Senaste nytt
Home » Westernbloggare » Jason Patterson » Gösta del 3. Göstas sista resa med mig till stan
Barbecue grilled hot dog on a wooden board

Gösta del 3. Göstas sista resa med mig till stan

Som jag har sagt förr bor min familj och jag på en hästgård utanför en liten småländsk oas som heter Gullaskruv. Sedan vi flyttade hit har det varit ett ständigt arbete med renovering och restaurering för att kunna förvandla en gammal lantgård till en funktionell hästanläggning.

För ett x antal år sedan var min goda vän Gösta på besök för att hjälpa mig att stängsla. Jobbet var extra slitigt då vi var tvungna att rulla upp den gamla taggtråden och fårnät innan vi kunde sätta upp nytt elstängsel runt hela gården (ca 12 hektar). Nya stolpar sattes i marken och en del sly och buskar fick vi ta bort innan vi kunde dra ny tråd. Det var ett JÄVLA jobb med andra ord, och eftersom det var bara jag och Gösta så blev det tidiga morgnar och sena kvällar.

Min fru jobbade på somrarna i Blekinge på den tiden och var inte hemma just då. Eftersom Gösta och jag var dom enda som var på gården och jobbade långa dagar började maten sakta men säkert tryta. Vi hade bara en liten bit bröd, lite smör och några ägg kvar i hela huset på torsdagskvällen efter en lång vecka. Då bestämde Gösta och jag att vi skulle sluta tidigt på fredagen och åka in till stan för att handla.

På fredagen vid 11.00 slängde Gösta ner sina tänger som han hade i handen och sa, Nähä Pattson jag gör inte ett handtag till. Jag har inte haft en lättöl eller någon redig mat på 3 dagar, nu ska vi åka in och handla!!

Jag höll med honom. Även om jag var stressad och ville få upp stängslen inför sommarbetet så var jag utmattad och sugen på riktig mat. Vi bestämde oss för en resa till Systembolaget för lite riktig öl och sedan Kvantum för att handla till kvällen och helgen.

På den tiden hade inte Gösta skaffat sig hörapparat än och oavsett vad han sa eller vem han pratade med, så skrek han. Vi satt oss i bilen efter jag hade duschat och bytt kläder, då skrek Gösta i mitt öra:

Gösta: PATTSON!

Jag: Ja

Gösta: PATTSON!!!!

Jag: JA, VAD ÄR DET FÖR HELVETE!!!

Gösta: MEN DU BEHÖVER INTE BLI SUR!

Jag: JA MEN DU SKRIKER SOM OM DU LÅG I SALT

Gösta: MEN SVARA DÅ NÄR JAG PRATAR MED DIG!!

Jag: Det gjorde jag!

Gösta: VA!!??

Jag: (Tittar honom rakt i ögonen och talar med överdrivna munrörelser) VAAD VILLLLEEE DUUUU GÖÖÖÖSSSSTAAA?

Gösta: Det har jag glömt.

Jag: (suckar)

Gösta: Jo nu vet jag, Har dom så att man kan köpa en korv med bröd på affären?? Jag har varit sugen i flera dagar nu.

Jag: Ja det har dom.

Gösta: VA?!

Jag: JAAAA!!!!

Gösta: Bra, Då kör vi!

Ibland blev det lite pinsamt när han inte hörde, särskilt när vi var på offentliga platser som affärer t.ex. pga. man fick skrika på honom och han skrek tillbaka. Vi hade tjatat på honom länge att skaffa hörapparat, utan att lyckas. På den tiden gick han med tron att han hörde alldeles utmärkt och resten av världen hade inte lärt sig att prata ordentligt.

Väl framme på mataffären, tog jag en kundvagn och vi gick den lille biten till entrén. På väg dit sa Gösta att han var hungrig och frågade om vi kunde ta en korv inne i affären INNAN vi handlade. Jag sa att det lät som ett bra ide, det skulle bli skönt att sätta sig en stund med en iskall cola och få lite mat i magen. Affären, Kvantum, är stor, fräsch, och dom har det mesta. Kön brukar gå snabbt vid kassan och personalen är trevliga och hjälpsamma. Vi brukar handlar där minst en gång veckan.

Med det sagt, blev Kvantum tyvärr scenen där den pinsammaste situation i mitt liv spelades ut, med min döva vän Gösta som huvudperson.

Vid entrén och kassorna finns det en liten förbutik inne i affären där dom säljer tidningar, cigaretter, värktabletter, m.m. Dom säljer också korv. I anslutning till förbutiken finns det ett litet rum med några bord och stolar där man kan sitta och äta, där det också finns ett litet bord med ketchup, senap och servetter.

Gösta och jag gick dit och ställde oss i kön för att beställa korv. Det var mitt på dagen på en fredag och det var MYCKET folk. Det var en liten kö framför oss och en ännu större kö började bildas bakom oss.

Jag hade fått en hel del SMS under dagen och jag slog ihjäl tid i kön genom att läsa och svara på dom.   Jag tittade ner hela tiden i telefonen och stod ungefär en halvmeter ifrån Gösta när han skrek; PATTSON…JAG BJUDER!!”

Mitt huvud flög upp och jag försökte bestämma mig vilka var pinsammast; att han skrek så de döda vaknade eller att han skrek ordet PATTSON.

Jag tittade runt om och log lite generat mot alla som stod bakom mig samt dom som stod framför efter att de hade vänt om för att se vem som skrek.

Kvinnan som stod bakom kassan var en liten rödhårig kvinna i 50 års ålder kläd i det vanlig arbetskläderna som alla Kvantumanställda har.

Hon jobbade snabbt och effektivt för att hjälpa alla så fort som möjligt. När vi kom längre fram i kön märkte jag att hon pratade med en utländsk dialekt. Jag gissade att hon var Kosovo eller Serbien, kanske kunde hon vara från Litauen eller Lettland, någonstans söder och öster, nte från Skandinavien i alla fall.

Nu när jag tittar tillbaka på det hela, var allt mitt fel. Jag begick en hel serie av misstag den dagen som orsakade en massa obehag för mig, kassörskan, och alla andra som stod runt omkring. Eftersom Gösta hade erbjudit sig att betala, gick jag och ställde mig framför disken där korvar låg bakom glas. Det var det första misstaget, jag skulle aldrig ha gått ifrån honom.

Jag skulle ha varit där och beställt åt oss.

Jag skulle ha betalat. Jag hade gärna betalat 100 kronor styck för dom där förbannade korvarna om jag hade vetat vad som skulle hända.

Äntligen var det Göstas tur att beställa, jag bläddrade i min mobil, stod lugnt och stilla en bit bort, helt omedveten om vad ödet hade redan bestämt.

Kvinnan bakom kassan frågade Gösta på bruten svenska, Vad kan hjälpa dig med?

Om jag lever tills jag blir 150 år kommer jag aldrig att glömma dom orden som kom flygande ur Göstas mun framför mig, den utländska kassörskan och alla andra som stod i kön.

JAG OCH POJKEN SKA HA SNOPPAR!!! sa Gösta högt och bestämt.

Orden registrerade inte i mitt huvud första gång han sa det.

”Ursäkta?” sa kassörskan.

SNOPPAR! TJOCKA SNOPPAR MED BRÖD! skrek den döva fan en gång till.

Mitt huvud flög upp och min haka trillade ner ungefär i jämnhöjd med mina nyckelben. Mina ögon blev stora som tennisbollar och jag blev helt paralyserad över vad min döva vän hade just sagt. Ännu värre blev det när han riktade sin blick mot mig och skrek för gud och fosterland

PATTSON….HUR MÅNGA SNOPPAR SKA DU HA??!!

Jag tittade runt på alla i kön, dom som gick förbi, kassörskan och en inre panik utbröt.

Nej, jag måste få stopp på det här, jag har ju för helvete grannar som jobbar här inne. Tänkte jag..

Hon som stod bakom kassan stod med en blank min, det var svårt att läsa av om hon var förbannad eller om hon inte förstod vad Gösta ville.

Jag sköt mig själv mot Gösta som om jag hade skjutits ur ett gevär innan han hann säga ett enda ord till.

Gösta, håll käften. Sa jag med ett viskande skrik när jag rykte hans plånbok ur hans näve.

Gå ställ dig vid korvarna!!!! Väste jag till honom irriterad och knuffade honom lätt med en hand

Gösta tittade på mig argt när jag knuffade bort honom.

Ursäkta mig. sa jag generat till kassörskan och försökte skratta bort det.

Jag tittade på kassörskan sedan bakom mig på dom andra i kön och märkte att det var bara jag som skrattade.

Nu hade jag bråttom därifrån.

Vi tar 3 grillade korvar med bröd, och 2 st. cola. Sa jag snabbt.

Gösta som stod framför glaset vid korvarna viskade till mig, Pattson, fråga om dom har senap ti snopparna.

Jag blängde på honom med en blick som kunde döda. Det har dom där borta vid borden DÅRE! Sa jag med sammanbitna tänder.

Jag betalde ur Göstas plånbok och bad kassörskan om ursäkt för Göstas dålig uppförande. Hon såg ut som en fågelholk, och sa inget utan bara gav mig min växel.

Jag tog båda brukarna med cola i famnen och samtliga korvarna i nävarna och sa Kom Gösta!!

Men senap till……..försökte Gösta att säga men jag klippte av hans mening som en varm kniv genom smör.

HÅLL TRUTEN!! Väste jag, det har dom härborta!

Jag höll mitt huvud så lågt att jag kunde, nästan så jag hade det i armhålan, när jag gick förbi kön som hade just bevittnat snoppspektaklet. Jag skämdes som en hund och var vansinnig när vi satte oss.

Senap Pattson. sa Gösta.

Ja du ska få din förbannade senap, du sitter kvar HÄR….jag ska hämta!! Jag vågade inte släppa iväg honom igen, ifall han hamnade i mer trubbel.

Jag fixade extra mycket senap på hans lille snopp och gav den till honom.

ÅÅÅÅ VAD JAG HAR LÄNGTAT sa han och tog ett bett.

Jag åt inte utan bara stirrade på honom.

ÄT NU PATTSON INNAN DOM BLI KALLA. Uppmanade Gösta medan han tuggade med öppen mun.

Jag lutade mig mot honom och sa: Vad i helvete var det där?

Vadå. frågade Gösta.

Jag: Snopparna!!! Varför sa du snoppar???!!!

Gösta: Jaså det där, jag skulle bara skoja med kärringen lite.

Jag: Gösta, man skojar inte på det visset!

Gösta: Varför det?

Jag: Det är oartigt, hon arbetar!! Hon vill inte höra om dina snoppar när hon jobbar!

Gösta: Asch,det gör väl inget.

Jag: Du Gösta, hon kanske tog illa upp. Hon kanske är religiös?…..har du tänkt på det?

Gösta: (tittar bort mot henne) Du Pattson, det är inte första gången den kärringen har hört ordet snopp, och jag lovar dig att hon har sett en hel del i sitt liv, det ser jag på henne.

Jag: (sitter med handen över ansiktet och ber till gud att han ska skicka någon att skjuta mig) Gösta, var tyst och ät din Sn….korv.

Gösta (skrattar) Pattson om du la alla snopparna som den kärringen har sett i en bunt, skulle det se ut som en igelkott.

Jag: GÖSTA!! TYST

Gösta: Ja om du lade dom ihop skulle man kunna dra ett mitträcke ändå ut till kalmarrodellen.

Jag: GÖSTA!!

Jag: Gösta, man ska inte skoja på det viset med folk man inte känner, särskilt nu!

Gösta: Vadå nu?

Jag: Sexuella trakasserier, heter det Gösta. Det finns lagar mot sånt nuförtiden.

Gösta: Skitsnack, jag kan inte åker dit bara för att jag skojade om snoppar.

Jag: Jo, om hon tar illa upp. Hon kan säkert polisanmäla det där du gjorde just nu.

Gösta: Nej, tror du det?? (han tittade bort mot henne)

Jag tittade bort också för att sedan titta rakt ner i bordet när jag såg henne titta tillbaka fult åt vårt håll.   Jag hamnade återigen i chocktillstånd när jag tittade upp och såg Gösta vinka mot henne med ett fånigt smil på läpparna.

Jag: Sluta!! Ät upp!!

Gösta: Jag tror hon blev sur.

Jag: Kom nu….jag vill härifrån så snabbt som möjligt.

Jag tittade upp och såg hur Gösta titta bort mot kassörskan, hon blängde tillbaka. Jag tror inte att hon var arg utan bara råkade titta upp mot honom med en koncentrerad blick just då. Jag såg hur Gösta blev blek och han såg riktigt orolig ut.

Jag tog tag i kundvagnen som jag hade haft med mig hela tiden. Inne i affären började jag plocka ner matvaror och dricka, och försökte glömma bort traumat som jag nyss hade genomlidit.

Jag: Vad ska vi äta ikväll Gösta? Köttbullar? Köttfärslimpa?

Han svarade inte.

Jag: Ska jag köpa en back lättöl till dig?

Han svarade inte

Jag: Men karljävel….hur fan ska jag veta vad jag ska handla om du inte talar om vad du vill ha.

Gösta: Tror du hon ringer polisen nu när vi är här inne?

Jag: (himlar med ögonen) Tja, det vet jag inte. (Jag visste att det inte skulle hända nåt, men ville låta honom svettas eftersom han hade utsatt mig för en sån pinsam situation)

Gösta: Jag svär Pattson, jag ville bara skoja med henne lite, du vet hur jag är.

Jag: Ja, men det är en annan tid nu, du kan inte bara vräka ur dig vad du vill till damerna.

Jag hade aldrig sett Gösta så orolig, sen började han att prata;

Alltså jag känner mig som en riktig idiot nu. Hon försöker bara jobba och här kommer en skitig ouppfostrad gubbajävel och börjar slänga ur sig en massa skit om snoppar. Hon är utländsk dessutom, har säkert haft ett helvete att få det här jobbet. Hon fick säkert krypa över ett minfält med allt hon ägde på ryggen och paddla en gummibåt över östersjön för att ta sig i land och till trygghethet i Sverige. Hon har säkert fått äta grus pga. fattigdom och ducka för kulor sedan hon var spädbarn…….och äntligen när hon får leva i en demokratiskt och fritt land måste hon nu känna sig trakasserad av mig. Hon är säkert religiös med som du sa, med man och barn…..barnbarn också. Jag hade blivit vansinnig om nån jävel hade pratat med min mor på det viset när hon levde. Man ska visa kvinnor respekt helt enkelt. Alltså jag känner man som en riktig skitjävel.

Bra, tänk på det nästa gång. Svarade jag

Gösta sa inte ett ord till under hela tiden vi var i affären fram tills vi kom till kassorna. Framme vid kassorna kunde man se kassörskan igen en bit bort. Hon såg helt oberörd ut och hade säkert glömt bort det hela.   Jag tittade på Gösta ett par gångar medan jag lade upp maten på bandet och betalde men han tog aldrig bort blicken från henne. När jag började lägga ner varorna i kassarna kom Gösta bort till mig.

Gösta, hjälp mig här. Sa jag och räckte honom en kasse.

Han tog inte emot kassen då han stirrade blankt och bekymrad mot förbutiken där vi hade köpt korvarna.

Då sa Gösta, Jag ska gå och be om ursäkt

VA!? Svarade jag högt så att hela kön hörde mig

Jo, jag har funderat på saken och jag vill gå och be henne om ursäkt. Fortsatte han.

Jag tittade bort mot kassörskan som jobbade och såg en stor grupp med tonårstjejer som samlade framför henne och köpte läsk.

Nej det gör du INTE!!! Hjälp mig packa ner maten här så vi kommer härifrån så snart som möjligt, och när vi kommer till systembolaget ska du stanna i bilen!! Väste jag.

Alltså jag kommer aldrig att förlåta mig själv om jag inte gör det. Förklarade Gösta.

 Alla som stod runt omkring kassan började titta konstigt på min och Göstas diskussion, så jag drog Gösta åt sidan.

Jag: Gösta hur i helvete hade du tänkt att lägga upp den där ursäkten, hur ska det går till??   ”Hej det var jag som beställde snoppar, jag menade alltså korvar och ville bara skoja med dig, dom var goda och förresten jag hittade senapen.”????? ”Snälla anmäla mig inte till polisen.” sa jag med en pipig röst.

NEJ för helvete, du ska inte be om ursäkt!!! titta inte på henne bara.

Jag tittade bort mot henne igen och kön med tonåringarna blev längre. Jag kunde bara se hur Gösta gick fram till henne och började be om ursäkt för sin ”snoppbeställning”

Gösta såg lite förvirrad ut och pep: Men….

Gösta om du går bort och be om ursäkt så får du GÅ hem. Sa jag bestämt

Jag körde kundvagnen med en hand och med den andra ledde jag Gösta under armvecken ut ur affären som om vi var på väg nerför altaret för att gifta oss ifall han försökte smita bort till snoppförsäljaren och be om ursäkt.

Jag kan inte titta den där kvinnan i ögonen än idag.

Den kvällen åt vi faluKORV!!

2 Saker hände aldrig igen efter den dagen; Gösta beställde aldrig ”snoppar” igen utan korvar och han fick aldrig följa med mig till affären igen.

Om Jason Patterson

Uppvuxen på en boskapsranch i Texas lärde sig Jason svinga lassot innan han kunde prata. Han har tränat för många kända tränare och tävlade som rodeocowboy med roping som specialitet mot några av de största i branschen. Idag bor Jason med sin fru Anna och två söner i Småland och fritiden upptas ofta av skrivande, bland annat i LuckyRider.

Se också

Två viktiga lärdomar från Americana 2017

Ja, detta blev ett långt inlägg. Men jag säger bara, det är värt att läsa. …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *