Westernsadeln

Varför ser westernsadlar ut som de gör och vad skiljer dem från en engelsk sadel? Här kan du läsa om westernsadelns ursprung och vad som utmärker olika typer av westernsadlar. I nästa nummer skriver vi om riggning. 

^{översättning: nathalie nance  foto: produktfoton  källa: wikipedia LuckyRider 4/2016}

Westernsadlar används till westernridning och är de sadlar som används på boskapsrancher i USA, framförallt i västern. Sadlarna utformades för att vara säkra och bekväma för ryttare som tillbringade många timmar i sadeln och som red i krävande terräng. 

Sadlarna är i sin tur baserade på mexikanska vaqueros sadlar, det vill säga tidiga hästtränare och ranchare i Mexiko och sydvästra USA. De utvecklades för att kunna arbeta boskap på stora ytor och är en kombination av de sadlar som användes för de två olika ridstilar som då förekom i Spanien: la jineta, som var den moriska stilen och gav hästen mycket rörelsefrihet, och la brida, den medeltida stil som var mycket säker för ryttaren och innebar stor kontroll av hästen. En mycket användbar funktion lades till: sadelhornet. Det gjorde att vaqueros kunde kontrollera boskapen med ett rep runt djurets nacke genom att binda eller linda repet runt hornet. Även om många av dagens westernryttare aldrig har fångat en ko med lasso så har sadlarna fortfarande kvar hornet (även om det finns varianter avsedda för till exempel bronc riding och distansritt som saknar horn). Ytterligare en föregångare som kan ha bidragit till westernsadelns utformning var den spanska sadeln, som också influerade designen hos den amerikanska militärens McClellan-sadlar, som framförallt användes av kavalleriet.

Westernsadeln är utformad för att vara bekväm även när man rider i många timmar. Den är avsedd att vara ett arbetsredskap för en cowboy som tillbringar hela dagen, alla dagar, till häst. För nybörjare kan westernsadeln ge intryck av att den ger mer säkerhet. Det kan emellertid vara missledande, eftersom hornet inte är avsett att användas som handtag för ryttare, och det höga framvalvet och de kraftiga stigbyglarna är inte till för att hålla ryttaren på plats. Att utveckla en god sits är lika viktigt för westernryttare som för engelska ryttare.

Konstruktion

Den moderna westernsadeln har en bom som avgör bossornas, sätets, fram- och bakvalvens och hornets utformning. De är traditionellt av trä och klädda med råläder, som i sin tur lackerats. I vissa fall kan hornets kärna vara av metall. Moderna syntetiska material används ibland istället för trä, men även om de blir lättare och billigare, betraktas de generellt som svagare än traditionella material. En del, som fiberglas, kan till och med vara farliga. En träbom av hög kvalitet är hjärtat hos en bra sadel, särskilt hos sadlar avsedda för roping där utrustningen måste tåla hög belastning.

Bommen är vanligtvis täckt med läder. Sätet kan ha skum eller annat material som stoppning för att göra det mjukare för ryttaren, och ytterligare stoppning kan användas för att ändra sätets kontur. Undersidan består av fårskinn och täcker både bom och skirts. Fästena för gjordarna är av metall och är fästa vid bommen. Sedan är sadeln ofta dekorerad med conchos, laskade kanter, silverutsmyckning med mera. Lädret är ofta också dekorerat i olika mönster, som kan vara mycket avancerade. De finaste sadlarna har ofta handgjorda präglade mönster som är konstverk i sig.

Westernsadlar och engelska sadlar

En westernsadel skiljer sig från en engelsk sadel på så sätt att den inte har någon stoppning mellan bom och säte. Sadeln fördelar vikten över en stor yta samt har fårskinn undertill, men den måste användas tillsammans med en padd eller sadelfilt för att vara bekväm för hästen. Westernsadlar är rikt utsmyckade, särskilt tävlingssadlar. Handgjorda westernsadlar är ofta anpassade för att uttrycka ryttarens smak och stil. En westernsadel är avsedd att hålla en livstid eller mer om man sköter den rätt.

Andra skillnader är att den engelska sadeln saknar horn, och den har inga skyddande breda stigläder och annan typ av stoppning på hästens rygg.

Stigbyglar: På westernsadeln kan de inte tas bort snabbt i händelse av en olycka, men istället är de bredare och i kombination med boots minimerar det risken för att ryttarens fötter ska glida igenom stigbygeln i samband med ett fall. Det är viktigt att stigbygelns bredd är anpassad till din fot så att den inte är alltför stor men inte heller för trång.

Gjordar: Istället för att knäppas fast som en engelsk sadelgjord är westerngjorden förankrad med en bred läderrem som kallas latigo. Flera typer, såsom ranch- och ropingsadlar har även bakhjord som ska hålla sadeln på plats vid arbete.

Säte och valv: På en westernsadel är de mer framträdande och ger mer komfort och säkerhet för ryttaren. På vissa sadlar, till exempel inom cutting, har sätet ofta lädret ”ruff side out” vilket gör sadeln mindre glatt. Westernsadeln kommer med olika längd på säte och det är viktigt att den inte är för trång eller för vid för att man ska få en bra sits.

Bom: Bommen på en westernsadel är större och täcker mer yta än hos en engelsk sadel. Det är lite stoppning mellan bommen och undersidan på en westernsadel, medan en stor del av vikten på den engelska sadeln bärs upp av bossorna.

Bomvidden kan anges i olika termer beroende av tillverkare; medium, regular, semi quarter, quarter, full quarter eller wide. Hur din häst är byggd avgör vilken typ av storlek sadeln ska ha. Vi återkommer till det i ett senare avsnitt.

 

Olika typer

Det finns många olika typer av westernsadlar. En del är allroundsadlar medan andra ger hästen mer frihet eller större säkerhet för ryttaren, så som kan vara nödvändigt i vissa grenar som cutting, reining, barrel racing, team roping, equitation och western pleasure.

Bredd och höjd på valven, sätets djup, stigbyglarnas placering och typ av riggning påverkar alla användningen. Till exempel är en sadel med brett framvalv, högt bakvalv och djupt säte lämpligt till cutting, då ryttaren måste kunna sitta säkert och stilla på hästen. På andra sidan av skalan är en sadel med ett mindre framparti och lågt bakvalv lämplig för roping, när ryttaren måste kunna sitta av snabbt, ofta samtidigt som hästen fortfarande rör sig utan att hindras av sadeln.

Vill du rida trail, horsemanship och andra grenar där din sits kommer att bedömas väljer du en sadel anpassad för det, en del sadlar såsom reiningsadlar har ofta fenders och stigbyglar längrefram, vilket gör det svårt att ha en lodrät sits i dem.

Några vanliga typer är: 

Ropingsadel: En tung och kraftig sadel som ofta har ett tjockare horn för att fixera lasson, lågt bakvalv och är smal fram så att ryttaren kan sitta av snabbt.

Cuttingsadel: Har ett djupt säte och brett valv som gör att ryttaren sitter djupt och säkert i tvära vändningar och stopp.

Reiningsadel: Har ett djupt säte så att ryttaren sitter djupt på hästen, samt mer flexibla fendrar som tillåter mer benrörelser hos ryttaren.

Barrel racing-sadel: En lätt sadel med brett framvalv och högt bakvalv som gör att ryttaren sitter säkert, men också inte hindrar hästen vid spurter och tvära svängar.

Trailsadel: Utformad för maximal komfort för ryttaren och god passform för hästen med djupt, stoppat säte för långa ritter i lågt tempo.

Showsadel: Till exempel en roping, cutting eller reiningsadel som är rikt utsmyckad med läder och silverdetaljer. Ofta har den ett stoppat säte som gör att ryttaren kan sitta stilla och ge intryck av en mjuk ritt.

Ranchsadel: Säte med högt bakvalv och kraftigt horn kännetecknar denna tunga sadel som ska tåla tufft slitage och ryttarens många timmar i sadeln.

Equitationsadel: Har ett särskilt djupt säte för att hjälpa ryttaren till rätt sits.