Painthorse Special

Painthorse Special

The American PaintHorse indianernas favorithäst. Så här blev den till.

Text: Åsa Wikberg/Fakta från AQHA, SPHA Foto: Lena Holmgren

[private]

Lucky Rider Nr 1 2007

[protected] Den spanske upptäcksresanden hernando cortes seglade 1519 till ”den nya världen” för att söka ära och berömmelse. Tillsammans med sina conquistadors hade han också med en flock hästar som skulle ta manskapet för att söka rikedomar i inlandet. Enligt den spanske historikern Diaz del Castillo, som reste med expeditionen, så var en av hästarna en ”pinto” – det vill säga en skäck – med vita strumpor på frambenen. Hästen beskrevs som ”dark roan” med vita fläckar. Detta är den första kända beskrivningen av en Painthäst i den nya världen.
Under tidiga 1800-talet var det amerikanska slättlandet generöst befolkat med hjorder av vildhästar, många av dem hade de speciella fläckiga hästarna. På grund av sin färg och iögonfallande stilighet blev de fläckiga hästarna en favorithäst för de amerikanska indianerna. Comanche indianderna, som av många anses vara slättlandets mest framstående horseman, favoriserade krafitigt färgade hästar och hade många av dessa i sina hjordar. Bevis på detta har man i kavrvarande buffelhudar som målats och bevarats som historiska Comachernas historia.

Ville bevara hästrasen
Genom hela 1800-talet och en bra bit inpå 1900-talet så kallades de här fläckiga hästarna för en rad olika namn; pinto, paint, skewbald, piebald. I slutet av 1950-talet bildades så en grupp vars  mål var att bevara den unikt färgade hästen. Den kallades “The Pinto Horse Association. 1962 bildade ytterligare en grupp entusister en ny organisation som skulle bevara både färg, typ (fullblods) och härstamning – The American Stock Horse Association (APSHA).
Den här gruppen tyckte att painthästen distinkta färgtecken vara attraktiva, men huvudsyftet med organisationen var att bevara och utveckla Western stock-type horses (fullblod) så det första kriteriet för att etablera ett register var just “stock-type comformation.” Grundaren var Rebecca Tyler Lockhart.
Det första gruppen gjorde var att organisera en tävling. De ringde alla de kände i norra Texas och Oklahoma för att be dem ta med sina Painthästar till Waurika, Oklahoma. Den första smaken av tävling bland hästentusiasterna var allt som behöves för att grytan skulle börja koka. Gruppen bestämde sig sedan för att få försöka få tävlingsklasser godkända för painthästar på de stora tävlingarna och man lyckades – efter häftiga diskussioner  – få igenom ”open color class” redan 1961.
Bara några veckor efter detta så samlades man för att bilda ett register för The American Paint Stock Horse Association (APSHA)

American Paint Horse Association bildades
Den 11 augusti 1962 satte sig Rebecca – som blivit sekreterare i den nybildade föreningen och ansvarig för registret –  ned vid sitt köksbord för att föra in stambok på den första American Paint Horse, en svartvit tobiano hingst som hette Bandits pinto, som ägdes av McKinney  på Flying M Ranch i Texas.
Rebecca publicerade också ett nyhetsbrev och i slutet av året hade organisationen 150 medlemmar och 250 hästar.
1964 hade man 1,269 hästar och 1,005 medlemmar, sex regionala klubbar och ett eget kontor i Forth Worth Texas. Man höll också sin första National Show med 134 hästar från 12 stater. Den här showen var grunden till det som idag är the World Championship Paint Horse Show.
Under tiden, hade en grupp hästentusiaster bildat the American Paint Quarter Horse Association i Abilene, Texas. Den här gruppen blev aldrig stor och … nog så man kämpade på i ett par år innan man närmade sig APSHA och föreslog ett samgående. Efter en lång och hetsig debatt så blev medlemmar ur båda organisationerna eniga och man slog sina påsar ihop och namnet på den nya organisationen blev the American Paint Horse Association. Man hade nu 1300 medlemmar och 3800 registrerade hästar.
I dag år 2006 finna … medlemmar, … hästar registarerade och organisationen finns representerad i … länder.

Färg och typ— en svårfångad kombination
Paintuppfödare har en grannlaga uppgift. De står inför utmaningar som inga andra uppfödare behöver ta hänsyn till. Utmaningen är inte bara att få till avkommor som har goda egenskaper mentalt, exteriört och tävlingsmässigt – de ska dessutom försöka få till ett attraktivt utseende i färg och mönster på avkomman.
Att avla för mulitipla drag är altid vanskligt. Selektionen av enstaka drag är mycket enklare. Ett bra exempel är fullblodsaveln inom galoppsporten. Där är alla färger och mänster fullt acceptabla, så länge hästen springer snabbt. Givetvis finns det uppfödare även här som tar hänsyn till ability, färg och andra drag, men den genomgående trenden är att man satsar på hästens atlestiska förmåga. Även om de flsta fullblod är enfärgade så finns det inom sporten exempel på mer exklusiv färgsättning. Så snart någon av dessa individer utmärker sig så kommer man att se mer och mer av vad som nu är relativt sällsynt.
Vilken taktik kan då paintuppfödarna använda sig av för att producera väl färgtecknade performancehästar? Den gamla devisen att para det bästa med det bästa är naturligtvis en väg att gå – även om vad som är ”bäst ” kan variera beroende av vilken disciplin, konformation och färgställning som uppfödaren är intresserad av.
Paintuppfödaren har några fördelar på sin sida. En av dem är att de olika färgställningarna tobiano, overo och tovero ärvs dominant. En annan fördel är att man får korsa in både fullblod och quarterhästar i paintaveln. Avkommorna är fortfarande registrerbara som Paint.
En strategi som används framgångsrikt är att para en vältecknad paint med en – inom någon disciplin – utomordentligt bra quarter eller fullblod. Detta är speciellt gångbart om painten i fråga bara är moderat bra i performance och konformation. Ett bakslag kan dock drabba uppfödaren, faktum är att bara ca 50% av dessa korsade avkommor kommer att bli ett föl med de åtråvärda färgerna… Och av dessa 50% kommer ännu mindre del att bli de topphästar som man kanske skulle vilja ha, tävlingsmässigt eller utseendemässigt.
En annan strategi som uppfödare använder sig av är att bara avla på toppkandidaterna inom rasen. Många painthästar är på samma toppnivå inom olika tävlingsgrenar som  andra raser. Genom att använda sig av dessa topp-paints, på såväl andra paintar som till enfärgade quarter- och fullblod så producerar man nästa generations performance och konformations-stjärnor.
När man avlar dessa paintar med andra paintar så kan man få fram antingen homozygota tobiano, eller compound hetrozygote – som är de hästar som har olika slags mönster (både tobiano och overomönster). De här hästarna är åtråvärda i ett avelsprogram för de kommer att producera en bra bit över 50% flerfärgade hästar (förmodligen 75-90% flerfärgade föl när de paras med en enfärgad häst). Det är med andra ord användbara hästar för uppfödaren speciellt om de är framgångsrika inom någon disciplin eller konformationsmässigt.
Det finns många fallgropar som en paintuppfödare kan snubbla i, men den utmaningen gör resultatet dubbelt belönande.
Genetiken spökar för uppfödaren
En av utmaningarna är som sagt att få till en avkomma som både har en åtråvärd teckning och är bra performancemässigt. Genetiken utgår från medeltal och det är svårt att beräkna exakt vilken färg, mönster, konformation och beteende man kommer att få på en individuell häst.
Att beräkna medeltal fungerar bra på en stor population, men för en enskild uppfödare är det föga användbart. Resultatet av detta är att det bäst planerade avelsprogrammet fortfarande kommer att producera en spännvidd av hästar med olika nivå på konformation och olika färg och mönster.
Vissa paintuppfödare hävdar att overomönstret är lättare att få fram på en häst med bra halterkonformation (halter är en uppvisningsklass där hästens utseende – konformation bedöms). Man anser också att tobianomönstrade hästar har större chans i performanceklasser såsom reining och att overomönstrade hästar har större chans att visa framfötterna i uppvisningsklasser.
Detta är en intressant tanke. Vissa gener har bevisat multipla effekter i kroppen. Om paintmönstergenen är bland dessa så kan det eventuellt förklara varför man lättare kan få fram en viss konformation på en overo än en tobianomönstrad häst. Ett välkänt faktum är att många topphästar inom halter är just overomönstrade.

Genetiska defekter
Liksom många andra häst- och djurraser är vissa painthästen behäftat med anlag för genetiska defekter. En av de mest omtalade är OLWS Overo Lethal White Syndrome. När två föräldrar som bär dessa anlag paras så löper fölet stor risk att dö strax efter förlossningen. Andra genetiska deftekter är HYPP och GBED. Ska man köpa häst som skall avlas på eller om man tänker betäcka sitt sto måste man ta reda på om sto eller hingst är anlagsbärare. I Sverige är det sedan år 2006 i lag förbjudet att avla på hästar som bär dessa anlag. Detta för att man från Djurskyddsmyndigheten vill förhindra spridning till nästa generations hästar.
Painthästarnas fina färgteckning har också gjort att många hingstar använts för betäckning på andra raser – vilket  i vissa fall har lett till att de genetiska anlagen spridits till tidigare friska populationer och där kunskap om sjukdomarna saknas.

Egenskaper
The American Paint Horse är en muskulös och atletisk häst med ett litet intelligent huvud. Den står med bakbenen väl under sig, vilket gör det möjligt för den att snabbt förflytta sig i alla riktningar. Mankhöjden varierar från ca 145 till 165 cm.
Det som utmärker American Paint Horse är dess mångsidighet och underbara temperament. Den har också en sorts vallinstinkt, cowsense. Förmåga att läsa av kalvar finns mer eller mindre hos alla painthästar, då de används mycket som boskapshästar.
Förr användes Paintarna mest till rancharbete och kapplöpning i sitt hemland, men nu är rasen den tredje största i USA och används mycket inom westernridning. Men man ser den också på galoppbanorna, i hopp­ning, körning m.m.
För att en paint ska registreras som en regular paint måste den ha minst en registrerad paintförälder (den andra kan vara paint, quarter eller fullblod. Den måste ha vita tecken – antingen en fläck på ca 5 cm som är någonstans på kroppen ovanför knäet, alternativt att det vita på benen går högt över knäet eller så mkåste hästen ha en bläs som går ut på sidorna av ganachen.
Painten kan registreras antingen som en tobiano, overo eller tovero. Är den enfrägad utan att vita tecken registreras den som en Solid Paint-bred.
Några framgångsrika svenska paintar är Hints Sonny Honey, Sporty Danny, What a smoke, Sonny Sinola Luck, Cut from a Diamond, Whatafreckleenxkent och Brave Lucky Kiss.

Man brukar dela in de olika färgteckningarna i två huvudgrupper: Overo och Tobiano. Painthästar som visar drag från båda färgteckningarna kallas Tovero. Bland Tobianos kan det förekomma homozygoter, dvs hästar som bär dubbla färganlag och därmed garanterar färg på avkommorna. Alla tre färgteckningarna är registrerbara.

TOBIANO
Tobianon är ofta mörk på en eller båda flanker. Det vita korsar ofta rygglinjen mellan manke och svans. Vanligt är att alla benen är vita åtminstone nedanför has och framknä.
Huvudet kan vara mörkt med bläs, stjärna eller snopp. De mörka fälten är ofta regelbundna och jämna. Svansen är ofta tvåfärgad och som helhet kan Tobianon antingen vara övervägande vit eller mörk.

OVERO
På Overon går det vita vanligtvis inte över hästens rygg mellan manke och svans. Vanligtvis är minst ett och oftast alla fyra benen mörka. Overon har ofta mycket vita tecken på huvudet och ibland har den t.o.m. helvitt huvud. De vita fälten brukar vara oregelbundna, sporadiska som stänk på en mörk bottenfärg. Svansen är oftast enfärgad och som helhet kan Overon vara antingen övervägande vit eller mörk.

SOLID PAINT BRED

Ibland får två Painthästar en enfärgad avkomma. Det blir då inte en Quarter som man kanske kan tro, utan en Solid Paint Bred och registreras av APHA. (Tidigare kallades de Breedingstock.)

I USA vill man nu slå ett extra slag för dessa hästar och har upprättat webbplatsen
www.solidpaintbred.com.

Källor:
APHA American Paint Horse Association www.apha.com
SPHA Swedish Paint Horse Association www.spha.se
[/protected][/private] [/private]

Om Nicko

Se också

Joe Leathers på 6666 ranch

På andra sidan jordklotet finns en plats där värmen får en att böna om nästa …