Shining Spark-märr som han vunnit flertalet ranch rodeos på, visar sig Kevin på styva linan med sin osedvanliga skicklighet att hantera ett lasso. När de flesta djur i fållan är brännmärkta och det blir glesare och glesare mellan de omärkta, ställs lite hårdare krav på ranchhanden. Kevin bygger sin loop i en handvändning, använder både backhand, sido och underhandsving för att komma åt det svårfångade måltavlorna. Det är inte många gånger han tvingas vittja en tom loop och börja om. Varma, godhjärtade skrattsalvor avlöser varandra när någons sadelgjord glider, eller en kalv kommer lös bland de ansamlade åskådarna. Historier dras och breds på med råge när det återberättas om forna dagar och tidigare roundups.
När klockan närmar sig två på eftermiddagen är samtliga, nära 400 djur hanterade. Kalvarna släpps ut till sina väntande mödrar och de ges en dryg halvtimma att para ihop sig innan de tillåts ut i det böljande, vidsträckta landskapet. Väl tillbaka vid ranchhögkvarteret gås dagen igenom innan en riklig, gemensam middag intages. Efter maten samlas vi på verandan till vårt ”bunkhouse” med en kall Miller i näven, och i den stilla aftonen kan lugnt och sakligt konstateras att; livet inte blir mycket bättre än så här.

[/private]

Om The editors

Se också

Unghästträning med Walle Wass del 1

Waldemar Wass och unghingsten Silver Sacramento. En serie i 20 delar där Waldemar Wass får …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *